Lyckan att finna sig själv.

publicerat i Onördigt, Tjejsnack, Värt att tänka på.;

I mitt sökande att hitta mig själv. Att mota bort andras influenser, åsikter och krav - för att ersätta dem med mina tankar, min vilja och mina egna åsikter har visat sig svårare än jag tidigare trott.


Bara en sådan sak som att jag slutat dricka helt gör att folk ställer sig helt frågande när jag står på krogen och försöker ha kul. 

"Men vad gör du ute om du inte dricker?"

"Har kul?"

"Men varför har du ens slutat dricka för och det kan knappast vara kul för dig att komma  med bara fulla människor?"

"Av samma anledning som att man röker. Antingen gör man det för ofta vilket i längden leder till ett dåligt beroende eller så är det bara en jävligt dålig vana. Och att vistas i miljön med påverkade människor påminner mig bara om varför jag slutat dricka från första början."

"Ska du inte ha något från baren alltså?"

"En cola?"

"Jag kan spetsa den med Rom om du vill?"

"Nej tack, jag köper något själv sen förresten.." 



Jag har börjat ifrågasätta mig själv om jag gör rätt i att gå ut utan att dricka, att aktivt välja att inte dricka eller missbruka andra beroenden. Att ha valt att ta bort TV:n, barnen har ändå ersatt den med datorn och mobiltelefonen... ibland känns det som att försöket att hitta mig själv lett till att jag bara har svårare att acceptera vem jag verkligen är. 

Jag har börjat inse att jag måste stänga in mig själv helt för att inte påverkas av andras viljor och influenser. Och det är jag alldeles för social för - så det är out of the question. 

Där emot så känner jag att jag kommer fortsätta att leva mitt liv med minimalistiska beroenden. Vissa beroenden är bra och ger något tillbaka. Som när jag påtar med mina blommor och växter. Men andra beroenden måste jag lära mig att minska eller helt leva utan. 

Min digitala vän, mobiltelefonen måste jag minska mitt användande av markant. Jag tänker på det dagligen, men det som påverkar användningen är alla användningsområden. Telefon, sms, miniräknare, klocka, google, karta, kamera. Ibland önskar jag att jag var nittio och oförmögen att använda mig av modern teknik... 

Menskopp.

publicerat i Tjejsnack;

Jag måste lovorda denna uppfinning. Vem fan kom på den? Vem är det som är värd Nobelpriset? Jag som blöder som en krigsskadad soldat de första mensdagarna måste tacka gudarna (eller min kära vän Malin som jag fick menskoppen av) för denna magiska lilla sak. Mina slemmhinnor är alltid som en öken när jag stoppat in mina bomullstamponger mot tredje bytet samma dag, men med en menskopp så torkar man inte ut slemhinnorna vilket inte leder till någon smärta.


Och för mig som arbetar 12-15 timmars pass måste ge ett gott ord åt den då jag slipper gå in på toaletten 6 gånger för att checka till mitt skydd. Under ett så långt pass så räcker det med 2-3 gånger. Ibland inte ens det. 

Och! Bäst av allt! 
Man betalar för en menskopp, använder den i tio år. En enkostnad för vad jag betalar för tamponger i halvåret! Helt sjukt. 

Koka, använd, koka, använd. 

Inget svinn här inte. Och sjukt enkel att ta med sig i fickan, väskan, ha i badrumsskåpet när man inte använder den.. 

I love it!

Köp, köp, köp om ni får chansen. 
Jag har konverterat till menskopp och kommer aldrig gå tillbaka till tampong igen. 

Någonting står inte helt rätt till.

publicerat i Denise, Tjejsnack;

Från och till kickar det här obehaget in. Jag kan vakna rädd och med ångest. Det finns dagar som jag inte ens kan ta mig upp ur sängen. Idag är en sån dag. Jag sov från midnatt igår till elva imorse. Gick ut med Julie, lagade lunch och gick och la mig i sängen från halv två till fyra. Somnade om som en gris.


På måndag ska jag tillbaka till sjukhuset. Nytt test. Ny väntetid. Nytt återbesök. Hela min kropp skriker att något är fel. Men jag har inte orkat ta tag i det. Jag vill egentligen inte veta vad som är fel med min kropp. Utredningen har pågått i snart ett år sedan dem hittade första problemet. Därefter har jag fått invänta och se om något händer. Om det växer. Om det är godartat eller inte. Men än så länge så testar dem mig bara. Jag får inte veta mer än att jag ska komma tillbaka. 

