I morse var jag jättenära på att låta Kevin skolka från skolan. Han bara vägrade komma upp ur sängen och min energi fanns inte över till att låta honom bli buren ut till soffan. Men några minuter i sju så kom han upp, trött som en potatissäck och placerade sig framför barnkanalen. Yoghurten han fick till frukost åkte motvilligt ner i magen efter massa tjat från min sida och kläderna satt verkligen inte som de brukade, enligt honom själv.
Men när vi väl kom ut i snön så for han runt som en ivrig hundvalp och lät kramsnön yra åt höger och vänster. Han sprang nästan hela vägen till skolan och var exalterad över att få komma in och leka med sina kompisar nu sista dagen i veckan, plus att han visste att december börjar i morgon så då får man börja öppna sin chokladkalender. Så det var nog tur att jag inte lät honom skolka, för han hade betydligt mycket mer energi i kroppen än vad jag orkat med idag.
Jag skojade med min mamma och sa att min nedräkning också börjar imorgon. Jag för göra en egen julkalender för denna månad helt enkelt.
Här är en bild från samma vecka 35 eller 36 när jag väntade Kevin för snart sju år sedan.
Vad coolt du har verkligen den där typiska pojkmagen och nu den runda flickmagen. Kram