Rekreationen är över...

publicerat i

Jag har kommit hem nu. Och det har visat sig vara på både gott och ont. Jag har saknat mitt. Längtat efter det självklara. Rena kläder. Mitt badkar. Mitt kylskåp. Men samtidigt har jag levt hur bra som helst. Snålt om inte annat. Under hela juli månad har jag inte gjort av med ett korvöre. Jag tappade bort mitt kort i samband med att jag kom ut till almåsa så det har kanske inte varit så konstigt. 


Alla måsten som jag skjutit på behöver jag helt plötsligt ta tag i. Men jag har fått ny energi till att ta hand om det också. Mitt jobb den senaste månaden har varit så givande och så otroligt varierande att det utan tvekan varit värt det. Jag är så glad att jag åkte ut och spenderade sommaren med alla synskadade - trots att det ibland varit emotionellt svårt med vissa avsked. 

Jag är så otroligt tacksam över Almåsa. Det är ett av få ställen som står mig varmt om hjärtat. 

Jag har fått en ny förebild.

publicerat i

Idag har jag mått så dåligt. 

Jag har luckrat upp saker som jag grävt ner alldeles för djupt. Jag har pratat och öppnat mig så djupt jag orkat inför en person som jag känner mig trygg inför. Vissa saker som jag inte nämnt om för någon.

Jag behövde lätta på trycket. Ventilera mig. Tänka på mig själv en kort stund. Det är så lätt att ta emot andras problem och strunta i sina egna behov. 

Jag har fått en ny förebild. En person som jag tänker lite extra på när det känns som jag är ute på djupt vatten och tycker mitt liv känns tufft. En person som berört mig till tårar fast jag knappt känner personen i fråga. 

Jag spenderade eftermiddagen i skogen. Med hörlurarna i öronen, kvällssolen i ansiktet och naturen som omfamnade mig. 

Jag gick i täta snår bland ormbunkar, klättrade i berg och tog mig fram över breda ängar. Tillslut stängde jag av allt ljud och lät skogen och naturen säga sitt. Där satt jag i 45 minuter, mitt i ingenstans innan jag tog mig ner till vägen igen och vidare till strandhuset och bastun. 

Tack livet - för att du finns. 

Bland paddor och prinsar.

publicerat i

I vår stentrappa som leder ner till receptionsbyggnaden så bor det en padda. Han märks inte av på dagen. Men varje kväll, runt midnatt så tittar han ut och hälsar mig välkommen till mitt rum. Jag är helt övertygad om att han är min blivande prins om jag lyckas kyssa honom.


Han är bara skygg. Men jag ger honom tid, han är ju snubbe.. 

Jag har flyttat in i min stuga nu. Igår var första natten här. Jag sov kanske tre timmar i djupsömn och resten låg jag vaken för att ta in alla ljud. Att ligga ensam. I en mörk stuga. I en skog... man är inte kaxig alltså. 

I natt sover Alvin, en sjuttonåring sommarjobbare med mig i ett rum i anslutning till mitt. Jag blev nästan lite lättad av att han behövde sova över, då kanske jag lyckas somna in snabbare. 

Imorgon är det familjevecka på hotellet, vilket innebär sjukt långa dagar. Bara den här veckan ger mig 80 timmar. Nästa vecka lika så, typ. Och den avslutande veckan också. 

- hejdå juli. 
Välkommen utlandssemester. Varsomhelst.  

Mensvärk från helvetet

publicerat i

Vad fan händer?


Jag har fått världens mest ihärdiga mensvärk. Jag har inte känt av någon mensvärk på... ca 12 år. Innan jag fick Kevin. Men idag ska det fan vara riktig pain in the ass. Eller pain in the stomach rättare sagt. 

Jag mår illa och kallsvettas. 

Det är sjukt. Jag har typ aldrig känt så här. Å andra sidan slutade jag med preventivmedel  för två månader sedan. Det är också första gången kroppen är utan hormoner på riktigt - på typ tolv år om man bortser från att jag varit gravid och därför pausat med dem. Så det kanske finns förklarliga skäl till att jag mår som jag gör. 

Det kanske finns anledning till att ta mina minipiller trots allt. 

Flygplansljud, språk-kurs och storstädning

publicerat i

Jag har sovit skitdåligt inatt. 

Jag vet inte vad det var som orsakade att jag vaknade varje gång ett flygplan flög över mig i natt. Vanligtvis låter det ingenting - men i natt lät det vansinnigt högt. Så att vid två tillfällen var jag tvungen att gå ut på balkongen för att kolla så att planen i fråga inte nuddade trädtopparna utanför min balkong vid ett och kvart i två i natt. Men jag såg inga plan, utan hörde dem bara. 

Kan det vara luftfuktigheten som leder ljudet extra bra? Med tanke på att det var tjocka moln på himlen igårkväll så borde det vara en av anledningarna.

Julie vaknade halv åtta imorse och beslutade sig för att ha språk-kurs via youtube, innefrån Kevins rum hörs nämligen hur hon härmar en youtubefilm med ord som "Yellow... Red... Blue (låter något i stil med bleaw när hon försöker sig på engelsk accent som i filmen - så sött).

