Lyckan att finna sig själv.

publicerat i Onördigt, Tjejsnack, Värt att tänka på.;

I mitt sökande att hitta mig själv. Att mota bort andras influenser, åsikter och krav - för att ersätta dem med mina tankar, min vilja och mina egna åsikter har visat sig svårare än jag tidigare trott.


Bara en sådan sak som att jag slutat dricka helt gör att folk ställer sig helt frågande när jag står på krogen och försöker ha kul. 

"Men vad gör du ute om du inte dricker?"

"Har kul?"

"Men varför har du ens slutat dricka för och det kan knappast vara kul för dig att komma  med bara fulla människor?"

"Av samma anledning som att man röker. Antingen gör man det för ofta vilket i längden leder till ett dåligt beroende eller så är det bara en jävligt dålig vana. Och att vistas i miljön med påverkade människor påminner mig bara om varför jag slutat dricka från första början."

"Ska du inte ha något från baren alltså?"

"En cola?"

"Jag kan spetsa den med Rom om du vill?"

"Nej tack, jag köper något själv sen förresten.." 



Jag har börjat ifrågasätta mig själv om jag gör rätt i att gå ut utan att dricka, att aktivt välja att inte dricka eller missbruka andra beroenden. Att ha valt att ta bort TV:n, barnen har ändå ersatt den med datorn och mobiltelefonen... ibland känns det som att försöket att hitta mig själv lett till att jag bara har svårare att acceptera vem jag verkligen är. 

Jag har börjat inse att jag måste stänga in mig själv helt för att inte påverkas av andras viljor och influenser. Och det är jag alldeles för social för - så det är out of the question. 

Där emot så känner jag att jag kommer fortsätta att leva mitt liv med minimalistiska beroenden. Vissa beroenden är bra och ger något tillbaka. Som när jag påtar med mina blommor och växter. Men andra beroenden måste jag lära mig att minska eller helt leva utan. 

Min digitala vän, mobiltelefonen måste jag minska mitt användande av markant. Jag tänker på det dagligen, men det som påverkar användningen är alla användningsområden. Telefon, sms, miniräknare, klocka, google, karta, kamera. Ibland önskar jag att jag var nittio och oförmögen att använda mig av modern teknik... 

Jag har aldrig varit så trött.

publicerat i Denise, Värt att tänka på.;

Den här känslan. Jag somnar runt tio om kvällarna. Vaknar runt halv nio. Går upp och gör det jag måste (som frukost till barnen). Går och sover en stund till. Vaknar strax innan lunch. Äter lunch. Går och lägger mig. Sover och vaknar om vart annat. Intalar mig själv att jag måste aktivera mig, göra något "nyttigt". 


Försöker koncentrera mig men tappar fokus. Brände maten. Brände popcornen. Brände pannkakorna imorse. Beslutar mig för att göra kall mat i fortsättningen, typ. 

Nu är det dags igen. Min kropp skriker efter sömn. Jag-måste-sova-nu. 

Gör mig lycklig nu, gör mig lycklig igen.

publicerat i Denise, Jobb, Värt att tänka på.;

Det är full fart mellan barnveckor och arbete. Ibland känns det som jag bor på jobbet, och några veckor framöver så kommer jag praktiskt taget göra det också. 


Försöker väl finna lyckan där för tillfället så att tiden går snabbt. 

Jag har hittat massa nya vänner i allt som händer runt omkring mig. Vissa helt nya, andra lite äldre men vi fick oss en kickstart och en anledning till att ses. 

Jag är ledig idag. Enda dagen på veckan som jag faktiskt är fri. Eller fri och fri... fri mellan tvättpassen. Jag har tvättstugan idag nämligen. 

Fick veta för några dagar sedan att jag får tillbaka pengar på skatten i år också. Så jävla skönt. Jag var helt övertygad om att jag skulle få betala då jag hade så många olika arbeten. Men jag tror det var tack vare min förra chef som drog femtio procent i skatt då jag jobbade alldeles för få timmar där för att det skulle vara värt att ta ut alla timmar. 

I helgen står jag i baren på Järnet. Ni kommer väl dit och rockar loss till de irländsk-inspirerande bandet "Mulligans"? 

Well. Jag kommer stå där och dubsteppa i alla fall. Jag hoppas vi hörs! 

