http://familyportrait.blogg.se/

Jag mår inte riktigt hundra för tillfället. Känner mig orkeslös och hängig och därför blir bloggen lidande. Antar att det är amningen som tar ut sin rätt så här någon vecka efter förlossning. Donnan blir ju tio dagar idag och jag känner mig lite som en mjölkmaskin. Börjar smått ändra uppfattning kring nappen kanske. Jag som fortfarande känner mig ganska säker på att avstå helt börjar känna mig själv som en vandrande napp med sömnbrist.

Men det blir bättre. Minns att det var liknande med Kevin då jag ammade honom. Det är bara att bita ihop helt enkelt.

 

Lilltjejen beslutade sig för att vara vaken från två till sex imorse också. Så det är väl en anledning till att man känner sig mer död än levande idag...

But... i'll be back. Ska bara samla på mig lite energi först...

 

 

Hade han inte funnits så hade jag glömt bort att äta just nu. Sedan vi kom hem från BB så har jag nog inte behövt stå i köket en endaste gång. Han fixar och flänger min älskade man och jag har aldrig blivit så ompysslad som jag är just nu.

Nyss badade Andreas med Julie i badkaret för första gången. Igår tog hon premiärbadet i diskbänken, men badkaret var nog snudd bättre då ytan var större och man kunde simma lite. Det är skönt att dem kan göra en sak utan mig - tillsammans bara dem. Sen att jag kommer och fotograferar är väl en sak, men badet får jag hålla mig ifrån i sju långa jobbiga veckor till. Jag som har badkaret som ett intresse själv och skulle kunna bo där.

Vi vägde henne idag på BVC. Sedan i måndags har hon gått upp från 3300 - 3440 gram. Så nu kan jag sluta oroa mig över att min mjölk inte räcker. Sen tidigare idag fikade vi med Andreas kompis och hans tjej. Vi fick två supersöta Body's av dem som donnan kommer bosätta sig i om några månader när hon fått lite fett på benen. Gulliga dem. ♥

 

Idag åkte vi in till Huddinge igen och ännu ett återbesök för att kolla in hur gulsoten låg. Sedan i lördags så har gulsotsnivån gått från 155 - 159 och vi märker själva gulnade ögonvitor, men i samband med hennes vikt och hennes aktivitet och vakna kvällstid och hennes medvetenhet så är dem säkra på att gulsoten kommer försvinna ganska snabbt nu.

 

Vi fick även träffa läkaren idag och kunde hoppa över läkarbesöket den tjugosjunde. Helt underbart, annars hade vi varit på sjukhuset igen om två dagar. Nu är det bara hörseltestet vi måste boka in men det kunde vi ta efter nyår med tanke på att vi bor så pass långt ifrån. Lovely.

 

I lördags vägde donnan 3100 och nu är hon redan uppe på 3300 gram, så nu börjar bröstmjölken verkligen göra inverkan på henne. Och vi ska inte snacka om alla hundra gånger per dag som hon käkar och bajsar, herregud. Det är ett under att hon inte sugit ur all näring ur mig än, haha.

 

Direkt efter sjukhusvistelsen så åkte vi till Anna och Acke fikade en snabbis. Vi väntade nog lagom länge för att väglaget skulle bli körbart igen, för herregud - när vi åkte imorse så var det ingen barnlek. det var vi som plogade vägen med bilen imorse - ibland såg man inte ens vägen...

 

Igår firade vi jul hemma hos mina föräldrar. Andreas mamma, morfar och syster med familj kom dit också så vi hade en otroligt trevlig jul. Massa mat som mamma hade lagat. En himla massa klappar. Ett alldeles för stort ost och efterrättsbord och en himla massa läsk senare så kom vi hem till oss, alla med matkoma. Andreas syster med familj sov över i ungarnas rum vilket funkade superbra. Jag och donnan gick bara upp två gånger och ammade i natt vilket fick mig att vakna ganska utvilad. Någon av gångerna tror jag även att jag ammade henne i sängen, trots att jag inte gillar det.

 

Vi fick massa fina julklappar. Bland annat en termos och mat-termos - främst till barnens utflykter och till skolan. Super. Och till jul-lotteriet fick vi ett våffeljärn och så fick Julie en minnes-box och en gutning till handen som farmor ska få komma över och hjälpa oss med senare i veckan. Helt underbara gåvor med andra ord. Julie gav även oss en julklapp i sängen på juldagsmorgonen då hennes navelstäng lossnade och pappan i huset trodde det var en gamal snuspåse som råkat hamna i sängen, haha! Snacka om att han fick en chock.

Spya, nedbajsade händer, blöjor, kiss, kladd, bröstmjölk-precis över allt förutom i brösten och höga skrik.
Men det är något av det bästa som finns just nu. Hon är en riktigt bestämd tjej som vet precis vad hon vill och får hon det inte på sitt sätt så... hörs det! Det är skönt att veta att det inte är något fel på lungorna i alla fall. 

 

Hon älskar att ligga på pappas bröst men avskyr att byta blöja, som straff för att vi byter på henne så bajsar hon oftast direkt efter att hon är nybytt... Hon är inte heller förtjust i att ligga ensam. Hon vill gärna att det är folk i samma rum eller att det låter om ingen ligger bredvid. När hon är nöjd så gör hon inte ett ljud ifrån sig utan kan ligga med öppna ögon och njuta av alla lampor och ljus i lägenheten. Julstjärnan i sovrummet är en stor favorit just nu.

Hon tycker bärsjalen är helt fantastisk när hon väl kommit ner i den med alla hemska kläder och mamma promenerar korta promenader utomhus. Då tystnar hon och somnar på några sekunder. Älskade unge.

Hennes egna säng har kommit till användning en kort stund, en enstaka gång. Annars ligger hon bredvid mamma och pappa och njuter. Brorsan är hon väldigt intresserad av och tystnar direkt när hon ligger i hans rum och han ska ha högläsning ur sin bok innan läggdags. Under slutet av graviditeten läste Kevin för Julie varje kväll när hon låg i magen, så det finns en trygghet hos henne att höra hans röst och det märks.

 

Fyra dagar gammal, fyra dagars kärlek utanför kroppen.

 

 

Nu har jag kikat igenom och godkänt alla era otroligt fina kommentarer. Jösses, det är farligt att läsa allt ni skrivit med alla hormoner i hela kroppen, ena sekunden gråter man som en bebis och andra... nej okej ärligt jag gråter nog bara. Ni är helt underbara. Jag har utan tvekan världens bästa läsare. ♥

 

Kroppen har äntligen återhämtat sig ganska bra efter förlossningen och jag kan äntligen gå och röra mig som jag vill och jag har äntligen tagit igen alla sömntimmar som gått förlorade. Hämtade ner mina älskade kläder från vinden idag också. Jag vägde mig på sjukhuset sist vi var där och då vägde jag 59 kilo, vilket innebär att jag bara har fyra kilo kvar tills min normalvikt. Så idag när jag satte på mig mina "vanliga" byxor jag använt mig av de senaste månaderna så hängde det slappt i rumpan, haha.

Så då kände jag att mina vanliga kläder fick anledning att komma ner från vinden igen.

 

Just nu ligger jag och Julie och kollar på TV och äter pepparkakor. Jag fick precis ett SMS från Kevins pappa som sa att dem kommit fram ordentligt. Så nu kan en orolig mamma som avskyr jultrafiken äntligen koppla av. ♥

 

 

Idag har Kevin åkt iväg till sin pappa. Dem kom och hämtade upp honom redan vid halv tolv för att komma tillbaka så snabbt som möjligt. Det är ändå femtio mil som ska köras i detta härliga svenska väder. Jag bad dem höra av sig så ofta dem kan och när dem är framme så att vi slipper oroa oss här hemma.

Lilltjejen hade mer utmärkande gulsot idag i ögonvitan så vi ringde in till BB-supporten där de sa att det inte var någon fara, då hon under natten fått i sig betydligt mycket mer mat än 30 ml var tredje timma. I natt kände jag mig nämligen som en arlako som fick ligga vaken till halv tre i natt och amma. Haha. Så jag vaknade inte av att Kevins pappa SMS:ade imorse och sa att dem var i närheten.

Nu ligger lilla Julie i alla fall tryggt och skönt på pappas bröst och myser. Härliga söndag och fjärde advent.

Vi ligger naket intill fönstret idag om det skulle vara så att gulsoten känner för att angripa mer.

Nu i kväll vågade Kevin hålla i sin syster för första gången. Det har nog varit lite känsligt att det kommit in en ny främling i våra liv, Kevin som annars är van vid att vara ensambarn har fått ställa om sig själv jättemycket de senaste dagarna och han har blivit lite obstinat och nästan omöjlig att ha att göra med. Men det har vi haft överseende med. Men nu börjar det lätta. Han inser kanske att hon inte är ett så stort hot trots allt. Vi älskar inte Kevin mindre för att hon finns hos oss. ♥♥

 

Imorgon kommer Kevin åka bort till sin pappa i en hel vecka. Jag kommer dö av saknad av honom men inser att det nog är nyttigt att vi kommer ifrån varandra och att han blir ompysslad av sin pappa och hans familj och får fira en mysig jul hemma hos dem. Det är första gången på alla jular som vi är ifrån varandra och det känns i mammahjärtat. Men vi ska fira ordentligt när barnen kommer hem igen. 

 

Imorgon startar nedräkningen på en lång vecka utan Kevin...

 

 

Idag åkte vi in på återkontrollen på Huddinge. Då vi åkte hem innan tjugofyra timmar så fick vi passa två återkollstider, en idag och en den 27:e. Så idag åkte vi in och tog PKU-test och kollade in om hon hade gulsot och hur pass bra hon ammades.

Det blev en lång dag. Hon skötte sig utmärkt inne hos sköterskan som tog hand om oss och pep bara en kort stund när hon blev stucken i handen. Med tanke på att mätaren på kroppen inte visade någon större förändring på gulsotet så passade hon på att ta ett blodprov för att se om det verkligen inte var någon gulsot under hennes röda hudton. Hon föddes ju näst intill lika röd som en indian, så röda blodkroppar hade hon väldigt gott om. Men vi fick berättat för oss att levern skulle ta hand om det mesta av de röda blodkropparna de närmaste dagarna.

Hur som haver. Efter återkollen så åkte vi och handlade lite julklappar. Vi promenerade och promenerade. Tillslut satte jag mig på en parkbänk med Julie inne på köpcentret och lät Andreas handla det sista.

 

På vägen hem hörde dem av sig från Huddinge då gulsoten visats i högre skala då dem testat blodprovet. Så vi fick ännu en tid till på tisdag, och om hon blir sämre så ska vi själva höra av oss. Så nu blir det till att klocka alla mat-tider och ligga naken i fönstret på våra magar i några dagar fram till den tjugofemte. Lilla tjejen. ♥

 

Förhoppningsvis försvinner den av sig själv. Men nu blir det några utflykter till Huddinge i veckan.

 

Gud vilken duktig tjej jag har. Och vilken duktig pappa. Och enormt duktig storebror. Det slog mig precis att jag är tvåbarnsförälder, hur sjukt är inte det.

I natt vaknade Julie två gånger och åt i drygt en halvtimma båda gångerna. Det märks att brösten inte riktigt är vana vid trycket från en liten mini-me. Annars har hon sovit hela natten och sover fortfarande. Jag vaknade själv nu vid tio. Andreas har varit uppe och fixat frukost till Kevin, bytt alla blöjor under natten, städat undan lite och ringt några viktiga samtal.

Det känns helt underbart att vara utvilad för första gången på ... gud vet när. Nu känns det som jag har energi över till att städa iordning och göra rent här hemma, packa upp BB-väskan och all annan packning som vi drog med oss. Vi får besök idag av Andreas dotter som jättegärna ville se sin syster. ♥♥ Älskade ungar. Så hon kommer framåt två så då ska vi mysa lite tillsammans.

Vi är hemma nu sedan drygt två timmar tillbaka. Kevin har fått träffa sin syster och ingen var stoltare än han när han gav henne ett gossedjur. Vi passade på att äta lunch/middag hemma hos mina föräldrar och dem fick snoosa på dockan. Alla mår bra som sagt även fast det är lite ömt och jobbigt att gå efter alla stygn. Nu väntar vi på att donnan ska bli hela en dag gammal. Det är stora grejer det.

Hon ligger för tillfället och sover i sin babynest och grymtar av och an. Andreas har däckat efter att ha sovit alldeles för få timmar på flera dygn och jag ska väl inte vara sämre jag än att passa på att vila. Men först måste jag hoppa in i duschen och bli av med allt förlossningsslem. Har inte haft tid eller orkat duscha sedan jag var hemma sist, haha. Och man har väl inte direkt prioriterat hygienen sedan donnan kom.

// Lycklig mamma -89.

Okej, nu får vi se om jag minns allt som hänt.. och kan sammanfatta det kort.

