Som vanligt när det börjar nalkas mot kvällen så blir jag illamående. Why. Mina tarmar tycks vända sig ut och in - och det är inte frivilligt genom att jag tittar på någonting som är motstötande. Nej, det är för att jag är sjuk. Men jag vill gärna ha någon typ av förklaring på vad det kan vara. Men så är det när man har kontrollbehov och vill veta allt. Men men. Nu är det kväll, innom loppet av två timmar så kommer jag att ligga helt utslagen med magont och kommer inte hålla ögonen öppna mer än fyrtiofem minuter efter första, riktiga magontet. Höga förhoppningar har man som vanligt. Min mamma tror att detta kan bero på att jag är stressad och orolig, dels över skolan och kanske även för framtiden. Jag har nämligen inte bara mig själv att tänka på, framtidsmässigt. Och för att jag skall kunna fokusera så mycket som möjligt på skolan så kommer mamma och pappa laga mat åt oss i familjen så att jag slipper tänka på det också. Det uppskattas till tusen. Jag kommer precis in från mor och far - jag och mamma har hjälpts åt med matten, så nu har jag äntligen lärt mig någonting nytt som jag inte kunde innan. En liten sten föll precis från mitt hjärta.
Min mamma är klok ibland, som oftast... nästan alltid. Jag tror jag har ärvt det av henne!
SKÅL!