http://familyportrait.blogg.se/

Idag har jag hunnit med mycket redan, i alla fall om det räknas med att ringa massa samtal. Kevin var jättekonstig igårkväll men jag fick svar i morse på varför han gick runt och pratade i sömnen. Han var nämligen jätterädd för sin kudde igår. Eller för sprickan som bildas när man har två kuddar bredvid varandra. Varje gång han är påväg att få feber så promenerar och pratar han i sömnen och i morse fick jag en jätteledsen kille i famnen med närmare fyrtio graders feber. Stackars kråkan. Men det går fullt med virus och bakterier just nu, så det är vila, vila, vila som gäller och så är det bara att hoppas på att andra föräldrar resonerar lika dant när deras barn är sjuka så att sjukdomarna inte sprids runt ett varv till. Han har fått i sig massa saft nu på morgonen så förhoppningsvis sjunker febern lite och han blir piggare under dagen.

 

Idag skulle Kevin gått till skolsystern för mätning och vägning också men det får vi strunta i då han som sagt har feber, så jag ringde återbud till det i morse. Sen har jag ringt om blanketter till dagisplats för Julie. Haha, känns helt sjukt att behöva tänka på det redan nu när hon är sju veckor gammal men man måste dessvärre vara ute i god tid när det gäller såna saker om man vill hamna på den dagisplatsen man önskar. 

 

Jag har även ringt fritids och sjukanmält Kevin och ringt min mamma då hon skulle hämtat Kevin från skolan. Haha. Bara massa måsten helt enkelt. 

Nu tänkte jag börja städa när liten fortfarande sover och Kevin ligger och vilar i sin säng. Måste ju börja någonstans.

 

 

Mitt i allt jobbigt så finns det faktiskt ljusa stunder också.

Som i natt vid halv tolv skulle jag ta upp Kevin på toaletten första gången. Jag brukar alltid ta upp honom två gånger efter läggdags. En gång vid halv tolv och en gång vid halv tre. Då vet jag att han kan hålla sig torr hela natten i sängen.

Igår gick han och la sig som vanligt vid halv åtta, tog sin medicin och fick släcka lampan vid kvart över åtta. Så skulle jag ta upp honom och han hade drömt några mardrömmar under kvällen så han var väldigt rädd för att gå in på toaletten av någon anledning. Så jag tvingade honom inte utan stängde av mina mobil-larm och lät honom sova hela natten. Men jag var helt övertygad om att det skulle skett en olycka i sängen. Men det hade det inte och gud så stolt och så mycket beröm Kevin fick som kunde hålla sig i över tio timmar!

Idag ska Kevin åka skridskor i ishallen med klassen. Andreas har fixat varm choklad och jag har packat frukt och saft i skolväskan. Nu ska jag snart fixa kläder till grabben och Andreas tar med honom till skolan. Jag och syrran ska stanna hemma och ladda batterierna och gå lite ärenden lite senare på förmiddagen.

 

De senaste dagarna har jag inte hunnit med någonting. Julie har någon form av kvällskolik och skriker sig otröstlig intill bröstet i några timmar, fiser och rapar om vart annat. När hon väl somnar så får man inte lägga ifrån henne för då fortsätter det. Så helst ska hon ligga på magen, över mig hela tiden till jag svettas ihjäl.

Jag har inte haft tid att äta middag på ... flera dagar. Det är tur att min mamma gör mat till oss titt som tätt som vi fryser in som bara är att värma på.Här om dagen hittade jag tack och lov en ost och skinkpaj i frysen som - pling - fick bli micromiddag till Kevin. Det är den enda hemalagade mat vi får se på vardagarna när jag är ensam hemma. Själv lever jag på mat som inte tar längre tid än 30 sekunder att göra, som fullkornsbröd och risifrutti. Ibland hinner jag även smeta på något smörliknande på smörgåsen också men det är bara om jag har tur.

 

Duschen och jag har inte träffats på fyra dagar och jag sover som en kratta. På dagarna har jag hundratusen ärenden som måste uträttas och ja - som ni förstår är inte energin precis på topp längre. Det är ett under att jag inte tittar i kors av utmattning än.

Varje gång Julie gråter och är otröstlig så vill jag också sätta mig och gråta. Men jag vet bättre, framförallt vet jag att det varken hjälper henne eller mig med att sätta sig och gråta. Men det är enormt jobbigt och frustrerande med ett barn som är otröstligt. Tack och lov så sover hon på natten... efter halv ett, framåt halv två alltså. Och brukar vanligtvis sova till framåt elva. Nackdelen är bara att jag måste vakna och ta hand om Kevin. Annars hade jag fått tillräckligt med sömn jag också.

