När jag var yngre, mellan nio och tolv vägrade jag att äta frukost till frukost... Istället bad jag om att få gårdagens middag eller så fick min mamma ställa sig och göra en omelett. Och helgerna såg jag fram emot mest då jag fick äta fiskbullar i dillsås till frukost - och ibland när vi hade bråttom så åt jag dem direkt ur burken iskalla, nomnom!
Det var när min mormor lagade ängasoppa åt mig och mina kusiner som mitt smakintresse för soppor dök upp. Veckan efter jag kommit hem från mormor så ställde jag mig och lagade ängasoppa åt mina föräldrar - och gissa om jag blev nöjd över resultatet.
Efter en lektion i grundskolan så beslöt jag mig för att bli vegetarian. Detta höll inte i sig särskilt länge då jag hade extremt stora behov av att få äta kött, och speciellt kebab som varade en lång period i mitt ungdomsliv. Plus att margaritapizzan inte alls var lika tilltalande som dem med skinka och oxfilé.
Jag gick hotell och restaurang enbart för att lära mig att ge Kevin god och näringsrik mat. Detta har dock slutat med att det nästan enbart är Andreas som lagar mat hemma hos oss. Nu är min största dröm att i framtiden utbilda mig till kostrådgivare.
Morgonens frukost, omnomnom. ↑