http://familyportrait.blogg.se/

Jag känner mig värdelös som inte prioriterar bloggen längre. Men just nu är det så mycket som händer runt omkring. Lilltjejen växer alldeles för fort och trots att man är helt närvarande så känns det som tiden springer om oss och gör henne större, äldre och mer medveten om omvärlden. Och som andra barn nu vet man som mamma att det är viktigt att ta tillvara på det enda man egentligen inte kan ta tillvara på - tiden! För man vet att dem små inte är små och villiga att mysa och gosa hela dagarna, föralltid. Idag sprang vi iväg på babycafé. Det var väldigt många sångsugna och glada mammor som satt och sjöng tillsammans med sina barn. Julie sov fram till dess att Marita tog fram gitarren och började spela. Det var alldeles lagom lång och mysig sångstund vi fick tillsammans.

Kevin då, och Andreas! Jag kan inte bli mer stolt över mina killar. Kevin tog sin sjuårsvaccination idag på ett villkor - om Andreas åt fiskbullar. Så Andreas stackaren som inte äter fisk och fick smaka det värsta tänkbara i fiskväg åt tre stycken fisbullar i dillsås och Kevin fick sin vaccination.

 

Bra deal tycker mamman.

♥

 

Vi sjunger väldigt mycket för Julie här hemma men jag har kommit på mig själv med att vara så otroligt dålig på att lyssna på musik. Så idag går youtube varmt här hemma då jag fått för mig att lyssna på all klassisk musik jag kan hitta och känner mig bekant med själv.

Julie är dock helt nollställd och bryr sig lika mycket om klassisk musik som alla Alicé Tegners barnvisor jag brukar sjunga för henne.

 

Mina absoluta favoriter inom kategorin klassisk musik är ändå
Johannes Brahms - Lullaby samt Danza Hungara

Beethoven - Für Elise, Moonlight Sonata

Bach - Air

Och "I begakungens sal" som jag inte har den blekaste aning om vem som skrivit...


Jag har massa fler favoriter bara det att jag inte minns namnet på alla symphonier och knappt kan stava namnet på hälften av alla musikstycken.

 

Nu förstör Kevin min musikstimulation genom att be mig sätta på Sean Banan.
Epic Fail...

Jag och Julie tog en välbehövd promenad till mina föräldrar i förmiddags och satt och snackade skit i några timmar innan vi begav oss hemåt igen. Julie passade på att visa dem hur duktig hon blivit på att le och bjöd på massa leenden under en kort period då hon var på gott humör och inte allt för hungrig.

Kevin hade närmare fyrtiograders feber för två dagar sedan igen och har varit hemma  och tagit igen sig sedan dess. Nu, veckan som kommer så har han sportlov och ska få vara hemma med oss och mysa. Enda kravet nästa vecka är dock en träff med skolläkaren för en vaccinationsspruta, stackaren. Han har blivit smått spruträdd på senare tid...

 

Nyss när jag tog kort på lilla Baby Ga-Ga så vände hon sig från mage till rygg. Min duktiga lilla tjej. Så snart är det inte lika lätt att ta kort på henne längre. Hon som tidigare legat lika stilla som en grönsak börjar även hon få fart på sin kropp, mot hennes mammas förtvivlan så klart. För tiden går så fort ändå...

Ja, en paus blev det. Jag blev så extremt trött på strulet från blogg.se att jag helt enkelt blev helt orkeslös så fort jag påbörjade ett inlägg, för femtioelfte gången då enbart rubriken var det som publicerats. Och hur många gånger kommer man ihåg ctrl A, ctrl C varje gång man skriver ett inlägg? Typ aldrig.

Och sen har vi ju inte varit helt sysslolösa undertiden som vi varit hemma i veckan heller. Antingen har vi byggt på Kevins megastora Technic-legobil eller så har vi haft kalas eller så har vi varit fullt upptagna med läkarbesök eller annat spännande. Så fullt upp har det absolut varit. Och idag var jag på mödravårdscentralen och kollade upp så allt stod rätt till efter graviditeten. Så det tänkte jag fira genom att ta ett bad ikväll (vilket jag visserligen gjort sen Julie var två veckor gammal.

