http://familyportrait.blogg.se/

Idag ska vi åka iväg på världens sötaste treårings kalas. Vi kommer åka nu runt halv tolv och kommer troligtvis komma hem först runt halv sex ikväll, så det blir en heldag inne i huvudstaden helt enkelt. Mysigt.

Jag kommer ta med mig kameran och förhoppningsvis kunna knäppa kort på några energiska barn utan att alla bilder blir helt suddiga, haha.
Barnen har i alla fall klätt upp sig fint nu och är redo att sticka så fort vi sega vuxna är klara.

 

Idag går jag in i vecka 35 också. Galet hur fort tiden faktiskt går, håller ni inte med?! Nu är det "bara" fyrtioen dagar kvar, trots att det känns som en evighet så kommer nog tiden passera förbi ganska snabbt ändå Jag menar, de tio första veckorna gick superfort och lika så de fyra veckorna efter vecka tio då ni fick veta på bloggen att jag var gravid... (tror jag sa det i vecka 13 eller 14.)  Så det kommer garanterat gå jättefort nu också. 

 

Kommer ta kort och framför allt svara på alla era söta kommentarer när jag kommer hem. Tiden har helt enkelt inte funnits över till att hinna med allt sammans. Trots att jag, större delen av dagen är soffliggande så är smärtan för ihållande för att orka ta itu med saker man kanske borde göra...

 

 

 

 

Jag tror jag har kommit fram till det största problemet kring mina sömnproblem. Jag kan helt enkelt inte ligga med duntäcket längre utan får nöja mig med påslakanet och då funkar det ganska bra att sova. En svalare kroppstemperatur gör tydligen mycket för nattsömnen. Nu vet jag varför Kevin gnällde och gnydde hela nätterna när han använde sig av duntäcket för drygt ett halvår sedan, haha. Så nu använder vi båda oss av påslakan när vi sover. 

 

Just nu ligger jag och ungarna och kollar på Samurai Rangers. Eller ja, ungarna tittar i alla fall med spänning och hoppas på att alla monsterrobotar ska dö. Kevin vill vara den blåa rangern och Andreas dotter vill absolut vara den rosa eller gula för dem är faktiskt tjejer. Sötnosar!

 

 

 

 

Två tallrikar köttfärs och chiligryta, fyra vitlöksbaguett-bitar med extra vitlökscréme, två glas  julmust, en stor tallrik med ostkaka, grädde och sylt samt en skål med bridgeblandning och gelehallon senare! Om jag mår illa? Please, don't ask!

Ungarna var mer ute än inne även hos mamma och pappa. Nu är dem också helt slut och lyssnar på musik i deras rum. Måste tvinga dem att städa sen... när jag orkar!

För tillfället ligger jag nämligen i någon form av koma. Om det är matkoma för att jag är mätt eller om det är riktig koma för att jag förätit mig och på så sätt förtjänat att hamna i komatillstånd vet jag inte. Jag vet dock att jag är helt oförmögen till att röra mig och om jag nu skulle få för mig att röra mig så kommer jag nog spy och inte sluta spy förrän magsäcken vänt sig ut och in.

Min systerson på tjugotvå och hans brud Louise var över hos mamma och pappa också. Supermysigt att äta middag tillsammans. Vi ses så sällan, även fast vi bör ses oftare. Det är ju inte precis så att vi bor flera år från varandra, utan han bor bara vid skogskyrkogården vilket egentligen är skämmigt nära.

Har precis kommit hem efter flera timmar med barnen i olika lekparker. De hade otroligt roligt i alla fall med sina vänner. Träffade på kärmor och kärfar och kusinerna till ungarna också. Så galet söta. Nu blir det snart nästa kalas hemma hos min mamma klockan två. Och imorgon fyller äldsta kusinen tre så då blir det kalas där också. Mysigt!

Tvingade mig själv att sova till strax efter nio. Men herregud va svårt det är att sova med ett barn som sparkar en i ljumskarna. Eller det känns som hon sparkar mig där i alla fall, men troligtvis sparkar hon mig någon helt annan stans, haha. Idag är hon helt vild i magen i alla fall. De två större ungarna är också helt vilda - men har skött sig själva sedan klockan åtta i morse när de fick för sig att kliva upp. (Netflix is the shit när det kommer till barnvakt på morgonen).

 

Snart är det frukost som står på schemat. Måste bara få vakna till liv innan jag stressar igång med alla vardagsbestyr. Ögonen går praktiskt taget i kors på mig, nyvaken? Jag? Äsch nonsens.

Snart kommer ungarnas kompisar och föräldrar hit också.
Så snart har vi fullt hus.

 

 

Ungarna har vi slängt i sängen nu. Vi får besök tidigt imorgon och ska hinna äta frukost innan så det blir ingen direkt uppesittarkväll för ungarna. Men det kommer bli massa roligt för dem imorgon istället. Min mamma hade som sagt födelsedag förra helgen och firar den först nu i helgen med en middag. Mysigt. Så vi får äta en tidig middag vid två om allt som vi ska göra imorgon ska hinnas med. Haha.

