Min lilla hund.

publicerat i
Julie har blivit så stor, och så medveten. Hon vet att handen kommer och kittlar henne när mina ögon spärras upp i ett ganska misslyckat försök att skrämma henne. Hon kurar då ihop sig till en boll och skyddar sig med benen för att min hand inte ska nå hennes mage, och så fnissar hon. När jag slutar ropar hon till sig min uppmärksamhet igen. Sluta inte, sluta inte, sluta inte. Hon är som en hund.

Appropå hund så har hon nog blivit korsad med en tax eller golden. Slänger man någon leksak, springer Julie dit, stoppar den i munnen och rusar tillbaka. Klapp, klapp på huvudet. Och så börjar vi om.

Jag behöver aldrig köpa hund på det här sättet.
Och jag kommer alltid älska den vilkorslöst.
Win win situation.

Ja mamma, jag äter!

publicerat i Denise, Kläder, Mat;
JA! Jag ÄTER som en flodhäst.

Det är enormt irriterande när folk kommenterar min vikt. Jag ser på mina kläder att de sitter som stora pösiga tygstycken mer än fasta plagg som de gjorde när jag väl köpte dem. Men jag kan inte rå för att jag har rasat i vikt. Jag är också väl medveten om att jag måste äta oftare speciellt nu när jag ammar, och jag äter onyttigt (extremt onyttigt ibland) för att öka min vikt eller för att enbart behålla min nuvarande. Men trots detta så rasar jag.

För tillfället väger jag fyrtionio. Det är de minsta jag vägt på säkert tio år. Efter min längd (höhö, den som inte existerar den heller) att dömma så bör jag väga runt 55 för att ha ett "normalt BMI." För övrigt så hatar jag ordet BMI. Det är sjukt att det finns rätt och fel och viktmått som bara får folk att må dåligt.

Jag mår precis lika dåligt nu som jag gör när jag gått upp några kilo för mycket.
Så back off.
 
Jag äter.
 
 

På min födelsedag i sommras, innan jag började rasa i vikt.
 
 
 

Mina fina ungar.

publicerat i
 
Det är helt omöjligt att förklara hur mycket man känner för dessa två helt olika individer. Jag skulle kunna älska sönder dem om det var möjligt. Jag beundras varje dag över Julies framgångar - och förvånas varje dag om hur fantastisk Kevin är mot sin syster. Så mycket dem lär sig av varandra.

Kevin lär sig att vara försiktig, mer förstående över att hon inte tål lika mycket som honom och han är världens mest överbeskyddade bror. Ibland har han bättre hand om sin syster än vad jag har.

Och Julie ser upp till honom. Kevin är hennes idol och förebild.
Han är min idol och förebild också.

Tänk så mycket vi har att lära av våra barn.

Mina älskade kottar. Mitt blod.
Jag avgudar er.

Skolbänken.

publicerat i Julie 9-12 månader, Skola;
Jag vet inte om jag berättat för er att jag börjat plugga nu.

Nåväl. Jag är tillbaka i skolbänken. Enbart för några kurser då. Ingenting överdrivet, förutom att det är fortsättningskurs på Svenska och Engelska, samt att jag ska utöka min kunskap i Matte som just nu är ickeexisterande.

Jag dör.
Detta beslut med att vara studerande, arbetare och mamma är fan sjukt jobbigt. Plus att hunden tycks äta upp min läxa hela jävla tiden. (Med hund menar jag givetvis Julie. Vi äger ingen hund, men det kan jag ju inte säga till min lärarinna ju.)

"Ni behöver bara lägga ner tio timmar i veckan på den här kursen"... gånger tre!

Fuck.

Peter Pan

publicerat i Barnen;

En våg av ångest drog precis över mig. Ångest över att Julie en dag kommer växa upp och bli en kvinna. Bara ordet kvinna får mig att rysa.

