Det kallas tvivel, det där som stör - en klump i magen och ett konstigt humör.
publicerat i
Vardag.;
Vi har precis ätit mat. Eller precis och precis. Det var närmare en timma sedan nu, men den känslan av att vara äckligt mätt sitter fortfarande i sig. Phu. Jag åt lite för fort, och lite för mycket, kanske. Men det är så när man får mat av mamma och pappa. Har jag någonsin sagt hur mycket jag älskar dom och att jag är så jävla glad över att dom tar Kevin i de sex dagar som jag kommer att vara borta i. Jag har lovat mamma att inte dricka för mycket, om ens alls (enligt henne). Jag har lovat att ta det försiktigt även uppe på arlanda och jag har lovat att köpa hem någonting roligt till Kevin.
Snart kommer S och vi ska ta bussen hem tillsammans. Vi ska hem och fortsätta se den film vi inte hade tid att avsluta i helgen och bara mysa. Han lär få höra en massa av mina oroligheter under hela kvällen och natten, men det får han helt enkelt stå ut med. Huvudsaken är att jag kommer upp i tid i morgon bitti. Jag är fortfarande orolig över att försova mig. Det får absolut inte hända.
Idah och jag ska åka med halvtio tåget till märsta och från märsta ska vi ta bussen till arlanda.
Jag är så nervös att jag kan kissa på mig!
MEN DET SKA BLI SJUKT KUL.
Tvivel - Lars Winnerbäck.