Alla har dem. Någonting vi inte är nöjda med. Någonting som stör oss eller något som får oss att känna oss konstiga eller ovanliga.
Mitt yrke som servitris är ganska fixerat vid just utseendet. Många gånger kommer man undan med det mesta med ett leende och att man spelar lite "dum blondin", men på ett sätt som charmar folk. Man är antingen helt i fokus hos vissa. Och helt ur fokus hos andra.
Mitt största komplex är mina bröst. Jag har inga, utan fyller ut det mesta med vaddade BH:ar. Folk störs liksom av det.
Som för två veckor sedan när jag hade hand om en konferensgrupp på 35 personer själv, skulle servera för- varm och efterrätt, men fick assisterande hjälp av en annan kollega, givetvis.
Mina andra kollegor hade hand om en betydligt större grupp, därav indelningen.
När jag gått med varmrätten för min grupp och alla var nöjda så gick jag till mina arbetskollegor för att kolla om dem behövde någon hjälp, varav följande konversation uppstår:
Behöver ni hjälp?
INHYRD kollega:
Av dig? Du som har så små bröst? Du måste göra bröstförstoring för att jag ska vilja ha din hjälp för huvud taget.
Jag blev så ställd av hans kommentar och utbrast i ren ilska
Ska du säga, din kuk är inte heller så mycket att hurra över, den dagen du gör penisförstoring kan jag snacka med dig igen.
Han: Vad vet du om min penis?
VAD VET DU OM MINA BRÖST?
Han: Men dem syns ju.. inte...
Och det tror du din KUK gör?
Det här kom från en mansgris, en 45-åring som jobbar på en bemanningsfirma. Jag vet att det var fel av mig att gå på honom med samma mynt som han gjorde mot mig, men om han förstod vilket komplex jag har över min kropp så kanske han hade hållit truten.
Mina kollegor som stod i närheten sa inte ett ljud, tror alla blev lika konfunersamma som mig, eller så är dem bara sjukt konflikträdda.
Men usch och fy på såna människor som ska mobba andra på jobbet enbart för att få må bra själva.