Och så somnade krabban om. Det händer ofta. Nästan alltid faktiskt - att Kevin pratar i sömnen. Här om dagen så cyklade han någonstans och skulle hämta ett paket under en tall. Ja, fråga mig inte. Sen har han ätit bullar på havet någon natt då jag kom in och skulle pussa honom god natt. I natt sover jag bredvid krabban. Jag mår inte helt hundra, och ärligt talat så vet jag inte om det är bättre om krabban eller Andreas blir sjuk. Det är inte så ofta som Kevin blir smittad av mig, så därför åker han dit på att få sova bredvid mig, istället för att jag sover bredvid Andreas.
Plus att om Andreas blir sjuk... då vet ju vi alla att jag får aggera mamma till honom också. För killar är ju så sjuka när dom väl är sjuka. Come on, liksom. Tihi.
