När Kevin var liten så kunde man säga saker för att muta eller uppmuntra honom - som man visste att han senare skulle glömma bort, för barn är så - naiva, och inne i sin egen värld att dom inte minns vad man har lovat. Fram till nu alltså.
För Kevin har på senare tid blivit en hejare på att minnas saker jag lovat, till min förlust givetvis.
Igårkväll lovade jag Kevin att jag skulle bädda ut IKEA-soffan i hans rum så att han kunde få sova bredvid mig. Men min tanke var att Kevin skulle glömt bort det till idag. Men icke sa nicke.
"Mamma, kommer du ihåg vad du lovade mig igår?"
Tankarna far som flipperkulor i ett flipperspel, vadfan har jag lovat nu då?
"Nej, jag minns inte hjärtat..."
"Att jag skulle få sova bredvid dig i soffan - utan att det skulle bli varmt och trångt."
Fan. Det var bara att ställa sig och riva ut lakan och plastfrottén från Kevins säng och bädda snyggt i soffan istället. Fan om han kommer över på min sida i natt, haha.
"Nej, jag minns inte hjärtat..."
"Att jag skulle få sova bredvid dig i soffan - utan att det skulle bli varmt och trångt."
Fan. Det var bara att ställa sig och riva ut lakan och plastfrottén från Kevins säng och bädda snyggt i soffan istället. Fan om han kommer över på min sida i natt, haha.
Förra året när Kevin ville sova bredvid mig så pumpade vi upp två luftmadrasser och campade på vardagsrumsgolvet. Det var riktigt mysigt det också.
sv; ja jo :/ alla verkar har fått det i juni och jag fick det nu i slutet av augusti haha?