http://familyportrait.blogg.se/

Det var någonting som försvann från mig ikväll. Tror det var min ork och energi som direkt efter middagen fick för sig att försvinna. Nu har jag precis vaknat till liv efter en kort tupplur på en och en halv... kanske två timmar, jag däckade och minns inte hur länge uppenbarligen? Men det känns fortfarande som att jag behöver massa energi för att orka med morgondagen då vi ska hem till kärmor och julpyssla med barnen. Jag och Andreas dotter ska hämta Kevin från skolan och promenera bort till henne på eftermiddagen och vara där tills barnen blir alldeles för trötta för att julpyssla. Bara ha det mysigt helt enkelt.

Och därför är tanken att jag ska sova sjukt tidigt, typ nu vid sju redan då jag känner mig överkörd av en ångvält. Så jag har ställt mobilen på fem i sju då barnen ska upp och borsta tänderna och sedan är det dags för att sova. Jag längtar. Det är enormt bra att ungarna har sysselsatt sig med att leka i deras rum ikväll. Otroligt duktiga ungar som kan leka så bra med varandra.

 

Stressade iväg med Kevin tidigt imorse vilket egentligen var helt onödigt. Eller onödigt och onödigt var det inte kanske. Men onödigt att stressa. Dem skulle ju iväg till badhuset och när Kevin kom fram till skolan och hade fått av sig alla ytterkläder så kom precis fröken. Så då var det bara för honom att klä på sig igen..

När han väl klätt på sig och ställt sig i ledet så ville han att jag skulle följa med till bussen. Och den går ju precis här utanför oss så det var ingen direkt omväg. Utan jag traskade med honom i handen och pratade med hans fröknar som gick med de andra barnen.

När jag väl kom hem så slumrade jag till i sängen och vaknade nu av att kärmor ringde och frågade om vi kunde träffas. Så jag ska ta med mig Andreas dotter ner till coop vid tio så hon får leka av sig med sina kusiner som farmor är barnvakt till. Fick prata med den äldsta kusinen på tre i telefonen, haha. Han pratade på om allt och ingenting den lilla busungen och med högtalartelefonen på så hörde jag knappt ens hälften av vad han sa. Men han är så söt och otroligt duktig på att prata den killen. Och hans syster också för den delen.

Så nu ska jag mysa barn en stund på förmiddagen innan Kevin ska hämtas vid tolv.

 

Ungarna blev lite väl högljudda nu ikväll så dem har precis slängts i säng. Jag tror deras högljuddhet hade att göra med att dem var övertrötta, annars vet jag inte varför dem var tvugna att skrika åt varandra så när dem talade, haha.

 

Så fort Kevins klasskompis gick hem idag så frågade han på stört när han kunde få komma hem till henne. Gullungen. Det märks att dem trivdes i varandras sällskap. Och hon är så himla lugn och stillsam så för min del gör det absolut ingenting om hon kommer hem till oss fler gånger. Det märktes nästan inte ens att hon var här, och ändå hade barnen så roligt tillsammans.

Idag till middagen fick barnen välja mellan levergryta eller pannkaka. Inte för att vi har någon levergryta hemma, inte ens lever har vi hemma. Men dem fick i alla fall valet mellan dessa två rätter. Gissa vad dem valde utan klagomål?! Haha. Härligt, morsan som inte orkar laga middag utan tar det färdiga alternativet. That's me.

Kevin ska åka och bada i badhuset tidigt imorgon bitti. Därför bör barnen somna ganska snart om han ska orka stressa på morgonen: Men det ska nog gå bra. Det viktigaste är väl att jag somnar i tid så jag inte sover bort hela dagen imorgon...

