Balladen om ett brustet hjärta.

publicerat i

Det har kommit och gått tre årstider nu. Från vinter till vår och från vår till sommar. Jag har inte kunnat ha någon annan i mina tankar. Jag har försökt - men det har inte fungerat.


Blodet rusade bokstavligt talat genom min kropp idag när du frågade om jag var hemma. Jag vet inte vad den känslan indikerar på, men den gjorde mig alldeles matt. 

Jag saknar dig ibland. Jag vet inte vad exakt det är jag saknar. Tanken på att det var ett år sedan som vi höll allt hemligt, men spenderade varenda ledig tid tillsammans. Att vi planerade en framtid tillsammans. Att jag kunde luta mig mot dig när allt kändes jobbigt. Att bara ha någon att prata med. Eller känslan att inte behöva prata alls, för jag inte hade något behov av att göra det. 

Förlåt - det blir nog bättre sen, framåt hösten efter att jag fått träffa dig varje dag på jobbet hela sommaren. När jag själv märker att allt har svalnat. När jag ser med egna ögon hur iskall du är mot mig. 

Det blir bättre sen. 

Det är okej.

publicerat i

Det är okej. Allt är okej. 


Jag behöver något att fästa tankarna på bara. Och att gå runt i mitt kaos jag skapat här hemma är kanske inte ultimat, men det funkar. 

Jag har inte betalat räkningarna än. Jag drar ut på det - in i det sista. Trots att jag vet att det är bättre att få det överstökat. Jag brukar alltid ha allt betalat till den tjugofemte varje månad. Så det är väl en stress som ligger och gror i mig att jag inte fått tummen ur..  och gjort det än. Två dagar har jag spenderat med att sova bort mer eller mindre.

Den rena tvätthögen jag skapat blir bara större och större då jag insett att den inte viker ihop sig själv. 




Jag hade en dröm här om natten. Jag drömmer nog mycket mardrömmar generellt. Men det var om mannen som dog på mitt jobb nu tidigare i vår. Det var som att spela upp hela händelseförloppet igen. Som att se ännu en person förlora livet framför ögonen på mig, och jag stod helt handlöst - handfallen. 

Det är kanske inte så konstigt att jag är kroniskt trött. Min kropp håller kanske på att bearbeta allt trauma som har hänt de senaste månaderna. Allt till att ha förlorat en nära vän, en pojkvän, en gäst och lite fler saker som inte ens är värda att nämna här. 

What doesn't kill you makes you stronger. 
Jag väntar med spänning på att bli Sveriges starkaste kvinna. 

Vem är jag?

publicerat i

Och vem förväntas jag att bli?


Jag avskyr, nej avsky är ett starkt ord - (men ni förstår helheten), när folk påpekar var jag står i livet. Jag är väl medveten om var jag befinner mig och letar ständigt efter kryphål, sätt att ta mig vidare, utöka mina kunskaper eller bara utveckla mitt tänk. Jag står mitt i livet, det finns inga genvägar. Jag kan bara ta mig vidare med förhoppningen om att jag väljer rätt väg.

Är det uppenbart att det är fel väg - låt mig då lära av mina misstag istället för att påpeka hur värdelös jag är. För det är pecis så du får mig att känna mig när du talar nedlåtande om mitt val att leva. 

Ibland gråter jag mer än jag skrattar. 
Ibland önskar jag att jag kunde berätta hur jag egentligen mår när någon ställer mig den frågan. 
Ibland vill jag bli förstådd utan att bli kritiserad. 
Ibland vill jag bli kramad. 
Ibland vill jag att du bara är tyst. 
Ibland vill jag glömma mina tankar, så då får du prata på. 
Ibland vill jag bli förstådd.

Skam.

publicerat i

Det är galet hur deppig man kan bli av att Kevin dragit iväg till sin pappa. Jag VET att han kommer få det betydligt mycket bättre än att vara ensam hemma hos sin arbetsnarkoman till mamma. Nog för att det är ett tag till allvaret sätter igång.. men han kommer trots det få det mycket bättre där under sommaren än hos mig. 


Jag har snott hans dator ikväll, och kollat på säsong ett och halva säsong två av skam. Allt på en söndagseftermiddag. Bra jobbat ändå *klappar mig själv på axeln*. Förstår dock inte hypen av serien än, men det kanske kommer, eller så får jag helt enkelt finna mig i förklaringen att jag är för gammal. Fair enough. 

