Fiskbullar och babycafé.

publicerat i Barnen, Denise, Julie 2-4 månader, Kevin 7 år;
Jag känner mig värdelös som inte prioriterar bloggen längre. Men just nu är det så mycket som händer runt omkring. Lilltjejen växer alldeles för fort och trots att man är helt närvarande så känns det som tiden springer om oss och gör henne större, äldre och mer medveten om omvärlden. Och som andra barn nu vet man som mamma att det är viktigt att ta tillvara på det enda man egentligen inte kan ta tillvara på - tiden! För man vet att dem små inte är små och villiga att mysa och gosa hela dagarna, föralltid. Idag sprang vi iväg på babycafé. Det var väldigt många sångsugna och glada mammor som satt och sjöng tillsammans med sina barn. Julie sov fram till dess att Marita tog fram gitarren och började spela. Det var alldeles lagom lång och mysig sångstund vi fick tillsammans.

Kevin då, och Andreas! Jag kan inte bli mer stolt över mina killar. Kevin tog sin sjuårsvaccination idag på ett villkor - om Andreas åt fiskbullar. Så Andreas stackaren som inte äter fisk och fick smaka det värsta tänkbara i fiskväg åt tre stycken fisbullar i dillsås och Kevin fick sin vaccination.
 
Bra deal tycker mamman.







 

Min däckande lilla unge.

publicerat i Barnen, Denise, Julie 0-2 månader, Kevin 6 år;
Imorse så skickade jag Kevin med Andreas till skolan och så hoppade jag och Julie ner i sängen igen och sov till klockan slog elva. Då var det bara till att göra sig iordning igen och bege sig till skolan för att hämta hem Kevin från skolan. Andreas har slutat jobba nätter nu äntligen så nu är han hemma med oss så länge han inte är uppbokad med aktiviteter vilket känns underbart.

När Kevin kom hem från skolan däckade han på stört och sov fram till nu. Han känns lite halv seg, lite varm och trött vilket jag tror beror på virusinfektionen som han burit på. Baserat på alla hans symptom så kändes det som han hade "femte sjukan" då han fick konstiga "blåmärksliknande" märken på kroppen. Men i samband med att sjukdomen avtagit så har även blåmärket... eller mer som sugmärken - också avtagit vilket känns jättebra.
 
Kevin gjorde tappra försök i att ta kort på mig och Julie med systemkameran igår.
Inte alls så lätt man kan tro alla gånger, haha. ♥

Älskade mormor.

publicerat i Bilder, Denise, Kevin 6 år;


Idag drog jag och min mor ner på stan tillsammans. Vi gick in i en klädesbutik som hade rea och morsan köpte upp en liten ny garderob till mig med supersöta byxor, tjocktröjor och ett baslinne. Kevin fick en ny hoppstylta som han kan prova så fort snön smält och så fick han även ett hemligt paket till födelsedagen på tisdag...
 
Jag är helt förälskad i mina nya Lee-Jeans och min rosa tröja.
Och jag älskar min mamma extremt mycket för att hon skämmer bort mig så.

Finfrämmande.

publicerat i Barnen, Denise, Julie 0-2 månader, Kevin 6 år;


Vi fick hem finfrämmande idag i form av min vän och gamla arbetskollega och nu även blivande "granne" Ani. Det blev en kort promenad till några secondhand butiker och hem och snacka en massa skit. Jag passade även på att laga middag när hon var här så det bara var att värma på.
 
Nu sitter jag och Julie och tittar på efterlyst och Andreas och Kevin sover som stockar. Imorgon blir det en tidig morgon vilket jag fasar lite för då donnan fått för sig att sova bort  hela dagen och är pigg som en lärka nu istället...

Wish me luck med att komma upp och ge Kevin frukost imorgon!
 

Egentid.

publicerat i Barnen, Denise;
Julie slocknade redan vid halv tio - känns konstigt med tanke på att hon alltid varit sist med att somna här hemma. Kevin har feberyrat och gråtit om vart annat - så är det inte det ena barnet så är det de andra. Älskade ungar, se till att bli friska nu. Andreas drog precis till jobbet och allt är tyst och stilla här hemma.

