När jag anser att man är ung förälder.

publicerat i Vill du bli ung förälder, klicka här!;
Jag var nog ingen mogen femtonåring. Jag menar, bara ta beslutet om att behålla ett barn när man har tre år kvar i skolan är ett väldigt omoget beslut. Att inte ha ekonomiska förutsättningar för att ge sitt barn allt man vill ge. Att förlita på att ens egna föräldrar ska stödja, hjälpa, stötta både ekonomiskt och som barnvakt, kräva att de fortfarande vara förälder till dig och fortfarande kräva att de ska ha rollen kvar som mormor och morfar. Så länge man har det så - då är man väldigt ung och naiv förälder enligt mig. 

Men jag växte in i rollen som mamma. Man gör det konstigt nog. Vare sig man är trettiofem eller femton så är det precis samma känsla man får när ens barn placeras på bröstet och man ryms av en så enorm kärlek som man inte trodde fanns, och just den studen tänker man "ingenting är omöjligt". Kunde jag föda detta barn naturlig väg så kunde jag försörja det på egen hand. Även om det skulle ta några år innan jag ansåg att det var möjligt.

Det handlar inte om mognad. Inte till en början i alla fall. Hade jag varit mogen på den tiden så hade jag inte ätit tonvis med godis på rasten i skolan innan jag skulle gå och kolla mitt socker på MVC. Min barnmorska var riktigt orolig över mig och min hälsa. Hade jag inte varit gravid hade jag säkert haft sockersjukan, sa han - om och om igen vid mina återkommande besök.

Hade jag varit mogen så hade jag inte hoppat över datakunskapslektionerna på gymnasiet för jag skyllde på att jag var trött, illamående eller hade ett besök på MVC att passa, pga. att jag hatade allt som hade med datakunskapen att göra. Hade jag varit mogen så hade jag kämpat mer på mattelektionerna, eller på filosofilektionerna, eller psykologilektionerna. Men det är så himla lätt att vara efterklok.

Från den dagen han kom ut och skrek för första gången, från den dagen lovade jag att jag skulle bli världens bästa förälder så fort jag fick möjligheten. Möjligheten låg precis framför mig och andades i en liten plastsäng på BB. Jag hade bara inte förutsättningarna för att visa vad jag verkligen ville. Drömmen som jag ville ha låg allt för långt bort och kändes avlägsen. Drömmen om att ge Kevin precis alla förutsättningar som hans jämnåriga fick.

Idag, hade jag väntat till idag med att skaffa barn så hade jag aldrig haft ekonomisk ångest. Jag hade aldrig tänkt på om mitt beslut var så bra att ta och jag hade aldrig önskat att jag gett Kevin andra förutsättningar. Och vad handlar det om? Sex ynka år. Hade jag väntat sex ynka år så hade Kevin kommit in i en mycket bättre epok av mitt liv. Men utan honom hade jag inte kämpat så hårt för att ge honom exakt det han behövde.


Jag, Kevin, jag, Kevin.

Utan dig min skatt, hade jag aldrig känt mig så rik som när jag var fattigast.


Du gav mig hopp om den framtid som jag inte visste fanns.

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av my:

vad söt han är :D

2:a kommentar, skriven , av J U L I A L I L J E ♡:

gud så underbar!

Kommentera inlägget här :