När livet tar över.

publicerat i Jobb, Vardag.;

Jag jobbar så jävla mycket när jag inte har barnen. Hinner inte ens sakna dem innan dem är tillbaka hos mig igen, vilket visserligen är jätteskönt. Jag gör inget annat än att sova när jag kommer hem. Ibland kommer jag inte ens hem utan sover kvar på jobbet. Det känns som livet rätar ut sig igen. Bäst av allt är att jag längtar hem när jag är iväg. Det har aldrig hänt tidigare. 


Ibland känns det som jag vill vara ensam föralltid. 

Jobben börjar slita i mig nu också inför sommaren. Jag har blivit erbjuden en 75% tjänst som jag avböjde senast idag. Just nu när barnen fortfarande är i behov av mig så kan jag inte jobba som mina jobb vill utan föredrar att arbeta när jag vill, under timmar. Jag får ju uppenbarligen ihop tillräckligt i alla fall. 




Hem.

publicerat i Denise, Vardag.;

Barnen trivs. 

Gud så glad Kevin blev över sitt rum. Sitt alldeles egna rum, utan att hans syster springer in och stör. Blicken i hans ögon, glädjen. Jag vill ge honom allt och lite till. Men det här var tillräckligt. Han kurar upp sig i sin säng med sin dator och bara myser. 

Julie går runt och utbrister "gud vad fint det är här mamma, så fint!"

Om och om igen upprepar hon det, likt ett mantra. Jag är glad över att hon är lycklig över att fått komma hem igen. Det gör mitt beslut om att flytta hem igen mycket lättare. Det känns liksom i hjärtat att allt som skett de senaste veckorna faktiskt övergått till det bättre. 

Jag trivs också. Jag umgås med min granne nästan varje kväll. Vi sitter och snackar skit, skrattar, dricker kaffe och fördriver tiden tillsammans. Är så glad för att hon finns, med bara en dörr mellan oss. 

Kan ta lite bilder imorgon när det är dagsljus, så får ni en bild av hur det ser ut hos mig just nu. Jag älskar att låsa upp min dörr för tillfället, och komma hem! 


Fullt ös.

publicerat i Vardag.;

Jag har kommit in i lägenheten nu. Alla mina saker börjar sakta men säkert hamna på plats. Men det är så mycket skräp. 


Är det något jag ser som jag tvekar över så hamnar det i soporna direkt. Jag har än så länge slängt mer saker än vad jag sparat. Men det kan också bero på att alla mina saker fortfarande ligger i anonyma svarta sopsäckar - som inte ger mig någon information vad som finns i dem. 
Jag öppnar, tittar ner, stänger och suckar. Nio påsar har jag att se fram emot. Nio jävla anonyma sopsäckar. 

Det känns som höst idag. 
Utanför mitt fönster flyger gamla torra löv, molnen hänger som ett täcke över himlen. Till råga på det så är det svinkallt. Det är väl bara en tidsfråga innan våren kommer nu. Det är ändå mars. Om några veckor knoppar det i träden och luften kommer kännas behagligare. 

Men innan dess så har jag uppenbarligen endel att stå i. 

Jag har tagit bort min TV från lägenheten. Den tar bort så mycket fantasi från barnen och tid från mig, så den kanske kommer fram igen till hösten, i bästa fall. I värsta fall får den fortsätta bo på vinden. Ni kan vara lugna. Jag har min mobil fortfarande. Och Kevin har sin dator som vi alla kan använda. Mer tid med barnen. Mer fritid för mig. Mer socialt umgänge när det erbjuds. Utan en TV som stör! 

Win win, helt enkelt. 

Jag - är - helt - slut.

publicerat i Vardag.;

Jag var iväg på en arbestsintervju igår. På en supermysig restaurangkedja med en supertrevlig chef. Han ska höra av sig om han är i behov av folk i framtiden. Me like. 


Hör han av sig så meddelar jag var jag befinner mig helt enkelt. Nu får ni leva med att veta att det är ett ställe jag skulle trivas jättebra på om jag får någon tim- eller behovsanställning på. 

Efter intervjuvn så drog jag till jobbet. Åkte buss till vägskälet och promenerade två och en halv kilometer i minusgrader till jobbet. Jobbade från 14.30- 23 och satt kvar och snackade med nattreceptionisten till midnatt. Klockan två i natt kom jag till ro och fick sova till halv sex då jag hade hand om frukosten.