Just nu ligger jag utslagen i soffan och ska titta på doobidoo (pensionärsvarning). Till middag blev det färdiga köttbullar och pulvermos i brist på tid.. det tog nämligen en hiskligt lång tid att diska, dammsuga, bädda rent och tvätta. Haha. Så tiden över blev middagstiden, vilket var tjugo minuter kvar innan Andreas skulle komma hem med sin dotter.

 

Nu har nog sjuttiofem procent av familjen vaknat. Om ganka precis en timma kommer ungarnas kompisar med föräldrar hit och just nu ligger jag halft  påklädd utan en tanke på att orka ta på mig mer kläder. T-shirt och trosor räcker, eller hur?!

Jag har egentligen ingen aning om vad som planerats idag, annat än att de kommer hit alltså.

 

I natt innan jag skulle sova så gav lilltjejen mig världens halsbränna. Hon hickade i säkert en timma, oavbrutet under natten - och vad händer nu det första som sker på morgonen? - Hon börjar hicka... så nu vet jag vad jag har att se fram emot. Kan nästan känna hur magsyran är påväg upp för att sätta sig i halsen.

God morgon.

Jag kan nästan svära på att tjejen just nu försöker spräcka hudbarriären som vi har mellan oss. Det gör hur som helst riktigt ont när hon sträcker ut sina ben, vilken sida jag än ligger på så är jag säker på att hon just nu är fast besluten över att bygga en egen nödutgång ut ur livmodern. Go-back-to-sleep!

 

Idag är det alla helgons dag. Vi ska i eftermiddag gå ner till kyrkogården så att barnen får tända ljus för någon de saknar. Tänk, för några år sedan så hade jag ingen jag saknade. Det var ingen i min närhet som hade dött, förutom grannen som kallade mig för prinsessan när jag var liten. Hans sista ord till mig när jag såg honom åka in i ambulansen var; "var inte rädd prinsessan!" då han säkert såg paniken i mina ögon, några dagar senare var han död och hans barn som jag aldrig tidigare hade sett stod och rensade ur dödsboet. 

Idag har jag min morfar att tända ett ljus för. Kevin har sin farmor och farfar.

Det är så otroligt fint på kyrkogården på kvällen. Tusentals ljus och människor som står och tänker på sina vänner, föräldrar, barn och bekanta som av någon anledning gått bort. Man kan nästan känna saknaden i luften på och runt omkring kyrkogården och folk vallfärdar från hela Nynäs för att ta sig dit idag.

Det är kärlek.

 

Mätta och belåtna är vi nu. Både efter middagen och efter godiset. Inte nog med att vi hade en skål full med godis, vi var även tvugna att kolla på Kalle och chokladfabriken som gjorde att mättnadskänslan breddes på ytterligare. Nu har vi kastat ungarna i säng och dem ligger och läser en varsin bok i väntan på att John Blund ska komma och släcka dem.

Själv ligger jag helt utslagen i sängen. Ska kolla in ett sista (möjligtvis två, tre) avsnitt av Greys innan jag somnar. Jag har bara tre avsnitt kvar av säsong sex. Helt sjukt. Minns när jag skrev om att jag hade över etthundratjugo avsnitt att kolla igenom. Och det var nog i början av den förra månaden jag nämnde något om det. Och nu, nu har jag bara tjugosex avsnitt kvar. Lycka... eller ångest?

Har inte riktigt beslutat mig för vilket.
En sak vet jag där emot. Jag har en starstruck i Ellen Pompeo.

Eller Meredith Grey... även där har jag svårt för att besluta mig för vilket.

 

Det bästa med att ha varit ute i ruggigt väder på skogspromenad är belöningen man får när man kommer hem. I detta fall blev det en enkel belöning i form av varm choklad och goda smörgåsar. Ungarna vräkte i sig efter promenaden. Så att matsuget kommer tillbaka efter en promenad kan idag intygas av våra hungriga små vargar.

 

Nu på eftermiddagen så tog vi oss ut i skogen med barnen. En riktigt lång och mysig promenad på en outforskad skog. Och till vår förvåning såg vi Mulles koja, massa översvämmade diken och fick smaka på höstens övermogna blåbär som valt att hålla kvar ett stadigt grepp om blåbärsriset.

Vi kollade på olika insekter, lekte lekar och hann med att ha en gissningslek med allt vi fann i skogen innan vi blev tvugna att ta oss hem igen. Min rygg är helt trasig nu. Men det är lätt värt det om barnen är nöjda så...!

Andreas och ungarna sitter i soffan i hallen och kollar på film på Andreas mobil. Eller, Andreas dotter ligger och kronsover efter dagens äventyr och Kevin och Andreas kollar på film. Jag förstår verkligen att hon är slut efter en sån här dag. Det har varit otroligt kul och energikrävande för ungarna. Men helt klart värt tjugo kronor per barn om de kommer hem orkeslösa sen, haha.

