Eric Bazilian.

publicerat i Musik;


Igår var smått av en otursdag.
Låt mig börja från början.


Andreas åkte med Kevin till dagis och jag hade placerat mig i sängen för att skriva mitt tidigare och enda inlägg som jag hann med igår. Jag får ett telefonsamtal tjugo minuter senare där min arbetskollega efterlyser mig, jag har nämligen totalt glömt bort att jag lovat att jobba där, snurrig som man är. Jag ber hundratusen gånger om ursäkt för mitt dåliga uppförande och lovar framöver att spika upp mina arbetstider på pannan, typ!

Turligt nog så får jag ett pling på sms där bemanningen ber mig komma och jobba några timmar på en förskola. Klockan var vid detta tillfälle fem i nio och kvart över skulle min arbetstid börja. Min första tanke är att; "men det är lugnt, detta hinner jag om jag tar cykeln", så fem i nio tar jag en snabb frukost och blir klar strax efter nio för att cykla iväg. När jag hoppar upp på cykeln och drar iväg så är det punka. Big time. Så jag svär, gormar och öppnar vår ytterdörr och ber Andreas snällt köra mig till jobbet. "Nej det vill jag inte", blir hans svar. "Men går du nu så hinner du!" (Ja, om jag hade varit en och nittioåtta med ben som är lika långa så hade jag lätt hunnit till jobbet i tid)...

Så jag fick springa till jobbet och blev några minuter sen. I all hast hemifrån glömde jag mina hemmanycklar. Men ingen big deal tänkte jag.

Väl på jobbet och några timmars arbete så ringer jag Andreas som svär över att jag inte har nycklarna. Han får ångest över att lämna ytterdörren öppen och jag känner mig stressad på jobbet. När jag väl slutar skyndar jag mig hem, springer in - tar en colaburk i kylen och sätter mig ner i vardagsrummet i två minuter innan det är dags att springa iväg till nästa jobb...

Väl på nästa jobb fick jag lyssna på FANTASTISKA Eric Bazilian då han hade en releasespelning för hans och Wester's skiva som släpps idag. Blev förvånad över att han skrivit låten What if god was one of us, samt spelat med i bandet the Hooters som ändå är ganska kända i USA. Lite coolt!

Och det var lite av min otursdag som slutade med ganska mycket tur i alla fall.
(Tack också till mina älskade Tove och Dennis som blev barnvakter åt Kevin då både jag och Andreas var tvugna att jobba, ni är guld värda!)

Kommentera inlägget här :