Gör mig lycklig nu, gör mig lycklig igen.

publicerat i Denise, Jobb, Värt att tänka på.;

Det är full fart mellan barnveckor och arbete. Ibland känns det som jag bor på jobbet, och några veckor framöver så kommer jag praktiskt taget göra det också. 


Försöker väl finna lyckan där för tillfället så att tiden går snabbt. 

Jag har hittat massa nya vänner i allt som händer runt omkring mig. Vissa helt nya, andra lite äldre men vi fick oss en kickstart och en anledning till att ses. 

Jag är ledig idag. Enda dagen på veckan som jag faktiskt är fri. Eller fri och fri... fri mellan tvättpassen. Jag har tvättstugan idag nämligen. 

Fick veta för några dagar sedan att jag får tillbaka pengar på skatten i år också. Så jävla skönt. Jag var helt övertygad om att jag skulle få betala då jag hade så många olika arbeten. Men jag tror det var tack vare min förra chef som drog femtio procent i skatt då jag jobbade alldeles för få timmar där för att det skulle vara värt att ta ut alla timmar. 

I helgen står jag i baren på Järnet. Ni kommer väl dit och rockar loss till de irländsk-inspirerande bandet "Mulligans"? 

Well. Jag kommer stå där och dubsteppa i alla fall. Jag hoppas vi hörs! 

Välkommen in i värmen.

publicerat i Bilder, Denise;

Nu har jag kommit i ordning lite här hemma och tänkte ge er en liten husesyn. Som sagt, allt är inte spikat i sten än, och jag håller fortfarande på att dividera med mig själv över var jag vill ha soffan... men snart så är allt på sin rätta plats! 


Så här bor jag för stunden i alla fall. Välkommen in i värmen. 

Kevins rum
Kevins rum
Kevins rum
Vardagsrummet
Vardagsrummet
Kök
Min och Julies sovdel
Kök
Liten del av hallen

Hem.

publicerat i Denise, Vardag.;

Barnen trivs. 

Gud så glad Kevin blev över sitt rum. Sitt alldeles egna rum, utan att hans syster springer in och stör. Blicken i hans ögon, glädjen. Jag vill ge honom allt och lite till. Men det här var tillräckligt. Han kurar upp sig i sin säng med sin dator och bara myser. 

Julie går runt och utbrister "gud vad fint det är här mamma, så fint!"

Om och om igen upprepar hon det, likt ett mantra. Jag är glad över att hon är lycklig över att fått komma hem igen. Det gör mitt beslut om att flytta hem igen mycket lättare. Det känns liksom i hjärtat att allt som skett de senaste veckorna faktiskt övergått till det bättre. 

Jag trivs också. Jag umgås med min granne nästan varje kväll. Vi sitter och snackar skit, skrattar, dricker kaffe och fördriver tiden tillsammans. Är så glad för att hon finns, med bara en dörr mellan oss. 

Kan ta lite bilder imorgon när det är dagsljus, så får ni en bild av hur det ser ut hos mig just nu. Jag älskar att låsa upp min dörr för tillfället, och komma hem! 


Ja jävlar.

publicerat i

Nytt jobb. Nya arbetskollegor. Nytt team. Nytt kassasystem. Samma arbetsuppgifter. Blev inringd i torsdags och körde en introduktionsgrej i tre timmar samma dag. Dagen efter körde jag kvällen och fick avsluta kvällen själv med kassa. Igår körde jag femton timmar non-stop och idag avslutade jag veckan med 10 timmar ensam i restaurangen.  


Därför har det varit lite dött här. Jag har kommit hem, sovit och gått till jobbet. Ungefär i den ordningen. 

Nu ska jag tvätta lite, diska upp den lilla frukosttallrik som jag hunnit skita ned dessa dagar. Göra någon god sallad, duscha och sova. Kör en flyttstäd åt ett företag imorgon bitti. Så imorgon börjar jag klockan åtta. Pigg och alert serru!  

Men tjingeling på er. 

Första natten

publicerat i Denise;

Jävlar vad det har blåst inatt. Snön har dragit in som spön mot fönsterrutan. I lägenheten drar kylan in. Kroppsdelen som ligger utan täcke i sängen ett kort tag kan titulera sig som förfrusen efter någon minut. 


Jag är sjukt trött. Det är konstigt, jag har ju sovit här förut under ett helt år. Men nu är det som att min kropp inte kan minnas det och håller mig vaken, halvsovandes hela natten för att bekräfta att jag sover på en säker plats. God damnit, I'm safe. 

