http://familyportrait.blogg.se/

Andreas stack till jobbet för några minuter sedan och gick upp ur sängen några minuter innan han började jobba. Så idag fick jag träffa honom i tio minuter. Min otroligt duktiga man. Men jag saknar honom massor nu när han jobbar från 17-07. Förstår att han sover bort hela dagen med ett sånt arbetspass. Det kunde bli lika tufft arbetspass för honom ikväll också. Tredje dagen i rad. Huwaligen.

Till middag idag fick jag och Kevin min mammas kroppkakor. Så himla gott att dränka dem i bechamelsås och lingonsylt. Kevin vräkte i sig tvä stycken och jag tog tre till middagen och med oss hem fick vi fyra stycken till lunch imorgon. Omnomnom.

Just nu kollar vi på barnfilmer på Netflix via Wii:t och äter massa snask.
Idag köpte jag på mig både godis, läsk och chips - och gissa vad?
Idag är jag inte ens sugen på något av det jag köpt... doh.

 

Alla som känner mig eller känner till mig stannar mig och frågar om det inte är dags för att klämma ut bebisen snart. Och gud vad jag önskar att det fanns ett utsatt datum för förlossningen så man kunde säga att "jo om tre veckor och två timmar och trettiosju minuter kommer hon!". Det verkar liksom vara det enda folk är intresserade av att veta, "om det inte är dags snart...", och jag kräks på den frågan, verkligen. Det är ingen höjdare att "springa" runt med en övervikt och svara på denna fråga gång efter gång...

 

Idag blev jag stoppad fem gånger på hemvägen av bekanta som ställde just precis den frågan.

En annan fråga man kan ställa istället är "Hur mår du?"

Det känns som en fråga jag kan svara på i alla fall. Även fast det är olika från dag till dag eller timma till timma.

 

Jag tar tillbaka mitt påstående om att det troligtvis blir en tidig morgon.
Det borde ha blivit en tidig morgon om inte annat. Men det blev det verkligen inte. Imorse vid åtta snåret så känner jag mig utvilad och pigg, går på toa och tänker att jag bara ska vila ögonen tills Kevin vaknar då han fortfarande sov.

Vad som känns som endast en minut senare - så kommer Kevin och knackar mig på ryggen och säger att han är hungrig.
"Gör en smörgås då, jag kommer upp snart" blir mitt svar - fortfarande kvar i drömmen.

"Men mamma, jag har ätit smörgåsar. Jag åt två förut!"

Då slår jag upp ena ögat och inser till min förskräckelse att klockan är kvart i elva. Varav jag flyger upp ur sängen, bildligt talat.
Herregud, stackars barn!

Det sjukaste är att jag somnade som en gris halv tolv igår kväll! Så uppenbarligen behövde jag eller kroppen samla energi...

Nu har han fått en ordentlig frukost, och vi ska göra oss klara att gå till mina föräldrar snart som har lunch/middag som väntar på oss...

Jag saknar mina gamla kläder. Inte mina gamla kläder, utan mina normala, vanliga kläder. Ibland vill jag springa upp på vinden och hämta ner dem, alla IKEA-påsar som är fyllda med mina älskade kläder. Men jag vet att jag bara kommer få en enorm ångest då näst intill alla tröjor blir magtröjor och alla byxor blir... omöjliga att få över låren. Så för min egen skull bör jag vänta med att ta ner dem.

Men så fort bebis är född och min mage dragits tillbaka lite så ska jag skicka upp mina gravidkläder på vinden istället och njuta av att kunna klä mig i fler än tio klädesplagg som jag gör för tillfället.

JAG LÄNGTAR!

 

 

Precis den dagen man inte har något godis, inga popcorn eller chips hemma så blir man supersugen på just det, givetvis... Funderar på att baka en kladdkaka eller något. Eller enbart göra smeten då jag kan vara utan kakan om jag ska vara ärlig. Å andra sidan så lär jag med högst sannorlikhet vara vaken hela natten om jag enbart skulle äta smeten, vilket inte är så smart nu när jag förhoppningsvis vänt tillbaka mitt dygn rätt igen.

 

Nej ärligt talat så blir det nog att kväva sötsuget med en liten flaska vatten och en morot eller något.
Imorgon är det lördag så då får vi gå och handla massa snask.