Jag har underhållt mig själv med att kolla på film på TV, diskat och plockat undan saker här. Så i morgon finns inga krav och måsten för mig här hemma, annat än att gå ut med soporna, och hängga tvätt som jag inte orkat ta mig till att göra. Jag är mest stolt över att jag kan förvalta min ensamma tid på bra sätt nu istället för att behöva ha ett barn på bröstet och bli helt handfallen.
 
Jag har ju tiden hos tandhygenisten att passa i morgon så ikväll har jag suttit och misshandlat mina tänder med mellanrumsborsten. Smärtsamt, men värt det - och jag vet att Malin kommer göra det samma med mig efter ultraljudsbehandlingen och blästringen på mina tänder.
 
Nu så kan jag med gott samvete hoppa i säng och krama min lilla stumpa som sover gott i sitt babynest.
Sov gott. ♥
 

Tummen ur arslet.

publicerat i Denise;
Jag har äntligen tagit tummen ur arslet och rensat ut i vår garderob! Så nu får vi plats med både skor och jackor för oss själva samt besökare vilket vi inte haft plats för innan. Tidigare har det stått grillkol, solstolar, sommarsaker och massa annat där inne tillsammans med jackor och skor för fyra personer.

Min mamma kom och tog hand om Julie och tog henne på en promenad i en och en halv timma så jag kunde få fullfölja mitt projekt utan avbrott och jag hade tillock med tid över att undra var dem tagit vägen efter jag var klar, haha.
 
Jag har även satt på en tvätt, gjort disken och dammsugit så nu känns det äntligen fräscht här hemma och som att en sten fallit från hjärtat. Lovely.
 
Nu ska jag fixa middag till mig och Kevin medan Julie sover hos Kevins gudmor Louise.
 

Den här middagen skulle jag inte tacka nej till nu.

Konsten att vara mammaledig.

publicerat i Denise, Julie 0-2 månader, Kevin 6 år;
Det är skönt att vara hemma och mamma-"ledig" när den större delen av dagarna går åt till avtalade möten och andra inplanerade saker. Ledighet finns faktiskt inte så mycket på schemat som man kan tro när man är föräldraledig.

På måndag är det tandläkaren som gäller för min del.
På tisdag ska jag till BVC för mätning och vägning.
På onsdag måste jag ringa till kyrkan och beställa den för dop, vi måste bara komma fram till ett datum först innan jag ringer.
Så fort Kevin blir frisk måste jag ringa hans skolsyster för att boka tid hos henne då hon ska mäta och väga alla barn samt ha ett papper från mig om hans hälsotillstånd.
Sen den 12:e fyller Kevin sju år, älskade lilla unge, så någonstans mellan helgerna ska vi ha kalas.
Kevin har en tandläkartid som han ska gå på den 6:e - en tandläkartid som jag fått avboka tre gånger nu pg.a sjukdomar, haha.
Och den 18:e ska jag till MVC för efterkontroll.
Och så är det läkartid på BVC någon gång nu i februari också. Har inte orkat titta, haha.

Så ja. Mamma"ledig" är jag allt och får känna av hur det är att inte vara ledig.

Sista veckobilden på magen innan lilla Julie kikade ut ♥

Mina sjuka små ungar.

publicerat i Barnen, Denise, Julie 0-2 månader, Kevin 6 år, Sjukdomar;
Jag, Kevin och Julie ligger isolerade här hemma med världens förkylning.
Värst är det ändå för lilla Julie som varken vet ut eller in när paniken uppstår för att hon inte får luft genom näsan, stackars lilla grodan. Värre är det ändå när det känns som man misshandlar henne då man tvingar ner saltlösning i näsan på henne för bättre luftvägar och illvrålet som uppstår av det, och paniken som strålar ur hennes ögon.

Värsta mamman någonsin, det är jag - jag förtjänar ett pris för det. Trots att jag vet att det är för hennes bästa.

