Semester

publicerat i Denise, Minnen;

För två månader sedan drog jag till en ny kontinent. Ett stort steg för mig var att ens kliva över tröskeln för att sätta min fot på ett plan. Jag har nämligen en sån enorm rädsla för att flyga. Rädslan av att tappa kontrollen. Rädslan av att inte få träffa mina barn igen. Ångest över att veta att jag sätter mig själv i en missil som när som helst kan avsluta mitt liv. 


Dramatiskt. I know. Men jag drog ner dit för att möta min kärlek som hade varit iväg i två månader med sin bästa vän på backpacking. Vi skulle mötas upp i Tanzania för att där ifrån ta oss över till Zanzibar. Med en enklare resa till Warsawa som vi gjort någon månad innan den här afrikaresan så var jag väl förberedd för hur man läste av boardingkorten, flygtavlan och terminalerna. Det jag inte hade i åtanke var dock att vi mellanlandade så många gånger. En gång i Rom. En gång i Addis Abbeba och avslutningsvis i Tanzania. 

Den största skräcken var nämligen vid start och landning. But i did it. Drog dit med hans familj, drog hem mer eller mindre ensam, med min kompis. Nio fantastiska dagar spenderades i Paje, Stone Town och på fantastiska restauranger i en otrolig miljö. 

Och bäst av allt, jag fick möta upp den finaste människan som fångat mitt hjärta. 

Sommaren 2009

publicerat i Minnen;
Det var första sommaren som Kevin var borta från mig i en hel månad. Han var hos sin pappa, så det gick uppenbarligen ingen nöd på honom, men på mig gjorde det de. Jag levde med en otrolig saknad och ångest och denna ångest utspelade sig på alla möjliga vis...

En dag den här sommaren mötte jag upp en av mina närmaste vänner för att gå på en Garagefest i som hölls här i stan. Killen som höll i festen hade fått dit Hoffmaestro för en spelning mitt i natten och jag var helt besluten om att se dem. Men saker och ting gick inte riktigt som planerat. Strax efter sista bilden sviktar minnet. Jag minns att jag somnade en kort stund i en saccosäck med en drink i handen, klockan var väl närmare elva på kvällen och vi hade kommit till garagefesten redan vid fem på eftermiddagen. Hela stan var där - näst intill. Och så kom mitt kusinbarn dit med hennes dåvarande sambo....

Dem fick se mig halvt sovande i saccosäcken så deras beslut var att lämna festen, tvåhundra kronor fattigare efter inträdet och jag åkte upp på pojkvännens rygg och blev buren hem till dem, drygt fyra kilometers promenadväg för stackaren som fick bära mig på ryggen. Morgonen därpå vaknade jag i deras soffa i vardagsrummet och jag hade vält hela deras vardagsrumsbord i sömen. Fråga mig inte varför...

Det är allt jag minns från Garagefesten 2009.
Det var en riktigt udda sommar det året... 


 
 

It ain't enough.

publicerat i Denise, Minnen, Musik;
Lets start with pressing PLAY:

 
Hon är så fruktansvärt bra, Oh Laura. Jag menar, vem minns inte bilreklamen med låten "Release me"? Nu minns jag inte vilken bil det var som reklamen visade, men jag minns själva reklamen och jag minns Oh Lauras hesa röst när hon skrek ut orden "Release me" som befann sig så passande i det skedet i mitt liv som låten blev populär år tjugohundraåtta.
 
It ain't enough blev också en stor favorit direkt efter Release me upptäckts av mina lyssnaröron - och Oh Laura hade välkomnats in i mitt - - nyblivna singelliv. Låtarna har fortfarande en enorm plats i mitt liv och det finns dagar som jag kan lyssna på dem om och om igen utan paus. Idag är en sån dag, och jag njuter.
 


Mama.

publicerat i Denise, Kevin, Minnen;
Fick ett meddelande från mama.nu på facebook där jag blev ombedd att gå in och bläddra bland alla gamla omslag de haft genom åren och fann nummer 5 från 2011 med Doktor Åsa och hennes söta bebis på omslaget. Det var nämligen den tidiningen som jag och Kevin var med i förra året. Lite kul att se tillbaka, trots att jag inte har inslaget här just nu så vet jag att det fanns en ruta med oss där, och jag som skrev om hur stolt jag var över min nya kropp efter att ha fått barn.
 

Därför älskar vi vår nya mammakropp!




För tjugo dagar sedan...

publicerat i Minnen;
För nästan tjugo dagar sedan så firade jag och Andreas två år tillsammans. Eller firade och firade, i ärlighetens namn kom jag på det nu att vi varit tillsammans i två år den tredje augusti. Känns så himla bra, även fast Andreas troligtvis inte tycker det längre då mina graviditetshormoner och mitt graviditetshumör tagit över, vilket lämnar en bitter och sur flickvän. Men han är duktig på att smöra min man - så man blir på lite bättre humör. Så det ska han ha ett plus för, haha!
 