Jag hade önskat att dem pratat klarspråk med mig. Det hade gjort min ångest mycket lättare. Min energi som jag har till mina barn har tagit slut. Jag sover mig igenom min barnvecka. 

Jag vill vara pigg igen. Men något säger mig att jag bara kommer bli tröttare med tiden. 

Något i mig är trasigt. 
Det känns som någon tömmer mig på den energin jag behöver för att klara av livet. Inte ens smink kan rädda mig längre. 

Besvikelsen som uppstår...

publicerat i Denise, Tjejsnack;
... när citronen man beslutat sig för att äta inte är tillräckligt sur.
... när o'boy pulvret är slut då behovet av något sött väger tyngre än det "sura"
... när man kommer på att man satte på en tvätt imorse och den inte hängt sig själv (på torkställningen).
... när favorittandkrämen är slut och man får använda barnens tills en ny är inhandlad.
... när batterierna är slut och man verkligen, verkligen behöver batterier.
... när man sagt åt sig själv att sova innan tio och man tittar på klockan och upptäcker att klockan är tio.
... när man inte ens är trött vid tio fast man borde vara det.
... när man inser hur mycket man saknar sitt gamla, långa hår.
... när man upptäcker att man bara har sex avsnitt kvar innan Grey's säsong 7 är slut.
... när man inte hittar säsong 8 någonstans.
... när citronen man inte alls ansåg vara sur ger sura uppstötningar och halsbränna.
 
Livet är hårt ibland helt enkelt.
 
 
Mitt hår från i början på sommaren, typ...

Enkla steg för ett bättre självförtroende.

publicerat i Tjejsnack;
Släng alla modetidningar. Bränn dom. Dom hjälper inte dig för att må bra. Istället skälper dom dig och ditt självförtroende. Tänk inte på hur kvinnorna ser ut i tidningen och jämnför inte med hur du ser ut till skillnad mot dem. Du-är-inte-dom. Och snälla, försök inte bli som dom heller. Dom är pinnsmala och går på knasiga dieter och går säkert på regelbundna läkarbesök för att bekräfta att dom inte ska gå av på mitten.

Lyssna först och tala till punkt sen. Många antar nämligen att folk snackar skit om en, och snackar om en bakom ryggen. Istället för att lyssna på vad personen verkligen har att säga så man kan få svar på det man gått och trott. Det kanske till och med är så att personen tror samma sak om dig och att det är därför ni hellre går omvägar för att inte möta varandra, istället för att prata om det. Det är bättre att höra på vad människan har att säga om dig istället för att du bygger ett frö i ditt huvud som troligtvis inte stämmer.

Strunta i alla förväntngar. Har du en plan om hur du vill att ditt liv ska se ut så följ den vägen istället för att lyssna på dina föräldrar som vill att du ska bli utbildad försvarsadvokat. Deras planer gör inte dig lycklig i alla fall. Och stå på dig. Det är ditt liv - det är du som ska prestera bra.

Vad är det som motiverar dig. Håll koll på allt som motiverar dig. Det kanske är något du är extra bra på som du vill utveckla och jobba vidare på. Allt som gör dig till en bättre människa gör också att ditt självförtroende höjs.

Seså. Ut och fixa bättre självförtroende.

Fåfänga.

publicerat i Tjejsnack;
Jag har tänkt på en sak (ovanligt)
Men det är att allt mindre barn blir "äldre" genom att visa en så tydlig fåfänga. Vem får dom denna fåfänga av? Den kan inte bara dyka upp av sig själv. Den bara kan inte det. Det måste vara föräldrarnas påverkan, eller TV:ns påverkan, eller syskonens påverkan, eller kompisens påverkan.

Jag har märkt i mina arbeten som barnskötare och mat-tant hur treåriga småflickor går förbi spegeln och verkligen spanar in sig själva, rättar till håret, tröjan och aggerar som en fjortonåring. Det är sjukt. Ett barn i den åldern ska inte alls tänka på hur dom ser ut. Ett barn ska föredra en lerpöl framför en spegel, varesig man är tjej eller kille.

Det är så otroligt tydliga genusgrupper idag. Det är skrämmande att se hur flickorna föredrar att välja en barbie framför en bil och hur killarna grupperar sig och tänker ut "krigsplaner" i deras krigslekar. När jag var liten var jag en pojkflicka, och lite av det beteendet sitter kvar än idag, jag har alltid föredragit lego, krigsgubbar och pistoler framför dockor och smink.