Imorgon bitti ska Julie tillbaka till sin logoped, redan halv nio ska vi vara där imorgon bitti. Så vi ska gå upp tidigt och bege oss till ett café för frukost innan (är min tanke). Eller om vi sover tjugo minuter längre och tar det efter logopedbesöket. 

Nu när jag tänker efter känns sistnämda alternativet så mycket bättre. 

Med Venus i sydväst.

publicerat i

Venus skiner upp starkt på kvällshimlen i sydvästlig riktning, men det är iskalla nordliga vindar ikväll. Jag försökte klä mig i sommarkläder men bytte snabbt om till långärmat och från kjol till jeans. Jag försökte mig även på att packa kläder till Kevin inför hans resa imorgon. Han åker till sin pappa och blir borta ett tag. Men lyckades inte nämdvärt med den uppgiften heller.


Jag får alltid ångest så fort jag ska ta tag i det. Packa en väska som knappast fyller hälften av det han behöver. 

Hans pappa kommer först imorgon, så det får bli morgondagens problem. 

Gipsfri

publicerat i

Nu har jag klippt bort Julies gips. Hon blev helt skärrad till en början. Kallsvettades och skakade och trodde att armen skulle gå sönder igen. Men efter pedagogiskt prat en stund så gick det tillslut bra och gipet gick att ta bort och hon fick se med egna ögon att armen såg frisk ut. 


Efter tre veckor med gips så förstår jag att det känns svårt för henne. Det har ju blivit som en extra kroppsdel som ska av. Nu är hon glad över att hon kan röra armen i långsamma rörelser och använda fingrarna. Min pluttunge.

Nu tar det lika lång tid för armen att återhämta sig helt, som antal veckor med gips. Så om tre veckor har vi en dotter som är precis som förrut. Jag längtar! ♡


Det är midsommarnatt.

publicerat i

Jag sitter på balkongen med ett gäng levande ljus. Det är midsommarnatt och ikväll har jag mött ett annat klientel på en midsommarfest. Helt nyktert för mig, så klart. Jag var mitt i mellan i en skara på 20-åringar och ett gäng på 50+. 


Fördelen av att se andra dricka - är just vetskapen om att jag aldrig vill bli som dem. Senaste gången jag drack mer än jag bör så klarade jag mig dock relativt bra utan större missöden eller rubriker. 

Alla ljus har blåst ut vid det här laget. 
Nu är det bara jag och kvällshimlen, ett tjockt lager moln, lite duggregn och en levande camping med glada semesterfirare ett stenkast bort. Basen dunkar dovt från uteserveringen fortfarande. Folk tjoar och tjimmar, som om att dem aldrig sett varandra tidigare eller hört den låt som kommer ut ur högtalarna. 

Det är kyligt i luften, men ändå så pass behagligt att jag kan vara utan både skor och strumpor. Men det är midsommar. Och den här dagen är känd för att bjuda på regn och rusk. Med andra ord så är sig midsommar lik. 

En känd låt ur högtalarna på uteserveringen, en bit bort från min balkong får avsluta den här kvällen. En låt jag inte kan namnet på, men som alla kan nynna till. 

Midsommar, 2017. 
Sov gott!

TREVLIG MIDSOMMAR!

publicerat i

Imorse gick vi till mina föräldrar direkt efter frukost efter att ha trykt i oss en stor tallrik mannagrynsgröt var. 


Väl hos mamma, fyrtio minuter senare bjöds det på tidig lunch och strax där efter begav jag och barnen oss till hembygdsgården. Så mysigt. I år fanns det både karuseller, en rutschkana i hoppborgsformat och alla standard stånd med godis, fiskdamm och heliumballonger.

Kevin och hans kompis Melwin fick en hundring var att handla vad dem ville. Jag och Julie drog på våra egna äventyr i folkvimmlet. 

Vid tre tröttnade Kevin och drog hem med Melwin och vid fyra tröttnade jag och Julie. Nu ligger vi helt utslagna i sängen båda två medan grabbarna pysslar med datorn. 

350 kronor i bössan.

publicerat i

Swedbank här i Nynäshamn samlar in gamla mynt och låter det gå oavkortat till Friends nu innan valörerna blir utgångna. 


Så idag när jag ändå var ledig, samlade jag ihop alla småmynt och drog iväg och bidrog med 350 småmynt i enkronor och femmor. Så skönt att äntligen bli av med dem och förhoppningsvis bidra till att antimobbningskampanjerna kan bli större och att barn och ungdomar faktiskt får upp ögonen och inser vikten i att vara en riktig vän. 