Klockan tio på kvällen den 18:e december kom det hiskligt många sammandragningar på rad. Jag gick och vankade av och an och la mig i ett bad men sammandragningarna fortsatte komma lika intensivt mellan 5-7 minuter trots att det sägs att bad skulle hjälpa. Men den här gången hade jag på känn att det var något mer än sammandragningar som var påväg att hända.

Klockan ett på natten, efter att ha läst alla bloggar jag kunde hitta och alla förklaringar på google om vad regelbundna sammandragningar innebar så kom jag fram till att jag skulle ringa till vårdguiden för råd. På vårdguiden ansåg dem att jag skulle ringa till förlossningen istället, vilket gav mig småpanik - så där satt jag med telefonen i handen och grät som ett barn i tjugo minuter innan jag ryckte upp mig för att ringa. Andreas jobbade ju, men hade fått lite information om vad som troligtvis skulle komma att hända över facebook.

När jag ringer till Huddinge förlossning så förklarar dem för mig att kroppen säkert håller på att öva sig för vad som komma skall, men det är inte helt omöjligt att barnet kunde komma inom en snar framtid. Men dem ber mig höra av mig eller åka in om det blir värre eller om det på något sätt känns värre.

Klockan halv tre ringer jag min mamma och säger att hon får komma över. Jag kan inte somna och anar att något verkligen är på G nu. Min mamma kommer en halvtimma senare. Vi sitter och pratar, skrattar och dricker kaffe och té mitt i natten och försöker räkna mellan sammandragningarna. Vid fyra vaknar Kevin i sin feber och vid halv fem vaknar Andreas dotter. Båda barnen måste haft på känn att något var på G helt enkelt.

Vid halv sex ringer Andreas och säger att han fått tag i någon som kunde ta över receptionsjobbet han jobbade på. Och vid halv sju drar Andreas iväg med bilen och har mamma och Kevin samt hans dotter med sig så alla får komma hem till sig. Strax där efter så är han påväg att hämta sin mamma som åkte med oss in. Vid sju hämtar han upp mig och så drar vi iväg mot Huddinge.

 

Vid åtta kommer vi fram och på vägen in har vi klockat sammandragningarna till mellan 5-9 minuter. När vi kommer in på förlossningen så får vi träffa världens sötaste barnmorska och får komma iväg till undersökningsrummet där vi kollar hur ofta jag har värkar och hur pass öppen jag är. Med beskedet om att jag var öppen 3 cm så bad dem oss ta en promenad runt på sjukhuset och äta lite frukost och återkomma runt elva-tiden om det inte skulle vara så att det blev värre.

Vi äter något av världens godaste frukost/lunch - jag tog en räksmörgås och en smoothie samt ett glas juice och därefter promenerar vi runt och kollar på allt som sjukhuset har att erbjuda och skrattar något kopiöst åt en Magnetröntgen skylt som stod utpekad mot en av hissarna. (Man har sjukt tråkig humor när man har sovit dåligt)

Vid strax innan elva går vi tillbaka till förlossningen och får ännu en koll på hur pass öppen jag är. Den här gången är det fyra ynka centimeter och än en gång blir vi ombedd att ta en promenad i några timmar eller åka hem. I detta skede var det allt annat än vad jag ville. Men det gick bra ändå - vi tog ännu en promenad på sjukhuset och tog oss tillbaka efter ungefär en och en halv timma. Nu kunde jag knappt stå upp mellan sammandragningarna och vi fick veta att jag var öppen sex centimeter och vi fick ganska snart ett eget rum att ligga på runt tvåtiden.

Därefter går allt ganska fort. En barnmorska lurar på mig lustgas trots att jag haft otroligt svårt för att jag tappade kontrollen vid Kevins förlossning, men den här gången tycktes det fungera utmärkt i alla fall en kort stund. Jag ber om att få epidural ganska snabbt efter att jag använt mig av lustgasen mellan många av värkarna och in kommer en narkosläkare som försöker sticka mig i ryggen två gånger utan att det ger resultat, så hon ringer sin kollega som en timma senare får komma och lägga den istället - först framåt tre, halv fyra.

Ganska snabbt efter att epiduralen satt sig så kände jag trycket och behovet av att bajsa. Och ja - då var jag öppen tio centimeter och näst intill redo att krysta. Men jag mesade ur lite och tösen låg med huvudet och tröck i underlivet att det näst intill var outhärdligt att kunna krysta när värkarna väl sattes igång. I över en halvtimma hade jag svedan och brännheten i underlivet då hon inte kom någonstans och vattnet vägrade att gå... Det kändes som en evighet allting. Vid halv fem så bestämmer vi oss för att hon ska vara ute innan fem så då var det bara att trycka på med den energin man egentligen inte hade. Och jag tröck som bara den.

Och tjugo minuter senare så kom hon ut, med segerhuvan på huvudet då fosterhinnan inte spruckit. Så nu förväntar vi oss att hon har tur hela livet.

 

Som sagt, 16:52 - samma minut som Kevin ringde för att höra med oss hur det gick så kom hon - ironiskt eller hur.

Världens finaste brud.

 

 

Har haft värkar med 5-7 minuters mellanrum sedan ett i natt så med andra ord har jag inte sovit en blund. Morsan kom hit och gjorde mig sällskap klockan tre, Kevin vaknade i 40 graders feber vid fyra och Andreas dotter var inte sämre hon och vaknade klockan halv fem och kunde inte somna om. Så här har vi haft fullt ös hela morgonen. Nu har Andreas åkt och lämnat Kevin och mormor hemma hos mormor och dottern hemma hos sin mamma.

Om några minuter så ska vi åka mot huddinge där vi förhoppningsvis får ut vår bebis idag. Skulle tippa att det blir mot kvällen om jag har samma "tur" som med Kevin. Värkarna har i alla fall börjat göra riktigt ont nu mellanåt. Näst intill varannan värk så tappar man andan. Men det är det lätt värt...!
Snart är lilla grodan här.

Nej nu ska jag släcka ner här hemma och göra mig redo för att åka.
Tjingeling.

Det finns ett uttryck som kallas att man gått in i väggen när man anses vara överarbetad eller stressad. Sen finns det bildliga uttrycket till samma mening. Alltså att bildligt talat gå in i väggen. Det hände mig nyss. Jag låg i sängen och hade faktiskt somnat och vaknade av att jag var kissnödig. Från sovrummet till toaletten så är det rakt fram, höger, rakt fram - framme. Så jag brukar blunda den vägen när jag är trött och känner med fötterna när jag närmar mig.

Man måste gå över en tröskel vid barnens dörr för att komma ut i hallen och i slutet av hallen befinner sig toaletten och jag var helt övertygad om att jag känt tröskeln under fötterna i mitt zombieliknande tillstånd. Men så var inte fallet. Jag hade inbillat mig eller drömt att jag känt tröskeln under fötterna, för när jag vänder kroppen och ska ta steget åt höger så smäller jag näsan i den korta lilla väggkanten som finns innan dörren till barnens sovrum. Och vilket uppvaknande. Vi kan säga att temat på uppvaknandet gick i färgen röd när näsan började spruta blod. Eller ja droppa blod snarare. Och jag fick äran att bli en snigel med pappersspröt ur näsan. Nu har blodet slutat droppa och jag har en smått ont ömmande näsa och är pigg då jag troligtvis bara fick sova i närmare fyrtio minuter innan jag blev kissnödig...

Jag får sluta dricka ur min nappflaska på kvällarna. Alltså inte bebis-nappflaska utan min halvlitersflaska med vatten som jag fyller på minst en gång per natt. Den ställer bara till med problem.

 

// Nu säger snigeln god natt igen och hoppas på att kunna somna om.

 

Det var någonting som försvann från mig ikväll. Tror det var min ork och energi som direkt efter middagen fick för sig att försvinna. Nu har jag precis vaknat till liv efter en kort tupplur på en och en halv... kanske två timmar, jag däckade och minns inte hur länge uppenbarligen? Men det känns fortfarande som att jag behöver massa energi för att orka med morgondagen då vi ska hem till kärmor och julpyssla med barnen. Jag och Andreas dotter ska hämta Kevin från skolan och promenera bort till henne på eftermiddagen och vara där tills barnen blir alldeles för trötta för att julpyssla. Bara ha det mysigt helt enkelt.

Och därför är tanken att jag ska sova sjukt tidigt, typ nu vid sju redan då jag känner mig överkörd av en ångvält. Så jag har ställt mobilen på fem i sju då barnen ska upp och borsta tänderna och sedan är det dags för att sova. Jag längtar. Det är enormt bra att ungarna har sysselsatt sig med att leka i deras rum ikväll. Otroligt duktiga ungar som kan leka så bra med varandra.

 

Nu vågar jag mig på att stryka ännu en gissning då den var idag, på förmiddagen. Och jag har inga känningar alls än så jag vågar mig nästan på att stryka bort hela den 18:e. Men för säkerhets skull så väntar jag till ikväll med den andra. Så sorry Ricce men även du hade fel den här gången, och även du Sandra, då jag tvivlar stort på att jag kommer åka in ikväll, haha.

Kevins Gudmor Louise - klicka här för att komma till bloggen

Stressade iväg med Kevin tidigt imorse vilket egentligen var helt onödigt. Eller onödigt och onödigt var det inte kanske. Men onödigt att stressa. Dem skulle ju iväg till badhuset och när Kevin kom fram till skolan och hade fått av sig alla ytterkläder så kom precis fröken. Så då var det bara för honom att klä på sig igen..

När han väl klätt på sig och ställt sig i ledet så ville han att jag skulle följa med till bussen. Och den går ju precis här utanför oss så det var ingen direkt omväg. Utan jag traskade med honom i handen och pratade med hans fröknar som gick med de andra barnen.

När jag väl kom hem så slumrade jag till i sängen och vaknade nu av att kärmor ringde och frågade om vi kunde träffas. Så jag ska ta med mig Andreas dotter ner till coop vid tio så hon får leka av sig med sina kusiner som farmor är barnvakt till. Fick prata med den äldsta kusinen på tre i telefonen, haha. Han pratade på om allt och ingenting den lilla busungen och med högtalartelefonen på så hörde jag knappt ens hälften av vad han sa. Men han är så söt och otroligt duktig på att prata den killen. Och hans syster också för den delen.

Så nu ska jag mysa barn en stund på förmiddagen innan Kevin ska hämtas vid tolv.

 

När Kevin föddes så sov han tillsammans med mig i sängen på BB första natten. Personalen på BB placerade honom bredvid mig istället för i plastsängen intill och förklarade att närheten var viktig för honom i början. Och jag som ung mamma tog verkligen till mig av allt dem sa som en svamp. Så Kevin fortsatte sova hos mig om nätterna. Mest för att han ammades länge som barn och det var så mycket mer bekvämt att sova bredvid honom än att gå upp om nätterna.

Först fyra år senare när jag träffade Andreas så slutade jag och Kevin sova tillsammans. Alla hade då hunnit påpeka att jag skulle få ett rent helvete med att avvänja honom från att sova med mig den dagen jag träffade någon att dela mitt liv med. Men nej, tvärt om så tror jag att han kände sig trygg i övergången. Han var så pass stor att han förstod att det bara blev problem om vi sov i samma säng. Som att vi båda sov sämre de gånger som vi faktiskt sov tillsammans eller det faktum att någon av oss fick en smäll som hette duga av den andra i sömnen. Plus att Kevin mot slutet av tiden han sov i min säng var en hejare på att sparka och tumla runt i sängen.

Så övergången till egen säng blev ganska lätt då vi båda insåg att det var de som krävdes. (Måste dock tillägga att Andreas till stor del tog hand om övergången med Kevin från vår till hans säng och att han kände sig otroligt trygg med det trots att han och Andreas knappt kände varandra vid det tillfället). Vi började i alla fall med att ha en madrass åt Kevin på golvet bredvid vår säng där han fick sova i någon vecka (kanske två eller tre, minns inte riktigt hur länge) och sen åkte han in i sitt rum - och nu snart två år senare så har vi delat säng ibland mest för att vi vill mer än för att vi tycker det är mysigt. Men jag tror faktiskt inte på att barnen ska behöva gråta sig till sömns och känna sig otrygga. Jag menar, vuxna sover tillsammans, vuxna som egentligen inte alls är i samma behov som barn av närhet. Så varför tvinga eller påskynda det hela...?

 

Det är väl konstigt hur lite hormoner i kroppen kan förändra en person så mycket. Förutom humörsvängningar så har jag fått ett enormt stort behov av att ha rent och städat runt omkring mig hela tiden. Googlar man på det så kallas det för att "boa" nu innan bebisen kommer. Förhoppningsvis fortsäätter jag att boa efter bebisens ankomst också. Med lite rutin kanske man kan få in ett städmönster istället för att ha det hängandes över en som ett tvång. Men det är konstigt hur lite hormoner kan göra så man knappt känner igen sig själv.