Idag SKA jag ta hand om mitt kaos här hemma. Har varit alldeles för trött och för seg för att ens titta på det. Men jag MÅSTE verkligen komma någonstans idag. I alla fall med vardagsrummet och min garderob. Kevins rum är det inte lika akut med. 

Så... nu vet ni vad jag har och göra idag ♡

Balladen om ett brustet hjärta.

publicerat i

Det har kommit och gått tre årstider nu. Från vinter till vår och från vår till sommar. Jag har inte kunnat ha någon annan i mina tankar. Jag har försökt - men det har inte fungerat.


Blodet rusade bokstavligt talat genom min kropp idag när du frågade om jag var hemma. Jag vet inte vad den känslan indikerar på, men den gjorde mig alldeles matt. 

Jag saknar dig ibland. Jag vet inte vad exakt det är jag saknar. Tanken på att det var ett år sedan som vi höll allt hemligt, men spenderade varenda ledig tid tillsammans. Att vi planerade en framtid tillsammans. Att jag kunde luta mig mot dig när allt kändes jobbigt. Att bara ha någon att prata med. Eller känslan att inte behöva prata alls, för jag inte hade något behov av att göra det. 

Förlåt - det blir nog bättre sen, framåt hösten efter att jag fått träffa dig varje dag på jobbet hela sommaren. När jag själv märker att allt har svalnat. När jag ser med egna ögon hur iskall du är mot mig. 

Det blir bättre sen. 

Det är okej.

publicerat i

Det är okej. Allt är okej. 


Jag behöver något att fästa tankarna på bara. Och att gå runt i mitt kaos jag skapat här hemma är kanske inte ultimat, men det funkar. 

Jag har inte betalat räkningarna än. Jag drar ut på det - in i det sista. Trots att jag vet att det är bättre att få det överstökat. Jag brukar alltid ha allt betalat till den tjugofemte varje månad. Så det är väl en stress som ligger och gror i mig att jag inte fått tummen ur..  och gjort det än. Två dagar har jag spenderat med att sova bort mer eller mindre.

Den rena tvätthögen jag skapat blir bara större och större då jag insett att den inte viker ihop sig själv. 




Jag hade en dröm här om natten. Jag drömmer nog mycket mardrömmar generellt. Men det var om mannen som dog på mitt jobb nu tidigare i vår. Det var som att spela upp hela händelseförloppet igen. Som att se ännu en person förlora livet framför ögonen på mig, och jag stod helt handlöst - handfallen. 

Det är kanske inte så konstigt att jag är kroniskt trött. Min kropp håller kanske på att bearbeta allt trauma som har hänt de senaste månaderna. Allt till att ha förlorat en nära vän, en pojkvän, en gäst och lite fler saker som inte ens är värda att nämna här. 

What doesn't kill you makes you stronger. 
Jag väntar med spänning på att bli Sveriges starkaste kvinna. 

Vem är jag?

publicerat i

Och vem förväntas jag att bli?


Jag avskyr, nej avsky är ett starkt ord - (men ni förstår helheten), när folk påpekar var jag står i livet. Jag är väl medveten om var jag befinner mig och letar ständigt efter kryphål, sätt att ta mig vidare, utöka mina kunskaper eller bara utveckla mitt tänk. Jag står mitt i livet, det finns inga genvägar. Jag kan bara ta mig vidare med förhoppningen om att jag väljer rätt väg.

Är det uppenbart att det är fel väg - låt mig då lära av mina misstag istället för att påpeka hur värdelös jag är. För det är pecis så du får mig att känna mig när du talar nedlåtande om mitt val att leva. 

Ibland gråter jag mer än jag skrattar. 
Ibland önskar jag att jag kunde berätta hur jag egentligen mår när någon ställer mig den frågan. 
Ibland vill jag bli förstådd utan att bli kritiserad. 
Ibland vill jag bli kramad. 
Ibland vill jag att du bara är tyst. 
Ibland vill jag glömma mina tankar, så då får du prata på. 
Ibland vill jag bli förstådd.

Skam.

publicerat i

Det är galet hur deppig man kan bli av att Kevin dragit iväg till sin pappa. Jag VET att han kommer få det betydligt mycket bättre än att vara ensam hemma hos sin arbetsnarkoman till mamma. Nog för att det är ett tag till allvaret sätter igång.. men han kommer trots det få det mycket bättre där under sommaren än hos mig. 


Jag har snott hans dator ikväll, och kollat på säsong ett och halva säsong två av skam. Allt på en söndagseftermiddag. Bra jobbat ändå *klappar mig själv på axeln*. Förstår dock inte hypen av serien än, men det kanske kommer, eller så får jag helt enkelt finna mig i förklaringen att jag är för gammal. Fair enough. 

Imorgon bitti ska Julie tillbaka till sin logoped, redan halv nio ska vi vara där imorgon bitti. Så vi ska gå upp tidigt och bege oss till ett café för frukost innan (är min tanke). Eller om vi sover tjugo minuter längre och tar det efter logopedbesöket. 

