Jag har gått förbi halvlek nu med tre veckor när det gäller graviditeten och gud så underbart det känns att det närmar sig med stormsteg. Trots att jag känner mig trött konstant och slarvar med järntabletterna (sch, säg ingenting), så känns det som den här graviditeten gått superfort. Och då ska vi inte tala om vad tiden går när man väl har barnen hos sig.
När Kevin var två och ett halvt så kom min moster över med massa kläder för framtida bruk för Kevin. Dessa var alltså i groteska storlekar så som storlek hundratjugo. Min son skulle ju aldrig kunna ta sig i storlek hundratjugo så att det passade. Det trodde jag i alla fall då när han fortfarande drog nittiofyra i storlek. Och när jag tittar på kläderna som Kevin drar idag så är hundratjugo kläderna redan urväxta. Så snabbt går det!
Kolla så mycket vi fick vika upp hans byxor när han var liten. Då var det ändå hans dåvarande storlek.
Idag skulle han knappt få på de byxorna över fötterna, hihi!
Elvis-tröjan lever fortfarande kvar och är fortfarande en stor favorit dock.
sv: tack så himla mycket! :)