Men givetvis är det upp till var och en att välja vad dom vill bli och vilket "kön" man föredrar i leken. Men jag kan aldrig minnas att min tids 90-tals barn präglades av en så enorm fåfängda. Det var först när man närmade sig tonåren som man började sminka sig, borsta håret istället för att knyta fast det i en boll på huvudet eller tänkte på hur man klädde sig och allt detta gjordes enbart för att man skulle vara som alla andra.

Det var innan man växte upp och insåg att man är starkare om man inte gör och ser ut som alla andra...




Skönhetsideal.

publicerat i Tjejsnack;
Jag har tänkt på en grej ett ganska bra tag. Tjejer som målar över sin näsa på bilder? Whats up with that?
Skäms dom över den? Sitter den ivägen? Är den för stor eller för liten? Konstig i profil? Och VEM är det som har sagt att den är så ful att dom  väljer att måla över den med en fyrkant eller prickar eller ränder?

Vem är det som har gett er ett så dåligt självförtroende att ni inte vågar stå för hur ni ser ut?
Jag är en average joe. Jag var aldrig någon populär tjej och tillhörde därför inte dom som klassades som snyggast i plugget, jag var inte heller någon som blev utsatt på ett negativt sätt. Men jag skulle aldrig låta mig skämmas över hur jag ser ut.

Alla är vackra - vare sig du upplevs som tjock eller mal, lång eller kort, fyrkantig eller rektangulär, päronformad eller äppelformad, brunögd, blåögd, grönögd, blond, brunett, eller svarthårig, kines eller afrikan, europe eller amerikan.

Ni vet att vi föddes utan smink va? Och att vi förhoppningsvis kommer att dö utan också.
Så varför inte bara vara au naturell?


Våga vägra smink. Våga vara dig själv. Våga va unik!
För ingen ser ut som du!

Måste man dricka.

publicerat i Tjejsnack;
I mitt umgänge har alkoholen en lite för stor inverkan på olika fester och arrangemang. Dricker man så är man accepterad, gör man det inte så får man massa följdfrågor - varför dricker du inte, frågor.

Tillock med min sambo har lite svårt att acceptera mitt val kring att inte dricka alkohol. "Men ta en cider, det dör du inte av". Vissa finner alkoholen som en lugnande vän. Jag finner den som min största ovän.

Jag har druckit. Det är därför jag har rätt att klassa den som en ovän. Jag har druckit så pass mycket att jag varit tvungen att bli buren hem. Jag har vält bord i sömnen då jag slaggat på någons soffa. Jag har blivit målad i ansiktet och jag har tillock med gjort en tatuering på en hemmafest på fyllan.

Därför tar jag avstånd från alkohol idag. Sån pass avstånd att när jag går ut och "festar" med mina vänner så dricker jag alkoholfritt. Men har man inget körkort så har man egentligen ingen anledning att ta avstånd från alkohol.

Hur är det med er? Ger ni era vänner följdfrågor om dom inte dricker, eller är det upp till var och en?

Ni kanske har tagit avstånd från alkohol själva?



Det där med ankbröst och svanbröst.

publicerat i Tjejsnack;
Jag har alltid varit minst i klassen. Alltid använt mig av storlek small i kläder och har alltid varit lite "sen" på det mesta. (Okej, i'll admit it, inte på alla ämnen och i allt kanske!). Precis när jag började få myggbett till bröst så blev jag gravid och fick, KA BOOM, - Dolly Parton under en natt - bröst som jag inte längre kunde handskas med. Amningen gick bra på ett bröst. Det andra bröstet sinades ganska snart och återgick till sin normala storlek, size zero. Det andra bröstet blev aningens större, men ingenting att hänga i julgranen precis. (Inte för att jag har lust att hänga mina taxöron i julgranen - det vore ju idiotiskt...)

På senare tid så har jag haft sån ångest över brösten. Det är ändå brösten som gör kvinnan... eller kvinnan som gör brösten? Whatever. Bröst är viktiga i alla fall. Det är inte så att jag kommer dra ner byxorna inför en främmande person för att verkligen bekräfta att jag är brud, hoppas jag.

Men idag finns alla möjligheter i världen till att bli bekväm med sig själv. Det finns operationer för den som vill riskera sitt liv. BH-inlägg för den som vill riskera att skrämma skiten ur sitt one night stand. Och så finns det jättebra BH:ar på Lindex för en billig peng.

Låt oss ta en titt på skillnaden mellan en "vanlig" BH och en "BH-send-from-above-BH".


Do you see my point here?