Balladen om ett brustet hjärta.

publicerat i

Det har kommit och gått tre årstider nu. Från vinter till vår och från vår till sommar. Jag har inte kunnat ha någon annan i mina tankar. Jag har försökt - men det har inte fungerat.


Blodet rusade bokstavligt talat genom min kropp idag när du frågade om jag var hemma. Jag vet inte vad den känslan indikerar på, men den gjorde mig alldeles matt. 

Jag saknar dig ibland. Jag vet inte vad exakt det är jag saknar. Tanken på att det var ett år sedan som vi höll allt hemligt, men spenderade varenda ledig tid tillsammans. Att vi planerade en framtid tillsammans. Att jag kunde luta mig mot dig när allt kändes jobbigt. Att bara ha någon att prata med. Eller känslan att inte behöva prata alls, för jag inte hade något behov av att göra det. 

Förlåt - det blir nog bättre sen, framåt hösten efter att jag fått träffa dig varje dag på jobbet hela sommaren. När jag själv märker att allt har svalnat. När jag ser med egna ögon hur iskall du är mot mig. 

Det blir bättre sen. 

Det är okej.

publicerat i

Det är okej. Allt är okej. 


Jag behöver något att fästa tankarna på bara. Och att gå runt i mitt kaos jag skapat här hemma är kanske inte ultimat, men det funkar. 

Jag har inte betalat räkningarna än. Jag drar ut på det - in i det sista. Trots att jag vet att det är bättre att få det överstökat. Jag brukar alltid ha allt betalat till den tjugofemte varje månad. Så det är väl en stress som ligger och gror i mig att jag inte fått tummen ur..  och gjort det än. Två dagar har jag spenderat med att sova bort mer eller mindre.

Den rena tvätthögen jag skapat blir bara större och större då jag insett att den inte viker ihop sig själv. 




Jag hade en dröm här om natten. Jag drömmer nog mycket mardrömmar generellt. Men det var om mannen som dog på mitt jobb nu tidigare i vår. Det var som att spela upp hela händelseförloppet igen. Som att se ännu en person förlora livet framför ögonen på mig, och jag stod helt handlöst - handfallen. 

Det är kanske inte så konstigt att jag är kroniskt trött. Min kropp håller kanske på att bearbeta allt trauma som har hänt de senaste månaderna. Allt till att ha förlorat en nära vän, en pojkvän, en gäst och lite fler saker som inte ens är värda att nämna här. 

What doesn't kill you makes you stronger. 
Jag väntar med spänning på att bli Sveriges starkaste kvinna. 

Vem är jag?

publicerat i

Och vem förväntas jag att bli?


Jag avskyr, nej avsky är ett starkt ord - (men ni förstår helheten), när folk påpekar var jag står i livet. Jag är väl medveten om var jag befinner mig och letar ständigt efter kryphål, sätt att ta mig vidare, utöka mina kunskaper eller bara utveckla mitt tänk. Jag står mitt i livet, det finns inga genvägar. Jag kan bara ta mig vidare med förhoppningen om att jag väljer rätt väg.

Är det uppenbart att det är fel väg - låt mig då lära av mina misstag istället för att påpeka hur värdelös jag är. För det är pecis så du får mig att känna mig när du talar nedlåtande om mitt val att leva. 

Ibland gråter jag mer än jag skrattar. 
Ibland önskar jag att jag kunde berätta hur jag egentligen mår när någon ställer mig den frågan. 
Ibland vill jag bli förstådd utan att bli kritiserad. 
Ibland vill jag bli kramad. 
Ibland vill jag att du bara är tyst. 
Ibland vill jag glömma mina tankar, så då får du prata på. 
Ibland vill jag bli förstådd.

Skam.

publicerat i

Det är galet hur deppig man kan bli av att Kevin dragit iväg till sin pappa. Jag VET att han kommer få det betydligt mycket bättre än att vara ensam hemma hos sin arbetsnarkoman till mamma. Nog för att det är ett tag till allvaret sätter igång.. men han kommer trots det få det mycket bättre där under sommaren än hos mig. 


Jag har snott hans dator ikväll, och kollat på säsong ett och halva säsong två av skam. Allt på en söndagseftermiddag. Bra jobbat ändå *klappar mig själv på axeln*. Förstår dock inte hypen av serien än, men det kanske kommer, eller så får jag helt enkelt finna mig i förklaringen att jag är för gammal. Fair enough. 