Idag har jag en lunchdate på schemat. Det är nästan så jag vill ställa in den och bara ligga i sängen. Snurra runt här hela dagen, utan några måsten och krav. 

Men nej, sociala livet känns viktigare just nu än vad mina personliga känslor gör. Så date med Sara - it is! 

Fullt ös.

publicerat i Vardag.;

Jag har kommit in i lägenheten nu. Alla mina saker börjar sakta men säkert hamna på plats. Men det är så mycket skräp. 


Är det något jag ser som jag tvekar över så hamnar det i soporna direkt. Jag har än så länge slängt mer saker än vad jag sparat. Men det kan också bero på att alla mina saker fortfarande ligger i anonyma svarta sopsäckar - som inte ger mig någon information vad som finns i dem. 
Jag öppnar, tittar ner, stänger och suckar. Nio påsar har jag att se fram emot. Nio jävla anonyma sopsäckar. 

Det känns som höst idag. 
Utanför mitt fönster flyger gamla torra löv, molnen hänger som ett täcke över himlen. Till råga på det så är det svinkallt. Det är väl bara en tidsfråga innan våren kommer nu. Det är ändå mars. Om några veckor knoppar det i träden och luften kommer kännas behagligare. 

Men innan dess så har jag uppenbarligen endel att stå i. 

Jag har tagit bort min TV från lägenheten. Den tar bort så mycket fantasi från barnen och tid från mig, så den kanske kommer fram igen till hösten, i bästa fall. I värsta fall får den fortsätta bo på vinden. Ni kan vara lugna. Jag har min mobil fortfarande. Och Kevin har sin dator som vi alla kan använda. Mer tid med barnen. Mer fritid för mig. Mer socialt umgänge när det erbjuds. Utan en TV som stör! 

Win win, helt enkelt. 

Menskopp.

publicerat i Tjejsnack;

Jag måste lovorda denna uppfinning. Vem fan kom på den? Vem är det som är värd Nobelpriset? Jag som blöder som en krigsskadad soldat de första mensdagarna måste tacka gudarna (eller min kära vän Malin som jag fick menskoppen av) för denna magiska lilla sak. Mina slemmhinnor är alltid som en öken när jag stoppat in mina bomullstamponger mot tredje bytet samma dag, men med en menskopp så torkar man inte ut slemhinnorna vilket inte leder till någon smärta.


Och för mig som arbetar 12-15 timmars pass måste ge ett gott ord åt den då jag slipper gå in på toaletten 6 gånger för att checka till mitt skydd. Under ett så långt pass så räcker det med 2-3 gånger. Ibland inte ens det. 

Och! Bäst av allt! 
Man betalar för en menskopp, använder den i tio år. En enkostnad för vad jag betalar för tamponger i halvåret! Helt sjukt. 

Koka, använd, koka, använd. 

Inget svinn här inte. Och sjukt enkel att ta med sig i fickan, väskan, ha i badrumsskåpet när man inte använder den.. 

I love it!

Köp, köp, köp om ni får chansen. 
Jag har konverterat till menskopp och kommer aldrig gå tillbaka till tampong igen. 

Midnight double coffe with extra milk, no sugar added.

publicerat i Jobb;

Att dricka kaffe 22.30 är kanske inte mitt smartaste beslut idag. Ja, jag är sjukt lättpåverkad när det kommer till koffein. Helst inte efter 17 om jag ska lyckas somna till 22 på kvällarna. Så nu känns det ganska kört att somna. 


Ska upp innan tio också. Tanken är att jag ska hämta mina barn hos min mamma och pappa så tidigt som möjligt. Mina älskade kottar som är så grymma på att anpassa sig. Så glad över att jag har dem, som förgyller mina dagar!

Rise and shine

publicerat i

Jag mår nog bättre. 

Alltså... förstå mig rätt. Jag har varit helt utan socker i en vecka imorgon, frukt har jag ätit, men det krävs en helvetesjävlamassa- frukt om man ska få i sig den mängden socker man fick i sig varje dag. Jag känner mig mycket piggare nu än vad jag gjort tidigare. Orkar hålla mig vaken längre på kvällarna utan att mata mig med socker, och går upp tidigare på mornarna. 