Något som känns lite jobbigt är att Andreas jobbar natt och sover på dagarna så avlastningen finns inte för tillfället. Han är enormt duktig som orkar jobba som receptionist på nätterna och ibland har hand om aktiviteter och kickoff;er på dagarna. Som tur är så har jag världens bästa mamma som hjälper till så gott hon kan och så mycket hon orkar vilket jag verkligen, verkligen uppskattar. Mina vänner erbjuder sig också att hjälpa till. Men jag är alldeles för svenssonaktig för att ta emot den hjälpen och tänker att "Nej - det här klarar jag av själv" trots att jag nästan går av på mitten ibland. Men det är för svårt att acceptera att hjälpen finns när man tycker att man försatt sig i en situation som man faktiskt bör klara av att handtera själv.

 

Ännu en tuff sak är att Julie  fortfarande avskyr napp. Vi har testat alla tänkbara nappsorter nu känns det som och alla kräks hon av, eller spottar ut. Där emot älskar hon att ha mitt lillfinger i munnen...

Så jag ger henne lillfingret och hon tar hela handen.

Av min fina vän Jeanette fick jag två nya bärsjalar idag. En Mai-Tai som Julie älskar och en easy hug som är min favorit hittills. Julie fick även otroligt söta kläder som hon kommer kunna använda om några månader. Tusen tusen tack för det superfina.

 

Kevin var iväg till tandläkaren med mormor idag för att räkna tänderna. Han har redan fått fem nya tänder och har ännu en tand lös. Sjukt hur fort det går. Usch, haha. Jag vill ha min lilla kille med små söta tänder och inte vuxentänderna. Man hänger verkligen inte med.. så fort går det...

 

Nu är liten vaken igen.

'

Idag drog jag och morsan med Julie till BVC. I första hand för att mätas och vägas samt för att jag var orolig över RS-virus på damen då hon varit trött och snuvig och sovit bort större delen av dagen innan tiden på BVC klockan tre i eftermiddags. Tror hon bara var vaken under ungefär tjugo minuter innan vi hade tiden i eftermiddags. Men när vi kom fram visade hon inga tecken på varken snuvighet, grinighet eller trötthet. Så hon friskförklarades ganska snabbt annat än hennes snuviga näsa som vi troligtvis kommer få leva med till hon väljer att bli frisk.

Damen har vuxit från 52 till 55 cm på två veckor och gått upp 500 gram till 4400. Helt galet. Lill-Marie antog att jag hade grädde i brösten vilket uppenbarligen bekräftats nu. Det både syns och känns att hon tjockat på sig vilket ändå är himla skönt nu när hon är sjuk.

 

På vägen hem tog morsan med oss på en shoppingrunda. I första hand för att Julie spytt ner sin mössa och det var elva minus ute så det var inte något alternativ att sätta på henne den fuktiga, nedspydda mössan igen. Så vi köpte på oss på två nya mössor, ett dussin strumpor till mig, ett par nya skor till mig, en babysitter och ett nytt underlägg till skötbordet... När vi ändå var på shoppinghumör liksom.

Mini-me ligger och sover bredvid mig. Hon är fortfarande alldeles täppt i näsan och blir utmattad av att vakna skrikande i panik och upprörd över att inte kunna andas genom näsan.

Men idag drog vi och skrev på faderskaps-pappret och skrev under om gemensam vårdnad.
Kevin är fortfarande sjuk och hostar på nätterna men är pigg under dagarna. Så frågan är om han inte ska få vara hemma hela veckan så han verkligen blir frisk igen.

Nu ligger mini-me och skriker. Hon hade tydligen beslutat sig för att enbart ta en power-nap.
Som vanligt...

Jag, Kevin och Julie ligger isolerade här hemma med världens förkylning.
Värst är det ändå för lilla Julie som varken vet ut eller in när paniken uppstår för att hon inte får luft genom näsan, stackars lilla grodan. Värre är det ändå när det känns som man misshandlar henne då man tvingar ner saltlösning i näsan på henne för bättre luftvägar och illvrålet som uppstår av det, och paniken som strålar ur hennes ögon.

Värsta mamman någonsin, det är jag - jag förtjänar ett pris för det. Trots att jag vet att det är för hennes bästa.