Igår var hon vaken näst intill hela dagen till jag gick och la mig vid elva - och under natten var hon vaken jättemycket så jag är lite mör i kroppen och framför allt mossig i hjärnan. Huvudsaken är att hon blir bättre snabbt. Eller vi alla bör bli bättre, snabbt hoppas jag. Mina trollungar. ♥

Underbara familj och enormt söta vänner.

publicerat i Barnen, Bilder, Denise, Julie 0-2 månader, Kevin 6 år;
Idag har det varit full rulle. Det började med att jag igår efterlyste ett par skridskor då Kevin ska iväg med skolan till ishallen om någon vecka, och det kändes bäst att gå ut i tid om man ska hinna med att hitta ett par som passade. Min storesyster skickade imorse ett meddelande på facebook om att hon hade ett par i passande storlek och kom över med dem några minuter senare. ♥ Kevin blev helt överlycklig när han såg dem otroligt fina skridskorna i hallen när han kom hem från skolan. Jag och syrran passade på att fika på lite saft och snackade massa skit innan jag hämtade upp grabbarna från skolan.
 
För med sig hem från skolan hade han Kevin sin allra bästa vän A. Killarna har varit bästa vänner sedan ettårsåldern på dagis och fick chansen att gå i samma klass tillsammans nu i skolan trots att A egentligen skulle få börja i annan skola egentligen. Men mamman till A kämpade massor för att killarna skulle få hamna på samma ställe, vilket lyckades.

När A's mamma kom och hämtade A så hade hon med sig tulpaner och en underbar rosa kossa till lilla Julie. (Den var ungefär dubbelt så lång som henne, haha!) Samtidigt passade hon på att nosa på lilltjejen och jag passade på att ta lite barnledigt när hon låg och njöt i Anitas famn en längre stund alldeles nöjd och belåten.

Sen, mina vänner ska ni få höra något riktigt sjukt. Min bästa vän (Kevins gudmor) som varit bosatt i Australien under två år landade i Sverige idag vid elvasnåret efter en tjugoåttatimmarsresa från Sydney. Klockan fyra ringer hon och frågar om hon får komma hit och hälsa på, trots att vi sagt att vi skulle mötas imorgon så hon skulle få vila upp sig efter resan. Men nej, hon kunde inte hålla sig, tokfian. Så klockan fem var hon hemma hos oss med massa pressenter åt både barnen och mig. Av henne och hennes mamma fick jag en ny Iphone (lycklig tjej!!!), och Kevin fick massa Hero Factory figurer och Julie fick en vagnsfigur som vibrerar när man drar den i svansen (haha!)

Nu har tågen blivit inställda från Nynäs in mot stan när min kompis ska åka hem till sin morsa, så hon kommer ingenstans. Så hon är påväg tillbaka hit för att sova här i natt, stackaren. Inte nog med att hon flugit x antal tusen mil idag och i natt utan hon tvingas vara kvar i världens ände till imorgon stackaren, bland barnskrik och en snarkande mamma, haha.

Måste också visa det enormt fina halsbandet och asken som Julie fick av sin blivande gudmor när hon var här sist.
 
Men vilka underbart härliga guldklimpar jag har i min omgivning!
 

Farmor Addi.

publicerat i Bilder, Denise, Julie 0-2 månader;


Min farmor Addi föddes på rätt sida av året, fem över tolv på natten för åttiotvå härliga år sedan. Men för mig kommer hon aldrig vara ett år äldre än 65 då hon är så otroligt pigg och alert. Finns nog ingen som tror att hon är ett år över sjuttio. Samma sak gäller min farfar, förhoppningsvis brås jag på dem och kommer vara lika pigg och alert som dem i deras ålder.
 
Vi blev bjudna på en supergod lunch med massa prinskorv, skinka, sill och massa julmust. Massa skratt och bebismys blev det också givetvis.

Första januari tjugohundratretton.

publicerat i Bilder, Denise, Julie 0-2 månader;
I natt och nu på morgonen har jag haft en sån enorm huvudvärk. Det känns nästan som det var jag som var uppe och drack hela natten och festade till. Men i själva verket så somnade jag vid tio igår kväll och vaknade tjugo minuter i tolv av att Julie var hungrig. Så jag satte mig ute i mörkret i köket och inväntade tolvslaget samtidigt som jag ammade henne. Haha.

Efter tolvslaget ville inte tjejen somna om förrän närmare halv tre. Så det blev en lång natt. Men efter att hon väl somnat så kan jag inte minnas att hon vaknade förrän vid nio och var hungrig igen. Det är dock mycket möjligt att jag ammat henne framåt morgonkvisten utan att veta om det också.

