Vecka 35

publicerat i Denise, Gravid;
Nu börjar den riktiga nedräkningen.
Pratade med Andreas om hur nervös jag faktiskt är inför förlossningen. När man var femton var man så cool och helt odödlig, men livet har på något sätt kommit ikapp mig och jag börjar känna mig rädd över någonting jag inte var rädd för som femtonåring. Helt sjukt egentligen, hur jag kunde vara så cool-lugn vid det tillfället trots att jag inte hade någon aning om vad som skulle hända. Men det var nog allt tack vare min fina barnmorska Bertil som jag hade vid det tillfället. Han förklarade hur bra ålder jag valde att föda i när alla andra förklarade riskerna för mig. Jag valde nog helt enkelt att sätta min tillit i han som hade kunskap i ämnet än de som ville skrämma mig. Så jag var faktiskt inte rädd, då.

Samtidigt hade jag bara mig själv vid det tillfället. Jag hade bara mig själv att tänka på och nu har jag Kevin också. Skulle det ske komplikationer den här gången så blir han lidande. Det är nog mest där min skräck ligger egentligen. Inte alls så mycket i hur själva förlossningen är utan hur det blir efteråt...
Hemska förbannade tankar!

Här kommer i alla fall som utlovat, tjockisbilder från vecka trettiofem också.
 

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Nettan :

Kommer fortfarande ihåg samtalet från dig när ni va på förlossningen men skulle få gå på promenad en stund :) du lät tom cool lugn! :)

2:a kommentar, skriven , av Sandra:

Det är svårt att undvika sådana tankar när man har ett till liv att ta hand om, där kan jag inte ens tänka mig din oro. Men allt kommer ju gå fiiinfint! Det vet jag! :) Ingenting att oroa sig över!

Förövrigt vill jag bara klämma på din mage! Haha ååh vad jag älskar bebismagar, det är tammetusan bland det vackraste som finns, vare sig det är på mig eller någon annan. En riktig kalaskula har du ju också. Längtar tills jag är lika stor. Fast med tanke på min kroppsbyggnad normalt lär jag nog vara äännu större i v 35. Åh så mysigt! :)

Svar: Haha! Ja jag är precis lika dan som dig. Jag älskar att klämma och trycka på andras magar, och sitter nästan konstant och trycker på min när jag inte har fingrarna på tangentbordet ;)
Du kommer med all säkerhet vara en riktig pingla när du är i vecka 35!

Ja tankarna kan man inte undvika och det suger, men det är bara att tänka positivt och försöka ha bra tankar istället för negativa, då kommer det nog gå bäst :)

KRAM! <3
Denise

3:e kommentar, skriven , av Carro - Foto:

Ja det är super smart, och smakar minst lika bra när man värmer upp det. Barnen gillar det massor. Det finns ju att köpa färdiga pannkakor i frysdisken, men det är ju så billigt och enkelt att göra själv så det är ju onödigt att lägga pengar på det. Jag steker upp så det finns flera portioner :)

Svar: Min mamma brukar göra plättar åt oss som vi fryser in. Kevin föredrar lustigt nog plättar framför pannkakor men det är samma sak om du frågar mig ;)
Denise

4:e kommentar, skriven , av Carro - Foto:

Något jag var rädd för när jag väntade Freijas lillebror Loke var att han skulle bli förtidigt född så vi skulle hamna på NEO i flera veckor. Hur skulle jag då klara mig utan min underbara dotter. Behöva välja mellan min son och min dotter att inte kunna lägga lika mycket tid på båda två, som tur var blev det inte så. Han kom 3½ vecka tidigt men då var han färdig. 3380 gram och 47 cm lång. Vi fick åka hem 12 timmar efter förlossningen med en frisk liten kille och det var super skönt.

Jag har verkligen haft två drömförlossningar.

Svar: Ja det är nog också en stor farhåga jag har. Nu vet jag att Kevin skulle trivas minst lika bra hemma hos mormor och morfar och bli bortskämd där i några dagar eller veckor om det skulle behövas, men det känns ändå jobbigt som du säger att behöva "välja" barn under den här tiden. :/ Jag skulle hinna sakna ihjäl mig om jag skulle bli tvungen att vara borta från Kevin i några veckor, usch. Som tur är så är det inte så många veckor kvar innan det ändå är godkänt för bebisen att titta ut tidigare. Det gäller att hålla sig i tre veckor till bara ;)
Denise

5:e kommentar, skriven , av Mikaela-Mamma till Ludwig :

Är en ny läsare här på din blogg , är själv 17 år och har en son på 5 och en halv månad.
Så tyckte det var roligt att hitta en blogg som drivs av någon som själv fick barn ungt och se hur livet ser ut nu när du är äldre. :)
Är även lite nyfiken på när nr.2 är beräknad att titta ut?:)

6:e kommentar, skriven , av anna:

visst var man odödlig första gången:P jag vart så naiv då så jag fattade inte att det skulle göra ont.jag var mkt mer nervös denna gången. kram

Svar: Ja naiv var nog ett bra ord på det jag var också. Man kände sig lite som en superhjäte när man "bara" skulle åka in och föda.
Jag är också mer nervös över förlossningen den här gången, usch!

KRAM!
Denise

Kommentera inlägget här :