30.

publicerat i Barnen, Denise, Gravid;
Det känns alltid lika magiskt när man räknar ner tiotalen nu innan bebis är här hos oss. Tanken är ju att hon ska komma till oss om trettio dagar, men för hennes skull så hoppas jag på trettiotre. Några dagar kan jag väl få gå över den här graviditeten även om det i kroppen känns som pest och pina. Men inte för att jag tror att jag kommer få gå över tiden då jag varje kväll har otroligt jobbiga förvärkar. Ibland får de mig att tro att det verkligen är på gång - på riktigt och jag gör mig redo med att slå in mammas nummer om något skulle hända.

Nu kan det ju trots allt hända precis när som helst. Imorgon går jag in  i vecka 36. Det känns givetvis helt underbart men samtidigt skrämmande att tiden får för sig att rusa förbi så fort. Jag är mest orolig att jag kommer känna som med Kevin när bebisen väl är född, att tiden springer iväg alldeles för fort. Jag menar, i februari fyller min minsta älskade son sju år. SJU ÅR. Förstår ni min frustration när jag först nu väljer att ta in ett syskon i hans liv och inser att han vuxit upp alldeles för snabbt.

Fördelen med att ha en "stor" son är väl att han kan vara mer närvarande och själv vara med och uppleva alla framsteg som bebisen gör och lära henne allt han vet. Men det kommer nog också vara lätt att glömma bort att han faktiskt också är ett barn fortfarande och har sina egna "mamma och pappa behov" trots att han troligtvis inte kommer kräva det av oss.
 
Tänk att ett så litet nytt liv kan kännas så läskigt och nervöst att få in i livet.
Jag har väntat i snart nio månader på den här dagen, längtat och saknat och för varje dag blir jag mer och mer nervös.

Jag önskar ibland att jag var sexton och odödlig igen. Sexton var ett bra år.
 

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Emma Lannebrink:

allt bra med dig? :)

2:a kommentar, skriven , av anna:

det är så kul att läsa hur du skriver för vi är så lika. men jag kan glädja dig med att det är helt otroligt skönt att få barn igen när ens lille "bebis" är stor. min dotter vart ju 10 år när hon blev storasyster. hon var med på vårat ul hon har fått byta blöja, mata, välja kläder. jag har fått så mkt hjälp av henne och det kommer du att få av Kevin. kram

Svar: Ja det är väl den största fördelen att barnen är "medvetna" om vad som händer och på så sätt kan hjälpa till. Kram!
Denise

3:e kommentar, skriven , av Mathilda:

Man förbereder sig och förbereder sig men är ändå inte riktigt redo :) Men jag tror allt kommer gå fint ändå, för saker löser sig alltid :)

Kommentera inlägget här :