 

Imorgon blir tjejen två månader. Helt sjukt vad tiden går...

(Nej men va skoj, nu funkar det inte att ladda upp bilder heller... Blogghelvete!)

Vad fan är det med blogg.se?
Så fort jag skriver något så försvinner det när jag uppdaterar.

Kevin har fått lego. Så nu vet ni.
Bilder kommer imorgon efter att vi varit på läkarbesök på BVC.

Jag kan inte förstå att det snart är sex år sedan som vi firade Kevins första födelsedag. Nu på tisdag blir krabban sju år och i höst börjar han i första klass. Det känns fortfarande som igår som vi hade inskolning på förskolan, då jag grät över att han grät och vi behövde lämna honom till främlingar som senare skulle komma att betyda massor för oss och för Kevin. Och vi försökte lära honom prata, sjunga och upptäcka världen. Idag önskar man inget hellre än att stoppa tiden för att hinna njuta av barnen.

 

Som ni vet så har man alltid dåligt samvete som mamma. Dåligt samvete över att man inte hinner eller orkar göra saker. Så till dessa stunder skulle en pausknapp komma väl till användning.

 

Ger mig själv en facepalm och suckar över deras inkompetenta svar.

Fick ett svar igår från UR's programchef och är så otroligt besviken över hennes svar att jag inte ens orkar svara henne med ett mail.

"Hej Denise!

Jag är ansvarig utgivare för programmet Ahmed i Medeltiden. Du hade synpunkter på programmet och vi är alltid tacksamma för tittares åsikter, både bra och dåliga.

Jag förstår att du reagerade på att ordet hora dök upp. Vi har dock gjort bedömningen att det fanns ett tydligt pedagogiskt syfte och att exemplet belyser något viktigt. Det visar på en klar koppling mellan nutid och medeltid. Redan då användes ordet hora som ett skällsord och för att kränka. Vi ansåg att programmet hade en tydligt sammanhang och historisk kontext. Det är en dramatisering där vi också lyfter fram att det inte är ett ord som är lämpligt att använda. Berättarrösten säger, Elsaby Nyman döms den 14 augusti 1478 i Stockholm till att sitta i stupstock för att vittnen har har hört Per Skinnares hustru Katrin, kallas för hora. Att kalla någon för hora eller något annat elakt anses som ett väldigt allvarligt brott i medeltidens Sverige.Så används ordet i programmet.

Jag hoppas att detta ger dig en tydligare bild. Du är annars välkommen att återkomma med frågor!

Med vänlig hälsning"

 

 

 

Jag ser flera brister i detta mail. För det första så var klockan runt fem på eftermiddagen när programmet sändes. Många barn som inte ska höra detta ord sitter framför TV:n och hör ordet Hora upprepande gånger, betydligt fler gånger än vad Ami nämner i hennes mail då personer utanför dramasketchen tillbaka i "modern" tid också nämner ordet Hora flera gånger. Som nummer två så var Kevin inte så intresserad av resten av programmet annat än att diskutera det fula ordet med mig som han hört i programmet, så han brydde sig inte om att höra deras långdragna förklaring med vuxna ord som han ändå inte förstår sig på. Så det var helt enkelt upp till mig som förälder att diskutera detta ord med min son som jag anser är alldeles för ung för att ens höra talas om det "yrket"...

Imorse så skickade jag Kevin med Andreas till skolan och så hoppade jag och Julie ner i sängen igen och sov till klockan slog elva. Då var det bara till att göra sig iordning igen och bege sig till skolan för att hämta hem Kevin från skolan. Andreas har slutat jobba nätter nu äntligen så nu är han hemma med oss så länge han inte är uppbokad med aktiviteter vilket känns underbart.

När Kevin kom hem från skolan däckade han på stört och sov fram till nu. Han känns lite halv seg, lite varm och trött vilket jag tror beror på virusinfektionen som han burit på. Baserat på alla hans symptom så kändes det som han hade "femte sjukan" då han fick konstiga "blåmärksliknande" märken på kroppen. Men i samband med att sjukdomen avtagit så har även blåmärket... eller mer som sugmärken - också avtagit vilket känns jättebra.