 

Hela familjen låg och drog sig i sängen till halv tio.
I ärlighetens namn så ligger jag fortfarande kvar utan planer på att ta mig upp för studen. Kevin ligger i ett bad och Andreas dotter sitter ute i vardagsrummet och kollar på barnkanalen på TV:n.
I regel måste vi dock upp snart om vi ska hinna laga lunch och äta frukost innan badhuset. Tanken är nämligen att vi ska äta där (man får nämligen ta med sig mat in). Bara något lätt alltså. Så chansen är stor att det blir pastasallad nu när jag köpte på mig så mycket sallad till Tacosen igår.

Det enda jag lär behöva köpa är korv eller bacon eller något annat smaskigt att ha i salladen utöver pastan.

Nu när jag har en bra mobil igen så uppdaterar jag mer i badhuset...

Hon har tagit korta pauser men fortsatt med jämna mellanrum, and she's still going strong.

 

Andreas hämtade hit sin dotter idag, och till middag blev det tacos. Allt för att jag inte orkade stå vid spisen överdrivet länge. Men alla blev nöjda och till efterrätt blev det en godispåse och bondgården på film. Ungarna somnade vid tiosnåret fortfarande med en sugar rush - men slocknade ganska snabbt efter att jag lagt mig till rätta i deras rum för att hålla koll på att dem inte snackade hela natten, haha.

Imorgon ska vi till badhuset. Den här gången har jag frikort så jag slipper bada, tack och lov. Men ungarna och Andreas ska bada tillsammans vilket de ser fram emot, jättemycket. Jag ser fram emot att kunna sitta i caféteriadelen av badhuset och se på när barnen roas. Det duger alldeles lagom för mig....

... men innan dess behöver jag också några timmars sömn.
Så, god natt. ♥

 

Vi har ätit middag, gosat ner oss i soffan och kollat på tv:n och så har alla satt sig på olika platser i huset igen.

Kevin får vara uppe ikväll. Mest för att jag behöver sovmorgon. Okej, mest - mest för att han ska sova borta hos mormor och morfar för första gången på jättelänge. Inte för att det gör mig orolig, då jag vet att han älskar det - och mormor och morfar behandlar honom som en prins. Men mitt samvete tvingar mig hålla honom vaken ikväll för att dämpa min ångest och se till att han får en mysig kväll tillsammans med oss. Sjukt? Svar ja. Men jag måste känna att jag förtjänar ledighet, både från man och barn om jag ska kunna koppla av.

Det mina vänner, det kan ni få kalla sjukt.

Idag är det äggets dag (seriöst, det står så i kalendern), så det firar vi med en bild på mitt ägg som jag går runt och bär på.

 

 

Jag har legat och sovit till nyss.

Kevin sov jätteoroligt inatt och orkade inte alls gå upp i morse, och till viss del orkade inte jag heller gå upp då natten varit kämpig för båda barnen. Lilltjejen i magen har fått för sig att det är jätteroligt att vända sig om på nätterna och knäar mig både här och där medan Kevin vaknar upp med mardrömmar.

Så jag ringde fritids och sa att Kevin kommer tillbaka först imorgon. Det är så himla skönt att det inte är skoltvång än. Jag menar - man kan ta ledigt från sexårsverksamheten utan att behöva ansöka om ledighet.

Idag ska jag och Kevin gå ut och mysa tillsammans och för en gångs skull tänkte jag få i mig min kebabrulle som jag så länge längtat efter! Cravings, jatack!

Det är helknäppt. Idag beslutade jag mig för att inte tjata (så mycket) på Kevin och han blev klar snabbare än han brukar. Så han är redan på skolan då vi var klara väldigt tidigt.

Jag har dock svårt att tro att han är lika snabb i morgon utan tjat.

 

Kevin ville följa med mig och Andres till Mödravårdscentralen idag och lyssna på bebisens hjärta. Det är så himla mysigt hur man kan involvera honom, att han är stor nog att förstå att han måste vara tyst och sitta stilla en stund. Kevin var med mig och kärmor första gången vi skulle lyssna på bebisens hjärta och han blev helt paralyserad!
Jag är så otroligt glad för att han vill följa med. Det är ju inte bara vårt barn utan även Kevins syskon.

 

♥

Vi har tagit en dryg timma av vårat liv för att städa i lägenheten idag. Det behövdes verkligen. Så jag tog hand om strumphögen som har legat i vår hall under en längre tid i väntan på en make eller maka. Men dessa stackars strumpor har varit forever alone alldeles för länge att jag idag beslutade mig för att slänga dem. Det är inte precis så att vi använt oss av dem under ett halvår, så jag tvivlade på att vi skulle behöva använda oss av dem i framtiden också...

Fyrtiosju par strumpor utan make eller maka ligger nu i soporna, och en stor fläck i soffan i hallen som tidigare varit belamrad med strumpor är nu fläckfri. Underbart.