Utflykter.

publicerat i Barnen, Bilder, Värt att tänka på.;

Julie älskar ordet utflykt. Bara ordet gör vår grej mer spännande. Jag kan säga: "ska vi ta en utflykt till apoteket" och hon skiner upp och utbrister "JA! Och när vi kommer hem dricker vi varm choklad." Det är belöningen för alla utflykter som man gör nu på vintern. 


Fördelen med att ha ett så laddat ord som utflykt där hon förväntar sig något, är att det aldrig blir något tjafs. Hon går och går, och kan gå i flera timmar om hon skulle behöva. 

Här omdagen var vi på vattentornet. Högst uppskattat av den minsta. Den stora som jag också tvingade dit uppskattade inte vårt äventyr lika mycket. Han klagade mest och orkade inte alls gå upp de 107 trappstegen som leder till vårt vattentorn. Men jag fick upp honom (med lite tjafs och lite bråk.) Jag måste komma på ett känsloladdat ord för en elvaåring också. Ordet utflykt klingar inte riktigt rätt... 

Ont i magen

publicerat i Värt att tänka på.;

En bekant, en granne, någons bästa vän, syster och nu änglamamma. Hon förlorade sin fyra månader gamla son och hennes man fick direkt på sig skulden. Jag får ont i magen. Jag såg deras fina son första gången bara timmar gammal. Fortfarande skrynklig efter att ha legat inne i nio månader. Hon visade stolt upp honom inlindad i vagnen bland filtar. Jag minns detta som igår och att jag var förkyld så jag ville inte närma mig honom annat än att kika från avstånd.

Pappan pratade jag med bara dagar innan dagens händelse skett. Ont i magen. Läser på Flashback, står bara massa skit som vanligt om hur mamman, hur hon är white trash. Det är inte alls den mamman jag träffat. Hon var social och trevlig och vill passa in, liksom vi andra som är klassade som outsiders. Hon är ung, 21 och trebarnsmamma, änglamamma till lilla hjärtat som så olyckligt fått avsluta sitt liv. Jag var precis som henne - då, innan mitt liv fick en vacker vändning då jag träffade Andreas. Jag var osäker och ville vara alla till lags, precis som hon är nu. Vi var väl i samma ålder när hon fick sitt första barn, så jag känner med henne lite extra.

Pappan tror jag är oskyldig. Men även han kommer ha problem med att få tillbaka sitt liv nu när folk stämplat honom som mördare. Media, tv, radio. Allt. Hans liv är förstört hur som helst, vad jag än väljer tro och hur folk väljer att lita på media eller inte så kommer han aldrig mer vara anonym i den här staden.

Läser på Facebook. Kommer in på mammans profil där hon skriver hur hennes son precis dött bara timmar efter händelsen. Jag tänker att hon måste vara i djup chock, då Facebook är det sista jag skulle bry mig om då mitt barn gått bort. Minuter senare kommer en till statusuppdatering där hon uppmanar oss att inte tro på det media skriver, hon vet - det är hennes son som gått bort.

Alla följer med spänning vad som händer, på Facebook, på tidningarna och på Flashback. Själv har jag ont i magen av allt som skett och kan inte riktigt smälta att det stod så många utanför hennes dörr idag när jag och min mamma gick förbi, bara sekunder från mina föräldrar. Poliser, tekniker och likbil. Herregud.

Tänk om det är sant. Tänk om han faktiskt gjort detta.

Jag lekte i deras lägenhet som barn. Jag tältade på den där tomten, hoppade studsmatta på deras baksida, hade filmkvällar i deras vardagsrum. Fårpanikavallaminnen.

Jag kommer gå och lägga mig intill Julie ikväll, be en bön för fina Theodor och krama om mina vackra barn ordentligt innan jag somnar.

Mammahjärtat värker. Vila i frid.

Svar från Ur's programchef.

publicerat i Värt att tänka på.;
Ger mig själv en facepalm och suckar över deras inkompetenta svar.
Fick ett svar igår från UR's programchef och är så otroligt besviken över hennes svar att jag inte ens orkar svara henne med ett mail.

"Hej Denise!

Jag är ansvarig utgivare för programmet Ahmed i Medeltiden. Du hade synpunkter på programmet och vi är alltid tacksamma för tittares åsikter, både bra och dåliga.