Det handlar väl inte egentligen om att de kommer växa upp, alla kommer växa upp vare sig de vill det eller inte. Det handlar om att jag inte vill att mina barn ska såras, för såras kommer de göra. Livet är sårbart.

Jag kommer stötta mina barn i alla beslut de kommer ta i framtiden - så länge besluten inte betyder att de kommer skada sig själva eller andra. Jag kommer stötta mina barn till att älska en person, inte ett kön. Jag kommer finnas där som en stöttepelare och en vän. Men framför allt så kommer jag finnas där som en mamma och en förälder och försöka vägleda dem på rätt väg.

Mina hjärtegryn. Vi leker en lek! Vi leker Peter Pan - och vi leker att vi aldrig någonsin växer upp. Okej? Vi skippar allt om kärlek, problem och bekymmer. Vi leker att vi flyger runt in en värld av ingenstans. Okej... Vi försöker göra detta på ett sätt så folk inte tror att vi tagit och blandat massa droger. Typ.

Väx inte upp bara.

Ont i magen

publicerat i Värt att tänka på.;

En bekant, en granne, någons bästa vän, syster och nu änglamamma. Hon förlorade sin fyra månader gamla son och hennes man fick direkt på sig skulden. Jag får ont i magen. Jag såg deras fina son första gången bara timmar gammal. Fortfarande skrynklig efter att ha legat inne i nio månader. Hon visade stolt upp honom inlindad i vagnen bland filtar. Jag minns detta som igår och att jag var förkyld så jag ville inte närma mig honom annat än att kika från avstånd.

Pappan pratade jag med bara dagar innan dagens händelse skett. Ont i magen. Läser på Flashback, står bara massa skit som vanligt om hur mamman, hur hon är white trash. Det är inte alls den mamman jag träffat. Hon var social och trevlig och vill passa in, liksom vi andra som är klassade som outsiders. Hon är ung, 21 och trebarnsmamma, änglamamma till lilla hjärtat som så olyckligt fått avsluta sitt liv. Jag var precis som henne - då, innan mitt liv fick en vacker vändning då jag träffade Andreas. Jag var osäker och ville vara alla till lags, precis som hon är nu. Vi var väl i samma ålder när hon fick sitt första barn, så jag känner med henne lite extra.

Pappan tror jag är oskyldig. Men även han kommer ha problem med att få tillbaka sitt liv nu när folk stämplat honom som mördare. Media, tv, radio. Allt. Hans liv är förstört hur som helst, vad jag än väljer tro och hur folk väljer att lita på media eller inte så kommer han aldrig mer vara anonym i den här staden.

Läser på Facebook. Kommer in på mammans profil där hon skriver hur hennes son precis dött bara timmar efter händelsen. Jag tänker att hon måste vara i djup chock, då Facebook är det sista jag skulle bry mig om då mitt barn gått bort. Minuter senare kommer en till statusuppdatering där hon uppmanar oss att inte tro på det media skriver, hon vet - det är hennes son som gått bort.

Alla följer med spänning vad som händer, på Facebook, på tidningarna och på Flashback. Själv har jag ont i magen av allt som skett och kan inte riktigt smälta att det stod så många utanför hennes dörr idag när jag och min mamma gick förbi, bara sekunder från mina föräldrar. Poliser, tekniker och likbil. Herregud.

Tänk om det är sant. Tänk om han faktiskt gjort detta.

Jag lekte i deras lägenhet som barn. Jag tältade på den där tomten, hoppade studsmatta på deras baksida, hade filmkvällar i deras vardagsrum. Fårpanikavallaminnen.

Jag kommer gå och lägga mig intill Julie ikväll, be en bön för fina Theodor och krama om mina vackra barn ordentligt innan jag somnar.

Mammahjärtat värker. Vila i frid.