 

Kevin gjorde tappra försök i att ta kort på mig och Julie med systemkameran igår.
Inte alls så lätt man kan tro alla gånger, haha. ♥

Inom loppet av några veckor så kommer Julies bästa kompis och förhoppningsvis framtida man (inga förhoppningar från mammas sida) födas - det är ju inte så att vi kommer gifta bort våra barn... Andreas bästa vän och Julies blivande gudfar får en liten kille nu i slutet av februari  början av mars och vi längtar jättemycket efter honom nu! Det är så skönt för Kevin och deras äldsta son är lika gamla och bästa vänner. Sen har vi Andreas och deras dotter som är lika gamla och bästa vänner och så kommer nu lillkillen och Julie förhoppningsvis följa varandra och vara bästa vänner.

 

Imorse kom hela familjen hit och bjöd oss på en ordentlig hotellfrukost. Det tackar vi så hemskt mycket för.

Här är världens finaste mamma och hennes superfina mage - bilden togs imorse. ♥

Jag får behålla min bebis ett tag till då hon precis passerat 4620 gram. Jag hade alltså fel på tvåhundra gram med min gissning. Så bättre lycka nästa gång. Vi ska på läkarbesök nästa vecka på BVC. Hade hoppats på i alla fall en veckas ledighet, men det är bara att bita ihop och gå dit - tidigt på morgonen var det också vilket är ännu värre, haha.

 

Lilla damen sover fortfarande sen vi gick hem från BVC vid halv ett. Så hon lär vakna om en timma ungefär. Så jag tänkte passa på att vika och hänga tvätt så jag får något gjort här hemma också.

 

Idag rullade också första tåren ner för hennes kind när jag sög ut snoret ur hennes näsa så hon kunde andas igen. Mammas tårar började nästan också rinna då. ♥

 

Idag är det BVC som gäller. Klockan elva ska jag och Julie promenera ditåt. Så om det är någon som vill passa på att gissa vad hon väger så gör det nu, haha. Förra gången vi var där i slutet av januari, tio dagar sedan - så vägde hon 4400 så min gissning är att hon ligger på 4850 typ.

LillMarie som har hand om Julie skrattade förra gången och påstod att jag hade grädde i brösten. För Julies del så handlade det nog mest om att hon hade ont i magen och ville snutta all-the-time och därför gick viktmätningen upp i höjden. Men nu har hon sovit mer än att äta så då kanske viktkurvan går lite mer som den ska.

 

Jag som har ett stort barn tänker ganska ofta på vad jag säger och hur jag säger det. Visst hoppar det grodor ur munnen på mig i form av svordomar men Kevin själv har bara satt en svordom i sin mun en enda gång i sitt liv. Andra vuxna ord är jag också otroligt mån om att han inte ska få reda på, det känns som att de kommer få reda på alla vuxna fula ord tids nog i alla fall. Men idag på barnkanalen så tog UR över sändningen under ett program. Då kom ordet hora - inte bara en utan fem gånger under bara någon minut.

Givetvis är Kevin nyfiken av sig och undrar vad det betyder och frågar om man verkligen får säga det ordet...

Jag blev så frustrerad över vad jag hört att jag valde att skicka ett mail över facebook som förhoppningsvis skickas vidare till någon ansvarig angående sändningarna på SVT.

 

Jag och liten promenerade iväg till affären imorse för att handla frukost till morgondagen. Maten och speciellt frukosten har en tendens att ta slut mycket fortare nu när alla är hemma och äter av den.

Måste bara berätta om en sak jag tycker är jätterolig.
Varje gång jag klär Julie i rosa och med rosa/lilafärgad overall och jag träffar på någon som jag inte känner personligen och dem intresserar sig för bebisen så frågar dem alltid om det är en kille. Ja, nog för att genus och färger inte är lika viktigt idag, men jag klär inte min son i skrikigt rosa, neutrala färger men inte rosa.

Det roligaste är att när jag klär Julie i röd eller en vit overall så påpekar alla vilken söt tjej jag har. Och då är det ändå neutrala färger som båda könen kan ha. Detta är väldigt lustigt om du frågar mig.