Jag förstår att du reagerade på att ordet hora dök upp. Vi har dock gjort bedömningen att det fanns ett tydligt pedagogiskt syfte och att exemplet belyser något viktigt. Det visar på en klar koppling mellan nutid och medeltid. Redan då användes ordet hora som ett skällsord och för att kränka. Vi ansåg att programmet hade en tydligt sammanhang och historisk kontext. Det är en dramatisering där vi också lyfter fram att det inte är ett ord som är lämpligt att använda. Berättarrösten säger, Elsaby Nyman döms den 14 augusti 1478 i Stockholm till att sitta i stupstock för att vittnen har har hört Per Skinnares hustru Katrin, kallas för hora. Att kalla någon för hora eller något annat elakt anses som ett väldigt allvarligt brott i medeltidens Sverige.Så används ordet i programmet.

Jag hoppas att detta ger dig en tydligare bild. Du är annars välkommen att återkomma med frågor!

Med vänlig hälsning"

 

 

 

Jag ser flera brister i detta mail. För det första så var klockan runt fem på eftermiddagen när programmet sändes. Många barn som inte ska höra detta ord sitter framför TV:n och hör ordet Hora upprepande gånger, betydligt fler gånger än vad Ami nämner i hennes mail då personer utanför dramasketchen tillbaka i "modern" tid också nämner ordet Hora flera gånger. Som nummer två så var Kevin inte så intresserad av resten av programmet annat än att diskutera det fula ordet med mig som han hört i programmet, så han brydde sig inte om att höra deras långdragna förklaring med vuxna ord som han ändå inte förstår sig på. Så det var helt enkelt upp till mig som förälder att diskutera detta ord med min son som jag anser är alldeles för ung för att ens höra talas om det "yrket"...

Det lönar sig att jobba.

publicerat i Värt att tänka på.;
För några dagar sedan när min kärmor tog bussen hem från jobbet så kollade hon upp mot vårt hustak och ringde oroande till mig och sa att vi absolut inte fick gå under hustaket mot framsidan då det hängde stora istappar, meterstora mot marken.

På hemvägen samma dag gick jag till Röda korset (då dem har sin dörr mot det hållet) och frågade om dem ringt till fastighetsskötaren. Det hade dem, men dem bad även mig ringa. Så jag ringde några gånger utan att få något svar.

Igår hade det fortfarande inte hänt någonting och istapparna hängde fortfarande kvar på hustaket. Jag hade inte reagerat så starkt om det inte vore så att det är en promenadväg till och från skolan för många barn och pensionärer promenerar fram och tillbaka på samma sträcka för att ta sig till Röda korset, samt hundar som gärna nosar vid husknuten... Så jag ringde 114-14 och fick prata med en jättetrevlig polis om detta ärende, då jag inte visste var jag skulle vända mig. Hon skulle ta reda på var jag skulle vända mig och återkomma.

Två minuter senare ringer hon och säger att istappsjouren i Stockholm finns. Så jag fick nummret dit och ringde på en gång. Dom i sin tur skulle ta kontakt med vår fastighetsskötare. Och nu, dagen efter jag ringt istappsjouren så står folk på vårt hustak och sopar ner snö och istappar.

SKAM den som ger sig.
 

Älskade barncitat.

publicerat i Värt att tänka på.;
Jag blir aldrig trött på farmor, men det blir farfar.
(Therese, 6 år)

Farmor betalar barnbiljett på bussen. På det viset sparar hon pengar och känner sig tio år yngre.
(Nanna, 6 år)

Min mamma är så himla fin, för hon har så långa bröst.
(Bjarne 6 år)

Jämställdhet betyder att mamman och pappan producerar barnen tillsammans. Förr i tiden var det bara mamman som födde upp barnet, medan pappan gick fram och tillbaka till banken.
(Anette, 7 år)

Pappa säger att mamma är medvetslös när hon köper kläder.
(Tor, 6 år)

De vuxna kan äta så mycket godis de vill, vara uppe så länge de vill och sminka sig så mycket de vill. Det hemska är ju att de inte vill det.
(Louise, 7 år)