 

Idag klockan ett var tanken att jag skulle hämta hem ungarna från skolan. Tanken var att ungarna skulle vara ute med fritids och leka av sig lite innan dem kom hit. Men Kevin ville annat helt enkelt. Hans fröken ringde nämligen redan när skolan var slut klockan tolv och berättade att Kevin hade skadat sig "jättemycket" i fingret och var tvungen att gå hem. Haha. Det hade nog ingenting med att göra att han skulle få ta med sig en kompis hem från skolan, eller? För när jag väl kom till skolan så fanns "smärtan" i fingret inte längre kvar. Och när jag ändå kommit till skolan så kunde vi ju lika gärna gå hem på en gång, haha.

Så ungarna har roat sig med att kolla på film, haft fruktstund och lite pannkakskalas.
Andreas stod nämligen i morse och stekte pannkakor och gjorde egen jordgubbssylt av frysta jordgubbar till barnen så dem skulle ha något lätt att äta till mellis. Så nu är ungarna mätta och belåtna och kollar på Shrek. Och tack och lov så sitter Kevins finger kvar där det ska...

 

Måndag igen. Idag är det bara frukt som ska med till skolan, men imorgon ska vi dit tidigt och gå och bada. Eller inte vi - vi, utan Kevin och hans klass alltså. Jag skulle inte vilja se mig i bikini eller baddräkt nu frivilligt, haha. I vecka tjugoåtta stod jag i baddräkt i badhuset vill jag minnas, och det var ingen vacker syn - om man inte gillar köttbullar då så klart...

 

Ungarna stressar upp sig själva med att vinna över klädracet. Jag blir alldeles snurrig av deras ivriga beteende så här tidigt på morgonen.

Halv två somnade jag i natt. Jag hade så otroligt ont i nacken och vet inte varför, jag har fortfarande känningar i nacken. Så jag var vaken och snurrade, försökte använda mig av ögonbindeln så att jag verkligen tvingade mig själv att sova men ingenting fungerade. Om jag kände mig frustrerad? Svar ja.

Men det var härligt att vakna till en helt otroligt fin frukost idag igen som Andreas plockat fram.

 

Nu ligger barnen i sina sängar och ska sova för att orka upp imorgon. Hoppas inte Andreas dotter är otroligt morgonpigg bara för att hon går och lägger sig så tidigt, haha. Vanligtvis brukar dem ju gå och lägga sig tidigast klockan nio så två timmar gör nog stor skillnad. Tur att barnkanalen startar tidigt på morgonen.

Trots att jag försökt vara vaken hela dagen och har aktiverat mig näst intill hela tiden så har jag tagit micro-sömnstunder. Ögonen gick verkligen i kors framåt två och jag märkte att jag tjugo minuter senare vaknade till liv igen av att kärmor ringde. Tack och lov för det, annars hade jag nog sovit vidare och inte kunnat somna ikväll istället.

 

Andreas dotter fick jättefina kläder av farmor men hon ville att dem skulle slås in till julklappar för att öppnas efter jul när vi firar tillsammans. Innan hon slog in dem så hade hon mannekängvisning för oss och visade upp alla kläder, och vilken tjusig tjej vi kommer få efter jul. Så sött att hon insisterade på att kläderna skulle slås in också. Tokfia ♥

 

Jag försöker verkligen hålla igång idag för att inte somna. Att tro att jag var utvilad var uppenbarligen naivt att tro, för just nu går mina ögon i kors och jag inser att det är flera timmar kvar till jag får sova. Jag har diskat, dammsugit, städat, bäddat, dammat, satt igång en tvätt (som jag bör hänga nu för att inte somna på stört), kollat på TV i några timmar. Men nu gör nattens timmar sig påmind och säger åt mig att sova. Därför tänker jag trotsa det och börja skura golven, hänga tvätt och fortsätta med att damma i lägenheten. Alltid finns det något att göra.

 

Andreas dotter har åkt med sin farmor till något köpcentrum för att shoppa, sånt som tjejer gör bäst. Hon kommer hem igen lite senare i eftermiddag. Skönt att hon får spendera lite kvalitétstid med sin farmor. Kevin sitter och kollar på film och äter upp gårdagens chips för att jag ska slippa se dem och få tillbaka samma spykänsla som igår, haha. Han är så söt min grabb som erbjuder sig att äta upp dem för MIN skull, påstår han. Tror inte alls att han var ett dugg sugen själv, haha.