Och nu över till någonting annat. Finns det någon som vill komma till erkännande som har gett mig lite mer bloggbesökare än vanligt? Typ 150 personer mer än vanligt för att vara exakt. Något säger mig att en länkning ligger ute på någon annans blogg, annars skulle väl inte den här tillströmningen av besökare hux flux från ingenstans bara få för sig att besöka min lilla blogg? Inte för att jag tycker det är tråkigt med fler besökare. Nej, tvärt om så är det enormt roligt. Jag finner det bara lite underligt att alla 100-150 väljer att komma in på min blogg just idag.

 

Om en länkning är given så vill jag bara säga tack.
Om så inte är fallet så får jag också passa på att skriva, välkomen in i värmen.

 

Ungarna blev lite väl högljudda nu ikväll så dem har precis slängts i säng. Jag tror deras högljuddhet hade att göra med att dem var övertrötta, annars vet jag inte varför dem var tvugna att skrika åt varandra så när dem talade, haha.

 

Så fort Kevins klasskompis gick hem idag så frågade han på stört när han kunde få komma hem till henne. Gullungen. Det märks att dem trivdes i varandras sällskap. Och hon är så himla lugn och stillsam så för min del gör det absolut ingenting om hon kommer hem till oss fler gånger. Det märktes nästan inte ens att hon var här, och ändå hade barnen så roligt tillsammans.

Idag till middagen fick barnen välja mellan levergryta eller pannkaka. Inte för att vi har någon levergryta hemma, inte ens lever har vi hemma. Men dem fick i alla fall valet mellan dessa två rätter. Gissa vad dem valde utan klagomål?! Haha. Härligt, morsan som inte orkar laga middag utan tar det färdiga alternativet. That's me.

Kevin ska åka och bada i badhuset tidigt imorgon bitti. Därför bör barnen somna ganska snart om han ska orka stressa på morgonen: Men det ska nog gå bra. Det viktigaste är väl att jag somnar i tid så jag inte sover bort hela dagen imorgon...

 

Idag klockan ett var tanken att jag skulle hämta hem ungarna från skolan. Tanken var att ungarna skulle vara ute med fritids och leka av sig lite innan dem kom hit. Men Kevin ville annat helt enkelt. Hans fröken ringde nämligen redan när skolan var slut klockan tolv och berättade att Kevin hade skadat sig "jättemycket" i fingret och var tvungen att gå hem. Haha. Det hade nog ingenting med att göra att han skulle få ta med sig en kompis hem från skolan, eller? För när jag väl kom till skolan så fanns "smärtan" i fingret inte längre kvar. Och när jag ändå kommit till skolan så kunde vi ju lika gärna gå hem på en gång, haha.

Så ungarna har roat sig med att kolla på film, haft fruktstund och lite pannkakskalas.
Andreas stod nämligen i morse och stekte pannkakor och gjorde egen jordgubbssylt av frysta jordgubbar till barnen så dem skulle ha något lätt att äta till mellis. Så nu är ungarna mätta och belåtna och kollar på Shrek. Och tack och lov så sitter Kevins finger kvar där det ska...

 

Kevins läkare ringde mig idag när jag låg och sov. Hon är verkligen helt fantastisk den kvinnan och har hjälpt och stöttat hela familjen när det var som jobbigast. Det bästa av allt är att hon verkligen vill se ett slut på Kevins nattliga kissproblem och hela tiden sätter upp nya tider för uppföljning. Underbara läkare. Idag förnyade hon Kevins recept över telefonen också så jag slipper gå och förnya det på en läkarklinik.

 

Jag berättade att under hela december månad så har det hänt en ynka olycka till skillnad mot de nätter som det hände upp mot fyra olyckor under en natt och både Kevin och mamma blev frustrerade över bristen på sömn. Första prövomånaden direkt efter läkarbesöket så hände det lite olyckor titt som tätt, men då kissade han ner sängskyddet istället och dem var ju bara att slänga direkt i soporna.

Under slutet av Januari så ska hon höra av sig igen och då ska vi se om det finns möjlighet att sänka dosen på minirin så han tillslut vaknar själv på nätterna. Men hon sa att det är mest lönsamt att vänta till efter jul då man lätt dricker och äter på oregelbundna tider och till man får tillbaka den vanliga rutinen igen.

Men under december har han använt sig av två sängskydd från ett nytt paket istället för ett helt paket som  månaden innan. Och ena gången hände det en olycka och andra gången tog han sönder sängskyddet med fötterna i sömnen så det kom bomull i hela sängen istället, haha.

Så nog sker det framsteg allt!
♥

 

Måndag igen. Idag är det bara frukt som ska med till skolan, men imorgon ska vi dit tidigt och gå och bada. Eller inte vi - vi, utan Kevin och hans klass alltså. Jag skulle inte vilja se mig i bikini eller baddräkt nu frivilligt, haha. I vecka tjugoåtta stod jag i baddräkt i badhuset vill jag minnas, och det var ingen vacker syn - om man inte gillar köttbullar då så klart...

 

Ungarna stressar upp sig själva med att vinna över klädracet. Jag blir alldeles snurrig av deras ivriga beteende så här tidigt på morgonen.

Halv två somnade jag i natt. Jag hade så otroligt ont i nacken och vet inte varför, jag har fortfarande känningar i nacken. Så jag var vaken och snurrade, försökte använda mig av ögonbindeln så att jag verkligen tvingade mig själv att sova men ingenting fungerade. Om jag kände mig frustrerad? Svar ja.

Men det var härligt att vakna till en helt otroligt fin frukost idag igen som Andreas plockat fram.

 

Jag är lite smått efter på det här med att stryka från gissalistan. Men nu kommer gissningarna tätare i veckan vilket gör det roligare att stryka. Vi har hela sex gissningar denna vecka - och alla hoppas givetvis på att bebis kommer på just deras utsatta dag. Vi får se om någon lyckas sätta B I N G O på den eller om det blir på en helt otippad dag. Just nu känns det som jag kommer gå över till april nästa år, haha.

Men beräknat förlossningsdatum är fortfarande den 29:e december. Så ni som fortfarande känner för att lämna era gissningar, kom igen, bring it on. (Och Elins pojkvän Andreas hade givetvis fel med Lucia!)

 

Kevins Gudmor Louise - klicka här för att komma till bloggen

Nu ligger barnen i sina sängar och ska sova för att orka upp imorgon. Hoppas inte Andreas dotter är otroligt morgonpigg bara för att hon går och lägger sig så tidigt, haha. Vanligtvis brukar dem ju gå och lägga sig tidigast klockan nio så två timmar gör nog stor skillnad. Tur att barnkanalen startar tidigt på morgonen.

Trots att jag försökt vara vaken hela dagen och har aktiverat mig näst intill hela tiden så har jag tagit micro-sömnstunder. Ögonen gick verkligen i kors framåt två och jag märkte att jag tjugo minuter senare vaknade till liv igen av att kärmor ringde. Tack och lov för det, annars hade jag nog sovit vidare och inte kunnat somna ikväll istället.

 

Andreas dotter fick jättefina kläder av farmor men hon ville att dem skulle slås in till julklappar för att öppnas efter jul när vi firar tillsammans. Innan hon slog in dem så hade hon mannekängvisning för oss och visade upp alla kläder, och vilken tjusig tjej vi kommer få efter jul. Så sött att hon insisterade på att kläderna skulle slås in också. Tokfia ♥

 

Jag försöker verkligen hålla igång idag för att inte somna. Att tro att jag var utvilad var uppenbarligen naivt att tro, för just nu går mina ögon i kors och jag inser att det är flera timmar kvar till jag får sova. Jag har diskat, dammsugit, städat, bäddat, dammat, satt igång en tvätt (som jag bör hänga nu för att inte somna på stört), kollat på TV i några timmar. Men nu gör nattens timmar sig påmind och säger åt mig att sova. Därför tänker jag trotsa det och börja skura golven, hänga tvätt och fortsätta med att damma i lägenheten. Alltid finns det något att göra.

 

Andreas dotter har åkt med sin farmor till något köpcentrum för att shoppa, sånt som tjejer gör bäst. Hon kommer hem igen lite senare i eftermiddag. Skönt att hon får spendera lite kvalitétstid med sin farmor. Kevin sitter och kollar på film och äter upp gårdagens chips för att jag ska slippa se dem och få tillbaka samma spykänsla som igår, haha. Han är så söt min grabb som erbjuder sig att äta upp dem för MIN skull, påstår han. Tror inte alls att han var ett dugg sugen själv, haha.

 

 

TRETTIONIO.
Helt sjukt. Ärligt så trodde jag aldrig att jag skulle gå så här många veckor som jag gjort.
Skriver mer om denna graviditetsvecka lite senare i eftermiddag...

Godmorgon.
Äntligen har jag fått in en schysst rutin på min nattrytm igen. Gick upp klockan sju  idag när Andreas kom hem från jobbet (han står förresten och förbereder världens hotellfrukost åt oss för tillfället - han går från ett hotell till ett annat, haha) och känner mig utvilad. Trots att jag somnade vid tolv inatt.

 

Igår precis innan läggdags hade jag världens halsbränna. Så skulle jag gå och kissa innan jag somnade och fick världens suraste uppstötning som slutade med att jag stod och spydde upp alla chips och all middag från kvällen. Riktigt toppen verkligen. Det känns som jag har större nytta av att spy efter hon är född mer än innan nu, haha. Men det märks att man inte har samma space i magen längre utan att tjejen har en tendens att sträcka ut sina ben på de mest jobbiga platserna i magen att allt kommer upp på direkten.

 

Kvällen har varit lugn och stillsam förutom att jag blev tilldelad en ordentlig halsbränna nu ikväll.

Tack för den, tjejen. Ungarna har roat sig med att spela dator och kollat på film och nu ligger en av dem och sover gott. Jag väntar på att filmen ska ta slut så vi kan sova sen. Det är bara tjugo minuter kvar av filmen nu, tack och lov. Jag är helt slut nämligen. Tog ju ingen tupplur på tre timmar, så det är ju inte så konstigt att jag är trött. Plus att jag somnade vid halv tre i natt så det gjorde inte saken bättre, samt att dagen varit extremt intensiv för mig som bara är van vid att ligga och dryna i soffan.

 

Idag har det varit en sån där bra dag. Ungarna har ätit allt som jag bjudit på till middag och faktiskt gillat maten vilket inte händer varje dag. Men till lunch åt vi ju som sagt makaronilåda vilket dem svepte i ett nafs- och är barnvänligt! Och till middag idag gjorde jag geggamoja (?) och även det åt dem som galningar.

Middagen bestod av pulvermos i mängder (orkade inte stå och koka egen potatis så sent på eftermiddagen), tacokryddad köttfärs med 5 dl cremé fraiche blandat i den kryddade köttfärsen och andra goda kryddor och så slänger man ner pulvermoset i en ugnsform, på med köttfärsen och massa gratängost och så in i ugnen. Pling, färdigt efter tjugo minuter när osten smält.

Asgott, superenkelt och jättemättande - och asbra när man är för tjock för att laga en trerätters middag!

Herregud vilken storm det är ute. Det var tur att vi bara tog oss till coop och inte till någon pulkabacke idag. Nu spenderade barnen två långa timmar i lekställningen vid coop och lekte kull med andra barn som dem precis lärt känna. Supermysigt. Jag och kärmor satt och pratade hela tiden - och skrattade, massor.

Efter två timmar fick jag träsmak i rumpan av att sitta ner så då kände jag att det var dags att ta sig hem och fika med lite varm choklad och lussebullar. Men barnen har i alla fall blivit rastade idag vilket känns jätteskönt att ha det gjort. Nu kan jag med gott samvete placera rumpan i soffan igen och försöka undvika att få värkar ännu en dag.

Kärmor har precis gått hem och ungarna sitter och kollar på tv-spels klipp på youtube.
Underbara lördag, även om det är storm ute!

 

Att gå upp i tid lönar sig verkligen om man vill hinna med saker.
Nu på morgonen har jag:

• Gett ungarna frukost.
• Tagit ett bad.
• Diskat gårdagens disk och frukost-disken
• Bäddat sängarna
• Lagat lunch (makaronilåda med köttbullar, bacon och lök)
• Buffat tillbaka på bebis i magen.
• Gått och kissat femton gånger.
• Vikt in kläder i garderoberna.
• Borstat tänderna på mig och barnen.
• Kollat nyheterna på datorn och gråtit en skvätt till morden i USA.
• Facebookat med några kompisar.
• Stämt träff med kärmor vid coop.
• Pratat med min mamma i telefonen.
• Klätt på ungarna.
• Förberett och tinat mat för middagen ikväll...
  
  

Jag är vaken. Ganska tidigt för att vara mig på en lördag också - för en gångs skull. Kevin klarade ut natten utan kräksjuka, lika så jag - så nu har jag friskförklarat oss båda och anser att vi inte ska äta så himla mycket godis innan läggdags helt enkelt.

