Saker jag ångrar i mitt liv.
Jag tänkte inte bli för personlig i detta inlägg - eller lite personlig kanske.
- Jag ångrar att jag inte tog fler bilder på min mage under min graividitet.
- Jag ångrar att jag var en enstöring i högstadiet.
- Jag ångrar att jag inte släppte in mina vänner på mitt liv just den tiden.
- Jag ångrar att jag fick mina vänner att lida mer än vad jag gjorde.
Jag fick denna tankeställare av Linnéa och jag insåg verkligen att jag saknat henne massor.
Trots att jag inte känner dig längre så är det aldrig omöjligt att börja om på nytt, för du vet att jag älskar dig.
"Du jag fanns där för dig, o ja ville att du skulle finnas där för mig. men när du tog avstånd från mig så blev jag ensam. Hela 7:an var som att gå ensam i korridorerna, även om ja någon gång va med de andra. Men de brydde sig aldrig. De var som vanligt i sin lilla värld. Ibland var jag arg på dig, men jag förstod också. Du måste ju också tillåtas att ta reda på vad du vill och så, så jag förstod. Men de va svåra tider för både dig och mig, och allt jag ville va att du skulle må bra.. Jag har alltid älskat dig, jag har alltid sett upp till dig, men jag har aldrig riktigt förstått dig till fullo. Men de du har givit mig är så mycket. Du lärde mig var att kunna lita på sig själv, kunna få göra misstag och ändå kunna ta konsekvenserna för det. du gjorde mig tuff, eftersom du var tuff...
Du var min förebild, inget som kunde komma igenom dig, du har en enorm styrka inom dig, och när du väl tar fram den så kan inget ta den ifrån dig. Du är bäst och har alltid varit."