http://familyportrait.blogg.se/

Den här gången med en 11 årig son och en fyraårig dotter. Det brukar liksom bli några års mellanrum mellan alla skriverier. 

Ni har ju fått följa vårt liv från och till. Ibland under längre perioder och ibland under kortare. Vissa tillfällen har jag skrivit varje dag, ibland under flera år, andra tillfällen har jag inte skrivit alls. Man har väl olika behov. Jag har saknat att ha en plats för ventilation. Jag har saknat att ha en plats där jag kan låta fingrarna smattra över tangenterna. 

Jag har saknat att få råd. Jag har saknat att få upplopp för hur jag känner. Jag har saknat, typ allt. Vi får se hur länge jag är här för att stanna den här gången. Om bara för en stund eller en längre tid... 

JA! Jag ÄTER som en flodhäst.

Det är enormt irriterande när folk kommenterar min vikt. Jag ser på mina kläder att de sitter som stora pösiga tygstycken mer än fasta plagg som de gjorde när jag väl köpte dem. Men jag kan inte rå för att jag har rasat i vikt. Jag är också väl medveten om att jag måste äta oftare speciellt nu när jag ammar, och jag äter onyttigt (extremt onyttigt ibland) för att öka min vikt eller för att enbart behålla min nuvarande. Men trots detta så rasar jag.

För tillfället väger jag fyrtionio. Det är de minsta jag vägt på säkert tio år. Efter min längd (höhö, den som inte existerar den heller) att dömma så bör jag väga runt 55 för att ha ett "normalt BMI." För övrigt så hatar jag ordet BMI. Det är sjukt att det finns rätt och fel och viktmått som bara får folk att må dåligt.

Jag mår precis lika dåligt nu som jag gör när jag gått upp några kilo för mycket.
Så back off.

 

Jag äter.

 

 

Hela helgen har jag varit småkrasslig och i söndags bröt det ut ordentligt med hosta, feber och en slemmig och snorig hals och näsa. På natten till måndagen låg jag och skakade och försökte ta mig under Andreas hud för att värma mig varav han blev sur över att jag brände honom, så framåt fem på morgonen till måndag så la jag mig i soffan tillsammans med Julie innan jag somnade om igen fram till åtta.

Hela dagen igår gick febern upp och ner mellan 38 och 40 grader och jag låg konstant med ett eller två täcken eller låg i ett bad flera gånger under dagen. Andreas var så himla söt och sprang iväg till affären flera gånger, passade upp på barnen och serverade mig allt jag ville ha hela dagen. I natt vid tvåtiden kände jag mig lite halvskum i kroppen och skulle upp och kissa. Jag minns att jag kom bort till toaletten och minns att när jag satt på toan lutade huvudet mot handfatet, jag minns också att jag tänkte att jag troligtvis inte skulle orka gå tillbaka till sängen och tänkte "hoppas att Andreas kan ta hand om Julie när hon vaknar...". Därefter är allt svart och några minuter senare vaknade jag på golvet.

 

Imorse när Andreas vaknade så sa jag att jag trodde att jag svimmade inatt.

"Ja, det lät som en duns i badrummet, men jag tänkte att du säkert var okej och några minuter senare så spolade du och kom in och la dig.."

Haha. Och inte nog med det. Efter svimningsattacken så var jag helt feberfri.

Otroligt mysko. Och idag är jag sjukt pigg, vaknade vid fem imorse med världens energi och kunde ta med Kevin till skolan.

Nu känns slemhostan och snoret i näsan ganska lindrigt mot det jag gått igenom i helgen. Så jag kan nästan friskförklara mig själv nu.

Jag känner mig värdelös som inte prioriterar bloggen längre. Men just nu är det så mycket som händer runt omkring. Lilltjejen växer alldeles för fort och trots att man är helt närvarande så känns det som tiden springer om oss och gör henne större, äldre och mer medveten om omvärlden. Och som andra barn nu vet man som mamma att det är viktigt att ta tillvara på det enda man egentligen inte kan ta tillvara på - tiden! För man vet att dem små inte är små och villiga att mysa och gosa hela dagarna, föralltid. Idag sprang vi iväg på babycafé. Det var väldigt många sångsugna och glada mammor som satt och sjöng tillsammans med sina barn. Julie sov fram till dess att Marita tog fram gitarren och började spela. Det var alldeles lagom lång och mysig sångstund vi fick tillsammans.

Kevin då, och Andreas! Jag kan inte bli mer stolt över mina killar. Kevin tog sin sjuårsvaccination idag på ett villkor - om Andreas åt fiskbullar. Så Andreas stackaren som inte äter fisk och fick smaka det värsta tänkbara i fiskväg åt tre stycken fisbullar i dillsås och Kevin fick sin vaccination.

