http://familyportrait.blogg.se/

Jag har legat i sängen med en enorm smärta i korsryggen.
Hur tusan kan man få rådet att åka och bada i badhuset när man har foglossning. Det är inte ett dugg skönt att kombinera foglossningen med träningsvärk, inte alls. Jag tyckte inte att jag simmade så mycket, men även det lilla kanske är tillräckligt då min kropp är relativt otränad för tillfället.

 

Ungarna har fått klara sig själva under större delen av kvällen och kompisarna åkte precis hem. Så nu behöver jag inte känna lika stor skuld över att jag ligger i sängen längre, då det bara är våra barn som är hemma och som måste roas. För tillfället sitter kottarna och spelar på Wii:t.

Jag mofflade i mig en liten skål godis förut också, och bebis fick fnatt i magen. Sugar rush AB. Tillochmed Andreas blev konfundersam och undrade vad tusan bebisen höll på med. Hihi, men det är mysigt med liv och rörelse.

 

 

Vi hade jättekul på badhuset.

Även om jag var väldigt uttittad så var det helt klart värt det. Jag menar - det är ju inte varje dag en dvärg kommer in i badhuset som är lika lång som bred... nej skämt å sido. Ungarna hade jätteroligt och badade på ordentligt under alla de timmar som vi var i badhuset. Jag gav upp efter ungefär en halvtimma. Då kände jag att det fick räcka för mig.

Men ungarna låg i poolen från strax innan ett till halv tre då vi gick hem. På vägen hem så fick vi sällskap av deras kompisar som de var och badade med, så vi gick från två barn till fyra. Nu sitter tjejerna och kollar film medan grabbarna kollar på youtubeklipp.

Min mobil gick sönder helt idag också. Men nu har jag fått låna en android av kompisarnas mamma. Helt underbart. Så nu har jag fått tillbaka den som jag hade innan, Xperia Mini Pro, lovely, så nu kan jag börja mobilblogga också. Inte för att jag är ett så stort fan av mobilbilder. Men... mindre press till att slösa tid framför datorn. Inte för att bloggen är något krävande, snarare tidsfördriv då ungarna mestadels klarar sig själva.

Ikväll blir det middag och godismys med fyra små badtrötta barn.
Me like.

Fybubblan,
va skönt det var med sovmorgon nu idag. En timma gör mycket för kroppen. Men nu har jag skickat upp barnen som sitter och kollar på barnkanalen. Riktigt mysigt. Nu sitter barnen och längtar och tjatar om att få åka och bada. Stackarna som måste behöva vänta till tolvtiden. Men den som väntar på något gott... (väntar alltid för länge).

De barnen som var hemma hos oss i veckan och flög helikopter ska även med oss till badhuset idag. Så det ska bli kul att inte bara ha våra barn där. Nog för att badhuset brukar svämma över av barn. Men inte så många som man känner.

Nu ska jag ligga och dra mig till klockan nio och så blir det en promenad till min mamma för att hämta ett busskort och baddräckten. Min mobil är ju trasig som sagt - så att köpa SMS-biljett är inte att tala om.

Det låter så himla mysigt nu när barnen sover.

Det är något harmoniskt över sovande barn. Man blir lugn av det själv på något sätt. Det är riktigt skönt att ha familjen samlad igen i alla fall. Andreas dotter har jag ju inte sett på över en månad då de sov hos Andreas syster förra gången hon var här. Och det händer så himla mycket på så kort tid i den här åldern som de befinner sig i just nu.

Ungarna var helt utslagna när de skulle sova idag, men innan de somnade så frågade de massa frågor om hur länge man måste stanna på sjukhuset efter att man fått en bebis bland annat. Så kul att de är intresserade. Jag svarade att vissa får åka hem redan samma dag medan andra får stanna några dagar. Och påpekade att doktorn måste titta till så att både bebisen och mamman verkligen mår bra innan han kan skicka hem dem.

Barnen höll med om att det var viktigt att ingen var sjuk. Man kan ju bli smittad av bebisbakterier, och det ville man absolut inte bli. "Det är lika farligt som killbaciller nog", svarade Andreas dotter. Och Kevin intygade att tjejbaciller också var jättefarligt. Haha. Sötnosar.

