Julie älskar ordet utflykt. Bara ordet gör vår grej mer spännande. Jag kan säga: "ska vi ta en utflykt till apoteket" och hon skiner upp och utbrister "JA! Och när vi kommer hem dricker vi varm choklad." Det är belöningen för alla utflykter som man gör nu på vintern.
Fördelen med att ha ett så laddat ord som utflykt där hon förväntar sig något, är att det aldrig blir något tjafs. Hon går och går, och kan gå i flera timmar om hon skulle behöva.
Här omdagen var vi på vattentornet. Högst uppskattat av den minsta. Den stora som jag också tvingade dit uppskattade inte vårt äventyr lika mycket. Han klagade mest och orkade inte alls gå upp de 107 trappstegen som leder till vårt vattentorn. Men jag fick upp honom (med lite tjafs och lite bråk.) Jag måste komma på ett känsloladdat ord för en elvaåring också. Ordet utflykt klingar inte riktigt rätt...