 

Bra deal tycker mamman.

♥

 

Imorse så skickade jag Kevin med Andreas till skolan och så hoppade jag och Julie ner i sängen igen och sov till klockan slog elva. Då var det bara till att göra sig iordning igen och bege sig till skolan för att hämta hem Kevin från skolan. Andreas har slutat jobba nätter nu äntligen så nu är han hemma med oss så länge han inte är uppbokad med aktiviteter vilket känns underbart.

När Kevin kom hem från skolan däckade han på stört och sov fram till nu. Han känns lite halv seg, lite varm och trött vilket jag tror beror på virusinfektionen som han burit på. Baserat på alla hans symptom så kändes det som han hade "femte sjukan" då han fick konstiga "blåmärksliknande" märken på kroppen. Men i samband med att sjukdomen avtagit så har även blåmärket... eller mer som sugmärken - också avtagit vilket känns jättebra.

 

Kevin gjorde tappra försök i att ta kort på mig och Julie med systemkameran igår.
Inte alls så lätt man kan tro alla gånger, haha. ♥

Julie slocknade redan vid halv tio - känns konstigt med tanke på att hon alltid varit sist med att somna här hemma. Kevin har feberyrat och gråtit om vart annat - så är det inte det ena barnet så är det de andra. Älskade ungar, se till att bli friska nu. Andreas drog precis till jobbet och allt är tyst och stilla här hemma.

Jag har underhållt mig själv med att kolla på film på TV, diskat och plockat undan saker här. Så i morgon finns inga krav och måsten för mig här hemma, annat än att gå ut med soporna, och hängga tvätt som jag inte orkat ta mig till att göra. Jag är mest stolt över att jag kan förvalta min ensamma tid på bra sätt nu istället för att behöva ha ett barn på bröstet och bli helt handfallen.

 

Jag har ju tiden hos tandhygenisten att passa i morgon så ikväll har jag suttit och misshandlat mina tänder med mellanrumsborsten. Smärtsamt, men värt det - och jag vet att Malin kommer göra det samma med mig efter ultraljudsbehandlingen och blästringen på mina tänder.

 

Nu så kan jag med gott samvete hoppa i säng och krama min lilla stumpa som sover gott i sitt babynest.
Sov gott. ♥

 

Jag har äntligen tagit tummen ur arslet och rensat ut i vår garderob! Så nu får vi plats med både skor och jackor för oss själva samt besökare vilket vi inte haft plats för innan. Tidigare har det stått grillkol, solstolar, sommarsaker och massa annat där inne tillsammans med jackor och skor för fyra personer.

Min mamma kom och tog hand om Julie och tog henne på en promenad i en och en halv timma så jag kunde få fullfölja mitt projekt utan avbrott och jag hade tillock med tid över att undra var dem tagit vägen efter jag var klar, haha.

 

Jag har även satt på en tvätt, gjort disken och dammsugit så nu känns det äntligen fräscht här hemma och som att en sten fallit från hjärtat. Lovely.

 

Nu ska jag fixa middag till mig och Kevin medan Julie sover hos Kevins gudmor Louise.

 

Det är skönt att vara hemma och mamma-"ledig" när den större delen av dagarna går åt till avtalade möten och andra inplanerade saker. Ledighet finns faktiskt inte så mycket på schemat som man kan tro när man är föräldraledig.

På måndag är det tandläkaren som gäller för min del.
På tisdag ska jag till BVC för mätning och vägning.

På onsdag måste jag ringa till kyrkan och beställa den för dop, vi måste bara komma fram till ett datum först innan jag ringer.
Så fort Kevin blir frisk måste jag ringa hans skolsyster för att boka tid hos henne då hon ska mäta och väga alla barn samt ha ett papper från mig om hans hälsotillstånd.

Sen den 12:e fyller Kevin sju år, älskade lilla unge, så någonstans mellan helgerna ska vi ha kalas.
Kevin har en tandläkartid som han ska gå på den 6:e - en tandläkartid som jag fått avboka tre gånger nu pg.a sjukdomar, haha.
Och den 18:e ska jag till MVC för efterkontroll.

Och så är det läkartid på BVC någon gång nu i februari också. Har inte orkat titta, haha.

Så ja. Mamma"ledig" är jag allt och får känna av hur det är att inte vara ledig.

Sista veckobilden på magen innan lilla Julie kikade ut ♥

Jag, Kevin och Julie ligger isolerade här hemma med världens förkylning.
Värst är det ändå för lilla Julie som varken vet ut eller in när paniken uppstår för att hon inte får luft genom näsan, stackars lilla grodan. Värre är det ändå när det känns som man misshandlar henne då man tvingar ner saltlösning i näsan på henne för bättre luftvägar och illvrålet som uppstår av det, och paniken som strålar ur hennes ögon.