 

 

TRETTIONIO.
Helt sjukt. Ärligt så trodde jag aldrig att jag skulle gå så här många veckor som jag gjort.
Skriver mer om denna graviditetsvecka lite senare i eftermiddag...

Kvällen har varit lugn och stillsam förutom att jag blev tilldelad en ordentlig halsbränna nu ikväll.

Tack för den, tjejen. Ungarna har roat sig med att spela dator och kollat på film och nu ligger en av dem och sover gott. Jag väntar på att filmen ska ta slut så vi kan sova sen. Det är bara tjugo minuter kvar av filmen nu, tack och lov. Jag är helt slut nämligen. Tog ju ingen tupplur på tre timmar, så det är ju inte så konstigt att jag är trött. Plus att jag somnade vid halv tre i natt så det gjorde inte saken bättre, samt att dagen varit extremt intensiv för mig som bara är van vid att ligga och dryna i soffan.

 

Herregud vilken storm det är ute. Det var tur att vi bara tog oss till coop och inte till någon pulkabacke idag. Nu spenderade barnen två långa timmar i lekställningen vid coop och lekte kull med andra barn som dem precis lärt känna. Supermysigt. Jag och kärmor satt och pratade hela tiden - och skrattade, massor.

Efter två timmar fick jag träsmak i rumpan av att sitta ner så då kände jag att det var dags att ta sig hem och fika med lite varm choklad och lussebullar. Men barnen har i alla fall blivit rastade idag vilket känns jätteskönt att ha det gjort. Nu kan jag med gott samvete placera rumpan i soffan igen och försöka undvika att få värkar ännu en dag.

Kärmor har precis gått hem och ungarna sitter och kollar på tv-spels klipp på youtube.
Underbara lördag, även om det är storm ute!

 

Jag är vaken. Ganska tidigt för att vara mig på en lördag också - för en gångs skull. Kevin klarade ut natten utan kräksjuka, lika så jag - så nu har jag friskförklarat oss båda och anser att vi inte ska äta så himla mycket godis innan läggdags helt enkelt.

 

Ungarna kom in redan halv åtta och sa att dem ville se på film på datorn. Mitt svar blev något mumlande i stil med "nej, ni får nöja er med tv:n tills jag kommer upp!" Efter det hade jag svårt att somna om och kände mig konstant kissnödig trots att jag tömt blåsan två gånger samma halvtimma. Härligt nu sista tiden som gravid...

Men vid halv nio placerade jag två yoghurtskålar framför barnen tillsammans med ett glas juice. Så dem får i sig en något så när tidig frukost. Sen ska vi bara göra oss i ordning och äta lite lunch i form av makaronigratäng innan dagen börjar på riktigt och vi ska ut i snön och busa. Eller ungarna får sköta busandet - jag känner för att titta på, eller på sin höjd - ta kort på deras äventyr.

Men det är lördag och jag kan äntligen kanske komma in i en bra rutin med mitt sovande om jag orkar hålla mig vaken idag det vill säga...!

Det är nog vår tur nu, som man säger när man står i kö. Den här gången hoppas jag att det inte stämmer då Kevin flera gånger under kvällen klagat på att han mår illa. Det brukar stämma när han säger att han mår dåligt. Jag hoppas att det har att göra med att han ätit för mycket godis ikväll. Eller något så enkelt som att han är övertrött. Så, snälla-gode-Gud (han är popis i bloggen idag), ge oss inte kräksjukan nu också. Vi har klarat oss hela hösten och vintern så låt oss klara resten av året också.

 

Jag har tvättat mina händer med tvål typ fem-miljoner gånger sedan Kevin först sa att han mådde dåligt under kvällen. Nästan så att jag tvättar tungan med tvål också. För jag vill verkligen inte ha någon kräksjuka. Det är helt klart det jobbigaste som finns.