Jag älskar dig.



Är det viktigt för er att fira årsdagar?

... och ut for dem genom fönstret.

publicerat i Kevin 6 år, Minnen;
Vi lämnade våra barn på dagisfesten nu ikväll. De åt middag, dansade och drack massa god läsk tillsammans med gott sällskap av fröknarna. Vi föräldrar fick gå iväg i någon timma för att komma mötandes av en rutschkana som gick ut från ett av fönstrerna på förskolan. När barnen var redo att komma ut så gled dem ner på kanan och ut till oss föräldrar, där fröknarna omfamnade dem, gav dem deras pärm med fem års upplevelser och utveckling noga dokumenterat och gav dem en varsin ros. Vi föräldrar grät, skrattade och omfamnade människorna som haft så god hand om våra barn under alla år.

Vi kommer bära med oss massa underbara minnen från tiden på förskolan.

Men trots detta så kommer saknaden vara enorm.
Nu startar en ny epok i deras liv.
Alla småttingar har blivit stora.

Sommar.

publicerat i Bilder, Minnen;
Är det nu som sommaren verkligen är över? Den helg som vattenrutschkanan är inne på sin sista öppna helg och vädret är alldeles för kallt för att åka i. Gårdagen som spenderades med tända ljus på vardagsrumsbordet sedan klockan sex på kvällen. Man föredrar att klä sig i långbyxor och en ordentlig tröja före kortbyxor och t-shirt.
 
Och ja, skolorna startar här på tisdag, då slår hösten till som ett faktum.
Men för en gångs skull så ska det bli mysigt.
 

Ensam Mamma Söker.

publicerat i Denise, Jobb, Minnen, På TV.;
Snart börjar Ensam Mamma Söker på TV:3. De första programmet med en av mammorna (från Uppsala eller uppland eller vad det nu var) så spelades det in på mitt jobb. Jag hoppas verkligen inte att kamerorna var i rullning när jag jobbade. Fick se lite "behind the scenes" då dem jobbade och stökade runt med kamerorna, hur de valde ut killar att intervjuva och hur mamman fick stressa runt på olika äventyr tillsammans med fler eller utvalda killar. Var ganska intressant att vara med mitt i action. Vissa av killarna såg faktiskt bra ut och var supertrevliga. Minns en man som måste varit strax över två meter - säkert två och tio, då han var tvungen att ducka i alla dörröppningar. Måste sett lustigt ut när jag med mina korta 155 cm sprang förbi honom, stressad i jobbet. Haha.

Kommer ni kolla in årets ensam mamma söker?
 
 

Hur mycket kan man ta betalt för en buggkurs med livmoder och dålig sömn?

publicerat i Denise, Gravid, Minnen;
I natt var lilltjejen helt galen. Hon svingade runt och sparkade mig i magen näst intill hela natten. Jag undrar vad som hände där med tanke på att hon hitills bara visat rörelse på dagarna och tidiga kvällarna men sovit sig igenom natten ganska bra. Men i natt var det verkligen buggkurs AB med min livmoder. Herregud säger jag bara. Men mysigt är det, att få det bekräftat att man inte bara blir tjock och otymplig, inte kommer i sina vanliga kläder och ändrar utseende - utan man får någonting för det.

Kärlek.

Nu har jag i alla fall gått halvvägs (igen), enligt Rutin UltraLjudet i alla fall. Så nu kör vi på att jag från och med idag är i vecka 21+.... någonting. Söndag är i alla fall vecka 22. Haha.
 

Det där med minnen.

publicerat i Minnen;
Jag har ett minne från när jag är barn. Men det är ett konstigt minne. Jag vet faktiskt inte om det är ett realistiskt minne eller ett minne från en dröm. Där är jag i alla fall. I trappan ned mot skogen som jag sprang i dagligen under sommartid. Jag är kanske sex, sju år och minns vilka kläder jag hade på mig. Mina solros-"leggings" - detta var sjutton år sedan så leggings fanns inte i samma bemärkelse, om det ens fanns ett svenskt ord med det namnet? När jag var liten så kallade vid det nog bara för byxor. Så, jag hade mina solrosbyxor tillsammans med ett linne. Minns inte om linnet hade tryck eller om det var neutralt.

Det konstiga med detta abstrakta men ändå klara minne är att jag ser mig själv i minnet. Jag ser hur jag springer ner för slänten och in i skogen. Det är som jag är någon annan och tittar på mig genom dennes ögon. Hade det varit mitt riktiga minne så hade jag ju inte sett mig själv i center. Eller ?

Har ni liknande minnen som ni inte kan avgöra om de hänt eller inte.


Ironiskt, men jag hittade en bild på solrosbyxorna!


Jag och pappsen!