Värsta mamman någonsin, det är jag - jag förtjänar ett pris för det. Trots att jag vet att det är för hennes bästa.

Igår var hon vaken näst intill hela dagen till jag gick och la mig vid elva - och under natten var hon vaken jättemycket så jag är lite mör i kroppen och framför allt mossig i hjärnan. Huvudsaken är att hon blir bättre snabbt. Eller vi alla bör bli bättre, snabbt hoppas jag. Mina trollungar. ♥

Idag har det varit full rulle. Det började med att jag igår efterlyste ett par skridskor då Kevin ska iväg med skolan till ishallen om någon vecka, och det kändes bäst att gå ut i tid om man ska hinna med att hitta ett par som passade. Min storesyster skickade imorse ett meddelande på facebook om att hon hade ett par i passande storlek och kom över med dem några minuter senare. ♥ Kevin blev helt överlycklig när han såg dem otroligt fina skridskorna i hallen när han kom hem från skolan. Jag och syrran passade på att fika på lite saft och snackade massa skit innan jag hämtade upp grabbarna från skolan.

 

För med sig hem från skolan hade han Kevin sin allra bästa vän A. Killarna har varit bästa vänner sedan ettårsåldern på dagis och fick chansen att gå i samma klass tillsammans nu i skolan trots att A egentligen skulle få börja i annan skola egentligen. Men mamman till A kämpade massor för att killarna skulle få hamna på samma ställe, vilket lyckades.

När A's mamma kom och hämtade A så hade hon med sig tulpaner och en underbar rosa kossa till lilla Julie. (Den var ungefär dubbelt så lång som henne, haha!) Samtidigt passade hon på att nosa på lilltjejen och jag passade på att ta lite barnledigt när hon låg och njöt i Anitas famn en längre stund alldeles nöjd och belåten.

Sen, mina vänner ska ni få höra något riktigt sjukt. Min bästa vän (Kevins gudmor) som varit bosatt i Australien under två år landade i Sverige idag vid elvasnåret efter en tjugoåttatimmarsresa från Sydney. Klockan fyra ringer hon och frågar om hon får komma hit och hälsa på, trots att vi sagt att vi skulle mötas imorgon så hon skulle få vila upp sig efter resan. Men nej, hon kunde inte hålla sig, tokfian. Så klockan fem var hon hemma hos oss med massa pressenter åt både barnen och mig. Av henne och hennes mamma fick jag en ny Iphone (lycklig tjej!!!), och Kevin fick massa Hero Factory figurer och Julie fick en vagnsfigur som vibrerar när man drar den i svansen (haha!)

Nu har tågen blivit inställda från Nynäs in mot stan när min kompis ska åka hem till sin morsa, så hon kommer ingenstans. Så hon är påväg tillbaka hit för att sova här i natt, stackaren. Inte nog med att hon flugit x antal tusen mil idag och i natt utan hon tvingas vara kvar i världens ände till imorgon stackaren, bland barnskrik och en snarkande mamma, haha.

Måste också visa det enormt fina halsbandet och asken som Julie fick av sin blivande gudmor när hon var här sist.

I natt och nu på morgonen har jag haft en sån enorm huvudvärk. Det känns nästan som det var jag som var uppe och drack hela natten och festade till. Men i själva verket så somnade jag vid tio igår kväll och vaknade tjugo minuter i tolv av att Julie var hungrig. Så jag satte mig ute i mörkret i köket och inväntade tolvslaget samtidigt som jag ammade henne. Haha.

Efter tolvslaget ville inte tjejen somna om förrän närmare halv tre. Så det blev en lång natt. Men efter att hon väl somnat så kan jag inte minnas att hon vaknade förrän vid nio och var hungrig igen. Det är dock mycket möjligt att jag ammat henne framåt morgonkvisten utan att veta om det också.

Nu har jag i alla fall ätit två citroner för att få i mig c-vitamin och förhoppningsvis få bort min huvudvärk.

Idag fyller min farmor år också. Så vi ska åka dit lite senare och överraska henne. Hon och farfar ska få träffa Julie för första gången också. Och jag lovar att ta med mig kameran så ni får se lite bilder senare.

 

Har haft värkar med 5-7 minuters mellanrum sedan ett i natt så med andra ord har jag inte sovit en blund. Morsan kom hit och gjorde mig sällskap klockan tre, Kevin vaknade i 40 graders feber vid fyra och Andreas dotter var inte sämre hon och vaknade klockan halv fem och kunde inte somna om. Så här har vi haft fullt ös hela morgonen. Nu har Andreas åkt och lämnat Kevin och mormor hemma hos mormor och dottern hemma hos sin mamma.