Jag var helt död. Efter jobbet så badade och bastade jag och sambon. Så välförtjänt efter den här dagen. När vi kom hem och han lagat mat åt oss så däckade jag som en gris i en och en halv timme. Smart, så sent på kvällen. Men nu känner jag mig redo för att låta John Blund ta hand om mig igen. 

Ska dra till jobbet vid 10 imorgon så det är bäst att få några timmars sömn i alla fall...

Tacksamhet.

publicerat i Denise, Vardag.;

Jag är så tacksam över att mina barn har så fina personer i sin omgivning. Kevin har och får ha Julies pappa som sin egen. Julies farmor och farfar är även Kevins farmor och farfar då Kevins biologiska dog när Kevin var liten. Vi har fastrarna på Julies sida som ser sig som faster till Kevin också. Vi har sambons familj. Dem har fått extra kusiner, fastrar och farföräldrar. Vi har Kevins pappas tjejs familj som också verkar finnas där för Kevin, till lika så hennes bror och dennes flickvän. Jag har sett hur dem lagt till sonen på facebook, och jag märker hur familjeträdet växer... I love it. Kevin har sex syskon, alla värnar han om precis lika mycket.  


Idag tar min svärmor med barnen på bio. Jag känner bara sån enorm TACKSAMHET. Från att ha varit en så liten familj, till att bli enorm och till att faktiskt kunna umgås, alla under samma tak. 

Tack för att ni finns. Varenda en av er. Bonus, extra, plast eller låtsas. Det är bara hjärtat som bestämmer vad man är för varandra. En ettikett är överskattat. Vi är ett tydligt exempel av den moderna familjen. Tack för att ni finns där för mig, men främst för barnen. 
Jag älskar er. 

Lite om vad som händer i vår vardag

publicerat i Vardag.;

Jag har fått någon lindrig inflammation i högra käken, längst bak där min visdomstand håller på att kämpa sig fram. Det gör inte ont annat än att det känns som hela min nedre tandrad håller på att flytta sig några millimeter. Nästan precis samma känsla som när jag hade tandställning och dem skulle dra åt den där jäveln titt som tätt. 


Jag ska i alla fall till min tandhygenist idag. Passande nog så hade jag en tid, och eftersom min visdomstand började jävlas häromdagen så har jag inte brytt mig om att ringa och ändra någon tid.

Barnen är hemma med mig idag. Kevin hade 40- graders feber igår och hostar. Julie och jag ska iväg till BVC efter tandhygenisten och jag har ingen tid att varken hämta henne mellan mitt och hennes besök. Så hon får vara med mig under mitt besök hos tandhygenisten. 

På fredag börjar jag ÄNTLIGEN att jobba igen. Jobbfronten har varit helt död sedan 1:a januari. Och när man går runt här hemma och städar, tvättar, bäddar och sorterar så resulterar det tillslut att man känner sig helt värdelös. Tack och lov så började killen det nya året med fast anställning. Och tidigare har jag hjälpt honom ur en jobbsvacka. Så i februari får han stå för kalaset, om vi säger så. 

Men på fyra arbetsdagar kommer jag få ihop 70 timmar. Så det är bara att kötta allt jag har den här månaden. 

Tredje klass.

publicerat i Kevin, Skola, Vardag.;

Han är så jävla duktig. 

Ibland känns det som att jag är för hård mot honom. Nu på vintern så ska han vara hemma från sina vänner runt 17-tiden. Det för att vi ska äta middag ihop och kunna studera direkt efter maten. 

I julklapp fick Kevin nämligen en laptop av min killes familj. Något som jag aldrig hade haft råd att ge honom själv, så jag är evigt tacksam när jag fick se hans ansikte skina upp efter att bara öppnat mjuka paket på julafton. 

Han fick nämligen vänta lite på datorn. Men desto lyckligare blev han, min prins. 

Han sköter sig verkligen exemplariskt i skolan. Jag är förvånad själv med tanke på att mitt intresse för skolan aldrig riktigt fanns. Eller det fanns, men försvann lika fort ju äldre jag blev. Därför är jag noga med att sitta ner med Kevin och nöta in alla engelska ord, alla matematiska formler och alla svenska ord och uttryck som ska formuleras ned på papper. Han måste göra en läxa om dagen innan han sätter sig vid datorn.


Han är sjukt duktig på engelska. Han sitter ju framför youtube varje vaken timme som han får. Matematik är som gjort för honom men det är när det kommer till svenska som hans intresse faller. Han förstår inte vikten av att vara duktig på att formulera sig. "Jag kan ju prata, mamma".

Han kanske har rätt. Men imorgon ska vi öva på en argumenterande text med teser, argument och motargument. Där snackar vi mitt ämne, helt och hållet... 