Paris baby.

publicerat i Minnen;
I sjuan kom vi på att vi i franskaklassen (vi var nio stycken vid start tror jag), skulle samla ihop pengar så att vi kunde dra till Paris tillsammans. Varje helg satte jag min mamma på att baka massa bullar och kakor och varje fredag ställde vi oss och sålde. Mot slutet när vi insåg att vi skulle kunna komma iväg (i nionde klass) så började vi sälja polkagrisklubbor också. Dom gick åt som smör i solsken nere vid Coop konsum, i centrum. Alla mammor och pappor ville ha dessa till sina barn. Och inte oss emot, då vi väldigt gärna ville komma iväg till Paris.

I slutet av maj skulle vi åka. Allt var fixat.
I början på maj fick jag veta att jag var gravid. Jag tog inga risker. Jag stannade kvar i sverige av "privata" skäl.
Och min dröm om att åka till paris, besöka eiffeltornet, lovren och triumfbågen, dricka vin, äta croassionts till frukost och öva på min spräckliga franska - blev en fortsatt dröm.



En dag, baby. En dag.

Fördel eller nackdel?

publicerat i Minnen;
När jag var gravid så hade jag aldrig någon foglossning som gjorde sig påmind om att jag var gravid. Jag hade inga förvärkar annat än samma dag som Kevin föddes. Och jag hade inte heller speciellt mycket problem med ryggen. Jag kräktes aldrig, förlorade 15 av mina 20 kilo dagen efter att Kevin var född.

Lucky me - eller gick jag miste om allt charmigt med en graviditet.
Ibland känns det som att jag inte ens har varit gravid.

Lite filmer.

publicerat i Minnen;

Kevin: Mamma är en apa.
-Du, mamma är knasig.
Morfar: - Mormor med, men det är bara du och jag som är bra.
Kevin: Ja... ingen annan är bra.
Morfar: Nej det är bara du och jag som är bra... mormor och mamma är knasiga!
Kevin: JAAA!
Morfar: Men säg ingenting. Det är en hemlighet..
Kevin : Mamma... mamma... Mamma...
(Kevin blir så till sig att han tillslut kallar morfar för... ja, ni hör själva!)

2008.

publicerat i Minnen;

Detta har hänt under år tjugohundraåtta.

- Jag och R gjorde slut strax efter nyårsafton.
- Jag flyttade in till mina föräldrar.
- Vi blev tillsammans igen runt den 28:e januari och verkligen ansträngde oss för att försöka oss på vårt förhållande igen.
- Jag flyttade tillbaka till R.
- Vi firade Kevins 2 årsdag.
- Vi separerade igen i maj.
- Jag flyttade tillsammans med Keivn hem till Louise.
- Jag flyttade hem till mina föräldrar under sommaren.
- Jag började umgås med Malin , Dennis och Jonas.
- Jag och Alexandra hittade varandra under en tallrik pizza!
- Jag fyllde nitton och började tycka om mitt liv igen.
- Jag träffade massvis med nya vänner.
- Jag började trean i gymnasiet.
- Jag fick en egen lägenhet och flyttade in den 1 september.
- Kevin fick eget rum.
- Jag började återuppta kontakten med förlorade vänner.
- Jag var inne och festade i stan för första gången med Alex.

I wait for a better day to come my way.

publicerat i Minnen;
Jag vore knäpp om jag inte ville spola tillbaka mitt liv några månader, jag vore helt från vettet om jag inte ville ha allt jag sagt som jag kanske inte borde ha sagt, osagt. Jag vore konstig om jag inte ville allas bästa och speciellt min sons.

Ibland tänker jag tillbaka på vad det var som gick snett. Var va det vi trampade fel? Dem gångerna vi ljög för varandra, de gånger vi svek varandra, eller de gånger vi grälade. Vissa saker kan jag spela upp i mitt huvud om och om igen. Jag vet att du alltid kommer ta en stor plats i mitt liv, trots att jag inte vill det, och jag vet att vi alltid kommer ha kontakt med varandra trots att jag önskat det motsatta. Jag kan se kort på dig idag utan att känna mig sorgsen innombords. Jag kan höra din röst utan att känna en ilska, trots att det är lätt att falla tillbaka på gamla spår. Jag kan sitta och grubbla över om livet hade varit så mycket bättre idag, med oss. Jag kommer alltid fram till samma svar, alltid till samma beslut - och det är att, det som sker är meningen. En dag kommer jag tacka mig själv för att jag valde det beslutet som jag tog, en dag kommer jag komma över oss.. Just nu väntar jag på den dagen.

Tre år är ingenting man bara kastar i sjön, trampar på och sedan spolar ner i toaletten.
För mig betyder våra år mer.

Louises bilder från igår.

publicerat i Minnen;

Kevin ville att jag skulle åka på hans trehjuling.

Och vad gör man inte som mamma, annat än att ställa upp.

Min prins vackra puppyeyes.
"snäääääällla".