Om några minuter så ska vi åka mot huddinge där vi förhoppningsvis får ut vår bebis idag. Skulle tippa att det blir mot kvällen om jag har samma "tur" som med Kevin. Värkarna har i alla fall börjat göra riktigt ont nu mellanåt. Näst intill varannan värk så tappar man andan. Men det är det lätt värt...!
Snart är lilla grodan här.

Nej nu ska jag släcka ner här hemma och göra mig redo för att åka.
Tjingeling.

Det finns ett uttryck som kallas att man gått in i väggen när man anses vara överarbetad eller stressad. Sen finns det bildliga uttrycket till samma mening. Alltså att bildligt talat gå in i väggen. Det hände mig nyss. Jag låg i sängen och hade faktiskt somnat och vaknade av att jag var kissnödig. Från sovrummet till toaletten så är det rakt fram, höger, rakt fram - framme. Så jag brukar blunda den vägen när jag är trött och känner med fötterna när jag närmar mig.

Man måste gå över en tröskel vid barnens dörr för att komma ut i hallen och i slutet av hallen befinner sig toaletten och jag var helt övertygad om att jag känt tröskeln under fötterna i mitt zombieliknande tillstånd. Men så var inte fallet. Jag hade inbillat mig eller drömt att jag känt tröskeln under fötterna, för när jag vänder kroppen och ska ta steget åt höger så smäller jag näsan i den korta lilla väggkanten som finns innan dörren till barnens sovrum. Och vilket uppvaknande. Vi kan säga att temat på uppvaknandet gick i färgen röd när näsan började spruta blod. Eller ja droppa blod snarare. Och jag fick äran att bli en snigel med pappersspröt ur näsan. Nu har blodet slutat droppa och jag har en smått ont ömmande näsa och är pigg då jag troligtvis bara fick sova i närmare fyrtio minuter innan jag blev kissnödig...

Jag får sluta dricka ur min nappflaska på kvällarna. Alltså inte bebis-nappflaska utan min halvlitersflaska med vatten som jag fyller på minst en gång per natt. Den ställer bara till med problem.

 

// Nu säger snigeln god natt igen och hoppas på att kunna somna om.

 

Det var någonting som försvann från mig ikväll. Tror det var min ork och energi som direkt efter middagen fick för sig att försvinna. Nu har jag precis vaknat till liv efter en kort tupplur på en och en halv... kanske två timmar, jag däckade och minns inte hur länge uppenbarligen? Men det känns fortfarande som att jag behöver massa energi för att orka med morgondagen då vi ska hem till kärmor och julpyssla med barnen. Jag och Andreas dotter ska hämta Kevin från skolan och promenera bort till henne på eftermiddagen och vara där tills barnen blir alldeles för trötta för att julpyssla. Bara ha det mysigt helt enkelt.

Och därför är tanken att jag ska sova sjukt tidigt, typ nu vid sju redan då jag känner mig överkörd av en ångvält. Så jag har ställt mobilen på fem i sju då barnen ska upp och borsta tänderna och sedan är det dags för att sova. Jag längtar. Det är enormt bra att ungarna har sysselsatt sig med att leka i deras rum ikväll. Otroligt duktiga ungar som kan leka så bra med varandra.

 

Stressade iväg med Kevin tidigt imorse vilket egentligen var helt onödigt. Eller onödigt och onödigt var det inte kanske. Men onödigt att stressa. Dem skulle ju iväg till badhuset och när Kevin kom fram till skolan och hade fått av sig alla ytterkläder så kom precis fröken. Så då var det bara för honom att klä på sig igen..

När han väl klätt på sig och ställt sig i ledet så ville han att jag skulle följa med till bussen. Och den går ju precis här utanför oss så det var ingen direkt omväg. Utan jag traskade med honom i handen och pratade med hans fröknar som gick med de andra barnen.

När jag väl kom hem så slumrade jag till i sängen och vaknade nu av att kärmor ringde och frågade om vi kunde träffas. Så jag ska ta med mig Andreas dotter ner till coop vid tio så hon får leka av sig med sina kusiner som farmor är barnvakt till. Fick prata med den äldsta kusinen på tre i telefonen, haha. Han pratade på om allt och ingenting den lilla busungen och med högtalartelefonen på så hörde jag knappt ens hälften av vad han sa. Men han är så söt och otroligt duktig på att prata den killen. Och hans syster också för den delen.

Så nu ska jag mysa barn en stund på förmiddagen innan Kevin ska hämtas vid tolv.