Jag blir galen. Jag ligger ner i sängen och verkligen tvingar mig själv att ta sovmorgon då ungarna får för sig att de ska gå upp strax innan sju på en söndag. Jag somnar tack och lov om en dryg timme då barnen placerar sig själva ute i vardagsrummet framför tv:n. Men ju mer jag verkligen anstränger mig att gå in i djupsömn, desto mer snor tilldelas jag i näsan. Så tillslut kan jag inte andas genom annat håll än munnen vilket resulterar i att jag blir sjukt törstig och torr i munnen som i sin tur resulterar i en halvliter vatten. Och hade det inte varit för att jag var gravid så hade jag kunnat hålla mig längre än två minuter innan jag prompt måste upp på toaletten och kissa.
Så nu ligger jag är, irriterad och frustrerad över att jag inte kan somna om med en ärta i magen som sparkar mig på kissblåsan och som tvingar mig på regelbundna toalettbesök som just nu varar mellan var femtonde minut.
Man måste älska att vara gravid.
Man måste älska att vara gravid.
Dags att inhalera tre liter té så man kan andas igen.
