Vi lever på varandra.

publicerat i Vardag.;
Nu har Kevin åkt.
Det är tyst i lägenheten. Inga klagorop, inga krav, ingenting. Jag skulle inte förvåna migsjälv om jag glömde bort att äta både lunch och middag ikväll. Mina rutiner försvinner alltid när han inte är närvarande. Han var glad i alla fall. Över att se pappa, över att hoppa ner i bilbarnstolen och omfamnas av de trygga kuddarna. Han var lycklig tror jag.
Tre stycken har hunnit fråga mig om det är skönt att Kevin har åkt till sin pappa i några dagar. Men nej, det är fan inte skönt. Magknipet gör ont - och det känns som något fattas, typ som hans skratt, hans sällskap och hans närvaro. Ja allt fattas när han inte är här. Det går inte att förklara bandet mellan oss.

Vi lever inte med varandra, vi lever på varandra.

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av M.:

Jag förstår dig Denise! Emanuel stannade ju kvar nere hos mamma medans vi åkte upp nu senast, då va ja utan honom i 5 dagar ungefär. Samma dag som dom kom upp så hörde Emanuels pappa av sig om att han ville ha dit honom..så, nu ha han vart borta sen i onsdags å mitt hjärta BLÖDER! Alla frågar också om de är skönt, men ja finner ingen ro i kroppen! Även om de kan kännas slappt ibland så finns fortfarande den där "rastlösa oron" kvar. BAAH, ge oss våra grabbar tillbaka!:P

2:a kommentar, skriven , av j:

Jag finns här gumman <3 Känns så konstigt till och med för mig att inte se Kevin när vi ses. Men det är som sagt 9 dagar. 9 hela dagar han får med sin pappa som han pratat om så mycket. Det är ju toppen att Ronny äntligen fick ryck att dyka upp. Kevin pratar nog hela tiden om dig nu när han är borta. Även om han är en liten vild, energirik, sockerbero, och envis ung så är han världens bästa Kevin! Älskar dig gumman och ring NÄR DU VILL OCH BEHÖVER. Jag finns här

Kommentera inlägget här :