 

Ungarna kom in redan halv åtta och sa att dem ville se på film på datorn. Mitt svar blev något mumlande i stil med "nej, ni får nöja er med tv:n tills jag kommer upp!" Efter det hade jag svårt att somna om och kände mig konstant kissnödig trots att jag tömt blåsan två gånger samma halvtimma. Härligt nu sista tiden som gravid...

Men vid halv nio placerade jag två yoghurtskålar framför barnen tillsammans med ett glas juice. Så dem får i sig en något så när tidig frukost. Sen ska vi bara göra oss i ordning och äta lite lunch i form av makaronigratäng innan dagen börjar på riktigt och vi ska ut i snön och busa. Eller ungarna får sköta busandet - jag känner för att titta på, eller på sin höjd - ta kort på deras äventyr.

Men det är lördag och jag kan äntligen kanske komma in i en bra rutin med mitt sovande om jag orkar hålla mig vaken idag det vill säga...!

Det är nog vår tur nu, som man säger när man står i kö. Den här gången hoppas jag att det inte stämmer då Kevin flera gånger under kvällen klagat på att han mår illa. Det brukar stämma när han säger att han mår dåligt. Jag hoppas att det har att göra med att han ätit för mycket godis ikväll. Eller något så enkelt som att han är övertrött. Så, snälla-gode-Gud (han är popis i bloggen idag), ge oss inte kräksjukan nu också. Vi har klarat oss hela hösten och vintern så låt oss klara resten av året också.

 

Jag har tvättat mina händer med tvål typ fem-miljoner gånger sedan Kevin först sa att han mådde dåligt under kvällen. Nästan så att jag tvättar tungan med tvål också. För jag vill verkligen inte ha någon kräksjuka. Det är helt klart det jobbigaste som finns.

 

Så nej. Det illamåendet jag känner i halsen är bara i sympatisyfte för Kevin som känner sitt illamående för att han ätit för mycket godis helt enkelt.

Ja, så är det nog.

 

 

så vi har verkligen inte tid att bli sjuka nu.

Nu har jag inga bekanta längre som är gravida samtidigt som mig. Alla har fått sina barn, vissa så långt som en månad i förväg. Jag tycker inte alls att det är orättvist eller att Gud på något sätt känner för att straffa mig med denna smärta i blygdbenet och sammandragningarna som kommer var tjugonde minut ibland dygnet runt - "bara lite till".

Min barndomskompis från gården där jag växte upp blev mamma idag till en pojke. Stort grattis till henne och hennes lilla prins ♥

Men jag vill också ha min bebis nu. Nu. Nu. Nu.

Snälla Gud. Jag har varit snäll i år. Eller det kanske är något man säger till tomten?
Hur som helst.

 

Du med högst makt, om du är tandfen, tomten, Gud eller påskharen skiter jag rent ut sagt i... - ge mig min bebis nu, tack på förhand. ♥♥

 

 

 

Andreas dotter har kommit till oss nu och ska stanna en hel vecka. Det ska bli jättemysigt att ha båda barnen här även fast det är en väldigt osäker vecka. Men hellre en vecka nu innan jul än en vecka efter jul om man ska tro på när den beräknade födseln inträffar. Kevin åker ju till sin pappa nästa helg någon gång och blir borta till nyår och då hoppas vi på att syster har kommit till världen lagom när han kommit tillbaka.

Ungarna är inne i rummet och leker och öppnar tjejens chokladkalender. Hon är nog ganska nöjd över att få öppna tolv luckor på en gång, haha. Andreas har stuckit till jobbet och så fort middagen lagt sig till rätta i magarna så ska godis och chips plockas fram och så ska vi mysa ner oss i soffan tillsammans med en rolig film. Imorgon är tanken att vi ska ut i snön tillsammans. I alla fall en liten stund på förmiddagen så ungarna får leka av sig. 

 

På måndag ska Kevin ta hem en klasskompis också. Hon har frågat varje dag om hur många dagar det är kvar till hon får komma hem till Kevin. Så vi har haft nedräkning tills måndagen. Jag tänkte att det passade jättebra för henne att komma nu när ändå Andreas dotter är här också. Så kan alla tre underhålla sig själva, ute eller inne på rummet.

 

För några dagar sedan när min kärmor tog bussen hem från jobbet så kollade hon upp mot vårt hustak och ringde oroande till mig och sa att vi absolut inte fick gå under hustaket mot framsidan då det hängde stora istappar, meterstora mot marken.

På hemvägen samma dag gick jag till Röda korset (då dem har sin dörr mot det hållet) och frågade om dem ringt till fastighetsskötaren. Det hade dem, men dem bad även mig ringa. Så jag ringde några gånger utan att få något svar.

Igår hade det fortfarande inte hänt någonting och istapparna hängde fortfarande kvar på hustaket. Jag hade inte reagerat så starkt om det inte vore så att det är en promenadväg till och från skolan för många barn och pensionärer promenerar fram och tillbaka på samma sträcka för att ta sig till Röda korset, samt hundar som gärna nosar vid husknuten... Så jag ringde 114-14 och fick prata med en jättetrevlig polis om detta ärende, då jag inte visste var jag skulle vända mig. Hon skulle ta reda på var jag skulle vända mig och återkomma.

Två minuter senare ringer hon och säger att istappsjouren i Stockholm finns. Så jag fick nummret dit och ringde på en gång. Dom i sin tur skulle ta kontakt med vår fastighetsskötare. Och nu, dagen efter jag ringt istappsjouren så står folk på vårt hustak och sopar ner snö och istappar.

SKAM den som ger sig.

 

Somna klockan tio? Vad trodde jag egentligen... Enormt naivt tänkande från min sida helt enkelt. Seriöst.
Vid tio så släckte jag i alla fall ner all teknik och låg och kramade min kudde i hopp om att få somna. Men ni som läst bloggen ett tag vet att det troligtvis krävs en stekpanna eller ett kylskåp från en hög höjd för att få mig till att sova mer än tio minuter innan klockan ett på natten, trots bristande sömn nätterna innan.

 

Så vid elva satte jag på datorn igen efter att ha tumlat runt i sängen värre än en torktumlare. Jag började med att googla lite goda friteringsrecept. Det är tydligen någonting man kan bli jättesugen på som gravid mitt i natten. Tack och lov så hade vi ingen olja hemma så att jag kunde inte ta mina cravings till nästa nivå. Och idag är jag inte ett dugg sugen på fet mat längre - så det blir inget sånt till middag trots att jag planerat ut detta i minsta detalj, thank god. Snacka om att gå från noll till hundra - tillbaka till noll.

Så för att minska mitt sötsug efter flott och fett så satte jag mig i köket vid ettsnåret i natt och käkade råa oskalade morötter med smak av jord och ringde Andreas som stod på jobbet och var tvungen att beklaga mig...

 

Men nu är det äntligen fredag.

 

Jag håller på att somna. Helt jävla fantastic om det faktiskt är så att jag kan somna nu till tio och sova hela natten. Ja, jag skulle då inte klaga. Därför tänkte jag avsluta detta inlägg ganska abrupt med att säga god natt och hoppas på att ni haft en fin lucia. Det blir alltså ingen luciabebis idag heller. Nu imorgon är det bara femton ynka dagar kvar till bebis beräknas komma till oss. Helt galet hur fort tiden faktiskt går.

Själv såg jag luciakortegen här från Nynäshamn som fick poliseskort precis utanför vårt fönster när de åkte på häst och vagn tidigare ikväll tillsammans med massa tärnor, nissar och ponnyhästar. Riktigt vackert, precis som det varit alla tidigare år.

Vi har tur som bor så centralt vi.

 

Så det var ett år sedan lucia förra året. Och här är lite roliga händelser som skett under det gångna året. Massa andra roligheter har så klart skett också. Bara det att det varken fanns bilder, ork eller tid att lägga upp exakt allt från varje månad. Men här är ett urval av det gångna året.

December. Sista luciafirandet på dagis.

Idag tog det än en gång närmare en timma att hämta hem Kevin från skolan. Det tog oss bara tjugofem minuter att ta oss från skolan idag och direkt efter stöket i skolhallen så promenerade vi vidare till affären där vi handlade upp lite mer saker till dagens middag. Som keso. Kevin var noga med att påpeka hur mycket han hatade keso vilket gav mig lite svettfläckar i pannan då dagens middag i huvudsak innehöll keso. Men jag sa ingenting om det...

 

När jag kom hem så började jag med middagen i smyg så Kevin inte skulle komma på mig med att ha två brukar keso i maten. Så snabbt blandade jag ihop keson med krossad spenat, vitlök, lök och purjolök samt lite grädde. Till det kladdade jag ner massa tagliatelle och rörde om, och skjuts in i ugnen med massa ost ovanpå.

Kevin åt. Och åt.. Och åt. Tillslut var jag tvungen att säga till honom att det var keso i när all mat väl var uppäten och han knorrade på näsan och sa
"Men mamma, jag kände inte ens det ju!"

 

Jävla skitnatt. Jävla skit natt. Jävla skit natt.

Jag var så himla trött klockan elva igår kväll och tänkte att jag bara skulle hålla mig vaken i tio minuter till då Kevin behöver kissa innan läggdags. Så kvart, tio över elva så går jag upp med Kevin och går direkt i säng. Väl här i sängen vänder jag och vrider mig. Pillar på datorn, sätter ner datorn på golvet, tar upp datorn, pillar på den, ställer ner den på golvet, försöker sova... Och så håller det på till klockan halv tre i natt. Efter halv tre somnar jag och vaknar varannan timme under hela jävla natten fram tills nu. Min klocka kommer ringa om fem minuter så det känns helt lönlöst att somna om.

 

Kevin sover fortfarande. Tack och lov. Jag ska upp och fixa frukost åt honom. Själv mår jag otroligt illa, troligtvis på grund av att jag lever på extraenergin som jag egentligen inte har lagrad i kroppen. Skulle kunna börja gråta av utmattning så som läget är just nu. En jävla natt vill jag kunna sova.

Bara en natt, snälla - gode GUD. Jag vill inte ha några julklappar eller julpussar. Bara en natts garanterad sömn.

 

Men det är lucia. Idag ska alla vara glada och sjunga julsånger... nåväl, jag kan spendera förmiddagen med att lyssna på julsånger åtminstone. .

 

 

Det känns inte som det blir någon bebis idag med ett super-unikt födelsedatum. Trist för henne, men skönt för mig, nu får hon inte komma ut imorgon - då blir Kevin jätteledsen om jag inte kan närvara på luciafirandet. Jag har haft enorma sammandragningar idag att inte ens ett bad hjälpte. Sjukt vad mycket kroppen måste förbereda sig för att få ut ett barn helt plötsligt. Men ingen bebis i natt eller imorgon bitti, tack!

 

Julgransdräkten är färdigsydd. Några julgranskulor hade spruckit och var tvugna att bytas ut och glittret hade fallit av. Tur att jag har Andreas som är proffs på det mesta, så han hängde upp dräkten i taklampan och sydde klart den, haha. Så i morgon ska jag ta med mig kameran så ni får se lite bilder från luciafirandet!

Idag fyndade jag på vägen hem från skolan. På taket till röda korset hängde det enorma istappar så jag tänkte att jag skulle gå in och kolla om dem hade ringt till någon angående detta - och det var åtgärdat redan, men det tar tydligen tid att få ner dem då det är en massa andra hus och lägenheter i stan som står som prio ett...

Hur som helst så passade jag på att ta mig en vända där inne och kolla lite och fann en "mitt första år"-bok med bilder från Elsa Beskow. Det bästa av allt är att alla böcker där nere kostar en krona.
Så dagens fynd helt klart. (Jag har en precis lika dan från när jag var bebis som min mamma fyllde i!)

 

Kevin hade tidigare i förra veckan beslutat sig för att vara jultomte i årets luciatåg. Så min tanke har aldrig funnits i att bygga upp förra årets dräkt som Andreas sydde ihop på en kväll dagen innan lucia förra året. Men idag kom Kevins fröken fram till mig idag och meddelade stolt att Kevin sagt att han skulle vara julgran i årets luciatåg.

"Jaså" var det enda jag fick fram. För tidigare förra veckan var det tomte som gällde. Men nu har vi i alla fall rotat ut julgransdräkten och insett att den behöver sys på lite glitter och julgranskulor.

Så imorgon ska Kevin få vara den sötaste (och troligtvis den enda) julgranen i luciatåget. Halv åtta så ska barnen vara ombytta och klara. Så det blir en snuskigt tidig morgon imorgon.

Jag är supernöjd med själva graviditeten om det inte vore så att jag har världens foglossning och knappt kan gå. Har spenderat timmar på en pilatesboll och gjort övningar med sjukgymnast. Något som jag absolut inte behövde göra med Kevin. Med honom var det bara - gravid - värkar - barn. Den här graviditeten känns mer kämpig på så sätt. Men som sagt - jag är nöjd över att min kropp kan bygga upp en ny individ som vi får glädjas över i många år framöver, för det är inte alla som har samma möjlighet.