 

 

Imorgon direkt efter frukost går jag och Kevin till mina föräldrar. För tillfället vräker snön ner så förhoppningsvis kan vi ta oss fram till dem utan att behöva klättra över snöhinder och snöhögar. Men det ska bli mysigt med vuxet sällskap. Andreas kom upp ur sängen vid halv tre och gick till jobbet nu vid halv fem. Han är osäker på om han behöver jobba hela natten ännu en gång eller inte, stackaren. Jag lär ju få information om det under kvällen eller natten.

Trots att jag är förkyld har jag fått en hel del gjort idag. Har städat, diskat, lagat mat (okej, endast lunchen är lagad mat idag) och tvättat två maskiner tvätt. Nu inväntar jag kvällens långfilmer på tv:n och ska förhoppningsvis sova lika gott i natt som igår natt.

Man kan ju alltid hoppas.

 

Kan inte minnas den dagen jag kände mig så här utvilad. Vakna klockan nio och inte känna mig trött är helt underbart!

 

Igår stängde jag ner all teknik redan strax innan midnatt. Sista gången jag tror mig minnas att jag kollade på klockan så var den halv ett. Och jag vaknade imorse av att Andreas kom hemtrampandes klockan sju i hallen men somnade om direkt. Underbart.

 

Kevin vaknade också nu först nio och satte sig ute i vardagsrummet med ödlan Oscar som sällskap från Netflix. Så nu har jag gjort honom sällskap här ute tills dess att han säger att han är sugen på frukost.

Andreas ringde nu ikväll och berättade att han skulle jobba hela natten istället för till tolv, ett. Så han kommer nog hem först klockan sju eller åtta imorgon bitti. Usch, stackars mig och stackars honom. Jag kan räkna timmarna vi har spenderat tillsammans den här veckan då han har sovit bort dagarna och jobbat på kvällarna och nätterna. Å andra sidan så behöver vi pengarna och han är den enda som kan jobba så vi har inte så mycket val. Och han är enormt duktig som tar ett och ibland två arbetspass på en dag. Min duktiga man. ♥

 

Idag bjöd jag in mig själv och Kevin till mamma och pappa på middag på lördag. Andreas jobbar ju både fredag och lördag eftermiddag - kväll - natt, så då blir det att jag och Kevin äter middag ensamma vilket inte alltid är så himla kul. Så jag kom med det perfekta förslaget att vi skulle äta hemma hos dem. Min mamma tyckte också att det var en bra idé. WIN.

 

Nu är det bara tjugotre dagar kvar innan bebis beräknas komma.
Tjugotre dagar. Okej, tjugotvå egentligen då det bara är två timmar kvar av det här dygnet.
Sjukt hur fort tiden går...

 

Nu ska jag snart hoppa i säng för en gångs skull är jag ganska trött i tid. 

 

Jag ställde mig och städade upp här hemma några minuter innan Andreas stack till jobbet nu på eftermiddagen. Det känns verkligen som jag är sjukt bakis idag med snoret som trycker i näsan och hostan som blir värre och värre för varje gång jag utövar min groteska hostsång, och mitt huvud som känns som det går i slowmotion. 

 

Somnade som sagt om vid åttasnåret och sov till halv ett när jag insåg att tandläkartiden blev inställd. Det var en himla tur att Kevin åt en ordentlig frukost imorse och att det fanns äpplen tillgängliga i köket för honom vid fruktstundstiden.

Hur som haver så hade jag ingen lust att laga middag idag. Så jag rotade i frysen och fann en påse med potatisplättar. Win. Så här är dagens middagstips.

Tror det är dags för mig att dra en trisslott idag. Även om jag inte vinner så känns det värt att ta en för sakens skull. Vi skulle nämligen ha gått till tandläkaren med Kevin nu på morgonen men min kropp hade nog inte hängt med i svängarna nu när jag är så extremt trött och EXTREMT förkyld. Så istället för att jag ringer och bokar om för sömnbrist så tänkte jag att jag kunde bita ihop och gå på tiden i alla fall.

MEN.
Tandläkaren ringde hem till mina föräldrar (förstår inte varför dem blir utsatta för min telefonterror hela tiden för?!) och sa att Kevins tandläkare var fast på tåget och inte kom någonstans. Hallefuckinglujah. Inte för att jag tycker illa om henne - utan för att jag bara verkligen inte orkade gå dit. Så vi fick en ny tid i mitten av Januari. Så då är det stor chans att min mamma får gå själv med Kevin med tanke på att bebis har kommit till oss då. Men det gör hon nog så gärna.