Igår var hon vaken näst intill hela dagen till jag gick och la mig vid elva - och under natten var hon vaken jättemycket så jag är lite mör i kroppen och framför allt mossig i hjärnan. Huvudsaken är att hon blir bättre snabbt. Eller vi alla bör bli bättre, snabbt hoppas jag. Mina trollungar. ♥

Hej mitt vinterland.

 

Kevin är helt fantastisk. Har jag sagt det någongång?
Det känns verkligen som jag vunnit förstapris när det kommer till mina barn. (Om man bortser från Julies sugbehov och att hon vägrar ta emot nappen då...)

Jag har nämligen åkt på en ordentlig förkylning så orken ligger inte på topp, Andreas jobbar nätter och sover bort hela dagarna och Kevin är verkligen min räddande ängel. Han passar syrran så fort jag behöver byta rum, fixa mat, diska eller hänga tvätt och han kollar till henne så fort hon är vaken. Behöver jag fixa middagen så är han där och klappar och försöker underhålla henne. Sover hon så sitter han som en vakthund intill henne och leker med några leksaker och säger till vid minsta rörelse från hennes sida.

Åh, vad skulle jag tagit mig till utan Kevin?
Julie kan skratta sig lycklig över att ha en så fin bror som skyddar henne. Kärleken till mina ungar är verkligen obeskrivlig. Att älska en unge är otroligt, att få chansen att älska två är mer än magiskt.

 

Bara för att Kevin är så enormt duktig storebror (och mamman är trött och orkeslös), och för att skolan har planeringsdag - så ska vi springa över gatan och köpa hamburgare till lunch. Kevin klagar inte. Och verkligen inte jag heller.

 

Liten har precis somnat.
Hon sover numer bara i korta intervaller på dagen. Det är något hon börjat med de senaste dagarna. Så tjugo minuter här, fyrtio minuter där är ungefär vad hon sover. Å andra sidan så är hon praktiskt taget däckad när jag går och lägger mig.
Kevin hämtades från skolan redan vid halv två. Jag och Louise var ute och promenerade lite på eftermiddagen så vi passade på att hämta hem Kevin tidigare. Så nu sitter han och äter mellanmål och kollar på barnkanalen och myser med en kopp jordgubbsté.

Själv är jag så trött att ögonen går i kors, bokstavligt talat. Sov drygt fem timmar i natt med vakentiden inräknat. Så jag är ganska trött och sliten.

 

Lite bilder från dagen....

 

Idag har det varit full rulle. Det började med att jag igår efterlyste ett par skridskor då Kevin ska iväg med skolan till ishallen om någon vecka, och det kändes bäst att gå ut i tid om man ska hinna med att hitta ett par som passade. Min storesyster skickade imorse ett meddelande på facebook om att hon hade ett par i passande storlek och kom över med dem några minuter senare. ♥ Kevin blev helt överlycklig när han såg dem otroligt fina skridskorna i hallen när han kom hem från skolan. Jag och syrran passade på att fika på lite saft och snackade massa skit innan jag hämtade upp grabbarna från skolan.

 

För med sig hem från skolan hade han Kevin sin allra bästa vän A. Killarna har varit bästa vänner sedan ettårsåldern på dagis och fick chansen att gå i samma klass tillsammans nu i skolan trots att A egentligen skulle få börja i annan skola egentligen. Men mamman till A kämpade massor för att killarna skulle få hamna på samma ställe, vilket lyckades.

När A's mamma kom och hämtade A så hade hon med sig tulpaner och en underbar rosa kossa till lilla Julie. (Den var ungefär dubbelt så lång som henne, haha!) Samtidigt passade hon på att nosa på lilltjejen och jag passade på att ta lite barnledigt när hon låg och njöt i Anitas famn en längre stund alldeles nöjd och belåten.

Sen, mina vänner ska ni få höra något riktigt sjukt. Min bästa vän (Kevins gudmor) som varit bosatt i Australien under två år landade i Sverige idag vid elvasnåret efter en tjugoåttatimmarsresa från Sydney. Klockan fyra ringer hon och frågar om hon får komma hit och hälsa på, trots att vi sagt att vi skulle mötas imorgon så hon skulle få vila upp sig efter resan. Men nej, hon kunde inte hålla sig, tokfian. Så klockan fem var hon hemma hos oss med massa pressenter åt både barnen och mig. Av henne och hennes mamma fick jag en ny Iphone (lycklig tjej!!!), och Kevin fick massa Hero Factory figurer och Julie fick en vagnsfigur som vibrerar när man drar den i svansen (haha!)