 

Så nej. Det illamåendet jag känner i halsen är bara i sympatisyfte för Kevin som känner sitt illamående för att han ätit för mycket godis helt enkelt.

Ja, så är det nog.

 

 

så vi har verkligen inte tid att bli sjuka nu.

Andreas dotter har kommit till oss nu och ska stanna en hel vecka. Det ska bli jättemysigt att ha båda barnen här även fast det är en väldigt osäker vecka. Men hellre en vecka nu innan jul än en vecka efter jul om man ska tro på när den beräknade födseln inträffar. Kevin åker ju till sin pappa nästa helg någon gång och blir borta till nyår och då hoppas vi på att syster har kommit till världen lagom när han kommit tillbaka.

Ungarna är inne i rummet och leker och öppnar tjejens chokladkalender. Hon är nog ganska nöjd över att få öppna tolv luckor på en gång, haha. Andreas har stuckit till jobbet och så fort middagen lagt sig till rätta i magarna så ska godis och chips plockas fram och så ska vi mysa ner oss i soffan tillsammans med en rolig film. Imorgon är tanken att vi ska ut i snön tillsammans. I alla fall en liten stund på förmiddagen så ungarna får leka av sig. 

 

På måndag ska Kevin ta hem en klasskompis också. Hon har frågat varje dag om hur många dagar det är kvar till hon får komma hem till Kevin. Så vi har haft nedräkning tills måndagen. Jag tänkte att det passade jättebra för henne att komma nu när ändå Andreas dotter är här också. Så kan alla tre underhålla sig själva, ute eller inne på rummet.

 

Nu har jag fått fram lite av julmyset här hemma. Vi ska smyga iväg till affären om en stund efter ungarna bakat klart och handla på oss lite mer. Pris-stop butiken här i stan ska stänga ner så att dem har trettio procent på alla varor, och det priset är redan löjligt billigt. Vad vi behöver är väl fler ljusstakar i fönstren i första hand. Sen finns det väl alltid något mer som slinker ner i korgen när man ändå går runt där...

Första advent nu. Jösses vad tiden springer. Nu kommer jag dela mina närmsta graviditets-veckor med advent. Mys. Vi är dock enormt efter och tänkte börja pynta först idag. Andreas ska ta hand om barnen och baka något gott och enkelt medan jag ska städa och få upp alla ljusstakar och allt julmys. Vi har helt enkelt inte haft tid eller ork till att julpynta innan. Det handlar om att gå upp säkert sjuttio trappsteg till vinden för att få ner en låda med julsaker. Jag tar inte och bär ner den självmant nu längre, haha.

 

Igår natt var jag tvungen att knapra på två gaviscon och ta ett glas samarin för att kunna somna. Min halsbränna tog verkligen död på mig tillsammans med de sura uppstötningarna som verkligen brännde hela vägen ner i halsen och blev som knivblad på ryggen. Ett tag ville jag börja gråta för att jag var så trött.

 

Vecka trettiosju går jag in i idag, och inga tecken på bebis annat än sammandragningar och sparkar samt förvärkar som dock har börjat avta de senaste dagarna...

För mig får hon, även om det är pain in the ass vissa dagar - stanna inne till nyår...

Ungarna var ute och lekte i flera timmar i snön idag och kom endast in för en snabb lunch framåt eftermiddagen. Efter lunchen drog vi till mina föräldrar där jag drack löjligt mycket julmust och åt tillräckligt många bullar för att vågen skulle visa det dubbla, typ. Jag väger enligt min mamma och pappas våg sjuttio kilo nu, herre min gud - haha.

Satt och suktade över alla saker som Lidl har nu till jul i deras reklamblad som mamma och pappa sparat hemma. Julkorv, julskinka och färsk krabba. Omnom. Synd att allt drar igång först nästa vecka annars hade jag nog köpt upp mig på det ovanstående om det såg lika fräscht ut som i reklambladet redan i morgon.