Imorgon bitti ska Julie tillbaka till sin logoped, redan halv nio ska vi vara där imorgon bitti. Så vi ska gå upp tidigt och bege oss till ett café för frukost innan (är min tanke). Eller om vi sover tjugo minuter längre och tar det efter logopedbesöket. 

Nu när jag tänker efter känns sistnämda alternativet så mycket bättre. 

Med Venus i sydväst.

publicerat i

Venus skiner upp starkt på kvällshimlen i sydvästlig riktning, men det är iskalla nordliga vindar ikväll. Jag försökte klä mig i sommarkläder men bytte snabbt om till långärmat och från kjol till jeans. Jag försökte mig även på att packa kläder till Kevin inför hans resa imorgon. Han åker till sin pappa och blir borta ett tag. Men lyckades inte nämdvärt med den uppgiften heller.


Jag får alltid ångest så fort jag ska ta tag i det. Packa en väska som knappast fyller hälften av det han behöver. 

Hans pappa kommer först imorgon, så det får bli morgondagens problem. 

♡

Gipsfri

publicerat i

Nu har jag klippt bort Julies gips. Hon blev helt skärrad till en början. Kallsvettades och skakade och trodde att armen skulle gå sönder igen. Men efter pedagogiskt prat en stund så gick det tillslut bra och gipet gick att ta bort och hon fick se med egna ögon att armen såg frisk ut. 


Efter tre veckor med gips så förstår jag att det känns svårt för henne. Det har ju blivit som en extra kroppsdel som ska av. Nu är hon glad över att hon kan röra armen i långsamma rörelser och använda fingrarna. Min pluttunge.

Nu tar det lika lång tid för armen att återhämta sig helt, som antal veckor med gips. Så om tre veckor har vi en dotter som är precis som förrut. Jag längtar! ♡


Det är midsommarnatt.

publicerat i

Jag sitter på balkongen med ett gäng levande ljus. Det är midsommarnatt och ikväll har jag mött ett annat klientel på en midsommarfest. Helt nyktert för mig, så klart. Jag var mitt i mellan i en skara på 20-åringar och ett gäng på 50+. 


Fördelen av att se andra dricka - är just vetskapen om att jag aldrig vill bli som dem. Senaste gången jag drack mer än jag bör så klarade jag mig dock relativt bra utan större missöden eller rubriker. 

Alla ljus har blåst ut vid det här laget. 
Nu är det bara jag och kvällshimlen, ett tjockt lager moln, lite duggregn och en levande camping med glada semesterfirare ett stenkast bort. Basen dunkar dovt från uteserveringen fortfarande. Folk tjoar och tjimmar, som om att dem aldrig sett varandra tidigare eller hört den låt som kommer ut ur högtalarna. 

Det är kyligt i luften, men ändå så pass behagligt att jag kan vara utan både skor och strumpor. Men det är midsommar. Och den här dagen är känd för att bjuda på regn och rusk. Med andra ord så är sig midsommar lik. 

En känd låt ur högtalarna på uteserveringen, en bit bort från min balkong får avsluta den här kvällen. En låt jag inte kan namnet på, men som alla kan nynna till. 

Midsommar, 2017. 
Sov gott!

TREVLIG MIDSOMMAR!

publicerat i

Imorse gick vi till mina föräldrar direkt efter frukost efter att ha trykt i oss en stor tallrik mannagrynsgröt var. 


Väl hos mamma, fyrtio minuter senare bjöds det på tidig lunch och strax där efter begav jag och barnen oss till hembygdsgården. Så mysigt. I år fanns det både karuseller, en rutschkana i hoppborgsformat och alla standard stånd med godis, fiskdamm och heliumballonger.

Kevin och hans kompis Melwin fick en hundring var att handla vad dem ville. Jag och Julie drog på våra egna äventyr i folkvimmlet. 

Vid tre tröttnade Kevin och drog hem med Melwin och vid fyra tröttnade jag och Julie. Nu ligger vi helt utslagna i sängen båda två medan grabbarna pysslar med datorn. 

350 kronor i bössan.

publicerat i

Swedbank här i Nynäshamn samlar in gamla mynt och låter det gå oavkortat till Friends nu innan valörerna blir utgångna. 


Så idag när jag ändå var ledig, samlade jag ihop alla småmynt och drog iväg och bidrog med 350 småmynt i enkronor och femmor. Så skönt att äntligen bli av med dem och förhoppningsvis bidra till att antimobbningskampanjerna kan bli större och att barn och ungdomar faktiskt får upp ögonen och inser vikten i att vara en riktig vän. 