Nu har tågen blivit inställda från Nynäs in mot stan när min kompis ska åka hem till sin morsa, så hon kommer ingenstans. Så hon är påväg tillbaka hit för att sova här i natt, stackaren. Inte nog med att hon flugit x antal tusen mil idag och i natt utan hon tvingas vara kvar i världens ände till imorgon stackaren, bland barnskrik och en snarkande mamma, haha.

Måste också visa det enormt fina halsbandet och asken som Julie fick av sin blivande gudmor när hon var här sist.

Idag fick Kevin en egen dag tillsammans med mig och lillsyrran, men med honom i fokus.
Under en längre tid så har Kevin velat hälsa på sin gamla förskola så idag tog jag tag i mig själv och drog till skolan redan vid tolv och hämtade hem Kevin och promenerade till förskolan. Han var supernöjd över att få träffa alla hans tre tidigare fröknar och var nog mest glad över att allt såg ut precis som det brukade fast han hade slutat. Bäst av allt var nog att se gruppkorten som satt på dörren till dockvrån där han fortfarandee hänger kvar tillsammans med sina vänner.

Han kramade om fröknarna ordentligt när vi gick där ifrån. Dem har verkligen varit som extraföräldrar åt Kevin under flera år och han pratar ständigt om allt kul de gjorde på förskolan. Som Mulle. Jag är faktiskt förvånad över hur mycket han uppskattar naturen efter alla mullelektioner. Och hur viktigt det är att inte skräpa ner. Hoppas bara det håller i sig...

 

Sen drog vi till mormor och morfar där Kevin mös ner sig i mormor och morfars säng och prompt skulle vara kvar när jag och mormor skulle gå till affären. Så han blev hämtad med bil av Andreas lite senare på eftermiddagen efter att ha busat med morfar.

Imorgon är det badhuset som hägrar för min unga herre. Något som han också ser fram emot. Lilla mamman fick smått panik över att jag inte hade någon aning om var jag lagt badbyxorna. Men efter lite Sherlock Holms detektivsökande (mer paniksökande) så fann jag tillslut badbyxorna - i garderoben, precis där de bör ligga om man letar ordentligt första gången...

 

 

Brorsan är dumpad på skolan, tösen sover och mamman är förvånandsvärt pigg av sig idag.

Det är en ganska härlig måndag om jag får säga det själv.

Natten var också förvånandsvärt bra - nästan så att jag inte vågar hoppas på ännu en sån natt. Hon vaknade bara en gång under natten. Å andra sidan så somnade hon väl runt halv elva. Men ändå. Man får se ljust på det lilla som går.

I helgen har det varit full fart. Julgransplundring på folketshus för barnen. Det dansades, fikades och bjöds på godis av tomten. Slappa mamman skyllde sina trötta dansben på att hon var tvungen att bära runt på lillasyster så därför kunde jag absolut inte dansa. Så Andreas och barnen fick hoppa runt granen i takt med alla kända julklassiker och alla förväntansfulla barn och föräldrar.

Och igår var vi hemma hos barnens farmor och pysslade. Vi skulle ha gjort julpyssel innan jul men nu kom ju Julie lagom till planerat julpyssel så vi fick skjuta upp det. Men barnen var lika nöjda för det, och det målades, limmades och pysslades för fullt igår. Och jag fick chansen att äntligen få sitta med barnen då farmor och pappa turades om att göra bebis nöjd.

Vi hade en toppenhelg tillsammans helt enkelt.

Julies underbara farmor kom över en jättefin ros i kruka åt oss och glass till de större barnen. Julie fick mysa lite och även farmor som fick ladda upp med lite barnbarnsenergi.

 

Andreas dotter kom idag så nu är Kevin och hon i full gång med att leka på rummet. Dem har gottat med en lördagspåse en dag tidigare och laddar inför julgransplundringen som vi ska på imorgon. Mys...

 

När farmor var över på besök så passade Andreas på att låna henne för att byta plats på lite möbler. Så den stora byrån (chiffonjen) som stått i hallen blev förflyttad till vardagsrummet och byrån vi tidigare hade i sovrummet blev förflyttat till hallen och vagnen står numera bakom innerdörren i hallen så att vi slipper sand och grus i hela hallen. Så himla skönt, äntligen! ♥

Det går så fort allt samman. Framförallt nu. Och mitt största problem är att det inte känns som jag räcker till någonstans. Ingen som städar, viker tvätt, diskar eller tvättar. Minuten jag ska påbörja något så skriker hon och brösten ömmar och rinner till och jag blir tvungen att sätta mig med henne i famnen. Lilla Julie tar upp all tid, all uppmärksamhet och kalendern är uppbokad efter henne och hennes behov just nu. Allt som krockar med Kevins måsten behöver jag ha hjälp av min mamma med.