Nu när jag tänker efter känns sistnämda alternativet så mycket bättre. 

Med Venus i sydväst.

publicerat i

Venus skiner upp starkt på kvällshimlen i sydvästlig riktning, men det är iskalla nordliga vindar ikväll. Jag försökte klä mig i sommarkläder men bytte snabbt om till långärmat och från kjol till jeans. Jag försökte mig även på att packa kläder till Kevin inför hans resa imorgon. Han åker till sin pappa och blir borta ett tag. Men lyckades inte nämdvärt med den uppgiften heller.


Jag får alltid ångest så fort jag ska ta tag i det. Packa en väska som knappast fyller hälften av det han behöver. 

Hans pappa kommer först imorgon, så det får bli morgondagens problem. 

Gipsfri

publicerat i

Nu har jag klippt bort Julies gips. Hon blev helt skärrad till en början. Kallsvettades och skakade och trodde att armen skulle gå sönder igen. Men efter pedagogiskt prat en stund så gick det tillslut bra och gipet gick att ta bort och hon fick se med egna ögon att armen såg frisk ut. 


Efter tre veckor med gips så förstår jag att det känns svårt för henne. Det har ju blivit som en extra kroppsdel som ska av. Nu är hon glad över att hon kan röra armen i långsamma rörelser och använda fingrarna. Min pluttunge.

Nu tar det lika lång tid för armen att återhämta sig helt, som antal veckor med gips. Så om tre veckor har vi en dotter som är precis som förrut. Jag längtar! ♡


Det är midsommarnatt.

publicerat i

Jag sitter på balkongen med ett gäng levande ljus. Det är midsommarnatt och ikväll har jag mött ett annat klientel på en midsommarfest. Helt nyktert för mig, så klart. Jag var mitt i mellan i en skara på 20-åringar och ett gäng på 50+. 


Fördelen av att se andra dricka - är just vetskapen om att jag aldrig vill bli som dem. Senaste gången jag drack mer än jag bör så klarade jag mig dock relativt bra utan större missöden eller rubriker. 

Alla ljus har blåst ut vid det här laget. 
Nu är det bara jag och kvällshimlen, ett tjockt lager moln, lite duggregn och en levande camping med glada semesterfirare ett stenkast bort. Basen dunkar dovt från uteserveringen fortfarande. Folk tjoar och tjimmar, som om att dem aldrig sett varandra tidigare eller hört den låt som kommer ut ur högtalarna. 

Det är kyligt i luften, men ändå så pass behagligt att jag kan vara utan både skor och strumpor. Men det är midsommar. Och den här dagen är känd för att bjuda på regn och rusk. Med andra ord så är sig midsommar lik. 

En känd låt ur högtalarna på uteserveringen, en bit bort från min balkong får avsluta den här kvällen. En låt jag inte kan namnet på, men som alla kan nynna till. 

Midsommar, 2017. 
Sov gott!

TREVLIG MIDSOMMAR!

publicerat i

Imorse gick vi till mina föräldrar direkt efter frukost efter att ha trykt i oss en stor tallrik mannagrynsgröt var. 


Väl hos mamma, fyrtio minuter senare bjöds det på tidig lunch och strax där efter begav jag och barnen oss till hembygdsgården. Så mysigt. I år fanns det både karuseller, en rutschkana i hoppborgsformat och alla standard stånd med godis, fiskdamm och heliumballonger.

Kevin och hans kompis Melwin fick en hundring var att handla vad dem ville. Jag och Julie drog på våra egna äventyr i folkvimmlet. 

Vid tre tröttnade Kevin och drog hem med Melwin och vid fyra tröttnade jag och Julie. Nu ligger vi helt utslagna i sängen båda två medan grabbarna pysslar med datorn. 

350 kronor i bössan.

publicerat i

Swedbank här i Nynäshamn samlar in gamla mynt och låter det gå oavkortat till Friends nu innan valörerna blir utgångna. 


Så idag när jag ändå var ledig, samlade jag ihop alla småmynt och drog iväg och bidrog med 350 småmynt i enkronor och femmor. Så skönt att äntligen bli av med dem och förhoppningsvis bidra till att antimobbningskampanjerna kan bli större och att barn och ungdomar faktiskt får upp ögonen och inser vikten i att vara en riktig vän. 

Ingen kan göra allt. 
Men alla kan göra något 

Inget mer. Inget mindre.

publicerat i

Ni vet den natten där allt bara är lagom. Man vill sitta uppe hela natten och bara reda ut alla problem i livet. Liksom börja med ett nystan och sedan fortsätta trassla ut ordedan. 


Det hade varit min natt. Men jag jobbade mig igenom den. Sökte sällskap men fann inget. Och nu ligger jag här ensam, och ångesten sitter mig upp i halsen. Ensamheten äter upp mig. Konstigt, hur man kan vara omringad av personer - av människor, och fortfarande känna mig ensam. 

Hej. Mitt namn är Denise. 
Jag är ingen speciell. Men i natt hade jag behövt någon. Någon som är bra på att lyssna. Inget mer. Inget mindre.