 

Julie slocknade redan vid halv tio - känns konstigt med tanke på att hon alltid varit sist med att somna här hemma. Kevin har feberyrat och gråtit om vart annat - så är det inte det ena barnet så är det de andra. Älskade ungar, se till att bli friska nu. Andreas drog precis till jobbet och allt är tyst och stilla här hemma.

Jag har underhållt mig själv med att kolla på film på TV, diskat och plockat undan saker här. Så i morgon finns inga krav och måsten för mig här hemma, annat än att gå ut med soporna, och hängga tvätt som jag inte orkat ta mig till att göra. Jag är mest stolt över att jag kan förvalta min ensamma tid på bra sätt nu istället för att behöva ha ett barn på bröstet och bli helt handfallen.

 

Jag har ju tiden hos tandhygenisten att passa i morgon så ikväll har jag suttit och misshandlat mina tänder med mellanrumsborsten. Smärtsamt, men värt det - och jag vet att Malin kommer göra det samma med mig efter ultraljudsbehandlingen och blästringen på mina tänder.

 

Nu så kan jag med gott samvete hoppa i säng och krama min lilla stumpa som sover gott i sitt babynest.
Sov gott. ♥

 

Jag har äntligen tagit tummen ur arslet och rensat ut i vår garderob! Så nu får vi plats med både skor och jackor för oss själva samt besökare vilket vi inte haft plats för innan. Tidigare har det stått grillkol, solstolar, sommarsaker och massa annat där inne tillsammans med jackor och skor för fyra personer.

Min mamma kom och tog hand om Julie och tog henne på en promenad i en och en halv timma så jag kunde få fullfölja mitt projekt utan avbrott och jag hade tillock med tid över att undra var dem tagit vägen efter jag var klar, haha.

 

Jag har även satt på en tvätt, gjort disken och dammsugit så nu känns det äntligen fräscht här hemma och som att en sten fallit från hjärtat. Lovely.

 

Nu ska jag fixa middag till mig och Kevin medan Julie sover hos Kevins gudmor Louise.

 

Idag har jag haft en tjej som endast vaknat och ätit en gång i natt. Hon vaknade och åt vid tio i morse nästa gång så jag har ingen anledning till att klaga annat än på mig själv som somnade först vid ett.

 

Kevin vaknade tio-tiden igårkväll av att han kissat i sängen och fick ställa sig i duschen. Sen var han vaken till tolv tiden innan han kunde somna om igen och sov till tio i morse utan att det skett en olycka i sängen. Han var verkligen helt borta av febern igårkväll stackaren trots att han fått febernedsättande. Och att han kissade i sängen var mer mitt än hans fel då jag bar honom direkt från soffan till hans säng istället för att låta honom kissa innan. Men det kändes så taskigt att behöva väcka honom när han var så sjuk.

 

Julie har inte skrikit alls över magont idag eller i natt. Hon sitter nöjd i sin babysitter och kan sitta jättelänge utan att börja gråta och följer nöjt efter mig med blicken. ♥

Och en annan sak som är bra är att intaget av D-droppar blivit lättare att komma ihåg att ta i samband med magdropparna! Så nu glöms ingenting bort längre!

 

 

 

Julie sover!
Sedan halv sju har hon sovit som en stock och bäst av allt är att hon sovit i sin vaggande bilbarns-stol och inte i min famn. Och det är snart två timmar hon har sovit. Jag tror stenhårt på dessa magdroppar. Det är helt underbart att dom fungerar. För nu när hon inte har lika ont i magen så äter hon inte lika mycket i tron om att magvärken ska gå över. Men istället för att den går över så får hon ju mer ont för att hon fyller magen till bredden och kräks som ett djur. Förhoppningsvis blir det mat-rutiner nu istället för magsmärtestillande matstunder.

 

Är en typical swede ikväll och kollar på melodiskandalen. Än så länge, de två låtarna som spelats är faktiskt helt okej. Kevin somnade redan vid halv åtta helt däckad. Det känns så extremt konstigt utan Julie hängandes på axeln att jag nästan vill väcka henne för att fylla ut tomrummet på armen...
... nej jag skojar bara. Hon ska få sova så länge hon kan. Tror jag...