 

 

Jag blir så besviken för det finns en sak jag saknar på blogg.se's kommentarsfält och det är en gillaknapp efter varje kommentar. Ni vet - när man skriver några kommentarer till inläggen på en blogg man läser och det egentligen inte finns annat att göra längre än att gilla det personen har svarat på i sitt inlägg. Det känns så B att skriva *gilla* som en kommentar till kommentaren i inlägget och personen kanske tror att man inte ens läst det han / hon har skrivit. Så in med en gillaknapp nu blogg.se. (Och jag läser alla svar jag får från er på era bloggar!)

 

Hur som helst. Jag somnade om när jag kom hem från skolan med Kevin. Jag somnade om så hårt efter att vår vaktmästare/ gårdsherre-vad-fan-man-nu-kallar-honom kom hit och kört klart med sin snöslunga (som låter så inåt helvete, typ som en helikopter) ute på gården att jag vaknade en minut i tolv. Min mobil hade ändå ringt och väckt mig klockan tolv.

 

Nu ska jag upp, hänga tvätt, bädda iordning, laga middag i form av "ugnspangkaka" (jag sa pangkaka långt upp i åldern så det sitter väl i undermedvetet), och sen är klockan förhoppningsvis tillräckligt mycket för att jag ska kunna gå och hämta Kevin på skolan... i hope. Skrev upp honom till klockan tre idag för att han ville äta mellis på skolan. Dumma, dumma mig.

 

En riktigt gamal webcambild från tiden då man inte ägde någon riktig camera.

 

 

Varannan natt tycks jag sova enormt bra - och varannan natt sover jag som en påse nötter. Det är otroligt frustrerande att inte kunna komma till ro. Det är tur att Kevin sover som en stock i alla fall. Det känns som jag kan sysselsätta mig med att sova några timmar idag när Kevin är på skolan i alla fall.

Nu kommer snart Andreas intrampandes från jobbet. Han slutar ju jobba nu klockan sju och fördelen med det jobb han har nu är att han jobbar två minuter här hemifrån.

 

Det är redan onsdag, herregud - är det bara jag som tycker tiden rusar iväg?
Imorgon är det redan lucia och Kevin ska vara utklädd till tomte på skolan.
Just det - ska bebis komma nu i december så har den hela dagen på sig att komma ut.

 

Har läst massa roliga tips på hur man kan få igång värkarna så att förlossningen sätts igång. Det är ganska intressant att se hur många som faktist provat dessa teorier som dem blivit tillsagda av antingen barnmorska eller internet.

 

S-E-X. Som en tjej påstod att man kan få förtidiga värkar genom att ha sex en gång, medan andra påstår att man måste ha sex upp till fem gånger för att det ska funka, medan en tredje påstår att man ska ha sex upp till femton gånger under tio minuter - då det tydligen är sperman som startar igång värkarna? Detta låter dock som att det är en otroligt kåt kille som startat upp detta rådet för att för en gångs skull få ligga med sin tjej utan att hon klagar över att det gör ont... Någon annan påstår att detta funkar om man först masserar bröstvårtorna i tjugo till trettio minuter, för det ska tydligen påverka något hormon i kroppen. WTF - den som rör mina bröstvårtor är dödens och om den håller på i trettio minuter, då ska den fan kastreras innan döden också!

Ricinolja sägs också vara verkande. I mina öron låter detta lika gott och nyttigt som att dricka motorolja. Och något som ska hjälpa hårväxten att gro snabbare känns sådär att använda sig av invertes... Så vi lämnar detta råd ganska snabbt.

 

Trappor då. Folk påstår att det ska hjälpa att springa i trappor. Nummer ett. Vi har en trappa upp till vår lägenhet med tio trappsteg. Dom trappstegen tar mig närmare två minuter att ta mig uppför. Så ärligt talat så tror jag inte att det hjälper för min del att springa runt i trappor när jag inte ens kan springa upp för våra tio utan att bildligt talat dö.

Tre gubbar. Någon annan påstår att pepparkakor ska påskynda förlossningsvärkar. Det tror jag också att en man eller blivande pappa har hittat på. Det måste han ha gjort. Han måste väl helt enkelt ha tröttnat på att den gravida kossan som tagit över hans fru hela tiden går runt och är så sur och grinig att han kom upp med den genialiska idén att ge henne massa pepparkakor. För ALLA vet ju att man blir snäll av just det, pepparkakor alltså. Win situation för hans del helt enkelt.

 

Nej jag slopar alla dessa tips och råd. Inget faller mig i smaken i alla fall.

 

 

 

Igår jobbade som sagt Andreas från elva igårkväll till sju imorse, och därför sov han till klockan var närmare halv fem. Vid fem bytte han om och drog till jobbet igen så vi fick i alla fall en timma tillsammans idag om man räknar med frukosten vi  hade i morse. Lika dant blir det hela veckan nu. Han kommer hem lagom till frukost och vaknar lagom till han ska börja jobba. Jag förstår egentligen inte hur han orkar - jag skulle vara helt förstörd efter första arbetspasset... Men nu har vi i alla fall fått utsatt tid på hur länge detta kommer hålla på så det är skönt.

Kevin och jag har spenderat kvällen med att kolla på Madagascar och ätit kvällsfika i form av goda smörgåsar. Passade även på att diska, ta bort tvättställningen och städa lite smått medan Kevin kollade vidare. Det känns så skönt att vakna till ett rent och fint hem på morgonen.

Nu ligger Kevin och sover gott i sängen och jag var dum och drack några deciliter av apelsinjuicen jag hittade i kylskåpet så jag lär leva hög på socker fram till någongång i natt, toppen verkligen.

 

 

 

 

Idag när jag vaknade (framåt tolv - helt sjukt, I know) så tänkte jag att jag skulle låta Kevin få gå på skolan till uppskriven tid vilket var klockan två. Men jag hade sjukt tråkigt och bara en kvart senare så befann jag mig på skolan när barnen precis hade gått ut på skolgården efter en avslutad skoldag.

Alla ni som är eller har varit gravida vet om problemet med strumpor och skor. Själva strumporna och skorna är väl inte direkta problemet i sig utan det handlar om att få dem från golvet och byrå-lådan till fötterna och med svullna fötter och med en stor FET mage ivägen och en sjuk smärta som ilar i kroppen så fort som man vrider benen i konstiga lägen, så det är allt annat än lätt att få på sig strumpor och skor. Hur som haver. Idag skippade jag strumporna och tog mina enkla gymnastikdojor och promenerade iväg. Jag skulle ju bara "hämta Kevin och gå hem", ni vet.

 

När jag kommer dit blir Kevin enormt besviken över att jag kommit dit "redan". Hade jag gått i skolan så hade jag blivit sjukt glad över att få komma hem. Men inte min son inte. Så jag sa att han kunde sitta kvar och leka medan jag gick in och strök honom från närvarolistan och hämtade skolväskan. När jag kom tillbaka efter att ha hämtat väskan så var han sjukt besviken över att det gick så fort, så han fick vara kvar och leka en liten stund till...

 

Japp, en stund och tio isbitar till tår senare så kom vi hem till klockan kvart över ett. En timma efter att jag gått för att hämta Kevin.

Behöver jag säga att jag tog ett bad med mina isbitar till tår? Ville nästan börja gråta när det kändes som tusen nålar under tiden som de tinade upp i det alldeles för varma vattnet...

 

Påminn mig om den här dagen när jag ska hämta Kevin tidigare.

 

Okej kära bebis. Jag och din pappa har diskuterat och med tanke på att han jobbar nätter hela veckan fram till torsdag nu så vore det bra om du inte kom just nu. Sen kommer din syster hit och ska stanna en vecka från och med fredag nu och vi ska ha som en minijul innan själva julafton och mysa tillsammans och ha det kul. Så det vore bra om du inte kom under den veckan också.

 

Sen är det ju faktiskt den riktiga julaftons-veckan och då vore det bra om du höll dig inne för din egen skull för ingen känner väl för att fylla år samma dag som själva julafton - om du nu skulle komma då så kommer jag döpa dig till Eva, bara för att...Vi ska ju fira jul hemma hos din mormor och morfar med både din faster, farbror, farmor, gammelfarfar och dina kusiner närvarande. Det kommer säkert fler som jag glömt bort också. Så det vore bra om vi närvarade på själva julafton. Eller i alla fall om din pappa närvarade då det är hans familj som kommer och det lätt blir stelt under en sådan högtid när två familjer träffas och kedjan som håller ihop dem är och föder barn i en annan stad.

 

Och det nya året kommer ju veckan där på så håll ut, eller håll dig inne menar jag. På nyårsnatten lovar jag att ta mig ut på tolvslaget och skrämma ut dig med fyverkerierna. Då kommer du visserligen dela födelsedag med mammas farmor, men det är det väl värt. Jag har aldrig hört henne klaga över att hon var äldst det året hon föddes...

 

Vi vet att det inte riktigt är vi som bestämmer - att du inte är någon bajskorv man bara kan hålla inne, utan kommer du så kommer du. Men det här är bara våra önskemål.

Allt jag vill ha nu är en underskrift eller ett godkännande från din sida som inte betyder sparkar eller skrapande med naglarna på livmodern, tack!

 

Den senaste veckan när jag vaknat tidigt på morgonen och "rutinkollat" min facebook med grus i ögoen så har jag haft endel otroligt söta meddelanden i min inkrog på mailen. Jag känner mig otroligt lyckligt lottad över att ha så fina bekanta på facebook och är så himla stolt över min familj. Min alldeles egna familj som jag till viss del delar med er.

Här är en liten del av dem fina mail som jag fått de senaste dagarna av bekanta. ♥

Själva texten och en annan bild cirkulerar som pesten på facebook just nu. Men jag valde att byta ut bilden och göra en egen text. Okej, ärligt - jag kopierade bara texten faktiskt, för den stämmer så jävla bra. Jag älskar den, så jävla bäst. Och ja, tankarna far som värsta jo-jo:n på kvällarna. När jag är vaken hela dagarna och kan tänka hur mycket som helst så väljer hjärnan att startas upp minuten som man lägger sig och ska blunda.

 

Så...
Sov gott.

 

Har legat och skrattat till tårarna kom av RAW- comedy club på kanal 5. Vissa är sjukt roliga medan andra är mer åt hållet; "Mhum- rycker på axlarna, oimponerad och hoppas på att dem snart ska sluta skämma ut sig själva"

Andreas har gått upp till jobbet för att se om han jobbar i natt eller inte då dem inte vet om personen som ska jobba kommer eller ej. Härligt jobb. Det bästa med detta är dock att vi får äta frukost tillsammans alla tre imorgon bitti om han jobbar natt. Så det glädjs vi åt istället helt enkelt. Det tråkiga med det hela är väl att han sover till klockan är halv tre, tre på eftermiddagen vilket är lite drygt. Men det är han ju helt klart värd om han nu kommer jobba natt.

 

Snart ska jag hoppa i säng om jag ska orka ta mig upp imorgon igen. Men först ska jag se klart på Raw. 

 

Jag har slängt Kevin i säng nu. Igår somnade han inte förrän närmare nio och kom knappt upp imorse. Så nu blev det tidigare i säng i hopp om att det blir tidigare till skolan utan tjaffs imorgon.

Han har nämligen bad på schemat i badhuset imorgon. Förhoppningsvis går bussarna för ungarna så dem kommer iväg. Väskan är i alla fall packad så det ska bara med en frukt i väskan så är den klar.

Sen på onsdag ska dem iväg till kyrkan och se en teater-uppsättning av en julsaga om varför vi firar jul. Egentligen skulle dem ha gått på den förra onsdagen då Kevin var sjuk men då blev det ju världens snökaos så det sköts upp till på onsdag nu istället!

Torsdag är det luciafirande på skolan tidigt på morgonen så då blir det snabbt iväg på morgonen igen utklädd till tomtegubbe förhoppningsvis. Och så ska barnen underhålla sig själva med julpyssel efter firandet.

På fredag är det idrott. Så det är pang-pang-pang hela veckan, härligt att han får ha lite aktiviteter när morsan är som en grönsak i soffan eller sängen.

Sen närmar det sig jul-lovet för lillgrabben. Tror han går en vecka till efter denna bara...

 

Bebis närmar sig äntligen fixering. Den har borrat sig ner betydligt längre ner än förra gången jag var hos barnmorskan och hon kunde endast rucka lite på huvudet fortfarande. Underbart. Min vikt har av någon underlig anledning gått ner från 69,9 till 66,7. Mysko. Jag som fortfarande äter som en valross och rör mig minimalt, haha. Men det är bara att tacka och ta emot - hellre mindre än mer vikt, inte för att jag bryr mig egentligen. Mitt järnvärde har sjunkit markant det också. Från 117 till 107 - så nu måste jag tvinga mig själv att äta järntabletterna trots att jag inte tål dem jävlarna. Usch. Alltså, jag är allergisk mot dem, på riktigt - hur det nu kan komma sig.

