Nu när jag är gravid så har jag svårt för att undvika alla dessa "gravid" appar som man med hjälp av kan följa varje milimeter av graviditeten. Jätteroligt, och spännande verkligen. I vissa fall.
Här om dagen så stod det något i stil med:
"Nu har magen blivit lite större och du kan ha svårt att komma i dina vanliga byxor.
Många mammor får lätt ångest då de har större barn att dom spenderar för lite tid med barnet i magen"
Say what? Ska jag få ångest över att min bebis (som just nu är lika stor som en halv banan och som för övrigt hänger med mig var jag än går) och jag inte spenderar lika mycket tid tillsammans som jag och Kevin får göra?
Jag vet inte - men jag kan verkligen inte minnas att jag "spenderade" så mycket tid med Kevin när han låg i magen. Där emot tänkte jag hela tiden på vad jag åt, hur mycket och såg till att äta lite oftare än jag tidigare gjorde då mina matrutiner inte alltid låg på prio ett innan graviditeten.
Jag har dock jättelätt att få ångest om jag och Kevin inte spenderar tillräckligt med tid tillsammans. Det känns som bebisen kommer kräva tillräckligt av min tid när den väl kommer utanför min mage och kommer sätta storebrorsan i andrahand med amining, gos och blöjbyten. Så nej, jag har ingen ångest över att jag inte spenderar tid med min halva banan i magen.
Här om dagen så stod det något i stil med:
"Nu har magen blivit lite större och du kan ha svårt att komma i dina vanliga byxor.
Många mammor får lätt ångest då de har större barn att dom spenderar för lite tid med barnet i magen"
Say what? Ska jag få ångest över att min bebis (som just nu är lika stor som en halv banan och som för övrigt hänger med mig var jag än går) och jag inte spenderar lika mycket tid tillsammans som jag och Kevin får göra?
Jag vet inte - men jag kan verkligen inte minnas att jag "spenderade" så mycket tid med Kevin när han låg i magen. Där emot tänkte jag hela tiden på vad jag åt, hur mycket och såg till att äta lite oftare än jag tidigare gjorde då mina matrutiner inte alltid låg på prio ett innan graviditeten.
Jag har dock jättelätt att få ångest om jag och Kevin inte spenderar tillräckligt med tid tillsammans. Det känns som bebisen kommer kräva tillräckligt av min tid när den väl kommer utanför min mage och kommer sätta storebrorsan i andrahand med amining, gos och blöjbyten. Så nej, jag har ingen ångest över att jag inte spenderar tid med min halva banan i magen.
Att fatta beslutet att skaffa barn är ett oerhört ställningstagande. Det är detsamma som att besluta sig för att resten av livet ha sitt hjärta vandrande utanför ens kropp.