 

Kvällen spenderades med familjemys.

Alvin och gänget 2 går på sjuan för tillfället. Så kvällen spenderades framför halva den filmen med en popcornskål, tills dess att ungarna blev för trötta för att orka se mer. Så för ett tag sedan slängdes dem i säng tillsammans med en kort historia om Mozart. Både Kevin och Andreas dotter blev fascinerade av vad Mozart hade hunnit med under sitt korta liv så i morgon blir det till att lyssna på klassisk musik till frukost.

 

I morgon på förmiddagen ska vi även åka till Ösmo och bada i badhuset igen. Det är viktigt för Kevin att lära sig bli säker med vatten då han varit orolig innan, så det är bäst att öva nu innan vi får fler barn att behöva hålla koll på. Även om vi troligtvis kommer fortsätta åka dit när lillan är född men det är viktigt att någon av oss kan se till barnen i poolen om något skulle hända.

Så imorgon ska jag också bada. Hemska tanke. Men jag har lovat barnen och mig själv att jag ska visa mig i baddräckt då min bikini inte är att tala om... Min mamma är så snäll och lånar ut sin gamla baddräckt, som hon troligtvis bara använt en gång, i provhytten på affären.

 

 

 

 

Stack hem till mamma och pappa nu på morgonen för att ta reda på vad mamma kunde ha tänkas köpt till mig och barnen. Jag fick en supersnygg oversize Parkas - jacka som jag förhoppningsvis kommer kunna ha under hela min tjocka period. Det roligaste är att jag drunknar i den, då den sträcker sig ned ända till knävecken. Men den kommer jag troligtvis bo i under hela vinterperioden tills dess att den lilla tittat ut.

Men jackan gör sig verkligen inte rättvis på bild, eller så är det jag som är en otroligt dålig hobbyfotograf.

Jag somnade stenhårt i två timmar och vaknade några minuter innan Kevin skulle hämtas på skolan av att alarmklockan ringde. Jag hade verkligen inte planerat att sova så länge, men jag antar att kroppen bestämmer, och  jag får anpassa mig och lyssna.

Med stressen i halsen och huvudkudden näst intill kvar i ansiktet, så sprang jag iväg till skolan och hämtade upp Kevin. Andreas kom och mötte oss på vägen och vi promenerade direkt till affären för att köpa frukt till Kevin för resten av veckan i skolan. Nu har han käkat morötter dessa två dagar för att vi har varit slöa och inte orkat handla. Haha. Men tack och lov så uppskattar han morötter nästan mer än frukt.

Direkt efter handlingen så gick jag på och gjorde det sista i garderoben, så nu är allt klart där inne. Hurra! Mina kläder är fyllda i hyllor och fack, alla lakan och handdukar är på plats i den gamla garderoben och gardinerna är gömda - då jag helst vill slippa se dem för huvud taget.

Min mamma ringde i samma veva som jag pysslade och sa att hon fyndat lite till mig, Kevin, Andreas dotter och bebisen. Men jag har så ont idag så jag får helt enkelt ta reda på vad det är först i morgon, trots att jag hatar att vänta...

Men min mamma är underbar hon. Och min pappa är lika underbar han. ♥

Idag köpte jag en "ny" BB-väska som jag ska packa med allt nödvändigt till BB när det väl blir dags. Det blev en retrohandväska från Röda korset som kommer rymma det mesta istället för att vi tar med oss världens resväska in, haha. Plus att väskan gick på fyrtio kronor gjorde saken mer avgörande till mitt val att köpa den. Och Andreas gillade den också... inte.

 

Andreas: "Den är grotesk och jätteful"
Jag: "Men så kan du ju inte säga, jag diggar den".

Andreas: "Det är bara för att du vet att det blir jag som kommer få bära den och inte du när det väl är dags!"
Jag: Sant...!

Det är faktiskt inte riktigt så illa som det låter. Den är typ vinröd och ganska diskret typ...

Påminn mig om att visa er när jag får tillgång till kameran igen.

Nu är vi helt färdiga med ungarnas rum. Herregud vilket jobb det visade sig vara men nu är det rent i varenda vrå. Min älskade kärmor är den bästa man kan tänka sig. Hon diskade tillock med upp vår disk, vädrade vår matta och bar upp det mesta av våra saker på vinden som ska sparas. Jag kan inte ens förklara hur fantastisk hon är.

