Godmorg...ehm.
publicerat i
Vardag.;
Det känndes lite motigt "imorse" att gå upp. Jag var helt slut och Kevin... ja han var motsatsen tror jag och ville yra runt och leka med mig i sängen. Mitt huvud skrek nej, medan jag insåg att det var lika bra att gå upp i "tid" för en gångs skull. Grannarna verkade ha party hela natten. Tillslut somnade jag från ljudet i alla fall, men Kevin var som sagt den som var lättväckt i natt och vägrade somna om. Min kropp har i alla fall märkt av det. Jag städade som sagt aldrig igår. Jag vågade mig inte på att låta här uppe, trots att det var andra i huset som lät mycket mer än mig. Men ibland känns det som att man har alla grannarna mot sig, trots att det har blivit mycket bättre på den biten.
Jag badade i morse också. Trots att jag vet att jag inte får. Men jag var kall och frusen, och hur mycket kan ett bad göra mot ett ärr egentligen. Inte allt för mycket tippar jag på. Och om en vecka (lite mer) är det äntligen dags för mig att plocka bort mina stygn. Dom har irriterat mig som tusan, kliat och mest varit i vägen. Värst har det varit när man har haft på sig en tröja där stygnen går igenom.
Och hos Johanna igår. Satan va roligt vi hade. Trots att Kevin var jätte rädd och trodde att jag skulle dö där i deras dusch ett tag. Men jag hittade i alla fall en vattenpistol i deras vardagsrum, en ynklig sådan som bara ger en svag stråle. Så jag duschade ner Calle med den ett antal gånger. En gång fick jag tillbaka med en riktig dusch i ansiktet. När jag torkat av mig och satt på mig hans morgonrock, fyllt på vattenpistolen igen så gick jag ut till grabbarna på balkongen och ännu en gång sprutade jag ner Calle. Då tar han tag i mig, lyfter mig in på badrummet och är påväg att starta duschen.
Kevin kommer tack och lov in och räddar mig med hans otroligt rädda skrik. RÖR INTE MAMMA. NEJ!
Så Calle har en innestående på mig ; antingen på Niksta, en enkel putt rakt ner i vattnet. Eller i hamnvik, alternativet finns också i hamnbasängen!