Nu har jag i alla fall ätit två citroner för att få i mig c-vitamin och förhoppningsvis få bort min huvudvärk.

Idag fyller min farmor år också. Så vi ska åka dit lite senare och överraska henne. Hon och farfar ska få träffa Julie för första gången också. Och jag lovar att ta med mig kameran så ni får se lite bilder senare.
 
Min mamma fick nyårsrosor av oss igår. Tillsammans med en glitterkvist, haha.
 

Julie fick en fin tulpanbukett hon också för några dagar sedan av blivande Gudfar med familj.
Den buketten har hållt sig lika fin som på bilden fram till idag.

Ring klocka, ring.

publicerat i Bilder, Denise, Högtider, Julie 0-2 månader;


Det känns absolut inte som nyårsafton. Mer som slaskafton då regnet slår som spön i backen och snön smälter bort och vägarna är istäckta. Men vi drog iväg på en middag hemma hos mina föräldrar och fick äta oss mätta och belåtna. Underbara mamma som först igårkväll fick veta att vi skulle komma över och ändå kunde komponera något så gott till oss alla. Till efterrätt blev det saffranspannkaka och jösses, efter den så rullade jag hem. Bokstavligt talat.
 
Julie ligger och sover sig förbi sin andra högtid som hon uppenbarligen inte kommer fira med oss. Hon och John Blund är numera bästa vänner. På andra plats kommer mina bröst och därefter jag och Andreas på en delad tredjeplats.

Vår lilla familj är i alla fall hemma nu i hemmets trygga vrå igen. Och vi myser innanför slutna dörrarna till nyårsraketerna som avfyras utanför. Det blir absolut ingen vistelse ute vid tolvslaget utan vi kikar nog ut genom fönstret om vi skulle orka hålla oss vakna fram till dess. Jag klagar absolut inte utan finner det otroligt skönt att slippa stå i regn och rusk för att glo på något jag sett sedan jag var barn. Jag förundras mest över att folk inte tröttnar på att smälla av någonting som skadar både fulla människor och de stackars djur som är skotträdda.


Men ja,
GOTT NYTT ÅR - VÄLKOMMEN HIT 2013.

Bebis på G.

publicerat i Denise, Gravid;
Har haft värkar med 5-7 minuters mellanrum sedan ett i natt så med andra ord har jag inte sovit en blund. Morsan kom hit och gjorde mig sällskap klockan tre, Kevin vaknade i 40 graders feber vid fyra och Andreas dotter var inte sämre hon och vaknade klockan halv fem och kunde inte somna om. Så här har vi haft fullt ös hela morgonen. Nu har Andreas åkt och lämnat Kevin och mormor hemma hos mormor och dottern hemma hos sin mamma.

Om några minuter så ska vi åka mot huddinge där vi förhoppningsvis får ut vår bebis idag. Skulle tippa att det blir mot kvällen om jag har samma "tur" som med Kevin. Värkarna har i alla fall börjat göra riktigt ont nu mellanåt. Näst intill varannan värk så tappar man andan. Men det är det lätt värt...!
Snart är lilla grodan här.

Nej nu ska jag släcka ner här hemma och göra mig redo för att åka.
Tjingeling.

Konsten att gå in i väggen.

publicerat i Denise;
Det finns ett uttryck som kallas att man gått in i väggen när man anses vara överarbetad eller stressad. Sen finns det bildliga uttrycket till samma mening. Alltså att bildligt talat gå in i väggen. Det hände mig nyss. Jag låg i sängen och hade faktiskt somnat och vaknade av att jag var kissnödig. Från sovrummet till toaletten så är det rakt fram, höger, rakt fram - framme. Så jag brukar blunda den vägen när jag är trött och känner med fötterna när jag närmar mig.

