Hade jag vetat vad det var för väder som väntade bakom rullgardinen i morse så hade jag tryggt legat kvar och dragit täcket över huvudet. Men nu får man väl ha kallat mig för lyckligt ovetande då jag inte hade någon aning om att regnet slog som spön i backen. Men när jag ändå hade gått upp till halv sju, tryckt igång barnkanalen och efter det öppnat mina ögon och tittat ut så kändes det meningslöst att gå tillbaka in i sovrummet och somna om. Plus att Kevin faktiskt ska ta sig ut i regnet för att gå en skogspromenad med skolan. Lucky bastard...
Sv: Nej, vill inte att det ska vara "knasigt" med bloggen.. :(