Ett pensionärshem är en sorts kennel för gamla människor. Familjerna kan lämna de gamla där om de ska åka på semester eller om de vill vara i fred. Fast de behöver inte ha koppel på sig.
(Pelle, 6 år)

Jag vet att det finns rymdvarelser. E.T. och Roger Pontare och Raptur RX2. Men de är snälla.
(Filip, 7 år)
 
Förr i tiden var tandläkaren en farlig person. Han använde järnstänger och drog ut tänder överallt. Till och med visdomständerna drog han ut. Därför visste folk inte så mycket på den tiden.
(Dag Emil, 7 år)

Jag tycker om att slå min syster. Inte medvetslös, bara så att hon förstår allvaret.
(Jörgen, 7 år)

Det är väldigt typiskt för föräldrarna att skylla på sina barn om det till exempel inträffar en katastrof i lägenheten.
(Oliver, 6 år)

Jag tror folk var lyckligare förr i tiden. I alla fall såg det ut så. Idag blir barnen tvingade att skratta och se glada ut.
(Mattias, 6 år)

Förr i tiden var de inte så bortskämda. De hade inga lekar eller soffkuddar eller Mariekex. Istället hade de mera gråa saker som inte var farliga för naturen.
(Håkan, 6 år)

När man gifter sig ger man varandra ett tysthetslöfte. Om man inte håller det, måste man skilja sig och då måste man dela på lamporna och knivarna och för det mesta kan man inte komma överens om vem som ska ha barnen. De som inte kommer överens om det måste gå till en börsmäklare. Han bestämmer att den ena ska ha barnen och då får den andra ett extra matbord eller nåt istället.
(Regina, 7 år)

När jag slåss med min lillebror får jag inte slå tillbaka. Det gör jag inte heller. Jag biter istället.
(Susanne, 7 år)

Mamma säger att jag är svartsjuk på Simon, men det är inte sant. Det är bara helt vanligt hat.
(Ingrid, 8 år)

Det blev så många barn eftersom tanterna inte jobbade utan hade barnen som jobb. Och när barnen blev större blev mammorna nästan arbetslösa, därför måste de få nya hela tiden.
(Eskil, 7 år)

Bortsett från att hon är död är mormor min bästa vän.
(Sonja, 7 år)

Min mormor är inte så gammal som hon ser ut och det ska hon vara glad för.
(Ida, 6 år)

När mormor var ung var hon kvinnosakskvinna. Men sedan gifte hon sig med morfar som var trädgårdsmästare och då kan man nästan säga att hon blev grönsakskvinna istället.
(Espen, 6 år)

Morfar är så gammal att han inte kommer ihåg längre varför han tycker om kvinnor.
(Tore, 8 år)

Gamla tanter lägger inte ägg. När de är så där fyrtio eller femtio år slutar tanterna lägga ägg. Det betyder att de inte längre kan producera människor. Kläckningen börjar någon gång i fjortonårsåldern och pågår ända till medelåldern.
(Johannes, 8 år)

När man gifte sig förr i tiden, var det för att staten sa det och prästerna tyckte att det var bäst. Idag kan man slå sig ihop med den ena sambon efter den andra utan att staten vare sig säger mu eller bä.
(Tove, 7 år)

Förr i tiden fick pappan inte lov att föda barn. De tyckte att det var omusikaliskt. Men idag är det vanligt att mannan och pappan föder barnet tillsammans.
(Kathrine, 6 år)

Man måste inte gifta sig i kyrkan. Man kan gifta sig på socialkontoret. Eller man kan flytta ihop utan att tala om det för någon. Det viktigaste är att man vet det själv.
(Nina, 6 år)

När man gifter sig spelar organismen en sorgmarsch medan bruden går mot mannen.
(Stina, 6 år)

När man gifter sig, så får man inte skratta. Och så får man inte säga nej.
(Cathrine, 5 år)
 
 
 

Det tredje behovet...

publicerat i Värt att tänka på.;
Vi hade precis bäddat rent i vår säng sedan helgen och tar hem en hund som vi vet kan hålla sitt behov nummer ett och behov nummer två utanför sängen och ute i naturen. Men vad vi inte tänkte på var att hunden hade behov nummer tre just precis nu. Så ja, det var fullt av blodfläckar på vårat lakan som givetvis trängt sig genom till madrassen... F - a - i - l.