Hade jag haft en kamera så hade jag gärna visat er hur det ser ut... Men min mobil är kaputt och kärmor har lånat systemkameran i några dagar. Så bilderna får vänta.

Jag är en lycklig chey nu i alla fall.

Kärmor kom hit i morse som vanligt med Disa bus. Hon ligger och sover bredvid mig i soffan nu sötnosen. I eftermiddag när kärmor kommer för att hämta henne så ska vi möblera om i ungarnas rum. Skönt att få det klart innan bebisen tittar ut. Jag känner att allt i deras rum är "inkastat" som det lätt kan bli. Så idag när jag får hjälp så ska det bli ändring på det. Ni förstår inte vilken lättnad det är!

 

Men först nu på förmiddagen har jag massa förberedelser att ta itu med. Som att sortera barnens leksaker (jag gjorde det för tre veckor sedan typ - så ni förstår vad mycket s-k-i-t de har i deras rum)...

Det är tur att ingen av ungarna är hemma när jag pysslar. Annars skulle det väl ha blivit ett himla liv.

 

 

Winnerbäck sprutar ut i högtalarna tillsammans med Miss Li som bildar världens bästa duett de två mellan. Jag har varit vaken sedan halv nio. Kors i taket - jag fick sovmorgon, typ. Jag somnade väl inte in ordentligt förrän vid tretiden i natt. Så jag förtjänade den. Kevin placerade sig direkt vid datorn så jag kunde sova vidare nämligen. Jag låg dock och drog mig i tio minuter efter han gått upp innan jag gav upp min förhoppning om sovmorgon. 

Jag-kan-inte-koppla-av.

Nu sitter jag och planerar var jag ska börja städa. Denna städning tycks nämligen aldrig avslutas. Det finns så mycket som tillkommer varje dag - och det gör mig galen av frustration.

 

Jag går in i en ny vecka idag. Vi kan kalla den veckan för tjugosex.
Är det bara jag - eller går tiden overkligt fort.
Om bara några månader har vi en ny familjemedlem här hemma. En ny individ att lära känna. En ny att få pussa på och glädjas över. Overkligt var ordet som faktiskt är passande i detta sammanhang. Jag har inte riktigt tagit in att det som sparkar i magen faktiskt kommer leva med oss resten av livet. Det är både skrämmande och förväntansfullt, givetvis. Jag älskar varje minut trots att det är en skräckblandad förtjusning. Det är svårt att förklara.

Min största oro är om jag verkligen kan dela mitt hjärta med ännu en individ. Det känns som hjärtat inte har plats för fler...

En till bara. En till kan jag släppa in i mitt liv. En till själsfrände.

 

 

Idag har jag och min mamma varit och handlat loss på jysk. Det blev att vi köpte allt vi tittat på tidigare men valt att ta betänketid på innan vi inhandlar det. Som täcke till bebisen och kudde, påslakan och örngott samt plast till sängen. Jag hittade också massa strumpor och galgar som vi inhandlade så nu hänger lite av tösens kläder på min garderob för att påminna mig om vad jag väntar på. (Som om att den stora klumpen som satt sig på magen inte påminner nog).

Ikväll vill jag ha dansk sjömansgryta till middag. Jag har varit jättesugen på sjömansgryta nu i några dagar så idag tänkte jag - när jag ändå inte har så mycket annat för mig, göra den. Så min mamma fick köpa ut en lättöl åt mig då jag inte hade legget med mig, haha.

 

Nej, om man skulle börja med middagen kanske.
(Dregglar!)

 

Nog för att jag vet att bebisar har "sitt språk" redan från början och har från bara några minuter gamla börjat kommunicerat med omvärlden. Vad jag där emot inte visste var att alla barn, oavsett var de kommer ifrån - har samma språk som vilket barn som helst i världen. Man kan alltså, med hjälp av sitt eget barn, förstå vilket barn som helst.

Lätt som en plätt, eller hur!

Kolla in filmen så förstår ni precis vad jag menar.

