Ibland slår det mig hur mycket jag faktiskt har att lära av livet. Trots att jag stått på "egna ben" i över åtta år nu och fått ta vuxna beslut så känns det fortfarande som jag har så otroligt mycket att lära mig av livet utanför. Jag vet hur jag får in pengar - det är lätt. För att få pengar så måste man jobba och det har jag gjort i flera år och den inkomstkällan har alltid varit pålitlig, även om den vissa månader genererat i mer pengar, och andra månader mindre. Men för att tjäna pengar måste man förtjäna dem, makes sense.
Men nu när jag varit sjukskriven så tog jag vissa saker för givet. Kanske lite väl mycket för givet. Jag trodde det räckte med att skicka in inkomstuppgifter och sjukskrivningsintyg för att få en sjuklön från försäkringskassan. Det är ingen som förklarat annat för mig, så jag tog det för givet. Idag när jag ringer försäkringskassan så säger dem att jag inte gjort någon anmälan om sjukskrivning. Och jag känner mig så dum. Så korkad och blåst. Helt IQ-befriad för att förtydliga min känsla.
Ärligt talat så känner jag mig mest dum över att jag förlitar mig på det svenska systemet och att det ska funka. Ungefär som när man lär sig en ny köksmaskin och man förväntar sig att den ska göra allt man säger åt den att göra genom endast ett knapptryck. I wish....
Ärligt talat så känner jag mig mest dum över att jag förlitar mig på det svenska systemet och att det ska funka. Ungefär som när man lär sig en ny köksmaskin och man förväntar sig att den ska göra allt man säger åt den att göra genom endast ett knapptryck. I wish....
Tack och lov så lånar min mamma ut de fyratusen kronor som behövs för att jag ska klara mig (tack och lov för att jag sparat undan endel sedan tidigare månader), och pengarna som gått förlorade kommer så klart retroaktivt från försäkringskassan från och med sjukskrivningstidens början, elfte september till slutet av november, men de kommer först i slutet av november månad på grund av min okunskap...
Och jag antar att man får bita i det sura äpplet helt enkelt.
Och min mamma är verkligen en räddande ängel. Vad skulle jag göra utan henne.
Men en sak är säker... man lär sig av sina misstag - och man är aldrig för gammal för att lära sig något nytt.
Och nej, under mina år som arbetande så har jag aldrig varit sjukskriven tidigare, så detta är något nytt för mig helt enkelt.
Var tvungen att ta ett IQ - test för att bekräfta att mina uppgifter faktiskt inte stämde, och jag är väl ganska average Joe när det kommer till IQ't i alla fall. Jag får hitta något annat att skylla min brist på intelligens i framtiden.
Fast helt allvarligt. Varför har de inte hört av sig till dig och meddelat det? Det är väl inte för mycket begärt ?