Hjärtljuden lät bra. Mag-måttet var bra. Förkylningen var bra och ingenting att oroa sig för. Min farfar var extremt bra som körde ner mig till sjukhuset så jag slapp gå i snömodden. Älskade farfar. Så ja, nu är det egentligen bara att vänta. Förhoppningsvis kommer jag inte tillbaka till nästa tid på mödravården som är den tjugoförsta december nu. Och kommer jag tillbaka så ska det baskemig vara med en bebis i famnen, haha.

 

Hela morgonen har det varit strul för mig att logga in på bloggen. Morr, haha.

Men det var nog lika bra att det var strul då Kevin också var strulig på morgonen - jag fick fokusera på ett problem i taget helt enkelt. Först vid halv åtta började han äta sin frukost - så det är en himla tur att han börjar halv nio på måndagar säger jag bara. Det är otroligt läskigt på vägen till Kevins skola också då traktorerna lassat upp all snö på trottoarkanten, så barnen (sexåringarna) får gå på vägen som är otroligt trafikerad på morgonen både från höger och vänster körbana. Det är tur att de flesta har sina föräldrar med sig på morgonen när det är mörkt och snön yr.

Idag har jag tid på MVC halv tolv. Jag smög in till Andreas nyss och försökte fråga om jag kunde få skjuts till sjukhuset. Jag tror han svarade ja på frågan, men är inte riktigt säker. Annars får jag helt enkelt ta mig dit själv i modden även fast det kommer ta närmare en timma...

Hittade den här bilden på facebook igår och höll på att dö av garv.

Andreas och Kevin gick ut i snön nu ikväll direkt efter middagen och kämpade i närmare en timma med att få fram bilen. Jag stod med som lite moraliskt stöd och tittade på och skrattade åt killarna. Andreas hade med sig en vattenflaska ut (en stor julmustflaska) som mystiskt försvann i snön. Troligtvis så hade han hivat snö över den då den var verkligen helt borta. Men nu efter någon timma står i alla fall bilen parkerad här utanför istället för några meter bort och utan stora snöhögar runt omkring sig.

Som belöning till kvällens aktivitet som grabbarna sysselsatt sig med så blev det té, radiokaka, mandariner, och russin. Grabbarna var nöjda, jag är nöjd och nu är vi mätta och belåtna.

Härliga söndagskväll. Härliga advent.

 

Det är verkligen the final countdown. Och vi är supernervösa och superspända över att ankomsten är så nära nu. Vi försöker planera det mesta, så jag har nummret till Andreas jobb om han skulle jobba natt. Min mamma är på á jour dygnet runt om det skulle behövas och det är egentligen bara en väska som ska packas till Kevin om det skulle vara så att vi behöver dra iväg mitt på dagen så Kevin kan dumpas av hemma hos mina föräldrar om det skulle behövas. Jag får låta packningen ligga i en liten hög på soffan i hallen till honom då det är hans skolryggsäck som ska användas.

Det märks att det är trängre och trängre för bebisen i magen nu. Hon sparkar och har sig men sover betydligt mer på nätterna nu än innan och är vaken på kvällarna vilket är skönt. Det är troligtvis därför jag sover bättre om nätterna nu istället för att vara vaken alldeles för sent.

Jag vågar inte ens tänka på vad jag väger för tillfället. Med Kevin så vägde jag 66 kilo som mest och den vikten lär jag ha passerat sedan ett tag tillbaka. Imorgon får jag veta mer exakt vad jag väger då jag ska på ett MVC besök halv tolv. Då lär jag också få veta om bruden har fixerat sig eller om hon fortfarande kan snurra runt lite som hon vill.

Vecka trettioåtta nu alltså.
The final countdown.

 

Jag tvivlar på att jag är den enda här i Sverige som snyftar över att jag "inte har någon mat hemma".
Idag tog jag mig i kragen när jag sa detta och rensade ut i skafferiet. Och fy-faan vad jag har mat hemma nu helt plötsligt. Helt sjukt vad vårt skafferi sväljer till att börja med. Jag hittade FEM öppnade och två oöppnade paket av Go-greens gula ärtor. Så vi kan leva på fläskfri ärtsoppa i två månader framöver om vi skulle vilja.

Jag hittade också kryddor från 2011 - undrar om kryddor är lite som ost. Det blir bättre med tiden...?!
Nej ärligt talat så slängde jag dem i soporna tillsammans med massa annat skit som vi sparat på. Som ett paket med spagetti som inte ens räcker till en portion åt Kevin? Värt att spara på?

Här är i alla fall liten bråkdel av allt jag hittade i skafferiet. Tror det är två av sex hyllor jag fick plats med på diskbänken.

För lite mer än ett halvår sedan var jag inte ett dugg intresserad av att läsa bloggar om barn och bebisar. Jag kände att jag inte fick ut så mycket av det, då Kevin alltid var så mycket äldre än de barn som jag läste om i vissa bloggar. Men idag är det helt tvärt om. Jag följer jättemånga bloggar dagligen, både gravid och mammabloggar och längtar minst lika mycket som dem till deras guldkorn kommer som de själva gör. Det är sjukt hur man kan binda en kontakt med någon som man egentligen inte känner.

Under tiden som jag varit gravid nu och läst bloggar så har fyra av de bloggar jag följt frenetiskt den senaste tiden fått barn. Alla förlossningsberättelser får mig att böla lika mycket nu som när jag skrev min egna i en blogg jag hade tidigare, för sex år sedan. Nu klarar jag knappt av att läsa andra bloggar än just föräldra och gravidbloggar. Och tack vare bloggen så har jag fått massa roliga läsare som dagligen kikar in, massa nya trevliga vänner och nya bekanta.

Me love all you girls - bigtime.

 

Anna, Elin, Sandra, Mathilda, Lilla grodan, Emily, Riccie, Klokare Bestyr, Leas-mamma Sandra,

 

♥

Godmorgon.

Idag vaknade jag innan klockan ringde, och det var väl tur det, för jag hade ställt in det på att klockan skulle ringa måndag till fredag och inte alls idag. Så den här gången är tanken att jag ska fortsätta hålla mig vaken och inte somna om. Kevin har redan fått en adventsfrukost innehållande lite pepparkakor, russin och en smörgås med juice till. Vi får fira mer advent tillsammans ikväll när hela familjen är samlad igen och äta en god middag ihop. Andreas kom ju som sagt hem för två timmar sedan så det är inte direkt så att jag vill ta in skolorkestern och väcka honom... även fast det känns lockande då vi inte setts på flera dagar.

Min förkylning ligger kvar i lungorna också, älskar att somna med en hostattack och vakna fjorton gånger av dem under natten... okej, kanske inte. Det finns roligare saker att roa sig med.

I veckan är det luciafirande på skolan. Hur fort går inte tiden på en skala från ett till tvåhundratolv?
Typ sjukt fort och bidrar till ångest. Jag har verkligen inte gjort någonting som jag ska hinna med innan jul.

 

Nu får jag det att låta som jag ska berätta något enormt kul eller spännande. Men tvärt om så är det en helt ointressant kväll som hänt oss med inslag av lite humor då...

• Grannen plingade på dörren tidigare ikväll, Kevin öppnade dörren och släppte in honom i hallen och han stod förskräckt när han såg mig inlindad i enbart en handduk. - Ja jag hade precis gått ut ur badet. Han ska vara glad att han inte kom två minuter tidigare... (Måste bara påpeka att grannen är runt nio och ville låna en skruvmejsel och Kevin visade honom vägen till köksskåpet där vi förvarar 1% av våra verktyg, resten är utspridda i lägenheten och jag har ingen aning om var...) Han gick ganska snabbt efter han kommit.
• Jag har kollat på Så mycket bättre. Gillar fan Darin, trots att jag vägrar att erkänna det för er. Men å andra sidan gillar jag alla förutom Olle och Sylvia i den där serien.
• Jag har blivit rädd för att nysa och tänker varje gång en nysning är påväg att "nu går vattnet", vilket jag verkligen inte har tid för just nu. Och då kan jag räkna mina nysningar till typ tjugo bara idag, vilket innebär tjugo panikslagna ögonblick under en dag...
• Jag har tänkt på att jag går in i vecka trettioåtta imorgon. Helt-sinnessjukt vad fort tiden går. Tiden får absolut inte gå lika snabbt när donnan väl kommit.

Året man levde på MSN och lyssnade på Nine inch Nails, Hel och Ebba Grön på repeat för att man ansåg sig vara cool då. Året man sov på dagarna och var vaken om nätterna, och skolan inte stod högst i prioritet. Året som jag var tretton och var sjukt cool. Jag gick hos en kurator för att jag hade fått en obotlig sjukdom och var övertygad om att jag skulle dö av den. Min kurator kallade min sjukdom för tonårskris eller tonårsdepression. Jag var övertygad om att det var betydligt allvarligare än så.

 

Året man levde på Lunarstorm och alla vänner på lunar var ens riktiga vänner, trots att man bara träffat två procent av dem i verkliga livet. Året man låg vaken om nätterna och pratade i mobiltelefonen och fick bonus av comviq. Året som världens bästa mobiltelefon Nokia 3310 skapades, och höll i alla väder.

 

Året man åkte själv in till skansen med sina kompisar och gick på allsången. Året man gick på coola fester hemma hos kändisars barn och drack mesk trots att man ville spy. Året man hjälpte sina alldeles för fulla vänner hem från festerna och kom hemtrampandes klockan fyra på morgonen. Man tältade med vännerna i smyg och åt pizza med kompisarna varje fredag. Man levde med MP3:n i öronen. Fick barnbidraget i månadspeng som tog slut lika fort som det kom in på kontot. Spenderade sin lediga tid långt bort från sin riktiga familj och med sin nya familj bestående av sjutton vänner i åldrarna 13 till 15.

Jag var tretton år 2002/2003, och en sjukt cool chey - och är idag glad över att inget hände mig under tiden som jag var tretton och 146 cm lång och vägde 45 kilo. Herregud vad man var odödlig på den tiden.

 

Andreas stack till jobbet för några minuter sedan och gick upp ur sängen några minuter innan han började jobba. Så idag fick jag träffa honom i tio minuter. Min otroligt duktiga man. Men jag saknar honom massor nu när han jobbar från 17-07. Förstår att han sover bort hela dagen med ett sånt arbetspass. Det kunde bli lika tufft arbetspass för honom ikväll också. Tredje dagen i rad. Huwaligen.

Till middag idag fick jag och Kevin min mammas kroppkakor. Så himla gott att dränka dem i bechamelsås och lingonsylt. Kevin vräkte i sig tvä stycken och jag tog tre till middagen och med oss hem fick vi fyra stycken till lunch imorgon. Omnomnom.

Just nu kollar vi på barnfilmer på Netflix via Wii:t och äter massa snask.
Idag köpte jag på mig både godis, läsk och chips - och gissa vad?
Idag är jag inte ens sugen på något av det jag köpt... doh.

 

Alla som känner mig eller känner till mig stannar mig och frågar om det inte är dags för att klämma ut bebisen snart. Och gud vad jag önskar att det fanns ett utsatt datum för förlossningen så man kunde säga att "jo om tre veckor och två timmar och trettiosju minuter kommer hon!". Det verkar liksom vara det enda folk är intresserade av att veta, "om det inte är dags snart...", och jag kräks på den frågan, verkligen. Det är ingen höjdare att "springa" runt med en övervikt och svara på denna fråga gång efter gång...

 

Idag blev jag stoppad fem gånger på hemvägen av bekanta som ställde just precis den frågan.

En annan fråga man kan ställa istället är "Hur mår du?"

Det känns som en fråga jag kan svara på i alla fall. Även fast det är olika från dag till dag eller timma till timma.

 

Jag tar tillbaka mitt påstående om att det troligtvis blir en tidig morgon.
Det borde ha blivit en tidig morgon om inte annat. Men det blev det verkligen inte. Imorse vid åtta snåret så känner jag mig utvilad och pigg, går på toa och tänker att jag bara ska vila ögonen tills Kevin vaknar då han fortfarande sov.

Vad som känns som endast en minut senare - så kommer Kevin och knackar mig på ryggen och säger att han är hungrig.
"Gör en smörgås då, jag kommer upp snart" blir mitt svar - fortfarande kvar i drömmen.

"Men mamma, jag har ätit smörgåsar. Jag åt två förut!"

Då slår jag upp ena ögat och inser till min förskräckelse att klockan är kvart i elva. Varav jag flyger upp ur sängen, bildligt talat.
Herregud, stackars barn!

Det sjukaste är att jag somnade som en gris halv tolv igår kväll! Så uppenbarligen behövde jag eller kroppen samla energi...

