I-landsproblem.

publicerat i Vardag.;
Jag kom och tänka på en sak igår då jag trodde att mitt modem gått sönder, när i själva verket sladden gått ur vilket jag självklart inte kollade utan jag gick och la mig för att sova, klockan 8 igårkväll. Fatta! Jag går aldrig och lägger mig klockan åtta. Men i brist på annat så hade jag inte så mycket att välja på.

- Vad har vi för intressen utöver datorn, vi datanördar som sitter här varenda kväll, dag, eftermiddag, frukost, you name it.
Jag skulle garanterat inte klara av ett normalt liv utan datorn, speciellt inte när Kevin gått och laggt sig. Hur skulle jag annars kunna hålla kontakten med mina vänner och bekanta om jag inte hade datorn? Snacka om att människan har låst in sig själv med att låta datorn bli ett offentligt arbetsverktyg. Borde det inte bara finnas tillgång till datorer på bibliotek eller internetcafé? Då kanske man inte skulle behöva ändra sina kostvanor, tvinga folk att banta och klaga över att chipspåsarna och hamburgarna blivit dubbelt så stora som för tio år sedan. Då kanske folk helt naturligt skulle kunna träna genom att gå och posta ett brev, eller ta sig till en buss för att sedan åka till ett bibliotek och skicka iväg ett mail till en kompis. Tänk så smart...

... men inte för mig. Jag behöver min dator. Jag är i behov av den. Jag får abstinens utan den. Helt förfärligt och helt absurt egentligen. Men saken är den att vi är i behov av dagens teknik och vi vet inte hur vi skall bete oss utan den.

Hur är det med er och eran mobiltelefon? När ni glömt den hemma då ni ska åka bort, hur gör ni. Väljer ni att vända och åka tillbaka? Det kan ju vara en viktig kompis som ska berätta någonting som du säkert har hört förut! Eller väljer du att vara utan den? För mig är det inga problem med att vara utan den, annat än att jag går och känner i mina fickor, rotar i min väska och vänder uppock ner på vagnen för att jag med all säkerhet har "tappat bort" min mobil. Men icke, den ligger där hemma - prydligt där jag sist la den. Men innan jag vet om det så har jag ringt runt till alla mina vänner från en annan kompis mobiltelefon och sagt att min mobil är stulen och att dem nu mera inte kan nå mig på annat än mitt hemnummer!

Patetiskt? Ja! Men det är yttligare ett av nutidens I-landsproblem.
Välkommen, á la 2000-talet.

Kommentera inlägget här :