 

På hemvägen fick ungarna tjugo kronor var av farsan att handla för. Kevin handlade såpbubblor och Andreas dotter handlade smarties och en chokladbar, så nu är dem nog nöjda ikväll.

 

Vaknade pigg och utvilad redan kvart i nio imorse, herregud kan inte minnas när det hände sist. Trots att jag var uppe flera gånger under natten och kissade så var jag ordentligt utvilad nu på morgonkvisten. Och då hade jag somnat runt ett i natt till råga på det.

Idag har vi planerat in att kolla på en barnsäng hos grannarna mitt emot, spännande. För trehundra kronor säljer dem sin barnsäng, madrass och vyssan lull tassar. Kan ju inte bli bättre. Vi slipper resekostnaderna till IKEA som troligtvis ligger på precis lika mycket i pris som hela barnsängen och tillbehören gör. Plus att det var en otroligt fin barnsäng (modellen Hensvik alltså, då jag inte sett denna än), så det kan inte bli bättre.

Ska även möta upp mamma idag för att låna en termos av henne tills på tisdag (tomten jag önskar mig en termos i julklapp och en mat-termos). Kevin ska ju iväg med skolan till Naturskolan på tisdag och då var rådet att ta med något varmt att dricka åt barnen. Så han får en termos full av varm choklad helt enkelt. Förhoppningsvis blir det inte för tungt för honom att bära.

Det känns alltid lika magiskt när man räknar ner tiotalen nu innan bebis är här hos oss. Tanken är ju att hon ska komma till oss om trettio dagar, men för hennes skull så hoppas jag på trettiotre. Några dagar kan jag väl få gå över den här graviditeten även om det i kroppen känns som pest och pina. Men inte för att jag tror att jag kommer få gå över tiden då jag varje kväll har otroligt jobbiga förvärkar. Ibland får de mig att tro att det verkligen är på gång - på riktigt och jag gör mig redo med att slå in mammas nummer om något skulle hända.

Nu kan det ju trots allt hända precis när som helst. Imorgon går jag in  i vecka 36. Det känns givetvis helt underbart men samtidigt skrämmande att tiden får för sig att rusa förbi så fort. Jag är mest orolig att jag kommer känna som med Kevin när bebisen väl är född, att tiden springer iväg alldeles för fort. Jag menar, i februari fyller min minsta älskade son sju år. SJU ÅR. Förstår ni min frustration när jag först nu väljer att ta in ett syskon i hans liv och inser att han vuxit upp alldeles för snabbt.

Fördelen med att ha en "stor" son är väl att han kan vara mer närvarande och själv vara med och uppleva alla framsteg som bebisen gör och lära henne allt han vet. Men det kommer nog också vara lätt att glömma bort att han faktiskt också är ett barn fortfarande och har sina egna "mamma och pappa behov" trots att han troligtvis inte kommer kräva det av oss.

 

Tänk att ett så litet nytt liv kan kännas så läskigt och nervöst att få in i livet.
Jag har väntat i snart nio månader på den här dagen, längtat och saknat och för varje dag blir jag mer och mer nervös.

Jag önskar ibland att jag var sexton och odödlig igen. Sexton var ett bra år.

 

Hon hade varit upptagen sedan halv sex på morgonen med att montera ihop någonting och vägrade till en början berätta vad det var. Men som vanligt, nyfiken som jag är så fick jag tillslut fram vad det var hon hade pysslat med.

Hon har nämligen beställt en barnvagn för att överraska oss med, haha, min fina tokmamma.
Så då har hon spenderat morgonen med att montera ihop den så att den kan komma hit till oss i eftermiddag innan vi ska hämta Kevin på skolan.

Jag har ingen direkt information om vagnen annat än att den är röd och har fyra hjul.
Jag tar kort och visar er så fort jag får tillfälle i eftermiddag, tro mig.

(Och jag som egentligen inte vill ha någon vagn för huvud taget.. jag får helt enkelt tänka om nu.)