Ibland när Kevin sover så brukar jag tänka på att inte knäppa för högt på tangentbordet, eller att inte låta så mycket med benen mot stolen, eller att inte andas så högt, - ja man blir så pass skadad av att vara mamma att man tänker på hur högt man andas och att man inte ska andas för fort. Men hur som helst så brukar jag få den här känslan i magen att "var tyst, han kanske vaknar". Precis den känslan fick jag alldeles nyligen, trots att jag visste att Kevin är inne hos Ronnie. Men man blir helt koko i huvudet av att hela tiden gå runt och vara tyst. Jag har som sagt datorn och Kevin ståendes i samma rum när han väl är här. Därför har jag som vana att efter klockan åtta sänka ned ljudet till, näst längst ner och sedan knäppa tyst, tyst på tangentbordet.