I natt hade jag förskräckliga mardrömmar. För en gångs skull hade de inte med graviditeten att göra, utan om mina föräldrar. De hade nämligen beslutat sig för att skilja sig. Och det enda jag tänkte på var att jag inte ville bli ett separationsbarn nu när jag var tjugotre och ändå levde ensam.
Hur många gånger jag än vaknade i natt så kom jag tillbaka in i samma drömscenario vilket var otroligt frustrerande. Jag hade nästan föredragit en förlossningsdröm framför denna dröm utan tvivel.
Så nu snart ska jag och Kevin äta frukost och tala mormor och morfar till rätta. De i sin tur kommer troligtvis inte ha en aning om vad det är jag snackar om, haha. Men i dagens läge kan man inte veta vad som är dröm och vad som är verklighet - så det känns bäst att ta det säkra före det osäkra helt enkelt.
Hur många gånger jag än vaknade i natt så kom jag tillbaka in i samma drömscenario vilket var otroligt frustrerande. Jag hade nästan föredragit en förlossningsdröm framför denna dröm utan tvivel.
Så nu snart ska jag och Kevin äta frukost och tala mormor och morfar till rätta. De i sin tur kommer troligtvis inte ha en aning om vad det är jag snackar om, haha. Men i dagens läge kan man inte veta vad som är dröm och vad som är verklighet - så det känns bäst att ta det säkra före det osäkra helt enkelt.
