Jag och mamma var och handlade tidigare idag. Vi handlade upp halva kylskåpet med en gnällig och sur liten kille i vagnen. Eller, inte i vagnen kanske man skall säga. Han var över allt förutom där han skulle varit. Så jag och mamma hade det ganska kämpigt ett tag. Men han lugnade ned sig på utvägen och fick sitta och åka "plaplanet" (helikoptern) på ICA. När vi var påväg hem så stannade han efter den stora fotbollsplanen och ville inte alls fortsätta gå hem. "Nähej", sa vi och fortsatte. Min mor var övertygad om att han skulle komma om vi fortsatte gå - trehundra meter senare, så ser vi Kevin springa åt motsatt håll, han blev mindre och mindre. När han var utom synhåll så fick jag rusa bort och hämta honom istället - och han sa upprepade gånger "Hejdå, mamma, hejdå mamma, HEJDÅ MAMMA!"
Han brydde sig med andra ord inte över att vi var en halv kilometer ifrån honom. Stackars mamma!