 

Jag som hade planerat så mycket i mitt huvud om hur det skulle bli när jag äntligen inte behövde gå runt och vara gravid och ha ont längre. Kunna lägga tjejen i vagnen och att hon skulle uppskatta det. Hon avskyr för tillfället att ligga i vagn längre stunder.

Jag känner mig låst för det mesta. Låst med en bebis som är sovande på magen eller hängandes på armen. Hon avskyr när hon inte har kroppskontakt och vaknar på minuten, de senaste nätterna har hon sovit på min arm till den domnat bort.

 

Trots att man får så himla mycket tillbaka så är det skönt att slippa den där extra kroppsdelen ibland. Att bara kunna andas och göra det man vill. Jag känner att jag försummar Kevin också, jättemycket och det gör mig både arg och frustrerad på mig själv. Det var ju inte planen att jag skulle strunta i ett barn eller inte ha möjlighet att leka med honom bara för att en annan mer krävande har kommit in i våra liv. Och det märks tydligt på honom att det inte var vad han förväntade sig heller.

Det är tur att Andreas tar Kevin för det mesta, men det förhindrar inte min ångest.
Ge mig mer ork, en sovande bebis på natten och lite mer kvalitets-tid med min favoritson. ♥

 

Liten blir tre veckor idag. Tre snabba veckor har gått och vi försöker verkligen ta tillvara på den här tiden som vi får, men trots det så känns det som tiden rusar alldeles för snabbt i alla fall. Vi kanske ska sluta njuta så mycket - då kanske tiden går saktare?

 

Bruden har blivit jättestark i nacken nu och tränar ofta på en filt på golvet med att lyfta huvudet lite varje dag. Favoriten i vaket tillstånd är att stå upp och träna benen. Något som inte är lika populärt för tillfället är att sova i babynestet. Det som tidigare varit min största räddning när det gäller att lägga ifrån mig bruden några minuter. Men nu föredras det att ligga i famnen helst hela tiden och att äta är något som görs hela tiden.

Hon har fått för sig att det är bättre att sova på dagen och vara vaken på natten och det har fått mig att inte riktigt orka prioritera bloggen...

Hon börjar också ha koll på hur man fixerar blicken. Än så länge flackar hon lite med blicken och det kan vara svårt att inte sätta ögonen i kors när man fokuserar ögonen på något. Men snart så...!

Hon har även vuxit ur storlek 50, och påbörjat användningen av storlek 56, men än så länge är storlek 56 lite för stort..

En annan sak som hon älskar är när pappa spelar gitarr för henne. Ibland kanske det uppskattas lite väl mycket när mamma vill att hon ska hållas vaken, haha. 

 

 

 

Vi tog oss in till smeten i Stockholm city idag för att strosa lite och tjejen sov sig genom sin första utflykt till huvudstaden. Haha. Hon somnade när vi åkte hemifrån och vaknade när vi kommit hem. Så hennes utflykt hade i hennes värld inte ens ägt rum. Men hon njöt av att få sitta i bärsjalen och fick i alla fall lite frisk luft då vi promenerade längs drottninggatan.

Just i detta nu ligger hon bredvid mig och drömmer någon troligtvis riktigt hemsk dröm då andningen och munnen går i ett på henne, hon "pratar" i sömnen och hennes ögon är halvöppna. Ser riktigt läskigt ut. Det är tur att man varit med om detta en gång innan med ett barn tidigare annars skulle jag nog bli riktigt orolig så som hon håller på i sömnen just nu...

Jag trodde jag skulle klara av detta med mammalivet galant och vara så himla aktiv av mig. Men herregud så trött man blir när man ammar. Och ungen släpper nästan aldrig bröstet. När hon väl släpper det så passar man på att vila själv och ta igen sig för förlorad tid och förlorad energi. Men tack och lov (tvi, tvi - ta i trä) så sover hon om nätterna än så länge. Med en och annan matpaus givetvis...

