Under en timma i en hiss,

publicerat i Vardag.;
Jag skulle hinna få panik efter två minuter om jag inte kunde komma ut. Jag skulle gråta i minst femtio minuter. Jag skulle skriva ett avskedsbrev efter trettio minuter och jag skulle kissa på hissgolvet. Dock så är det ingenting med en ynka timme. En man i USA hade satt fast i hissen i över fyrtioen timmar på sitt jobb. Han hade ringt larmet och reparatörerna hade ringt upp till hissen och lyssnat om det var någon i den - bara ett problem; svarsknappen fungerade inte - så han kunde inte komunicera utåt sett. Efter att ha legat ihopkrupen på hissgolvet i närmare trettionio timmar så var han nära på att ge upp. Det var helg, ingen jobbade och behövde ha tillgång till hissen. Men där i låg han, kall och frusen på hissgolvet och ville ingenting annat än att komma ut. Så en vidare trevlig kväll hade han ju inte, precis. 

Jag hoppas chefen gav honom ledigt i en vecka efter händelsen - för vem vill gå tillbaka till jobbet dagen efter. Jag vet! Jag åker hiss - det låter som en jätte bra idé. Eller inte. Förstå varför jag är så jätte rädd för hissar. Vem vill råka ut för detta. Tragiskt.

Detta måste ha varit ett hissnande äventyr. Gud va rolig jag är nu.

Kommentera inlägget här :