Här är anledningen till att man inte ska ha djur i sovrummet.
 

Tack för all hjälp och allt stöd.

publicerat i Denise, Värt att tänka på.;
Jag är alldeles svettig och stressade upp mig lite för mycket över försäkringskassans idiotiska utlåtande idag tror jag. Har fått enorm kramp i benen, precis som jag legat på gym och med benpress och kämpat i över en timme, känns som världens träningsvärk nu, helmysko. Och sen har jag fått förvärkar också. Så nu blir det till att ta det lugnt resten av kvällen. Jag har ingen tid att föda nu när jag har massa att stå i.
 
Jag har som ett alternativ imorgon att ringa min barnmorska och få en läkartid till som kan intyga att jag faktiskt inte kan jobba på något annat jobb heller. Kan jag få en läkare att skriva det utlåtandet så står det i breven från försäkringskassan att jag har rätt till all ersättning för perioden retroaktivt. För nummer ett, det är inte jobbet i sig som är problemet - problemet ligger i att ta sig till jobbet för mig som inte har bil och körkort. Så hur man än trixar och fixar så kommer jag ha problem med att ta mig till och från jobbet och det kan mina tidigare sjukskrivningar faktiskt intyga om.
 
Just nu ligger jag dränkt i papper, blanketter och era fina kommentarer på bloggen så som på facebook som faktiskt hjälpt mig en hel del inför nästa månad. Det är tur att ni finns, kommer med råd, hjälper och stöttar. Så ikväll ska jag sätta igång min föräldrapenning så jag i alla fall får in lite pengar itll nästa månad annat än barnbidrag och underhållsbidrag. Just nu känns det förjävligt att "leva" på barnbidraget. Tur att jag har en dygnet runt - arbetande man som kan få ut till alla räkningar, annars hade vi varit körda.

Läste också på om gravidersättning och det har jag inte heller rätt till med tanke på att försäkringskassan anser att jag fortfarande kan ta ett annat jobb än det jag har. Ond cirkel ab.

Men det är lugnt... jag andas fortfarande.
 
 
 

Nappar det?

publicerat i Värt att tänka på.;
Jag är kluven i frågan om napp.
Det är otroligt bekvämt att stoppa in ljuddämparen i ett barns mun men kruxet är att det lätt blir ett beroende - för barnets del alltså. Med Kevin hade jag det otroligt bekvämt med att ta bort nappen då han vid ett års ålder fick kräksjukan. Han tog helt enkelt inte mot nappen då han fick kräkreflexer varje gång han stoppade den i munnen, så jag tvingade honom aldrig till att fortsätta med napp efter ett års ålder. Han hade tack och lov knappt fått några tänder då - så dem hann inte bli lidande.

Hur lite jag än vill använda mig av napp så kommer jag troligtvis göra det i alla fall. Mest för bekvämlighetens skull. Mest för mig och mitt brösts skull. Åh, jag är så himla kluven i frågan om napp. Jag vill använda mig av det, men ändå inte då jag vet hur svårt det är att få bort beroende från barn...

Tankar om förskolor!

publicerat i Värt att tänka på.;
Det känns kanske lite tidigt att börja tänka på förskolor redan nu. Men när Kevin föddes så var det babyboom samma år han föddes vilket resulterade i att jag satt och ansökte om förskoleplats redan när Kevin var någon vecka gammal för att försäkra mig om att jag verkligen skulle kunna komma tillbaka till skolan som planerat och få gå klart de tre resterande åren som jag hade kvar av gymnasiet samtidigt som jag med säkerhet visste att han kom in på en bra förskola.

Redan nu ligger jag och funderar över vilken förskola som skulle passa. Jag älskar förskolan nere vid sjukhuset. Jag älskade Kevins förskola som verkligen bevisat för mig att de anpassar verksamheten efter barnens eller barnets behov. Jag gillar också en förskola som bara ligger ett stenkast här ifrån. Men grejen är den, med tanke på att jag själv jobbar inom en bemanning som rekryterar personal till alla dessa förskolor så vet jag en hel del om förskolorna, om säkerheten och om personalen. Och till saken hör också att många av de i personalen har blivit goda vänner till mig privat på många av de förskolor runt om i kommunen och jag älskar att få komma och jobba på dessa ställen med alla fantastiska barn.