Ingen kan göra allt. 
Men alla kan göra något 

♡

Inget mer. Inget mindre.

publicerat i

Ni vet den natten där allt bara är lagom. Man vill sitta uppe hela natten och bara reda ut alla problem i livet. Liksom börja med ett nystan och sedan fortsätta trassla ut ordedan. 


Det hade varit min natt. Men jag jobbade mig igenom den. Sökte sällskap men fann inget. Och nu ligger jag här ensam, och ångesten sitter mig upp i halsen. Ensamheten äter upp mig. Konstigt, hur man kan vara omringad av personer - av människor, och fortfarande känna mig ensam. 

Hej. Mitt namn är Denise. 
Jag är ingen speciell. Men i natt hade jag behövt någon. Någon som är bra på att lyssna. Inget mer. Inget mindre. 

Muskler, inflammation och storstädning

publicerat i

Jag går sönder varje gång jag hostar. Mitt intensiva hostande har gjort att jag tillverkat nya muskler som går paralellt mellan ryggraden och skulderbladen. 


Så varje gång min förkylningshosta går igång så smärtar det i ryggen. Jag personligen hoppas på att det är muskler som byggs. Men någon något kvickare hjärncell säger ändå att mina muskler i förkylningsområdet smärtar av helt andra orsaker. Som en inflammation, typ. 

Jag har städat lite smått här hemma nu i flera dagar. Jag är för trött för att göra allt i ett ryck. Men för sjuk för att orka dra ut på det. Men nu är det tredje dagen gillt. Jag håller fortfarande på att storstäda kök, badrum och hall. 

Men idag ska väl ändå ett av tre rum bli klara... 

När chefen skickar hem mig.

publicerat i

Igår sjukskrev jag mig från receptionsjobbet då jag var alldeles för dålig fortfarande. Idag tog jag mig till jobbet men blev hemskickad efter tio minuter då min chef ansåg att jag var alldeles för sjuk fortfarande. Tror han hade rätt. En långpanna idag hade inte gjort ut sin rätt på mig. 


Jag var ute i det fina vädret med barnen igår. Vi var ute i två timmar innan min kropp sa ifrån och jag fick lägga mig ner igen i sängen. Men både jag och barnen behövde lite frisk luft. Så det satt inte helt fel.

Nästa arbetstillfälle är imorgon. 
Vi får se hur det går - och hur min kropp mår... 

♡

publicerat i

Mitten av juni och jag älskar att driva runt med cykeln. Man slås av en vägg av blandade dofter. Syrener, gullregn, rosor, nyklippt gräs och varma grillar. Det här är månaderna som man generellt ska ut och möta nya människor. Men jag trivs bäst ensam eller med vänner jag känner väl. 


Har ingen lust att träffa nytt. Inget intresserar mig längre. Ingen heller för den delen. 

♡ 


Veckans jobb

publicerat i

Ikväll är skärgårdshotellet min arbetsplats. Jag jobbar bara över middagen med att servera två rätter. Sen diskar vi upp och går hem, jag och en av mina närmaste vänner. 


På måndag ska jag lära mig receptionen på almåsa om jag är frisk till dess. Det är helt galet hur dränerad man blir på energi när man är förkyld. Viljan av att inte vara aktiv och ute när det är så fint väder vägs inte upp av orken dessvärre. Så jag ligger som en död torsk så fort jag är hemma. 

Tisdag så kör jag långpanna från 10-01 på utsikten varesig jag är frisk eller inte. Och på onsdag är jag tillbaka på skärgårdshotellet igen. 


Almåsa
Skärgårdshotellets matsal 😍

Det som nyss var framtid

publicerat i

... är nu historia.


Hur ska vår tid förvaltas? Var ska man lägga sin dyrbara tid, och på vem?

Vem förtjänar den. Vem värnar om den, och rår om den på samma sätt som du själv gör? 

Vad eller vem väljer du att dela din tid med? Litar du på att din tid - ditt ögonblick förvaltas på bästa sätt. 

Jag är trött på att slösa min tid. Hur ofta har man inte nystat den meningen utan att egentligen förstå innebörden "Slösa inte tid på..." 

För det är sant! Den framtid du blickar mot blir snart din nutid och tillslut din historia. Ge din tid till det som värdesätter tiden lika mycket som dig. 