Man måste gå över en tröskel vid barnens dörr för att komma ut i hallen och i slutet av hallen befinner sig toaletten och jag var helt övertygad om att jag känt tröskeln under fötterna i mitt zombieliknande tillstånd. Men så var inte fallet. Jag hade inbillat mig eller drömt att jag känt tröskeln under fötterna, för när jag vänder kroppen och ska ta steget åt höger så smäller jag näsan i den korta lilla väggkanten som finns innan dörren till barnens sovrum. Och vilket uppvaknande. Vi kan säga att temat på uppvaknandet gick i färgen röd när näsan började spruta blod. Eller ja droppa blod snarare. Och jag fick äran att bli en snigel med pappersspröt ur näsan. Nu har blodet slutat droppa och jag har en smått ont ömmande näsa och är pigg då jag troligtvis bara fick sova i närmare fyrtio minuter innan jag blev kissnödig...

Jag får sluta dricka ur min nappflaska på kvällarna. Alltså inte bebis-nappflaska utan min halvlitersflaska med vatten som jag fyller på minst en gång per natt. Den ställer bara till med problem.
 
// Nu säger snigeln god natt igen och hoppas på att kunna somna om.
 

Nu är det kväller.

publicerat i Barnen, Denise;
Det var någonting som försvann från mig ikväll. Tror det var min ork och energi som direkt efter middagen fick för sig att försvinna. Nu har jag precis vaknat till liv efter en kort tupplur på en och en halv... kanske två timmar, jag däckade och minns inte hur länge uppenbarligen? Men det känns fortfarande som att jag behöver massa energi för att orka med morgondagen då vi ska hem till kärmor och julpyssla med barnen. Jag och Andreas dotter ska hämta Kevin från skolan och promenera bort till henne på eftermiddagen och vara där tills barnen blir alldeles för trötta för att julpyssla. Bara ha det mysigt helt enkelt.

Och därför är tanken att jag ska sova sjukt tidigt, typ nu vid sju redan då jag känner mig överkörd av en ångvält. Så jag har ställt mobilen på fem i sju då barnen ska upp och borsta tänderna och sedan är det dags för att sova. Jag längtar. Det är enormt bra att ungarna har sysselsatt sig med att leka i deras rum ikväll. Otroligt duktiga ungar som kan leka så bra med varandra.
 

Lek och busträff.

publicerat i Barnen, Denise, Kevin 6 år, Skola;
Stressade iväg med Kevin tidigt imorse vilket egentligen var helt onödigt. Eller onödigt och onödigt var det inte kanske. Men onödigt att stressa. Dem skulle ju iväg till badhuset och när Kevin kom fram till skolan och hade fått av sig alla ytterkläder så kom precis fröken. Så då var det bara för honom att klä på sig igen..

När han väl klätt på sig och ställt sig i ledet så ville han att jag skulle följa med till bussen. Och den går ju precis här utanför oss så det var ingen direkt omväg. Utan jag traskade med honom i handen och pratade med hans fröknar som gick med de andra barnen.

När jag väl kom hem så slumrade jag till i sängen och vaknade nu av att kärmor ringde och frågade om vi kunde träffas. Så jag ska ta med mig Andreas dotter ner till coop vid tio så hon får leka av sig med sina kusiner som farmor är barnvakt till. Fick prata med den äldsta kusinen på tre i telefonen, haha. Han pratade på om allt och ingenting den lilla busungen och med högtalartelefonen på så hörde jag knappt ens hälften av vad han sa. Men han är så söt och otroligt duktig på att prata den killen. Och hans syster också för den delen.

Så nu ska jag mysa barn en stund på förmiddagen innan Kevin ska hämtas vid tolv.
 

Skrattar alltid lika gott när jag ser bilden från julafton förra året och paniken i den minsta
kusinens ögon när hon hamnar hos mig och måste ta kort med mig. Haha. Älskade unge!
(Tänk att det redan gått ett år sedan bilden togs- otroligt knäppt!)

Det här om att rädda en isbjörn - sov tillsammans.

publicerat i Denise, Kevin 6 år;
När Kevin föddes så sov han tillsammans med mig i sängen på BB första natten. Personalen på BB placerade honom bredvid mig istället för i plastsängen intill och förklarade att närheten var viktig för honom i början. Och jag som ung mamma tog verkligen till mig av allt dem sa som en svamp. Så Kevin fortsatte sova hos mig om nätterna. Mest för att han ammades länge som barn och det var så mycket mer bekvämt att sova bredvid honom än att gå upp om nätterna.