Kruxet är nu alltså att jag måste välja en förskola som jag känner att jag inte behöver arbeta på längre vilket är enormt svårt val, och en förskola som jag känner att vår dotter kommer trivas på bäst.

Från Kevins förskolepärm finns massvis av bilder och bus dem hittat på.
Som den dagen Kevin gick hem från förskolan och på vägen berättade att han hade suttit i en helikopter.
Ni må tro att det är stort för en femåring, att bara få sitta i en så cool uppfinning.

Andras barn, hundar och kattungar.

publicerat i Denise, Värt att tänka på.;
Att låna någon annans bebis och vara barnvakt är typ samma sak som att låna någon annas hundvalp och vara hundvakt. Det bästa som finns är att man kan lämna tillbaka dem när det blir för jobbigt eller efter att dagen är slut...

Jag älskar djur och barn, really i do. Men kanske inte djur som man måste passa upp tjugofyrasju så länge inte ägaren är med här hemma och kan avlösa en. Vi fick hit Tezzie halv sex imorse då hennes Husse skulle till jobbet. Jag sov inne i Kevins rum för tillfället så jag stördes tack och lov inte under natten av att hon kom, då jag  redan sover dåligt som det är. Men sen på morgonen så var jag tvungen att gå in i sovrummet och garderoben för att hämta kläder att ha på mig och då blev plötsligt hunden mitt ansvar för att jag väckt henne. Så med hunden på mitt ansvar så gick hon och sket i hallen när vi satt och åt frukost och detta såg jag först efter att jag trampat i skiten och satt på mig skon av bara farten för att gå till skolan med Kevin. Epic fail.

Så jag fick gå in på toaletten och köra ett snabbt fotbad (lätt när man knappt når sina fötter då magen är ivägen), spy upp frukosten, byta skor och gå mot skolan med Kevin. Andreas fick ta  hand om skiten.
 
Konversation mellan mig och Andreas.
"Hon bajsade inne någonstans. Jag trampade i det och fick skiten i skon".
"Jaha men jag torkade upp det?"
"Uppenbarligen inte allt... eftersom hälften hamnade under min fot".
"Men hon var duktig i alla fall - hon bajsade precis vid dörren"
"Mmmpf... jag måste gå och sätta mig och bajsa vid dörren nu!"

Så himla härligt med hundar, andras bebisar och små kattungar.
Jag måste dock tillägga att jag föredrar bebisar framför djur då dem i alla fall är rumsrena från början med hjälp av blöjor. Okej, dem spyr a lot men hellre spya än att trampa i bajs.
Eller?
 
 

Lilla Anna.

publicerat i Värt att tänka på.;
Anna.
Tjejen som försvunnit i Göteborg hon är äntligen hittad vid liv efter tjugo timmar.
När man läser om ett sånt fall med en nioårig tjej så hoppas man på att hon fått syn på ett djur och följt efter och gått vilse i en skog, det är det försvinnandet man hoppas på, och givetvis på att allt kommer ordna sig och att hon kommer till rätta. I det här fallet är det en tjugoåring som åkt dit då han mitt i natten försökte dölja Anna under herrkläder och hade inte personen från Missing People varit uppmärksam på detta så hade Anna kanske fortfarande varit försvunnen.

Jag började givetvis gråta när jag läste om artikeln på Aftonbladet. Vad fan har en tjugoåring med en nioåring att göra, och stackars lilla Anna blev funnen först klockan tre på natten. Men tack och lov för organisationen som hjälper och stöttar så många barn och föräldrar, vänner och släktingar i kampen om att finna någon närstående som försvunnit. Och TACK OCH LOV för att lilla Anna kom till rätta.
 

♥

Föräldraskap

publicerat i Värt att tänka på.;
Det finns fler typer av uppfostringsmetoder. Här har jag tagit fram några av mina personliga favoriter.

Antingen couching (även kallat passivt föräldraskap) - där föräldern ligger i soffan och uppfostrar barnet med att säga vad som är rätt och fel, (det är metoden jag använder för tillfället.) Gör barnet fel så skriker man, gör det rätt så uppmuntrar man genom att säga, "bra!". Man pallar inte riktigt med att vara förälder. Eller att vara närvarande. Så man förflyttar sig mellan alla tänkbara liggplatser i lägenheten (och tro mig, vi har många valsalternativ här hemma), och ligger och rättar barnet utan något engagemang i det man egentligen säger.