Ingen kan göra allt. 
Men alla kan göra något 

Inget mer. Inget mindre.

publicerat i

Ni vet den natten där allt bara är lagom. Man vill sitta uppe hela natten och bara reda ut alla problem i livet. Liksom börja med ett nystan och sedan fortsätta trassla ut ordedan. 


Det hade varit min natt. Men jag jobbade mig igenom den. Sökte sällskap men fann inget. Och nu ligger jag här ensam, och ångesten sitter mig upp i halsen. Ensamheten äter upp mig. Konstigt, hur man kan vara omringad av personer - av människor, och fortfarande känna mig ensam. 

Hej. Mitt namn är Denise. 
Jag är ingen speciell. Men i natt hade jag behövt någon. Någon som är bra på att lyssna. Inget mer. Inget mindre. 

Muskler, inflammation och storstädning

publicerat i

Jag går sönder varje gång jag hostar. Mitt intensiva hostande har gjort att jag tillverkat nya muskler som går paralellt mellan ryggraden och skulderbladen. 


Så varje gång min förkylningshosta går igång så smärtar det i ryggen. Jag personligen hoppas på att det är muskler som byggs. Men någon något kvickare hjärncell säger ändå att mina muskler i förkylningsområdet smärtar av helt andra orsaker. Som en inflammation, typ. 

Jag har städat lite smått här hemma nu i flera dagar. Jag är för trött för att göra allt i ett ryck. Men för sjuk för att orka dra ut på det. Men nu är det tredje dagen gillt. Jag håller fortfarande på att storstäda kök, badrum och hall. 

Men idag ska väl ändå ett av tre rum bli klara... 

När chefen skickar hem mig.

publicerat i

Igår sjukskrev jag mig från receptionsjobbet då jag var alldeles för dålig fortfarande. Idag tog jag mig till jobbet men blev hemskickad efter tio minuter då min chef ansåg att jag var alldeles för sjuk fortfarande. Tror han hade rätt. En långpanna idag hade inte gjort ut sin rätt på mig. 


Jag var ute i det fina vädret med barnen igår. Vi var ute i två timmar innan min kropp sa ifrån och jag fick lägga mig ner igen i sängen. Men både jag och barnen behövde lite frisk luft. Så det satt inte helt fel.

Nästa arbetstillfälle är imorgon. 
Vi får se hur det går - och hur min kropp mår... 

publicerat i

Mitten av juni och jag älskar att driva runt med cykeln. Man slås av en vägg av blandade dofter. Syrener, gullregn, rosor, nyklippt gräs och varma grillar. Det här är månaderna som man generellt ska ut och möta nya människor. Men jag trivs bäst ensam eller med vänner jag känner väl. 


Har ingen lust att träffa nytt. Inget intresserar mig längre. Ingen heller för den delen. 

♡ 


Veckans jobb

publicerat i

Ikväll är skärgårdshotellet min arbetsplats. Jag jobbar bara över middagen med att servera två rätter. Sen diskar vi upp och går hem, jag och en av mina närmaste vänner. 


På måndag ska jag lära mig receptionen på almåsa om jag är frisk till dess. Det är helt galet hur dränerad man blir på energi när man är förkyld. Viljan av att inte vara aktiv och ute när det är så fint väder vägs inte upp av orken dessvärre. Så jag ligger som en död torsk så fort jag är hemma. 

Tisdag så kör jag långpanna från 10-01 på utsikten varesig jag är frisk eller inte. Och på onsdag är jag tillbaka på skärgårdshotellet igen. 


Almåsa
Skärgårdshotellets matsal 😍

Det som nyss var framtid

publicerat i

... är nu historia.


Hur ska vår tid förvaltas? Var ska man lägga sin dyrbara tid, och på vem?

Vem förtjänar den. Vem värnar om den, och rår om den på samma sätt som du själv gör? 

Vad eller vem väljer du att dela din tid med? Litar du på att din tid - ditt ögonblick förvaltas på bästa sätt. 

Jag är trött på att slösa min tid. Hur ofta har man inte nystat den meningen utan att egentligen förstå innebörden "Slösa inte tid på..." 

För det är sant! Den framtid du blickar mot blir snart din nutid och tillslut din historia. Ge din tid till det som värdesätter tiden lika mycket som dig.