Sex månader.

publicerat i Denise;
Sex månader sedan. 

Sex ibland långa månader. Sex ibland snabba månader. Sex roliga månader. Sex mindre roliga månader. Sex utmattade månader. Sex upplyftande månader. Sex nedstämda månader. Sex underhållande månader...
 
Jag kan fortsätta i all oändlighet. 

Jag har tagit mitt körkort. Helt galet hur fort saker gått egentligen, ibland blir jag fundersam själv och behöver tänka efter för att få vissa saker bekräftade. Jag har en egen bil. Så pass ny att den gått under tretusen mil. Jag har skrivit på en femtioprocent tjänst på ett hotell i nynäs och jag börjar nästa vecka. Jag har klippt av mig allt hår och ser ut som ett troll för tillfället. Jag har yogat min kropp friskare och piggare (börjar nå mina tår efter 23 år nu, senaste gången var jag nog fyra). Jag har börjat simma när jag har tid över. Jag har gått på healing för att healas och läkas. Jag har städat upp saker i mitt liv. Jag har lärt mig att säga nej till saker som inte känns bra. Jag har fått verktyg till att jobba med mig själv. Och, att inte förglömmas, jag försöker mig på att gå hos en psykolog vilket jag inte alls känner mig allt för bekväm med för tillfället. 
 
Jag har gjort allt i min makt för att ta hand om mig själv de senaste året. Ibland förstår jag inte hur jag fått livet att gå ihop. Min kalender har sett ut som ett oläsbart kladd vissa veckor. Men jag har trots det förstått vad jag ska göra för dagen eller för veckan. Jag har sett till att ha saker att se fram emot för att ge mig en morot för att nå dit. Jag har klarat av drömmar och  jag inte trodde jag skulle klara av tidigare. Jag har utmanat mig själv på vägen och tvingat mig själv att ta mig vidare trots motvind och motgångar. 

Jag har haft världens bästa stöd och hejarklack runt mig. Jag har sorterat ut allt negativt och energikrävande i mitt liv och börjat omringa mig av folk som ger lika mycket som jag själv ger från mig. Bara det är en sådan befrielse. När jag släppt en person helt så har jag gett plats för en (ibland två, tre...) nya energier att få plats i mitt liv. 

Jag har en tolvåring och en femåring! Barnen blir liksom ett år äldre av någon underlig anledning. Jag stannar kvar och är tjugofyra i några år till tror jag. 
 
Jag är ganska lycklig just precis nu. Andas in. Andas ut. Djupa andetag. Nuet är liksom svår att stanna i.
Jag samlar på harmoni och livsglädje istället för hög puls och stress. 

Man är ju inte odödlig. 
 
 

Kommentera inlägget här :