Sen har vi coaching (även kallat aktivt föräldraskap) - en sån förälder man enligt instruktionsboken ska vara, om det funnits någon instruktionsbok alltså. Den föräldern engagerar sig, tar sig tid att förklara rätt och fel för barnet och allt ska ske efter regelboken. Man är ett team som familj och alla ska vara med på noterna. Ingen lämnas utanför eller ensam. Om ni sett en hockeymatch och ser hur tränaren berömmer sina spelare, peppar dem och taggar dem, så är coachingföräldern.

Sen finns det curling föräldrar. De som väljer att servera allt åt sina barn, deras sängar och rum blir bäddade för att föräldern gör det. Barnen får en skev verklighetsbild och uppfattas ofta som bortskämda. Har barnet en känd förälder så har den också en stor fördel, för den kan ta nytta av den väg som mamma eller pappa banat åt dem och bli kända på deras bekostnad, det är en win, win situation here Houston.
 

Känner mig IQ befriad.

publicerat i Denise, Värt att tänka på.;
Ibland slår det mig hur mycket jag faktiskt har att lära av livet. Trots att jag stått på "egna ben" i över åtta år nu och fått ta vuxna beslut så känns det fortfarande som jag har så otroligt mycket att lära mig av livet utanför. Jag vet hur jag får in pengar - det är lätt. För att få pengar så måste man jobba och det har jag gjort i flera år och den inkomstkällan har alltid varit pålitlig, även om den vissa månader genererat i mer pengar, och andra månader mindre. Men för att tjäna pengar måste man förtjäna dem, makes sense.
 
Men nu när jag varit sjukskriven så tog jag vissa saker för givet. Kanske lite väl mycket för givet. Jag trodde det räckte med att skicka in inkomstuppgifter och sjukskrivningsintyg för att få en sjuklön från försäkringskassan. Det är ingen som förklarat annat för mig, så jag tog det för givet. Idag när jag ringer försäkringskassan så säger dem att jag inte gjort någon anmälan om sjukskrivning. Och jag känner mig så dum. Så korkad och blåst. Helt IQ-befriad för att förtydliga min känsla.

Ärligt talat så känner jag mig mest dum över att jag förlitar mig på det svenska systemet och att det ska funka. Ungefär som när man lär sig en ny köksmaskin och man förväntar sig att den ska göra allt man säger åt den att göra genom endast ett knapptryck. I wish....

Tack och lov så lånar min mamma ut de fyratusen kronor som behövs för att jag ska klara mig (tack och lov för att jag sparat undan endel sedan tidigare månader), och pengarna som gått förlorade kommer så klart retroaktivt från försäkringskassan från och med sjukskrivningstidens början, elfte september till slutet av november, men de kommer först i slutet av november månad på grund av min okunskap...

Och jag antar att man får bita i det sura äpplet helt enkelt.
Och min mamma är verkligen en räddande ängel. Vad skulle jag göra utan henne.
Men en sak är säker... man lär sig av sina misstag - och man är aldrig för gammal för att lära sig något nytt.

Och nej, under mina år som arbetande så har jag aldrig varit sjukskriven tidigare, så detta är något nytt för mig helt enkelt.
 
 

Var tvungen att ta ett IQ - test för att bekräfta att mina uppgifter faktiskt inte stämde, och jag är väl ganska average Joe när det kommer till IQ't i alla fall. Jag får hitta något annat att skylla min brist på intelligens i framtiden.
 

En pappa.

publicerat i Värt att tänka på.;
Jag är så otroligt nervös för tillfället.

Tänk, om bara några veckor - och tiden rusar redan snabbt förbi, så blir vi fyra fem. Som jag sagt tidigare så är det en till individ som ska lära kännas och som vill lära känna oss. Hur kan man inte vara rädd (mer skräckblandad förtjusning) och nervös inför den förändringen. Det som kommer ske om några veckor är ingen småsak.

Tänk om jag glömt bort allt från Kevin. Med Kevin hade jag visserligen inget försprång alls. Jag hade knappt hållt i en nyfödd bebis innan honom. Men ibland önskar jag att det fanns en instruktionsbok i "hur man blir en bra förälder; steg ett". Men å andra sidan så hatar jag informationsböcker för huvud taget. Alla barn fungerar ju olika, så hur kan en bok förmedla den fakta man behöver? 

