... å att jag inte kan förstå, ju mer jag kladdar, ju mer jag sabbar. Jag måste slå mig fri - och gå.
Nej, men äntligen har jag spacklat klart i Kevins rum. Mina händer är mer eller mindre bortdomnade - men jag gjorde hela väggen på mindre än en timma. Eller ganska precis en timma faktiskt. Skönt att ha det gjort nu i alla fall. Så i morgon åker tapeterna upp. Egentligen hade jag velat att allt skulle ha blivit klart idag. Men min far skulle iväg på middag hos min moster som fyll(de)er år. Och man kan ju inte få allt man önskar sig. Lite i taget måste man ju säga. Ha ha ha. Men snart så är Kevins rum äntligen helt färdigt. Så skönt är det att det ser renare och finare ut. Inga leksaker liggandes över allt i lägenheten. Nåväl. Han plockar ut dem flesta hit till vardagsrummet - men det är ju inte jobbigare än så - att föra över dem till hans rum igen.
Jag är så glad, jag är så glad, jag är så glad.
Cheers.
Jag är så vacker med lite spackel.
publicerat i
Vardag.;