Först fyra år senare när jag träffade Andreas så slutade jag och Kevin sova tillsammans. Alla hade då hunnit påpeka att jag skulle få ett rent helvete med att avvänja honom från att sova med mig den dagen jag träffade någon att dela mitt liv med. Men nej, tvärt om så tror jag att han kände sig trygg i övergången. Han var så pass stor att han förstod att det bara blev problem om vi sov i samma säng. Som att vi båda sov sämre de gånger som vi faktiskt sov tillsammans eller det faktum att någon av oss fick en smäll som hette duga av den andra i sömnen. Plus att Kevin mot slutet av tiden han sov i min säng var en hejare på att sparka och tumla runt i sängen.

Så övergången till egen säng blev ganska lätt då vi båda insåg att det var de som krävdes. (Måste dock tillägga att Andreas till stor del tog hand om övergången med Kevin från vår till hans säng och att han kände sig otroligt trygg med det trots att han och Andreas knappt kände varandra vid det tillfället). Vi började i alla fall med att ha en madrass åt Kevin på golvet bredvid vår säng där han fick sova i någon vecka (kanske två eller tre, minns inte riktigt hur länge) och sen åkte han in i sitt rum - och nu snart två år senare så har vi delat säng ibland mest för att vi vill mer än för att vi tycker det är mysigt. Men jag tror faktiskt inte på att barnen ska behöva gråta sig till sömns och känna sig otrygga. Jag menar, vuxna sover tillsammans, vuxna som egentligen inte alls är i samma behov som barn av närhet. Så varför tvinga eller påskynda det hela...?
 

Städmani och massa nya bloggbesökare.

publicerat i Denise;
Det är väl konstigt hur lite hormoner i kroppen kan förändra en person så mycket. Förutom humörsvängningar så har jag fått ett enormt stort behov av att ha rent och städat runt omkring mig hela tiden. Googlar man på det så kallas det för att "boa" nu innan bebisen kommer. Förhoppningsvis fortsäätter jag att boa efter bebisens ankomst också. Med lite rutin kanske man kan få in ett städmönster istället för att ha det hängandes över en som ett tvång. Men det är konstigt hur lite hormoner kan göra så man knappt känner igen sig själv.

Och nu över till någonting annat. Finns det någon som vill komma till erkännande som har gett mig lite mer bloggbesökare än vanligt? Typ 150 personer mer än vanligt för att vara exakt. Något säger mig att en länkning ligger ute på någon annans blogg, annars skulle väl inte den här tillströmningen av besökare hux flux från ingenstans bara få för sig att besöka min lilla blogg? Inte för att jag tycker det är tråkigt med fler besökare. Nej, tvärt om så är det enormt roligt. Jag finner det bara lite underligt att alla 100-150 väljer att komma in på min blogg just idag.
 
Om en länkning är given så vill jag bara säga tack.
Om så inte är fallet så får jag också passa på att skriva, välkomen in i värmen.
 

Ser ni mitt mönster på fem inlägg per dag förresten? Den dagen jag slutar uppdatera så ofta, den dagen vet ni nog vad jag sysslar med.

Måndagmorgon.

publicerat i Barnen, Denise, Kevin 6 år, Skola;
Måndag igen. Idag är det bara frukt som ska med till skolan, men imorgon ska vi dit tidigt och gå och bada. Eller inte vi - vi, utan Kevin och hans klass alltså. Jag skulle inte vilja se mig i bikini eller baddräkt nu frivilligt, haha. I vecka tjugoåtta stod jag i baddräkt i badhuset vill jag minnas, och det var ingen vacker syn - om man inte gillar köttbullar då så klart...
 
Ungarna stressar upp sig själva med att vinna över klädracet. Jag blir alldeles snurrig av deras ivriga beteende så här tidigt på morgonen.

Halv två somnade jag i natt. Jag hade så otroligt ont i nacken och vet inte varför, jag har fortfarande känningar i nacken. Så jag var vaken och snurrade, försökte använda mig av ögonbindeln så att jag verkligen tvingade mig själv att sova men ingenting fungerade. Om jag kände mig frustrerad? Svar ja.

Men det var härligt att vakna till en helt otroligt fin frukost idag igen som Andreas plockat fram.
 

En bild från förra vintern i brist på annat, och brist på ork.