Nervös.

publicerat i Udda tankar;

Snart drar plugget igång. Jag kom som sagt in på komvux och min trögfattade hjärna skall därför få (förhoppningsvis) bättre än medelbetyg i matematiken samt att jag ska utöka mina kunskaper i svenska och engelska genom att gå en B och C kurs! Otroligt roligt.

Nu på torsdag ska jag jobba en morgon på hotellet. Sjukt nervöst! Sjukt jobbigt att behöva lämna Julie. Sjukt att det mentalt känns jobbigare för mig än vad det troligtvis kommer bli för henne. Men det är det trista med mammalivet. Att man känner skuldkänslor över att behöva lämna henne hemma. Blä, usch och fy!

Har fått en enormt jobbig förkylning också som satt sig på stämbanden. Grr! Låter riktigt cool när jag pratar nu mer! Haha. Kevin är helt förundrad över min nya röst och frågar mig ständigt varför jag låter som jag gör.

Well! Det är en ny dag imorgon.
Sov gott!

Bortskämd!

publicerat i Barnen;

Jag har haft en tendens att somna sent och vakna senare. Det är enormt jobbigt då jag så snart som på tisdag ska hoppa på en dags jobb och se hur det funkar för Andreas. Förhoppningsvis blir inte Julie allt för upprörd över att spendera halvdag med sin pappa. Det handlar bara om fem timmars jobb men utan sitt barn känns de fem timmarna som en evighet.

Julie bestämde sig för att vakna klockan sju i morse. Jag vet inte om jag tidigare blivit bortskämd då den tidigaste tiden att gå upp varit nu vid nio, men idag var hon fast besluten om att öppna ögonen lagom till tuppen gal. Mina ögon går i kors, men snart kommer Eliana och Nuel hit och då blir det nog fart på mig... Hoppas jag.

Nej. Nu ska jag vakna, äta frukost, klä på mig och invänta sällskap!

Loppis och en riktig bullfest!

publicerat i Barnen;

Liksom varje dag så har denna dag varit full av saker och måsten. Som idag var jag tvungen att ta mig ned till Apoteket och hämta ut medicin till Kevin, vi har även varit och fikat hemma hos mina päron som jag inte alls träffar lika ofta som jag tidigare gjort samt varit hemma en sväng hos Eliana och busat med min älskade Nuel.

Jag fick brev från komvux så nu äntligen ska jag plugga upp mattebetyg, engelska B och svenska C för att jag inte vet bättre. Är sjukt peppar på att sätta mig i skolbänken. Tror mig också veta vad jag vill bli när jag blir stor. Så nu är det bara att köra på till jag når mitt mål!

Imorgon ska jag packa ner massa krimskrams i lådor och ställa mig och ha loppis på lördag. Så otroligt skönt att bli av med skräp som bara ligger och tar plats! Samt att jag och Eliana ska baka massa bullar imorgon. Det är dumt att inte hålla sig sysselsatt liksom!


Long time no seen!

publicerat i Barnen;

Det var länge sedan sist! Julie har vuxit till sig till hela sex månader, Kevin har fått sommarlov och förväntas börja i första klass till hösten och jag även jag ska tillbaka till skolbänken och jobbträsket i höst.

Känns som jag stängt av mig helt från er, vilket jag också gjort. Det har hänt så mycket att jag helt enkelt behövde en lång paus. Nya namn ni kommer få höra i framtiden är Eliana, Nuel och Nuri! Dem har blivit min nya familj om dagarna när min familj är på jobbet. Även Sara och Tove är namn ni får lägga på minnet tillsammans med Zäta och Benjamin och Gabriella och Stella! Alla namn kan man väl egentligen räkna under namnet mammamaffian som vi nu mer går under.

Julie har börjat prata mycket. Okej, för att förtydliga denna mening så vill jag bara påpeka att hon jollrar och gaggar fram påhittade barnord, bara så att ni inte får för er att hon är någon typ av geni.