Jag äter oftare, men mindre portioner. När jag började med det här förra veckan så vägde jag 55,6. Idag väger jag 53,4. Inte för att det är vad siffrorna på vågen som bestämmer hur jag mår. Men det är skönt att få något konkret bevis på att saker faktiskt händer i min kropp. 

Jag avstår för tillfället pasta, ris och potatis. Alla grönsaker ovan jord äter jag desto mer av, fisk i alla dess former samt skaldjur och kött. Man måste ju börja någonstans. Jag väljer att köra inifrån - ut.

Måste ta tag i att kontakta sjukhuset också. För ett år sedan bad jag att få remiss till en psykolog. Den har inte dykt upp än. Det känns som mitt fall landat mellan stolarna... 

Komplex.

publicerat i

Alla har dem. Någonting vi inte är nöjda med. Någonting som stör oss eller något som får oss att känna oss konstiga eller ovanliga.


Mitt yrke som servitris är ganska fixerat vid just utseendet. Många gånger kommer man undan med det mesta med ett leende och att man spelar lite "dum blondin", men på ett sätt som charmar folk. Man är antingen helt i fokus hos vissa. Och helt ur fokus hos andra. 

Mitt största komplex är mina bröst. Jag har inga, utan fyller ut det mesta med vaddade BH:ar. Folk störs liksom av det. 

Som för två veckor sedan när jag hade hand om en konferensgrupp på 35 personer själv, skulle servera för- varm och efterrätt, men fick assisterande hjälp av en annan kollega, givetvis. 

Mina andra kollegor hade hand om en betydligt större grupp, därav indelningen.

När jag gått med varmrätten för min grupp och alla var nöjda så gick jag till mina arbetskollegor för att kolla om dem behövde någon hjälp, varav följande konversation uppstår:

Behöver ni hjälp? 

INHYRD kollega: 
Av dig? Du som har så små bröst? Du måste göra bröstförstoring för att jag ska vilja ha din hjälp för huvud taget. 

Jag blev så ställd av hans kommentar och utbrast i ren ilska 

Ska du säga, din kuk är inte heller så mycket att hurra över, den dagen du gör penisförstoring kan jag snacka med dig igen.

Han: Vad vet du om min penis? 

VAD VET DU OM MINA BRÖST? 

Han: Men dem syns ju.. inte... 

Och det tror du din KUK gör? 

Det här kom från en mansgris, en 45-åring som jobbar på en bemanningsfirma. Jag vet att det var fel av mig att gå på honom med samma mynt som han gjorde mot mig, men om han förstod vilket komplex jag har över min kropp så kanske han hade hållit truten. 

Mina kollegor som stod i närheten sa inte ett ljud, tror alla blev lika konfunersamma som mig, eller så är dem bara sjukt konflikträdda. 

Men usch och fy på såna människor som ska mobba andra på jobbet enbart för att få må bra själva. 

En möjlig slump.

publicerat i

Det är konstigt. Jag lämnade barnen hemma för att springa iväg till affären tidigare. Körde en "shuffle" på en spellista som jag har med enbart svenska låtar. Alltså ALLA låtar som finns, med svensk text. Allt från Eddie Meduza, Magnus Uggla, Tommy Nilsson, Di sma undar jårdi, Kenneth and the knutters, Lisa Nilson... you get the point.


Den första låten som spelas ur ovannämnda lista är 
"När kärleken tar slut" med Lisa Nilsson. 
Fortsättningsvis så spelas 
"Liv" med Carola och avslutningsvis 
"Lämnad i mörkret" med Cecilia Vennersten. 

WTF? 

Jag bytte spellista efter den sista låten med gråten i halsen. 

Fick i mig ett grönare alternativ till lunch. Jag håller på att rena min kropp från socker. Tränar, dricker mängder med vatten, kissar lika mycket. Hoppas på att en hälsosam livsstil ska få både kropp och hjärta att läka fortare. 

Mormor

publicerat i

Var hos min älskade mormor idag. Hon är 93 år gammal, bor hemma och sköter det mesta själv. Men hon har blivit så smal, älskade mormor. Hon minns mig inte heller. Hon vet att vi är släkt, men hon får inte ihop hur. 


Hon frågade efter vad Julie hette, säkert fem gånger under fyrtiofem minuter. Hon frågade vem min mamma var, och vem i ordningen av hennes barn det var. Men hon minns inte min mamma som barn, däremot minns hon att mamma är gift med min pappa som hon kunde nämna vid namn. 

Åh, det skär i hjärtat. Min lilla mormor.