Allt handlar om magkänsla helt enkelt.
Just nu ber min magkänsla om middag, det är troligtvis därför dessa udda tankar kommer upp i huvudet.

Men fäder och pappor har en lätt uppgift.
Om man vill räknas som far behöver man bara vara juridiskt och biologiskt bunden.
Vill man vara pappa har man som uppgift att vara engagerad och ta ansvar - lära barnet och finnas till hands.

Lätt som en plätt. För dem är det bara att välja.

Det som är skönt för mig är att jag redan nu vet var Andreas kommer stå - både nu och i framtiden. För oavsätt om vi väljer att leva alla våra liv ihop eller gå isär i framtiden så kommer han alltid vara en pappa. Och inte bara en pappa - utan en engagerad pappa, en aktiv pappa och en pappa som alltid kommer sätta sina barn i första hand och sig själv i andra. Bara en sån sak som att ta in ett okänt barn i sitt liv och sätta sig som en förebild och förtjäna tillit är en enorm gåva som han lyckats tillgodoge sig.
 
Och bara en sån sak som att binda relation med bebisen i magen, från samma dag som han fick veta om att jag var gravid - till idag känns otroligt skönt, han har alltid visat ett intresse. Och han bryr sig - och finns där för oss i alla väder. ♥
 
 
Nej, middag var det...
 
 
 

En tanke.

publicerat i Värt att tänka på.;
Jag läste en artikel på expressens hemsida nyligen om en femtonårig pappa i stockholm som tvingades snatta för att ha råd med mat till sitt barn. Han påstod att de inte hade det bra ekonomiskt och att mamman och barnet bor hos hennes föräldrar för tillfället.

Jag fick bara en sådan klump i halsen efter att ha läst denna artikel. Det hade lika väl kunnat vara jag som snattade för att få mitt liv att gå ihop. Mina förutsättningar såg inte så mycket bättre ut än deras, men mina föräldrar hjälpte mig verkligen på fötter, lät mig gå klart skolan och skaffa mig ett jobb.

Jag är bara ledsen över att alla inte har samma förutsättningar, trots att vi bor i samma land.
Men en sak är säker. Varesig man har råd eller inte så gör man vad som än krävs av en för att ens barn ska må bra.
 
Jag har svårt att tycka att den här killen gjorde fel, trots att vi alla vet att det är etniskt fel.
 

Det finns fördelar med allt.

publicerat i Denise, Värt att tänka på.;
Klart det finns fördelar med att vara vuxen.
Det finns alltid fördelar. Mina fördelar idag har varit att ta sovmorgon och låta sambon sköta frukosten. Ta en lång dusch och tvätta håret för att sonen är sjuk och ligger i soffan större delen av dagen. Till frukost åt jag, chokladkaka, kringlor och russin - för att jag kan.
 
Och här har jag bara sagt allt negativt med att vara vuxen.
Äsch, ärligt talat så älskar jag det.
 
(Om Kevin frågar har jag ätit rågbröd till frukost och ett paket russin, om han mot förmodan skulle hitta min tallrik med smulor på alltså...)
 
 
 

Nackdelar med att vara vuxen.

publicerat i Denise, Värt att tänka på.;
 
Vad lär vi våra barn?
Vad lär våra barn sig av våra beteenden?

Att det är okej att skrika på varandra när man inte kommer överrens, att det är okej att kasta saker i marken, smälla i dörrar, och att man inte alltid kan älska varandra och andras beteenden? Allt som vi föräldrar säger åt våra barn att inte göra utför vi själva. Klart att de blir förvirrade och oroliga individer.

Idag är det helt enkelt ingen bra dag och jag ber om ursäkt över att bloggen blir lidande en dag till.

Just nu behöver jag nog mest lägga den på hyllan ett tag, utan att känna att bloggen är ett krav. För det finns så jävla många andra krav i livet just nu i alla fall. Och jag får helt enkelt bete mig som den jag är skapt för att vara - den vuxna... även fast jag helst av allt skulle vilja vara någons barn just precis nu och slippa allt som hade med ansvar att göra.