Han är så jävla duktig.
Ibland känns det som att jag är för hård mot honom. Nu på vintern så ska han vara hemma från sina vänner runt 17-tiden. Det för att vi ska äta middag ihop och kunna studera direkt efter maten.
I julklapp fick Kevin nämligen en laptop av min killes familj. Något som jag aldrig hade haft råd att ge honom själv, så jag är evigt tacksam när jag fick se hans ansikte skina upp efter att bara öppnat mjuka paket på julafton.
Han fick nämligen vänta lite på datorn. Men desto lyckligare blev han, min prins.
Han sköter sig verkligen exemplariskt i skolan. Jag är förvånad själv med tanke på att mitt intresse för skolan aldrig riktigt fanns. Eller det fanns, men försvann lika fort ju äldre jag blev. Därför är jag noga med att sitta ner med Kevin och nöta in alla engelska ord, alla matematiska formler och alla svenska ord och uttryck som ska formuleras ned på papper. Han måste göra en läxa om dagen innan han sätter sig vid datorn.
Han är sjukt duktig på engelska. Han sitter ju framför youtube varje vaken timme som han får. Matematik är som gjort för honom men det är när det kommer till svenska som hans intresse faller. Han förstår inte vikten av att vara duktig på att formulera sig. "Jag kan ju prata, mamma".
Han kanske har rätt. Men imorgon ska vi öva på en argumenterande text med teser, argument och motargument. Där snackar vi mitt ämne, helt och hållet...