 

Nu ska jag sova i några timmar - och sen direkt iväg till affären för att dra högsta vinsten, typ.

Det är så jävla jobbigt att inte sova om nätterna. I natt somnade jag vid tre efter att ha varit guldlock och provat alla sängar i lägenheten. Först soffan hos Kevin. Sen vid två-tiden kröp jag ner bredvid Andreas och till sist vid tretiden så la jag mig i soffan i vardagsrummet och där somnade jag efter drygt tio minuter.

 

Värst av allt är att jag vaknade en halvtimma innan jag skulle upp också.

Min mamma är på väg hit till åtta-tiden. Förhoppningsvis kommer hon fram hela vägen hit utan snöhinder. Vi lär komma tillbaka hem igen runt halv elva om jag inte somnar in på vägen...

 

Just nu känns allt möjligt faktiskt.

 

Att vara hemma med Kevin är supermysigt nu när vi är sjuka. Enda nackdelen är bara att han ockupperar TV:n med sina barnfilmer och barnkanalen. Så man känner sig alldeles hjärntvättad efter att ha spenderat en hel dag tillsammans med Kevin och dagens "moderna" barnprogram som inte lär barnen ett dugg.

 

Andreas jobbar hela natten i natt och imorgon natt också. Så det blir till att underhålla sig själv. Så idag har jag bunkrat upp med film och o'boy och knäckebröd. Måste bara kolla på Stalkers på tv3 innan jag börjar med filmtittandet. Haha.

Förhoppningsvis somnar jag ganska tidigt ikväll...

Håll tummarna för det i alla fall.

 

Igår hade jag sjuka sammandragningar igen så jag somnade inte förrän halv tre inatt. Helt sjukt, trodde ett tag att vi var tvugna att åka in, men när jag ställde mig i duschen mitt i natten så avtog dem tack och lov. Tycker synd om grannarna bara som hör mig duscha mitt i natten, men dem får helt enkelt stå ut.

 

Ni ska se vilket oväder det är här ute - det känns verkligen inte som något ultimat "föda barn"-väder precis. Så nej, hon får helt enkelt vänta med sin ankomst. Strax utanför oss så har en lastbil som säkert levererat varor till någon restaurang eller café fått stopp i snön. Och lite längre ned på gatan åt andra hållet stod två bilar och kämpade tidigare i morse, jag tror de tillslut tog hjälp av traktorn som plogade vägen här utanför... och nu märks det knappt att den vägen är plogad längre.

Imorgon bitti ska jag och Kevin upp tidigt och gå en promenad också. Snälla, söta snön, kan du ha slutat snöa då kanske?

Det har snöat minst en decimeter snö nu ikväll. Och imorgon är det tal om plusgrader ute efter att det varit tio minus nu i flera dagar. Hur knasigt är inte det på en skala. Snacka om temperaturförändringar. Kevin somnade som en gris vid kvart över åtta idag. Vi gick ju upp kvart över sex imorse så det var kanske inte så konstigt. Jag somnade dock om direkt efter jag ringt till fritids för att säga att vi blev hemma och sov till klockan var kvart över tio, haha. Så skönt att Kevin kan sköta sig själv på morgonen.

Han kom dock och hoppade ner under mitt täcke under tiden som jag sov, så fort han blev kall om fötterna för att värma sina iskalla fötter mot mina lår. Behöver jag ens nämna att jag skrek smått och han skrattade ett nöjt skratt. Han är en liten djävulsunge ibland, haha. 

 

December måste vara rena drömmånaden för alla elbolag. Vi har i alla fall en hall-lampa, en julstjärna i vardagsrummet och ljulstaken tänd dygnet runt nästan. Nåväl, vi skulle ju kunna släcka dem på dagen, men jag tycker det ser så mysigt ut när det är lite lampor tända även under dagarna.

Jag undrar hur mycket elbolagen tjänar under december månad egentligen. Det lär ju vara kopiöst mycket mer nu än under resterande året i alla fall.

Andreas stack och jobbade vid femsnåret och jag ställde mig och gjorde middag i form av råriven rödkål, rårivna morötter, äpple och bacon i en salig blandning. Det blev riktigt gott. Har ätit det en gång tidigare, fast denna gång lät jag grönsakerna koka i buljong till all vätska reducerats. Blev otroligt gott och riktigt schysst med den salta baconsmaken som kontrast till den söta kålen och moroten.