Nu har han fått en ordentlig frukost, och vi ska göra oss klara att gå till mina föräldrar snart som har lunch/middag som väntar på oss...

Jag saknar mina gamla kläder. Inte mina gamla kläder, utan mina normala, vanliga kläder. Ibland vill jag springa upp på vinden och hämta ner dem, alla IKEA-påsar som är fyllda med mina älskade kläder. Men jag vet att jag bara kommer få en enorm ångest då näst intill alla tröjor blir magtröjor och alla byxor blir... omöjliga att få över låren. Så för min egen skull bör jag vänta med att ta ner dem.

Men så fort bebis är född och min mage dragits tillbaka lite så ska jag skicka upp mina gravidkläder på vinden istället och njuta av att kunna klä mig i fler än tio klädesplagg som jag gör för tillfället.

JAG LÄNGTAR!

 

 

Precis den dagen man inte har något godis, inga popcorn eller chips hemma så blir man supersugen på just det, givetvis... Funderar på att baka en kladdkaka eller något. Eller enbart göra smeten då jag kan vara utan kakan om jag ska vara ärlig. Å andra sidan så lär jag med högst sannorlikhet vara vaken hela natten om jag enbart skulle äta smeten, vilket inte är så smart nu när jag förhoppningsvis vänt tillbaka mitt dygn rätt igen.

 

Nej ärligt talat så blir det nog att kväva sötsuget med en liten flaska vatten och en morot eller något.
Imorgon är det lördag så då får vi gå och handla massa snask.

 

 

Imorgon direkt efter frukost går jag och Kevin till mina föräldrar. För tillfället vräker snön ner så förhoppningsvis kan vi ta oss fram till dem utan att behöva klättra över snöhinder och snöhögar. Men det ska bli mysigt med vuxet sällskap. Andreas kom upp ur sängen vid halv tre och gick till jobbet nu vid halv fem. Han är osäker på om han behöver jobba hela natten ännu en gång eller inte, stackaren. Jag lär ju få information om det under kvällen eller natten.

Trots att jag är förkyld har jag fått en hel del gjort idag. Har städat, diskat, lagat mat (okej, endast lunchen är lagad mat idag) och tvättat två maskiner tvätt. Nu inväntar jag kvällens långfilmer på tv:n och ska förhoppningsvis sova lika gott i natt som igår natt.

Man kan ju alltid hoppas.

 

Till middag idag ville Kevin ha risgrynsgröt. Det var han uppenbarligen fast besluten om att få, och jag såg hellre att gröten åts till frukost imorse så jag tog en vild chansning och serverade den till frukosten istället. Och som jag trodde så blev han jättebesviken, för det var ju tänkt att det skulle vara middag.

Så idag åt vi middag, lunch och frukost nu på kvällen istället. Så han fick som han ville. Vi vände helt enkelt på dygnet och åt middagen imorse, lunch vid lunchtid och frukosten i form av yoghurt och smörgås nu på kvällen istället. Då blev det helt plötsligt helt okej och lite roligt istället. Tack och lov för att man har en unge som accepterar det mesta, och för att man inte är en så strikt och tråkig mamma.

Frukosten är dagens viktigaste mål - sen spelar det väl ingen roll exakt när på dygnet man äter den va?

Kan inte minnas den dagen jag kände mig så här utvilad. Vakna klockan nio och inte känna mig trött är helt underbart!

 

Igår stängde jag ner all teknik redan strax innan midnatt. Sista gången jag tror mig minnas att jag kollade på klockan så var den halv ett. Och jag vaknade imorse av att Andreas kom hemtrampandes klockan sju i hallen men somnade om direkt. Underbart.

 

Kevin vaknade också nu först nio och satte sig ute i vardagsrummet med ödlan Oscar som sällskap från Netflix. Så nu har jag gjort honom sällskap här ute tills dess att han säger att han är sugen på frukost.

Andreas ringde nu ikväll och berättade att han skulle jobba hela natten istället för till tolv, ett. Så han kommer nog hem först klockan sju eller åtta imorgon bitti. Usch, stackars mig och stackars honom. Jag kan räkna timmarna vi har spenderat tillsammans den här veckan då han har sovit bort dagarna och jobbat på kvällarna och nätterna. Å andra sidan så behöver vi pengarna och han är den enda som kan jobba så vi har inte så mycket val. Och han är enormt duktig som tar ett och ibland två arbetspass på en dag. Min duktiga man. ♥

 

Idag bjöd jag in mig själv och Kevin till mamma och pappa på middag på lördag. Andreas jobbar ju både fredag och lördag eftermiddag - kväll - natt, så då blir det att jag och Kevin äter middag ensamma vilket inte alltid är så himla kul. Så jag kom med det perfekta förslaget att vi skulle äta hemma hos dem. Min mamma tyckte också att det var en bra idé. WIN.

 

Nu är det bara tjugotre dagar kvar innan bebis beräknas komma.
Tjugotre dagar. Okej, tjugotvå egentligen då det bara är två timmar kvar av det här dygnet.
Sjukt hur fort tiden går...

 

Nu ska jag snart hoppa i säng för en gångs skull är jag ganska trött i tid. 

 

Just nu längtar jag extremt mycket efter att slippa dela mitt blygdben med någon. Tänk att kunna resa sig upp ur säng och soffa utan att behöva planera för det trettio sekunder innan paniken uppstår, det är vardagslyx. Som när man är kissnödig. Man får tänka drygt trettio sekunder innan man blir panik-kissnödig att nu är det faktiskt dags att resa sig upp från platsen man så bekvämt lagt sig till rätta på och lunkar som en pigvin mot toaletten.

 

Jag ställde mig och städade upp här hemma några minuter innan Andreas stack till jobbet nu på eftermiddagen. Det känns verkligen som jag är sjukt bakis idag med snoret som trycker i näsan och hostan som blir värre och värre för varje gång jag utövar min groteska hostsång, och mitt huvud som känns som det går i slowmotion. 

 

Somnade som sagt om vid åttasnåret och sov till halv ett när jag insåg att tandläkartiden blev inställd. Det var en himla tur att Kevin åt en ordentlig frukost imorse och att det fanns äpplen tillgängliga i köket för honom vid fruktstundstiden.

Hur som haver så hade jag ingen lust att laga middag idag. Så jag rotade i frysen och fann en påse med potatisplättar. Win. Så här är dagens middagstips.

Tror det är dags för mig att dra en trisslott idag. Även om jag inte vinner så känns det värt att ta en för sakens skull. Vi skulle nämligen ha gått till tandläkaren med Kevin nu på morgonen men min kropp hade nog inte hängt med i svängarna nu när jag är så extremt trött och EXTREMT förkyld. Så istället för att jag ringer och bokar om för sömnbrist så tänkte jag att jag kunde bita ihop och gå på tiden i alla fall.

MEN.
Tandläkaren ringde hem till mina föräldrar (förstår inte varför dem blir utsatta för min telefonterror hela tiden för?!) och sa att Kevins tandläkare var fast på tåget och inte kom någonstans. Hallefuckinglujah. Inte för att jag tycker illa om henne - utan för att jag bara verkligen inte orkade gå dit. Så vi fick en ny tid i mitten av Januari. Så då är det stor chans att min mamma får gå själv med Kevin med tanke på att bebis har kommit till oss då. Men det gör hon nog så gärna.

 

Nu ska jag sova i några timmar - och sen direkt iväg till affären för att dra högsta vinsten, typ.

Det är så jävla jobbigt att inte sova om nätterna. I natt somnade jag vid tre efter att ha varit guldlock och provat alla sängar i lägenheten. Först soffan hos Kevin. Sen vid två-tiden kröp jag ner bredvid Andreas och till sist vid tretiden så la jag mig i soffan i vardagsrummet och där somnade jag efter drygt tio minuter.

 

Värst av allt är att jag vaknade en halvtimma innan jag skulle upp också.

Min mamma är på väg hit till åtta-tiden. Förhoppningsvis kommer hon fram hela vägen hit utan snöhinder. Vi lär komma tillbaka hem igen runt halv elva om jag inte somnar in på vägen...

 

Just nu känns allt möjligt faktiskt.

 

Att vara hemma med Kevin är supermysigt nu när vi är sjuka. Enda nackdelen är bara att han ockupperar TV:n med sina barnfilmer och barnkanalen. Så man känner sig alldeles hjärntvättad efter att ha spenderat en hel dag tillsammans med Kevin och dagens "moderna" barnprogram som inte lär barnen ett dugg.

 

Andreas jobbar hela natten i natt och imorgon natt också. Så det blir till att underhålla sig själv. Så idag har jag bunkrat upp med film och o'boy och knäckebröd. Måste bara kolla på Stalkers på tv3 innan jag börjar med filmtittandet. Haha.

Förhoppningsvis somnar jag ganska tidigt ikväll...

Håll tummarna för det i alla fall.

 

Jag älskar dagens väder, så länge jag bara behöver vistas inomhus så klart. Bilarna kör som galningar här utanför när dem upptäcker att snömodden har ett stadigt grepp om bilhjulen. Andreas har redan varit ute och hjälpt till att få bort en bil som satt fast och fler lär det bli innan detta snöväder gått över.

Skolorna har börjat stänga ner och ber föräldrarna komma och hämta sina barn pg.a ovädret. Men nu verkar det som att snöfallet avtagit en stund i alla fall. Det känns ändå som det är lugnet före nästa storm. Sedan igår har SMHI ändrat sin väderprognos fem gånger tror jag... så inte ens dem har koll på vad det är för väder uppenbarligen.

 

Är det samma sak i Norrland så kommer jag garanterat flytta dit, att kollektivtrafiken stängs ned, skolorna stänger ned och vägarna inte blir plogade. Tänk så långa skollov barnen måste ha där uppe.

Å andra sidan så tvivlar jag starkt på att det skulle hända där uppe.

Igår hade jag sjuka sammandragningar igen så jag somnade inte förrän halv tre inatt. Helt sjukt, trodde ett tag att vi var tvugna att åka in, men när jag ställde mig i duschen mitt i natten så avtog dem tack och lov. Tycker synd om grannarna bara som hör mig duscha mitt i natten, men dem får helt enkelt stå ut.

 

Ni ska se vilket oväder det är här ute - det känns verkligen inte som något ultimat "föda barn"-väder precis. Så nej, hon får helt enkelt vänta med sin ankomst. Strax utanför oss så har en lastbil som säkert levererat varor till någon restaurang eller café fått stopp i snön. Och lite längre ned på gatan åt andra hållet stod två bilar och kämpade tidigare i morse, jag tror de tillslut tog hjälp av traktorn som plogade vägen här utanför... och nu märks det knappt att den vägen är plogad längre.

Imorgon bitti ska jag och Kevin upp tidigt och gå en promenad också. Snälla, söta snön, kan du ha slutat snöa då kanske?

Det har snöat minst en decimeter snö nu ikväll. Och imorgon är det tal om plusgrader ute efter att det varit tio minus nu i flera dagar. Hur knasigt är inte det på en skala. Snacka om temperaturförändringar. Kevin somnade som en gris vid kvart över åtta idag. Vi gick ju upp kvart över sex imorse så det var kanske inte så konstigt. Jag somnade dock om direkt efter jag ringt till fritids för att säga att vi blev hemma och sov till klockan var kvart över tio, haha. Så skönt att Kevin kan sköta sig själv på morgonen.

Han kom dock och hoppade ner under mitt täcke under tiden som jag sov, så fort han blev kall om fötterna för att värma sina iskalla fötter mot mina lår. Behöver jag ens nämna att jag skrek smått och han skrattade ett nöjt skratt. Han är en liten djävulsunge ibland, haha. 

 

December måste vara rena drömmånaden för alla elbolag. Vi har i alla fall en hall-lampa, en julstjärna i vardagsrummet och ljulstaken tänd dygnet runt nästan. Nåväl, vi skulle ju kunna släcka dem på dagen, men jag tycker det ser så mysigt ut när det är lite lampor tända även under dagarna.

Jag undrar hur mycket elbolagen tjänar under december månad egentligen. Det lär ju vara kopiöst mycket mer nu än under resterande året i alla fall.

Andreas stack och jobbade vid femsnåret och jag ställde mig och gjorde middag i form av råriven rödkål, rårivna morötter, äpple och bacon i en salig blandning. Det blev riktigt gott. Har ätit det en gång tidigare, fast denna gång lät jag grönsakerna koka i buljong till all vätska reducerats. Blev otroligt gott och riktigt schysst med den salta baconsmaken som kontrast till den söta kålen och moroten.

Imorgon har jag bara disken kvar och så ska jag starta en tvättmaskin om jag orkar, haha. Kevin har inte kissat i sängen på över en vecka så jag har absolut inte samma behov av att tvätta varje dag som innan. Han är så himla duktig min krabba. ♥

Händer det en olycka så är det oftast en gång i veckan nu till skillnad mot flera olyckor per natt som förut. Min älskade stora, duktiga unge.

