Kevin har blivit småförkyld, och vet ni vad det roligaste är? Småpojkar beter sig precis lika dant som stora pojkar när dem är sjuka. Ni vet; åh, -suck, stön (det finns ingenting som är värre än när en kille är sjuk...) ja ni har hört det förut. Kevin är lite snorig och jag har aldrig hört någon stöna så mycket, tillock med i sömnen får han till ganska schyssta ljud som får mig att vända blicken mot honom! Så sötnosig är han. Men är det inte roligt att dem föds med det - klagomålet när dem är sjuka och den uppvaktningen som dem ska ha. Kevin bad om att få glass av mormor, och hon serverade glass på två röda. Hade jag varit sjuk så hade jag fått svaret; "du vet var det står någonstans!". Men nu är det trots allt min man som är sjuk, så då ska jag ju inte klaga egentligen, då han verkligen förtjänar att få allting serverat! Nu sover han som en stock alldeles intill mig och flåsar som ett djur. Han är allt bra söt, min son.
