Otursnatt.
publicerat i
Vardag.;
Hur som helst så la jag mig i sängen och sms:ade med en kompis till klockan var halv ett. När jag väl skulle somna så var detta helt omöjligt. Anledningen till detta var att jag inte kunde koppla av och valde omedvetet att ligga och lyssna på vinden och på regnet som slog mot rutan. Halv två lyckades jag somna in...
... tills världens brak hörs ovanför huvudet på oss. Jag tror inte att det var någon på våran gård som kunde sovit vidare. Jag vaknade i alla fall med ett ryck och trodde att jag var hos terrorister - och vet ni? Jag hade tillock med tid att tänka; "Ska jag sova vidare, eller är det skönare att dö i vaket tillstånd?" Då jag var helt bergssäker på att det var en bomb som smällt utanför huset. Men ni ser hur hjärnan kan spela en spratt när man ligger och sover. Jag kan ju meddela att det bara var åskan som av någon konstig anledning valt att smälla rakt ovanför våra huvuden.
Jag som är rädd för både det ena och det andra har självklart åskan på min räddlista. Så jag kunde självklart inte somna förrän allt var över, mitt hjärta hade slutat slå i hundranittio och mina föräldrar och jag sov med öppna dörrar mot varandra. Ha ha ha. Min mor kom tillock me med förslaget om att jag skulle sova inne hos dem - men det avslog jag! Ha ha ha.
När jag ringde till Ronnie i morse så hade även han och Kevin vaknat av ett ryck - tittat på varandra och undrat vad tusan det var som hände - och sedan återgått till deras drömmar igen.
Det är bara jag som är rädd som en liten mus och väljer att vara vaken till allt är över.
Puss&Kram.