Guess who's back.

publicerat i Denise, Onördigt, Vardag.;

Jag är tillbaka. Tror jag.. 


Den här gången med en 11 årig son och en fyraårig dotter. Det brukar liksom bli några års mellanrum mellan alla skriverier. 

Ni har ju fått följa vårt liv från och till. Ibland under längre perioder och ibland under kortare. Vissa tillfällen har jag skrivit varje dag, ibland under flera år, andra tillfällen har jag inte skrivit alls. Man har väl olika behov. Jag har saknat att ha en plats för ventilation. Jag har saknat att ha en plats där jag kan låta fingrarna smattra över tangenterna. 

Jag har saknat att få råd. Jag har saknat att få upplopp för hur jag känner. Jag har saknat, typ allt. Vi får se hur länge jag är här för att stanna den här gången. Om bara för en stund eller en längre tid... 


Com hem, vi börjar om igen...

publicerat i Denise, Vardag.;
Com hem är nere för tillfället. Eller ur funktion som en röststyrd person sa när jag ringde och kollade varför vårt internet inte fungerade som det skulle. Lyckat. Så just nu sitter jag och snyltar på Andreas mobiluppkoppling medan han ligger och vilar.

Själv har jag varit i full gång hela dagen med att städa och fixa (och tagit bilder). Det är en fördel när man inte har internet... man kan inte skylla ifrån sig på att man inte har något att göra - och föredra datorn före städningen, haha.

Men förhoppningsvis är internet igång igen till ikväll. Annars vet jag inte vad jag gör...
(Abstinens)

Schizofreni.

publicerat i Denise, Vardag.;
Ibland känns det som jag är ensam i världen med mina tankar. Jag menar, min hjärna fungerar uppenbarligen inte som andras. Eller så är det precis det den gör... upp till bevis nu då ni gärna får kommentera om ni tänker lika dant som mig, eller om ni har liknande tankar...
 
Låt mig börja med när jag spelar The Sims, några timmar för länge än vad rekommendationerna säger. Efter ett tag börjar jag tro att jag styrs av någon högre makt, någon som tvingar mig välja vissa saker, någon som tvingar mig på toaletten, tvingar mig lukta illa och duscha och äta när jag behöver. Under tiden som jag har mina The-Sims intervaller så brukar jag trotsa alla mina behov i tron om att "personen som styr mig" ska tröttna och inse att jag är världens sämsta Sim.
 
När jag är ute och går och någon går strax bakom mig så brukar jag tänka extra noga på hur jag går och försöker sätta mig in i hur personen bakom mig, ser mig. Detta resulterar oftast i att jag antingen vrickar foten för att jag tänker för mycket på min gång eller att mina fötter tillslut inte orkar bära mig för att jag tänker förmycket på hur det ser ut. Det är helt sant. Ibland bär min kropp inte mig helt enkelt....
 
En annan sak jag gör är, när jag läser en bok, följer en serie eller ser en film - är att jag lätt får in huvudrollsinnehavaren i mitt huvud. Som nu. Merdith Grey - hon bor i mitt huvud. Jag tänker Merdith. Jag andas Merdith. Jag tror jag är Merdith....
... detta borde dock räknas som Schizofreni.

Jag är nog lite Schizofren trots allt.
Min schizofrena sida kan uppenbarligen inte stava till said heller... I NEVER SAID I WAS NORMAL.
Jag vet vad sad betyder, tro mig.
 

Det blommar.

publicerat i Denise, Vardag.;


En vas full av Germini och rosor stod på diskbänken imorse. Andreas hade fått flera blommor över sedan gårdagens aktivitet och jag blev den lyckliga ägaren till dessa då. Jag stuvade om bland blommorna blommorna, klippte ner dem och satte dem i småvaser istället för en stor. Så nu har vi två fina vaser ståendes ute i vardagsrummet och en i ungarnas rum. Det behövs verkligen lite färgklickar i tillvaron.

Och blommor är väl lite som vardagslyx nu när det lider mot höst.

Och Gerbera och/eller Germini är mina absoluta favoritblommor.
 

Måndag.

publicerat i Denise, Vardag.;
Usch vilken måndag.

Nummer ett. Det regnar. Inte lite utan näst intill öser ner. Got to love it...
Nummer två. Jag måste gå ut i skiten då jag både ska till skolan med Kevin och vidare till sjukgymnasten.
Nummer tre. Jag har äckligt ont just nu vilket gör att jag kommer ha svårt att promenera snart.
Nummer fyra. Jag höll på att försova mig men har uppenbarligen en duktig tjej i magen som vaknar samma tid varje dag och sparkar till dess att mamma vaknar.
Nummer fem. Det är måndag. Behöver jag säga mer?