Jag intalar mig själv det.

publicerat i

Även fast jag gråter oftare så är hjärtat lättare. Även om jag känner mig ensam så har jag vänner som lyfter mig till skyarna. Även fast jag äter sämre när jag är ensam så samlas vi som är nära varandra oftare till middag ihop. 


Jag behöver ingen att sakna. Ingen som tar min energi när jag behöver den själv som mest. Ingen att överraska och bli överraskad själv med att personen ställde in i sista minuten. 

Jag behöver inte känna mig sviken längre. Jag behöver inte känna mig orolig och ligga vaken om nätterna. Jag klarar mig bäst själv. Jag har inget behov av att skriva med någon eller skicka bilder. Fråga hur du mår. Om bilen går bra. Dina nästa resor. Eller vara delaktig i dina drömmar och mål.

I en värld av tvåsamhet föredrar jag ensamhet. Just nu. 

Jag intalar mig själv det i alla fall. 

Sommarlov.

publicerat i

Jag har blivit sjuk. Ligger hemma nu med 38 graders feber, snorig, hostig och problem med halsen. Så här har det varit hela veckan visserligen. Men i natt spökade halsen så illa att den inte tillät mig att somna in ordentligt. Så jag somnade runt 3 inatt och gick upp vid kvart i sju för jag skulle se Kevins skolavslutning. 


Väl där så stod jag och skakade av frossa, ögonen gick praktiskt taget i kors på mig. Det var den längsta timmen i världshistorien. Mest för att jag är så kort och knappast ser någonting över alla andra föräldrar och elever. 

Men nu har grabben sommarlov och nästa vecka drar han till sin pappa i en månad. Kommer sakna ihjäl mig efter båda barnen. 

Sammanfattning över helgen

publicerat i Denise, Mat;

Jag har haft en helt fantastisk helg. Det hela började efter halv fyra i fredags när vi drog in efter jobbet på Utsikten till Friends arena och nästa jobb. Jag och min kollega blev placerade i två olika barer, hon körde en drinkbar, jag körde en gratis -vin, öl och läskbar på avräkning. Första svängen var så sjukt intensiv innan matchen börjat. Sen ebbade det ut och jag kunde stänga när matchen avslutats.


Vår entrevärd öppnade dörrarna till arenan när Sverige kickade in bollen i mål, bara med sekunder till godo. Håret reste sig på både armar och nacke när vi såg in i arenan och folk stod och skrek så taket reste sig. 


Igår firade jag Jonas som fyllde 25. Det var länge sen jag skrattade så mycket under en kväll som jag gjorde igår. Är så enormt glad över att jag har mina nyfunna vänner i mitt liv. 

Kvällen avrundades strax efter åtta och fortsatte hemma hos mig till 23 innan den avslutades helt. 

Idag vaknade jag av att en väns hund försvunnit under natten. Så vi drog ut ett litet gäng på skallgång efter honom, men än så länge utan lyckat resultat. Jag hoppas den stackaren kommer hem till sin ägare idag, jag ber för det. 

Jag var även hemma hos Marcel och åt pizza med Julie, gårdagens födelsedagsbarn, Agnes och Simon. Vår lilla extrafamilj. 

Förrätt igår blev råbiff. Skulle kunna leva på det!

VM

publicerat i

Idag var det tungt att gå upp. Julie lekte balla Alban inatt och sparkades och var allmänt stökig. En gång, strax efter midnatt röt jag till när hon ännu inte somnat. Då fick hon lägga sig i soffan till hon lugnat ner sig, med tanke på att vi delar säng. Vid kvart i fem var det samma visa igen. Halv sju var det bara att masa sig upp. Jag har känt mig bakis och allmänt låg på jobbet tack vare detta. Men jag kunde sluta en timma tidigare just för att vi jobbat ikapp tiden. 


Imorgon händer något minst sagt udda men spännande i mitt liv. Jag behöver något som ger mig positiv energi... Jag ska jobba i en bar på VM matchen på Friends Arena. Alla jag jobbar med känner jag tack och lov (hoppas jag i alla fall..)

Så imorgon jobbar jag från halv åtta till fyra på hotellet och från fyra drar vi vidare till Solna och friends arena och kör från 17-01. Kommer bli en lång dag. Men bäst av allt... jag är inte hemma i nynäs och lirar! 

Vi slänger och rensar.

publicerat i

Jag måste rensa ut saker ur mitt liv. Jag har samlat på mig alldeles för mycket sedan den korta tid jag bott i min lägenhet igen. Och jag har absolut inget behov av så mycket skäp i mitt liv som jag har just nu. Måste verkligen sortera. Spara/använda/slänga-högar. 