 

Det är skönt att vara hemma och mamma-"ledig" när den större delen av dagarna går åt till avtalade möten och andra inplanerade saker. Ledighet finns faktiskt inte så mycket på schemat som man kan tro när man är föräldraledig.

På måndag är det tandläkaren som gäller för min del.
På tisdag ska jag till BVC för mätning och vägning.

På onsdag måste jag ringa till kyrkan och beställa den för dop, vi måste bara komma fram till ett datum först innan jag ringer.
Så fort Kevin blir frisk måste jag ringa hans skolsyster för att boka tid hos henne då hon ska mäta och väga alla barn samt ha ett papper från mig om hans hälsotillstånd.

Sen den 12:e fyller Kevin sju år, älskade lilla unge, så någonstans mellan helgerna ska vi ha kalas.
Kevin har en tandläkartid som han ska gå på den 6:e - en tandläkartid som jag fått avboka tre gånger nu pg.a sjukdomar, haha.
Och den 18:e ska jag till MVC för efterkontroll.

Och så är det läkartid på BVC någon gång nu i februari också. Har inte orkat titta, haha.

Så ja. Mamma"ledig" är jag allt och får känna av hur det är att inte vara ledig.

Sista veckobilden på magen innan lilla Julie kikade ut ♥

En liten frihetskänsla är det när man kan lägga ifrån sig donnan i femton till tjugo minuter utan att hon skriker och har ont. All kärlek åt sempers magdroppar som ser ut att fungera ganska bra åt henne. Nyss bajsade hon utan att skrika vilket var länge sedan sist! Mäktig känsla, allra mest för henne. Stack ner på apoteket igår och köpte dem och blev positivt överraskad över vad dem gjort för henne. Love it!

Kevin har fått tillbaka sin feber på 38 grader igen. Han blev fri från den en stund igårkväll fram till i förmiddags men nu ser den ut att ha kommit tillbaka. Jäkla infektoner och virus och bakterier. Han måste bli bra snart.

 

Om mindre än två veckor fyller Kevin sju. Sju år! Jag kan knappast fatta att tiden gått så fort att jag har en son på sju redan. För mig är han fortfarande tre år med talsvårigheter och klämmer ur sig härliga kommentarer utan att tänka sig för. Men verkligheten är helt annan.

 

Kevin lär mig mobilspelen som är alldeles för  svåra för mig att förstå. Han är otroligt språkintresserad och frågar om nya engelska ord varje dag. Han älskar att gå i skolan och är stolt över att han kan läsa enklare meningar och ord. Han har nästan läst ut en hel "lätt att läsa" - bok och han blir själv förvånad över hur snabbt han kan läsa nu.

 

Hans kompiskrets har sjudubblats sedan han började i skolan och man kan knappt gå förbi skolan utan att barn upp till sjätteklass ropar och hälsar på Kevin.

 

Tack och lov så är det mig han är kär och vill gifta sig med fortfarande.

 

Bara hundra meter från där vi bor har vi nu fått en ny husläkarmottagning. Det kan inte bli bättre då Kevin sällan orkar promenera hela vägen ner på stan de gånger han är så pass dålig att vi behöver söka hjälp. Så idag tog jag med mig Julie och lät Kevin vara hemma och vila upp sig från sin feber så skrev jag in oss på läkarmottagningen. Den var superfin och det satt redan massa människor där trots att jag var där ganska tidigt imorse.

Efter inskrivningen och bytet av mottagning så gick jag vidare till coop där jag köpte grillad kyckling på beställning från Kevin. Han har fortfarande superhög feber och ligger däckad mest hela dagarna. Alvedonen biter knappt på honom längre, stackaren. Han hade verkligen längtat efter att få sätta tänderna i en grillad kyckling i alla fall och minuten när jag kommit hem och placerat kycklingen på en tallrik så går han in och kräks.

Så kycklingen fick vänta och nu ligger han och sover i sin säng i hopp om att bli bättre.

 

Har också köpt på mig av sepmers magdroppar till Julie i hopp om att hon kan få en lugnare mage och sova längre perioder än 20 minuters tupplurar.