Förvaringssnack.

publicerat i Denise, Vardag.;
Ibland hinner man med mer än man tror.

Nu på morgonen så såg jag ett par schyssta garderober på en "Köp-byt-sälj"-sida på facebook. Allt som ska säljas bytas och köpas är inom Nynäshamn och fyrahundra kronor för fyra stycken rejäla garderober tycke jag var ett förkomligt pris. Så jag frågade om jag fick komma och kika på dem och insåg till min förvåning att vi nästan bor grannar, haha. Vilket underlättade markant då vi inte behöver köra dem så lång bit i vår lilla skoda.

Så idag, innan bion tänkte jag rensa ut lite skit ur vår garderob så vi får in de nya.
Nu får vi garanterat bort alla våra kläder från alla olika förvaringsutrymmen.
WIN!

Bilden är lånad från familjens annons och den här kommer stå hemma hos oss i morgon.

Po-po-pokerface.

publicerat i Denise, Vardag.;
Andreas har fått för sig att vi ska åka in på vernissage inne i stan i morgon. Det är hans goda vän Erik Lundback som ställer ut sin utsökta "guy" foto-utställning. Med enbart bilder på nakna killar med otroliga muskler. Vill jag gå? Eh, JA. Mest för att det kanske finns ögongodis på plats man kan titta på (man får faktiskt titta). Vem vet, det kanske blir en överraskning med krokimodeller också, haha. Po-po-pokerfacet på bara så man inte står generad inför fotointresserade människor.
 
Har ni vägarna förbi stan så kika in på vernissagen om ni vill se på ögongodis.
 

Han är otroligt duktig på att fotografera i alla fall. Det kan nog alla hålla med om.
 

Ett spökhus?

publicerat i Vardag.;
Min mormor och morfar flyttade ifrån deras villa som morfar byggde upp själv åt sin familj 1965 strax innan min älskade morfar dog. Och efter hans död vintern tjugohundrasju så har det bott fyra familjer i huset som flyttat in och ut alldeles för snabbt. Jag och min kusin diskuterade detta idag och är helt hundra på att det är morfar som spökar i huset som får bostadsköparna att så snabbt lämna kåken. För erkänn, alla familjer kan inte hamna i en ekonomisk kris så snabbt efter ett husköp, eller?

Huset är jättefint och morfar la verkligen ner sin själ i huset. Och han var fast besluten om att huset skulle fortsätta som ett släkthus och kämpade in i det sista för att få sin vilja igenom. Men alla barn och de barnbarn som hade ekonomi nog att köpa huset hade redan bildat familj och bostad på annat håll. Så köpet fick gå ut till någon annan utomstående. Det ger oss ännu en anledning till att tro att morfar spökar i huset då ingen i släkten har hand om det och morfar som är otroligt envis som människa och var in i det sista - jagar bort fel köpare för huset och kommer finnas kvar i huset till den dagen som rätt köpare kommer och han kan koppla av.

Om jag ändå hade pengar att köpa det!
Det bor fantastiska minnen från min barndom kvar i det huset.


Älskade mormor och morfar med Kevin.

Full rulle.

publicerat i Denise, Kevin 6 år, Vardag.;
Rensat ur kylen och städat ur hela den.
Tagit hand om hundspya på mattan.
Hämtat Kevin på skolan.
Storhandlat med mammas hjälp. ♥
Gått tre långa promenader.
Tvättat två maskiner tvätt och hängt dem.
Vikt om Kevins kläder i klädlådan.
Ätit min pappas underbara ärtsoppa till middag.
Diskat.
 
Fått otroligt ont i ryggen.
Går som någon som har skitit på sig (som Kevin så vackert säger).
 
Hur har er dag varit?
 

Allt för mycket för en mossig hjärna.

publicerat i Denise, Kevin 6 år, Vardag.;
Jag är så himla nojig över att glömma bort saker. Alla som varit gravida vet att man får en "trögare" hjärna som inte kan ta in fullt lika mycket information som vanligt. Som bara en avvikande sak i min planering blir jättesvår att komma ihåg. Jag har glömt bort både läkartider, tider på mödravården, tandläkartider och så vidare.

Att Kevin börjat skolan och ska ha med sig saker dit gör inte min vardag lättare. Och något som gör det otroligt jobbigt just nu är att vi titt som tätt får nya läkartider, sjukhusvistelser och massa datum att hålla reda på.