Imorgon har jag bara disken kvar och så ska jag starta en tvättmaskin om jag orkar, haha. Kevin har inte kissat i sängen på över en vecka så jag har absolut inte samma behov av att tvätta varje dag som innan. Han är så himla duktig min krabba. ♥

Händer det en olycka så är det oftast en gång i veckan nu till skillnad mot flera olyckor per natt som förut. Min älskade stora, duktiga unge.

Kevin blev hemma med mig idag, så vi har roat oss med att kolla på Gustav 2 på Netflix och ätit mammas lax till lunch. Eller Kevin fick laxen till lunch och jag åt rester sedan några dagar tillbaka. Min näsa rinner hela tiden, Kevin har nyst runt hundra gånger idag - okej, men ett tjugotal i alla fall och halva natten spenderades med att han hostade stackaren. Så nu handlar det om att kurera oss så vi blir friska för jag vill inte ha bakterier kvar när bebis väl kommer. Med andra ord så har jag inte tid att vara sjuk nu, punkt!

Så nu blir det till att äta soppa med massa vitlök till middag idag så att vi värmer upp kropparna och dödar alla bakterier. Nudelsoppa tycker jag låter som ett utmärkt val. Synd bara att jag förätit mig på jordnötter så att ställa sig och laga middag precis nu känns inte direkt aktuellt.

Jag avskyr när det händer... När jag vaknar en halvtimme innan klockan ringer. När jag ligger och räknar ned minuterna innan vi ska gå upp. Speciellt när jag somnade närmare halv ett och har sovit som en påse nötter.

Men det är bara att gilla läget.

 

Inte nog med det så håller jag på att bli förkyld också. Plus att jag hade närmare tjugo sammandragningar i rad igår kväll, och vaknade med sammandragning i morse. Sammandragningarna börjar smärta i ländryggen för tillfället. Jag hoppas det bara är uppvärmning inför vad som komma skall. För jag är fast besluten om att låta henne ligga där inne till i början av januari.

 

Min fina mamma ringde mig igår kväll, direkt efter jag publicerat mitt sista inlägg och jag höll på att dö av skratt tack vare min gullemamma.

 

 

Kastade precis Kevin i säng och har spenderat lite av kvällen i vardagsrummet som omväxling. Har dock inte gjort annat än att knappa på datorn halva kvällen dock. Passade även på att vika tvätt, diska och bädda både våran och Kevins säng.

Nu har jag själv lagt mig till rätta i sängen och ska snart sova, förhoppningsvis.
Det är verkligen på tiden att jag vänder mitt dygn rätt nu och undviker att sova på dagen helt. I veckan ska Kevin ta med sig en klasskompis hem från skolan också, och då har jag inte tid att ta en tupplur på dagen, haha. Dom har verkligen tjatat om att få träffas efter skolan och det passar nog bäst nu innan bebisen kommer tror jag, hellre det än efter då jag troligtvis kommer behöva några veckor att ta igen mig på och hitta dygnsrytmen då också.

Imorgon ska Kevin bada på badhuset också. Huwa, jag fryser av bara tanken. Mest för att jag minns hur det var när jag var liten och väntade på bussen hem med klasskompisarna mitt i vintern och håret hade frusit till is. Riktigt hemskt var det. Men det är tur att Kevin näst intill är snaggad i alla fall, haha.

En räddande ängel måste jag säga är den personen som uppfann långkalsongerna. Otroligt skönt att slippa frysa om benen idag, trots att långkalsongerna hänger som en rörmockares byxor över min gravida rumpa. Men det är låren som är den värsta utsatta kroppsdelen för min del när jag går utan, och det tar sjutusen år att få dem uppvärmda igen.

 

Jag och Kevin gick hem till mina päron efter skolan. Eller jag gick och Kevin blev dragen i pulkan, latmasken, haha. Mamma bjöd på supergod norsk lax stekt i ugnen så nu är jag proppmätt. Jag är otroligt glad över att Kevin är galen i lax. På hemvägen fick Andreas dock hämta mig. Mina ben ville inte ta mig hem igen så han fick köra upp och hämta oss, haha.

Nu har jag precis fixat upp barnsängen med lite slit, stånk och stön. Men nu är den på rätt våningsplan, anpassad för en nyfödd. Perfekt.

Nu är vi hemma i alla fall. Mys.