Min älskade yogavän - och arbetskollega sa tidigare, förra veckan att "de rikaste personerna är de som tillåts att inte äga så mycket."

Vet inte om hon syftade på kärlek, pengar, eller materiella ting dock. Men det tåls att testas what so ever. Plus att jag inte har saker som stör och står i vägen eller tar upp min energi. 




Delirium

publicerat i

Vad är dröm och vad är verklighet?


Jag har ju berättat att jag sover smått oroligt just nu. Inatt. Med Julie som sällskap så somnade jag vid halv tio. Men jag vaknade hela tiden. Tillslut fick jag svårt för att sära på det som var verkligt och det som var dröm. 

Jag vaknade vid tolv idag. I alla fall om man ska tro på hur min hjärna jobbar. För jag är helt säker på att jag gick upp och blickade över Kevins klocka i hans rum som visade tolv. Solen sken, så den kan knappast ha varit tolv på natten... däremot överväger jag om jag verkligen vaknat och gått upp i morse. Eller drömde jag det bara? 

Stänger nästa kapitel

publicerat i

Jag kommer på mig själv med att sucka högt och ljudligt när en äldre man passerar mig i motsatt riktning i en nedförsbacke. Inte för att han inte har rätt att gå förbi mig, utan för att han tog min uppmärksamhet från mig själv. 


Jag försöker stänga folk ute en period. Gå in i mig själv och jobbar på mina tankar och försöker sortera ut negativt mot positivt. Vid plötsliga och snabba hinder bryts min fokus och jag la den energin på att intressera mig för andra omkring mig istället för mig själv. 

Snart stänger jag igen ett kapitel som hållt mig låst alldeles för länge - sen hoppas jag att lite av min ångest försvinner. Jag firar ikväll med att äta middag med mina närmsta vänner. Försöker vara omringad med kärlek. Bara positiv kärlek!


Efterlyses

publicerat i

Somnade fyra i natt och vaknade klockan åtta. Sen har jag sovit två tjugominuters tupplurar för att konstatera att jag inte kan somna om igen. Jag är dränerad på energi. 


Har en ångest som inte vill ge med sig. Gick hem till min kollega tidigare idag för att samla på mig lite av hennes energi och tillät mig gråta. Hon bjöd på middag - och efter maten var det tack och god natt... trodde jag. 

Jag har ett tryck för bröstet som gör andningen tyngre och obehaget gör det svårt för mig att koppla av fullt ut.

För tillfället mår jag verkligen som en påse bajs. Hälften självförvållat, andra hälften är energier från människor som äter upp mig när jag behöver min lilla energi jag har kvar som mest. 

Jag efterlyser fler glada, positiva och lyckliga människor som kan bidra med sin pigga energi så jag sakta men säkert förmår mig att må bättre igen. Snälla, hör av er! 

Människor som ger energi...
Typ människor som dem här...

Falskt.

publicerat i

Den falskaste människan på jorden,

det kallar jag dig - min vän.
Som säger de vackraste orden,
men som tröttnat för länge sen. 


Jag går sönder inombords.

publicerat i

Mitt hjärta går sönder. I natt har jag sovit tre timmar. Igår sov jag fyra. All ångest som sköljer över mig ger mig stora sömnproblem.


Julies pappa ringde igår. Dem åkte in till sjukhuset med Julie som brytit armen ordentligt, min pluttunge. 

Sjukt va stark hon är min tjej. Hon snyftade lite när jag ringde och dem var påväg in. Och kort där efter, när första gipset lagts så berättade hon precis vad som hänt och vilken färg hon valt på armen. 

För tillfället går mitt hjärta sönder i tusen bitar av så många olika anledningar. 
Julie är dock den största anledningen. 


Plåster

publicerat i

Riv av plåstret fort så smärtar det inte lika mycket. 


Det hade kanske inte gjort ont längre om det inte var för det faktum att vi dragit av plåstret alldeles för långsamt. Lekt med det hjärta vi haft kvar. 

Nu har jag förlorat ännu en nära vän. I ett försök att hitta tillbaka till mig själv igen så rev jag av plåstret men insåg inte att tsunamikatastrofen skulle välla över mig också. 

Det värsta är inte det vi avslutat. Det värsta är känslan av att känna sig dumpad igen. Plåstret sved hårdare andra gången.