Igår fick jag papper om att jag ska gå och ta cellprov - visserligen är det i slutet av nästa månad.
Men som sagt varje vecka är det bad i badhuset för Kevins del. Det är skogspromenader som kräver picknick, det är gymnastiklektioner en gång varannan vecka och på det så är det läkarbesök för Kevins del. Det är besök på mödravården och besök hos sjukgymnasten samt en ny läkartid allt från och med nästa vecka och två veckor framåt. 

Förstår ni att man blir trött på sig själv för att man inte har koll på vad det är för datum och man inte införskaffat sig en kalender. Och det är bara jag som måste komma ihåg allt i huvudet med min mossiga hjärna.
 

Jag är trött.

publicerat i Denise, Vardag.;
Jag måste bara inleda detta inlägg med att säga att jag är trött, ok? Så att det inte blir några frågetecken när jag avslutar inlägget sedan. Och alla som vet att när man är trött så gör man ovanliga eller udda saker som man kanske inte skulle gjort annars.

Som jag: Jag lämnar Kevin på skolan och pussar honom hejdå. Går som vanligt förbi fotbollsplanen på vägen hem där gymnastikläraren står och förbereder för lektion för några äldre elever varav jag ställer mig och frenetiskt vinkar åt stackaren - som jag förövrigt inte känner. Han tittar på mig lite konstigt, ser sig omkring och inser att han faktiskt är den enda som står i närheten som jag kan vinka till och vinkar med ett litet leende tillbaka. Fortfarande undrande säkert.

Jag kommer på mig själv i nästa ögonblick och insåg att min handling inte var så väl planerad kanske, men tänkte att - visst man kan ju bjuda på sig ibland och det är väl inte hela världen om man vinkar åt en okänd person... förutom att han kommer tycka att jag är hur mysko som helst i fortsättningen. Jag ska försöka få Kevin att ta en annan väg till skolan, bara terminen ut tills denna händelse är bortglömd.
 
Jag fortsätter gå hemåt bara tio meter från idrottsplanen så finns det ett stort buskage med massa fågelbär. Jag promenerar raskt och lite generad förbi detta buskage som givetvis kryllar av småfåglar och fåglarna i sin tur blir rädda av min intensiva gång att alla på en gång flaxar till inne i busken varav jag ställer mig i en konstig karateställning (?!!!) och skriker. Helt normalt...
 
Jag måste bara avsluta detta inlägg med att säga att jag är trött så det inte blir några missförstånd. Jag är verkligen inte så här normalt.
 
Hoppas jag.

Cleaning out my closet.

publicerat i Denise, Kläder, Vardag.;
Jag har sån himla ångest och har haft i några dagar då jag insett hur lite kläder jag kan använda mig av nu under graviditeten. Jag rotar runt i garderoben som en galning varje morgon och har känt för att dö - samt satt på mig kläderna jag hade dagen innan för att minska min ångest. Nu har jag gått i samma byxor i tre dagar så nu kände jag att det fick vara nog. Så nu ikväll stod jag och rev ut samt rensade ut hela garderoben på kläder att spara till senare - kläder att skänka bort och - kläder som jag kan använda mig av nu.
 
Här är resultatet...
Två överfulla IKEA-kassar med kläder förvaras i förrådet tills jag gått ner mina gravidkilon.
En liten hög av kläder skänks bort till röda korset på fredag.
Samt tio procent av mina kläder sparas och används under förhoppningsvis hela graviditeten.

Nu vet jag i alla fall vad jag kan använda och inte.
 

En hund med svans.

publicerat i Vardag.;
Kottar och trasiga bollar fyller just nu hela lägenheten.
Jag har plockat bort lite för hand men inser att det är meningslöst då vi får tillbaka henne i morgon igen. Måste dock säga att hon är världens mest förtjusande sällskap som morrar så fort någon öppnar porten och närmar sig vår ytterdörr. Ibland blir hon så förbannad att hon skakar för jag tvingar henne hålla sina aggressioner inne. Men hon är hur bra som helst med Kevin som för övrigt tror att Disa är hans nu. Jag kan utan att bli orolig koppla henne utanför Kevins skola och gå in och hämta Kevin, trots att massa barn samlar sig runt henne. Hon är verkligen jättelugn och otroligt barnkär.

Om jag någongång i framtiden (troligtvis inte) ska skaffa hund så ska det vara en Disa ras.
Någon som vet vad det är för ras?
Jag får nämligen massa frågor om det hela tiden... och vet inte riktigt vad jag ska svara.
"En hund med svans?"