Igårkväll kom våra vänner över med deras barn som turligt nog är lika gamla som våra barn. Så killarna lekte tillsammans medan tjejerna lekte tillsammans hela kvällen. Sen direkt efter middagen placerades vi alla kring soffan och kollade på film. Med två stora hundar springandes mellan benen, fyra vuxna och fyra barn i samma rum kan det bli ganska varmt. Och förresten - jag och mamman väntar barn samtidigt nu också. Utan att ha planerat det. Eller hon är beräknad till början av mars - så min dotter kommer få en söt killkompis att leka med när de kommer upp i lekåldern.


Här är alla godingar vid ett tidigare tillfälle. ♥

Jag blir galen. Jag ligger ner i sängen och verkligen tvingar mig själv att ta sovmorgon då ungarna får för sig att de ska gå upp strax innan sju på en söndag. Jag somnar tack och lov om en dryg timme då barnen placerar sig själva ute i vardagsrummet framför tv:n. Men ju mer jag verkligen anstränger mig att gå in i djupsömn, desto mer snor tilldelas jag i näsan. Så tillslut kan jag inte andas genom annat håll än munnen vilket resulterar i att jag blir sjukt törstig och torr i munnen som i sin tur resulterar i en halvliter vatten. Och hade det inte varit för att jag var gravid så hade jag kunnat hålla mig längre än två minuter innan jag prompt måste upp på toaletten och kissa.

 

Så nu ligger jag är, irriterad och frustrerad över att jag inte kan somna om med en ärta i magen som sparkar mig på kissblåsan och som tvingar mig på regelbundna toalettbesök som just nu varar mellan var femtonde minut.

Man måste älska att vara gravid.

 

 

 

När jag väntade Kevin så satt jag nästan alltid och sprängde datahögtalarna med någon bra låt. Per Gessle's "Son of a plumber" hade precis släppt och Celine Dion hade gjort Miracle som blev en megastor favorit undertiden som ärtan i magen växte sig stor. Jag trodde helskarpt på att musiken gjorde barnet tryggt när det väl kom ut och fick ett välbekant ljud omkring sig.

Men den här graviditeten är jag inte alls lika musikintresserad. Jag lyssnar knappt på musik alls längre, och finner det allt annat än mysigt när grannarna drar igång musik sent på kvällarna där man hör en tydlig bas fram inpå småtimmarna. Kevin är inte heller lika musikintresserad som jag var i hans ålder så han äger inte ens någon skiva. Han blir mest irriterad när man sätter på musik och han är inne i någonting som "stör" hans uppmärksamhet.

Så vi får helt enkelt inse faktum. Det här barnet som kommer om några veckor - det blir ingen Alicé Tegner.

 

 

Jag har gått förbi halvlek nu med tre veckor när det gäller graviditeten och gud så underbart det känns att det närmar sig med stormsteg. Trots att jag känner mig trött konstant och slarvar med järntabletterna (sch, säg ingenting), så känns det som den här graviditeten gått superfort. Och då ska vi inte tala om vad tiden går när man väl har barnen hos sig.

 

När Kevin var två och ett halvt så kom min moster över med massa kläder för framtida bruk för Kevin. Dessa var alltså i groteska storlekar så som storlek hundratjugo. Min son skulle ju aldrig kunna ta sig i storlek hundratjugo så att det passade. Det trodde jag i alla fall då när han fortfarande drog nittiofyra i storlek. Och när jag tittar på kläderna som Kevin drar idag så är hundratjugo kläderna redan urväxta. Så snabbt går det!

 

I morgon går jag in i vecka tjugotre av min graviditet (enligt familjelivs hemsida). Känns skrämmande hur fort tiden faktiskt går, och hur spännande det ska bli att snart (okej, det är fortfarande lång tid kvar förhoppningsvis) få hålla om den lilla tösen.

 

Idag fick en bekant sitt tredje barn - en supersöt liten kille, och det påminnde mig om hur gärna jag vill att hon ska vara färdigutvecklad och komma in i vår familj redan nu. Kevin längtar också - jättemycket. Han klappar och smeker magen så fort han får chansen och faschineras över hur mycket syster sparkar när man håller på magen. 

 

Han kommer med all säkerhet bli världens bästa storebror ♥ ♥