Kevin blev hemma med mig idag, så vi har roat oss med att kolla på Gustav 2 på Netflix och ätit mammas lax till lunch. Eller Kevin fick laxen till lunch och jag åt rester sedan några dagar tillbaka. Min näsa rinner hela tiden, Kevin har nyst runt hundra gånger idag - okej, men ett tjugotal i alla fall och halva natten spenderades med att han hostade stackaren. Så nu handlar det om att kurera oss så vi blir friska för jag vill inte ha bakterier kvar när bebis väl kommer. Med andra ord så har jag inte tid att vara sjuk nu, punkt!

Så nu blir det till att äta soppa med massa vitlök till middag idag så att vi värmer upp kropparna och dödar alla bakterier. Nudelsoppa tycker jag låter som ett utmärkt val. Synd bara att jag förätit mig på jordnötter så att ställa sig och laga middag precis nu känns inte direkt aktuellt.

Jag avskyr när det händer... När jag vaknar en halvtimme innan klockan ringer. När jag ligger och räknar ned minuterna innan vi ska gå upp. Speciellt när jag somnade närmare halv ett och har sovit som en påse nötter.

Men det är bara att gilla läget.

 

Inte nog med det så håller jag på att bli förkyld också. Plus att jag hade närmare tjugo sammandragningar i rad igår kväll, och vaknade med sammandragning i morse. Sammandragningarna börjar smärta i ländryggen för tillfället. Jag hoppas det bara är uppvärmning inför vad som komma skall. För jag är fast besluten om att låta henne ligga där inne till i början av januari.

 

Min fina mamma ringde mig igår kväll, direkt efter jag publicerat mitt sista inlägg och jag höll på att dö av skratt tack vare min gullemamma.

 

 

Kastade precis Kevin i säng och har spenderat lite av kvällen i vardagsrummet som omväxling. Har dock inte gjort annat än att knappa på datorn halva kvällen dock. Passade även på att vika tvätt, diska och bädda både våran och Kevins säng.

Nu har jag själv lagt mig till rätta i sängen och ska snart sova, förhoppningsvis.
Det är verkligen på tiden att jag vänder mitt dygn rätt nu och undviker att sova på dagen helt. I veckan ska Kevin ta med sig en klasskompis hem från skolan också, och då har jag inte tid att ta en tupplur på dagen, haha. Dom har verkligen tjatat om att få träffas efter skolan och det passar nog bäst nu innan bebisen kommer tror jag, hellre det än efter då jag troligtvis kommer behöva några veckor att ta igen mig på och hitta dygnsrytmen då också.

Imorgon ska Kevin bada på badhuset också. Huwa, jag fryser av bara tanken. Mest för att jag minns hur det var när jag var liten och väntade på bussen hem med klasskompisarna mitt i vintern och håret hade frusit till is. Riktigt hemskt var det. Men det är tur att Kevin näst intill är snaggad i alla fall, haha.

Tänkte stryka första ankomst-gissningen som var igår. Sorry Jennifer men hur mycket jag än önskade för min kropps skull att du skulle ha rätt så ligger trots allt tjejen kvar i magen alldeles för nöjd för att ta sig ut.

Nu är det ett "litet" glapp på femton dagar innan jag får stryka nästa gissning om bebisen inte fått för sig att komma innan så klart... för då är ni alla körda, haha.

Den 29:e december är hon alltså beräknad.
Så kom med en gissning om du inte har bidragit med en redan.

Kevins Gudmor Louise - klicka här för att komma till bloggen

En räddande ängel måste jag säga är den personen som uppfann långkalsongerna. Otroligt skönt att slippa frysa om benen idag, trots att långkalsongerna hänger som en rörmockares byxor över min gravida rumpa. Men det är låren som är den värsta utsatta kroppsdelen för min del när jag går utan, och det tar sjutusen år att få dem uppvärmda igen.

 

Jag och Kevin gick hem till mina päron efter skolan. Eller jag gick och Kevin blev dragen i pulkan, latmasken, haha. Mamma bjöd på supergod norsk lax stekt i ugnen så nu är jag proppmätt. Jag är otroligt glad över att Kevin är galen i lax. På hemvägen fick Andreas dock hämta mig. Mina ben ville inte ta mig hem igen så han fick köra upp och hämta oss, haha.

Nu har jag precis fixat upp barnsängen med lite slit, stånk och stön. Men nu är den på rätt våningsplan, anpassad för en nyfödd. Perfekt.

Nu är vi hemma i alla fall. Mys.

Det känns som jag blivit överkörd av en ångvält inatt. Mina ben gör sjukt ont och bebis har hållt igång mer än halva natten, himla busfrö. Jag slapp i alla fall halsbrännan inatt vilket var otroligt skönt.Trots att jag åt massa grönsaker med dipp igårkväll innan läggdags. Det kändes som vitlöksdippet skulle vara rena sjävmordet när jag väl åt mig, men jag klarade mig, tack och lov. Snäll bebis...

Det är minus tio grader här ute idag. Det om något är ett självmord, speciellt mot alla stackare som åker kollektivt då de flesta bussar slutar funka vid minus fem här i stan. Och idag har jag faktiskt inte sett en enda buss på morgonen än, så min teori tycks stämma då vi har ganska många bussar som åker förbi på morgonkvisten precis utanför vårt vardagsrumsfönster, (såg precis en buss by the way)

Idag för en gångs skull vill Kevin komma hem tidigt från skolan så jag hämtar honom vid tolvtiden. Yeij...

Då ska vi julstäda klart om mina ben orkar bära min vikt!

 

Okej, min rygg fick tåla lite mer stryk idag. Nu har jag nämligen möblerat om ungefär så som jag vill ha det när bebis är född. Men någon sexkantsnyckel hittade jag dock inte. Så upplyftet av barnsängen får vänta lite till men det känns ändå som det minsta problemet just nu. Men nu står i alla fall barnsängen på plats (och det krävs en kvinna för att få allt att funka). Andreas har alltid varit så negativ till alla mina "vi kan väl fixa det så..." idéer så idag när han stack med sin dotter så passade jag på. Härligt att ha det gjort och få snyggt i sovrummet framför allt.

Nu ska jag snart fixa middag åt mig och Kevin (det blir korv med bröd efter Kevins önskemål och jag klagar absolut inte över det valet idag, haha), försöka mig på att komma underfund med hur fan julstjärnorna ska sättas ihop och försöka få upp dem idag, skura golvet i näst intill alla rum och damma av en hylla! Sen däckar jag nog för kvällen tror jag, haha.

 

Här är i alla fall vårat sovrum just nu...

Jag undrar om Andreas kommer hata mig för att jag tog saken i egna händer och möblerade om.
Haha.

Vi handlade på oss massa ljus, både doftljus och lite runda blockljus eller vad man ska kalla dem. Vi handlade även på oss lite julstjärnor, en ny termos, två ljuslyktor i form av röda stjärnor, en slickepott och äppelurkärnare, fyra stycken ljusstakar och lite annat smått och gått, och allt gick på strax över trehundra kronor. Win!

Så ni ska få se hur det blev när allt är klart och sitter på rätt plats. Andreas kommer hem senare ikväll och jag är osäker på om vi orkar fortsätta med julstöket då eller om vi spar det tills imorgon igen, för min rygg är verkligen helt paj just nu. I förmiddags dammsög jag hela huset och dammade. Och direkt efter det så åkte julmusiken på och lite av pyntet kom fram. Och för tillfället letar jag febrilt efter en sexkantsnyckel för att ändra läget på barnsängen. Huwa.

Kevin dricker glögg som en galning, snart tror jag att det sprutar glögg ur öronen på honom om han inte passar sig.

Massa att göra och stå i helt enkelt. Men imorgon ska allt vara klart i alla fall. Och som vanligt bjuder jag på magbilder lite senare ikväll... om jag fortfarande står upp då det vill säga, annars så får ni snällt avvakta till imorgon... Haha.

 

Nu har jag fått fram lite av julmyset här hemma. Vi ska smyga iväg till affären om en stund efter ungarna bakat klart och handla på oss lite mer. Pris-stop butiken här i stan ska stänga ner så att dem har trettio procent på alla varor, och det priset är redan löjligt billigt. Vad vi behöver är väl fler ljusstakar i fönstren i första hand. Sen finns det väl alltid något mer som slinker ner i korgen när man ändå går runt där...

Första advent nu. Jösses vad tiden springer. Nu kommer jag dela mina närmsta graviditets-veckor med advent. Mys. Vi är dock enormt efter och tänkte börja pynta först idag. Andreas ska ta hand om barnen och baka något gott och enkelt medan jag ska städa och få upp alla ljusstakar och allt julmys. Vi har helt enkelt inte haft tid eller ork till att julpynta innan. Det handlar om att gå upp säkert sjuttio trappsteg till vinden för att få ner en låda med julsaker. Jag tar inte och bär ner den självmant nu längre, haha.

 

Igår natt var jag tvungen att knapra på två gaviscon och ta ett glas samarin för att kunna somna. Min halsbränna tog verkligen död på mig tillsammans med de sura uppstötningarna som verkligen brännde hela vägen ner i halsen och blev som knivblad på ryggen. Ett tag ville jag börja gråta för att jag var så trött.

 

Vecka trettiosju går jag in i idag, och inga tecken på bebis annat än sammandragningar och sparkar samt förvärkar som dock har börjat avta de senaste dagarna...

För mig får hon, även om det är pain in the ass vissa dagar - stanna inne till nyår...

Kom på att jag hade ett avsnitt från kvällens gäster med gester att se från ikväll. Skrattar som vanligt tills jag gråter av det programmet. Så vansinnigt roligt! Och tacka vet jag SVT-play.

Jag var precis uppe för att kissa Kevin nu innan jag slänger mig själv i säng. Han var så enormt trött stackaren att han gick in i två dörrar och i soffan i hallen innan han lyckades lokalisera sig till toaletten. Tur att han inte slog sig, där emot såg det ut som han druckit någon typ av vuxendricka på hans sätt att förhålla sig till sina vingliga fotsteg. Kan nästan tro att det var alkohol i den alkoholfria glöggen... Det var enormt underhållande det också att se i alla fall. Plus att han hade ett handavtryck på ena sidan av kinden efter att ha sovit med handen tryckt mot den.

 

Nu ligger både Kevin och jag nedbäddad, kom på att jag måste upp igen och borsta tänderna. Förstår inte att jag alltid kommer på det när jag väl lagt mig till rätta. Men det är tandborstning och vattenflaskan som ska fyllas. Sen är det natt för mig också, trots att jag fick en ordentlig sovmorgon imorse av barnen så känner jag mig helt slut redan...

 

Fan att det är helg. Jag avskyr speciellt lördagarna. Ungarna stänger in sig i sitt rum och kollar på film varje lördag. Andreas stänger in sig i sovrummet och spelar sina dataspel och jag får det som blir över. Typ TV:n, i vardagsrummet, ensam. Sjukt trist. Det spelar ingen roll vad jag kommer med för förslag, inget vinner över spelen eller över barnens filmer.

Sjukt trist är det med lördag.
Ligger för tillfället och kollar på någon eurovision song contest för barn på barnkanalen.
Totalt ovärt.

"Äjt påjnts gåws too Azerbanijan."

Sitter och väntar på att så mycket bättre ska börja. Efter första programmet som folk hyllade så hemskt mycket så var jag tvungen att ta igen det första programmet på tv4 play och sedan dess var jag fast. Har utvecklat en allergi mot Sylvia dock. Magnus Uggla vill jag gifta mig med - och hon The Sounds tjejen ser verkligen ut som en transvestit och jag stör mig enormt på det. Darin sjunger fantastiskt men jag har svårt för att lyssna på honom. Linda är så enormt konstig hon också. Olle står jag inte ut att lyssna på och Pugh är sjukt cool. Är det någon jag glömt nu?

Appropå musik.
Såg den här videon och kunde inte låta bli att skratta.
Älskar Afrika. ♥

 

 

Ungarna var ute och lekte i flera timmar i snön idag och kom endast in för en snabb lunch framåt eftermiddagen. Efter lunchen drog vi till mina föräldrar där jag drack löjligt mycket julmust och åt tillräckligt många bullar för att vågen skulle visa det dubbla, typ. Jag väger enligt min mamma och pappas våg sjuttio kilo nu, herre min gud - haha.

Satt och suktade över alla saker som Lidl har nu till jul i deras reklamblad som mamma och pappa sparat hemma. Julkorv, julskinka och färsk krabba. Omnom. Synd att allt drar igång först nästa vecka annars hade jag nog köpt upp mig på det ovanstående om det såg lika fräscht ut som i reklambladet redan i morgon.

 

På hemvägen fick ungarna tjugo kronor var av farsan att handla för. Kevin handlade såpbubblor och Andreas dotter handlade smarties och en chokladbar, så nu är dem nog nöjda ikväll.