Dagis och morgongräl.
publicerat i
Vardag.;
Han kom i alla fall till ro ganska snabbt då ungarna på gården hade fruktstund i solen. Skönt att han kom in i gänget ganska snabbt i alla fall. Dem såg nog på mig att jag inte ville vara kvar där längre än nödvändigt så dem tog hand om honom direkt, tack snälla.
Jag har även hunnit med ett ganska otrevligt samtal med R. Han frågar mig en sak och undrar hur vi ska göra en viss vecka som (självklart) är hans. När jag önskar att Kevin skall få vara med mig denna veckan så tvärvägrar han lyssna på mitt beslut. MEN VAFAN FRÅGAR HAN FÖR DÅ? Den senaste halvtimmen har varit näst intill omöjlig att hålla gråten ifrån mig, varför ska alltid dagen börja med ett gräl för. Fan vad jag hatar sånna dagar.
Egentligen bryr jag mig inte om hur Ronnie gör på sina veckor, annat än att Kevin mår bra under tiden. Jag ger blanka fan i det helt enkelt. Men jag känner att Kevin är den som hamnar i kläm och då måste man ju ryta till. Det är inte alls för att skydda mig som (han) tror, utan det är för att ta hand om Kevin på bästa tänkbara sätt. Och att han inte förstår det gör mig helt fly förbannad.
Nu är jag i alla fall ledig en hel vecka och denna veckan skall gå åt till att ta hand om mig själv. Jag känner att jag har sovit allt för lite och inte alls har fått ta igen mig som jag önskat. När jag väl gick och la mig runt nio igårkväll så var Kevin inte precis på sitt bästa humör, stackars krake. Jag hoppas dock att min vecka går fort så att jag slipper vara ifrån Kevin längre än nödvändigt... Jag måste dock lära mig att slappna av och kunna leva mitt liv utan Kevin hos mig 24/7.