Men det är att allt mindre barn blir "äldre" genom att visa en så tydlig fåfänga. Vem får dom denna fåfänga av? Den kan inte bara dyka upp av sig själv. Den bara kan inte det. Det måste vara föräldrarnas påverkan, eller TV:ns påverkan, eller syskonens påverkan, eller kompisens påverkan.
Jag har märkt i mina arbeten som barnskötare och mat-tant hur treåriga småflickor går förbi spegeln och verkligen spanar in sig själva, rättar till håret, tröjan och aggerar som en fjortonåring. Det är sjukt. Ett barn i den åldern ska inte alls tänka på hur dom ser ut. Ett barn ska föredra en lerpöl framför en spegel, varesig man är tjej eller kille.
Det är så otroligt tydliga genusgrupper idag. Det är skrämmande att se hur flickorna föredrar att välja en barbie framför en bil och hur killarna grupperar sig och tänker ut "krigsplaner" i deras krigslekar. När jag var liten var jag en pojkflicka, och lite av det beteendet sitter kvar än idag, jag har alltid föredragit lego, krigsgubbar och pistoler framför dockor och smink.
Men givetvis är det upp till var och en att välja vad dom vill bli och vilket "kön" man föredrar i leken. Men jag kan aldrig minnas att min tids 90-tals barn präglades av en så enorm fåfängda. Det var först när man närmade sig tonåren som man började sminka sig, borsta håret istället för att knyta fast det i en boll på huvudet eller tänkte på hur man klädde sig och allt detta gjordes enbart för att man skulle vara som alla andra.
Det var innan man växte upp och insåg att man är starkare om man inte gör och ser ut som alla andra...
jag är också en kill-tjej som gör lite av allt möjligt och så trivs jag bäst :)