Hon är på god väg att både sitta själv och att krypa iväg från mig, men är fortfarande lika beroende av mig och amningen. Det där med napp och nappflaska fungerar med andra ord fortfarande inte.

På dagarna spenderar vi sedan tre månader tillbaka med mammamaffian - dem skriver jag mer om senare.

Ville väl mest säga att jag är på g tillbaka igen! Saknar er!

Konsten att svimma.

publicerat i Denise, Sjukdomar;
Hela helgen har jag varit småkrasslig och i söndags bröt det ut ordentligt med hosta, feber och en slemmig och snorig hals och näsa. På natten till måndagen låg jag och skakade och försökte ta mig under Andreas hud för att värma mig varav han blev sur över att jag brände honom, så framåt fem på morgonen till måndag så la jag mig i soffan tillsammans med Julie innan jag somnade om igen fram till åtta.

Hela dagen igår gick febern upp och ner mellan 38 och 40 grader och jag låg konstant med ett eller två täcken eller låg i ett bad flera gånger under dagen. Andreas var så himla söt och sprang iväg till affären flera gånger, passade upp på barnen och serverade mig allt jag ville ha hela dagen. I natt vid tvåtiden kände jag mig lite halvskum i kroppen och skulle upp och kissa. Jag minns att jag kom bort till toaletten och minns att när jag satt på toan lutade huvudet mot handfatet, jag minns också att jag tänkte att jag troligtvis inte skulle orka gå tillbaka till sängen och tänkte "hoppas att Andreas kan ta hand om Julie när hon vaknar...". Därefter är allt svart och några minuter senare vaknade jag på golvet.
 
Imorse när Andreas vaknade så sa jag att jag trodde att jag svimmade inatt.
"Ja, det lät som en duns i badrummet, men jag tänkte att du säkert var okej och några minuter senare så spolade du och kom in och la dig.."

Haha. Och inte nog med det. Efter svimningsattacken så var jag helt feberfri.

Otroligt mysko. Och idag är jag sjukt pigg, vaknade vid fem imorse med världens energi och kunde ta med Kevin till skolan.

Nu känns slemhostan och snoret i näsan ganska lindrigt mot det jag gått igenom i helgen. Så jag kan nästan friskförklara mig själv nu.

Sportlov och instagram

publicerat i Barnen, Julie 2-4 månader, Kevin 7 år;
Herregud så fort en vecka går. Nu är snart sportlovet slut för Kevins del. Han har gått på bio med mormor i veckan och såg på Yoko. Samma dag flirtade han till sig en ny varm jättefin jacka som han förhoppningsvis hinner använda innan säsongen tar slut helt och vårkläderna ska på.

I veckan kom Louise och spenderade tid med oss och lika så Anna. Så det är först nu ikväll som jag inte har sällskap av en kompis här hemma.

Har skaffat mig instagram också. För er som känner för att följa mig där så heter jag "GeMigEttNamn", alla jävla namn var ju upptagna, haha.
 
Imorgon är det måndag igen vilket betyder babycafé för mig och Julie, grabbarna får väl hitta på någonting hemma bara dem medan jag och Julie är och sjunger tillsammans.
 

Liten växer så det knakar.

publicerat i Julie 2-4 månader;



Julie har nu lämnat storlek 50/56 och gått över till 62. Det är med sorg i mammahjärtat som jag vikt ner de kläder hon vuxit ur och ersatt dem med en storlek som fortfarande är lite för stor men mer passande. Hon har vuxit så det knakat och ersätter sitt skrik mot glada leenden nu mer.

Snart kommer jag sätta lås på henne så att hon slutar växa - eller i alla fall inte låta henne växa ifrån mig så fort. Usch.

(Det är verkligen sant det Magnus Uggla sjunger i låten Baby boom "Och redan samma dag som den första kom, så börjar tanten be om mera rom")

Kanske inte riktigt så illa... Men ja, tugget om ett syskon är redan igång, haha.