Andreas går tillbaka till jobbet imorgon. Buhu. Kommer sakna att ha någon som pysslar om mig med frukost och middag. Han har verkligen varit toppen att ha här hemma under dessa pappadagar. Men allt bra går till sitt slut. Och nu kommer han jobba natt ett flertal nätter i rad vilket genererar i att jag direkt får slängas in i skollämning, hämtning och försöka hinna med två små barn på morgonen nu hädan efter. En utmaning jag ser fram emot även fast det känns kämpigt. Men allt handlar väl om rutiner och förhoppningsvis inte allt för mycket stress på morgonen.

Tjejen har blivit lite mer än två veckor och tiden, ja tiden verkligen springer iväg. Man kan nästan se på henne hur hon växer efter varje amningstilfälle. Och trots att hon är så liten så börjar hon redan nu bilda en personlighet. Liten och bestämd i all ära. Henne kommer vi absolut inte ha lätt med i tonåren, haha. Men alla utmaningar är roliga utmaningar.

 

Blivande gudmor till Julie och en av mina närmaste vänner kom över på tjejkväll igår. Vi satt uppe alldeles för sent, åt lite för mycket mat, godis och drack massvis av läsk och snackade lite för mycket. Men precis så som det ska vara på en tjejkväll. 

 

Julie roade sig med att äta var femtonde minut och somna mellan varven till hon kom på att hon inte åt längre, och då vaknade hon och började äta igen.

 

Själv så gjorde jag och Anna världens godaste sallader som vi satt och mumsade på till middag. Jag fick massa räkor på min sallad så jag blev en mycket nöjd tjej som annars har förbud mot allt som har med skaldjur att göra...

 

 

Vid två tillfällen har Julie haft enormt mycket gaser och varit förtvivlad över det faktum att hon inte vet vad som händer med hennes kropp. Så vi beslutade oss för att prova nappen och se om den kunde ge någon tröst till hennes förtvivlan. Efter många, många försök så har vi nu gett upp hoppet om napp nästan helt. Hon får nämligen kväljningar så fort något med nappform kommer närheten av hennes mun. Fingrar går bra, men inte nappen. Inte ens den rekommenderade 0- 2 månadersnappen går in i hennes mun utan att tungan åker ut i ren panik och middagen riskerar att komma upp som sällskap...

Om vi ska använda oss av napp?
Skulle inte tro det va...!

 

Det har varit en lång dag.

Vid tio åkte vi hemifrån och var tvugna att stanna i Sorunda påvägen in till Huddinge samt i Rosenhill för att tjejen var hungrig. Helt stört vad hon kan väsnas om hon inte får käk i sig på minuten. När vi väl kom fram till Huddinge så hade öronmottagningen lunchstängt i över en timme så vi fick åka till Heron och promenera lite för att fördriva tiden. Men det gick bra. Hon skötte sig resten av tiden så att vi kunde promenera runt och kolla läget i lite butiker.

Hörseltestet då...

Det tog oss tio minuter i väntrummet och tio minuter på hörselkontrollen och hon har perfekt hörsel, även fast det är svårt att tro. Jag blir nämligen hörselskadad varje gång hon tar ton och har svårt att tro att hon får bättre hörsel av att höra sig själv skrika.

Vi träffade även på barnmorskan som fick fram Julie. Vad är oddset på det sjukhuset egentligen... Men där var hon, lika glad och trevlig som hon var när jag förlöste. Tänk vilket underbart jobb dem har!

Men nu är vi hemma och ska mysa i lugn och ro.
Härligt. Jag är helt slut efter att jag behövde vakna vid åtta imorse. Huwa. Inte lätt att vara tvungen att passa tider och saker när man somnar så sent... Nej en powernap på det här och man är fit for fight sen.

 

Det är det här jag menar med "löjliga kläder"...

 

Jag skrev med min älskade bloggvän Elin på facebook idag och berättade hur mycket Julie sover. De senaste två dagarna har hon nog bara varit vaken runt fyra timmar sammanlagt om man bortser från de halvvakna amningstillfällena som pågår i ungefär en halvtimma per gång.

Men gud straffar vissa med det samma heter det ju. Och idag har hon fått sån otrolig magknip efter att jag väckte henne strax innan tre att hon inte somnat om än. Eller, hon har tagit powernaps och resterande tid spenderat vid mitt bröst. Så, ja - nu är jag officiellt en arlakossa. (Det kändes inte bättre när Andreas kom hem med en amningspump från morsan åt mig idag också...)

Nu går hennes ögon bokstavligt talat i kors, magknipet är över tack och lov - men så fort hon "somnar" och jag lägger ifrån mig henne så slår hon upp ögonen och ger ifrån sig ett illvrål. Hon har helt enkelt bara beslutat sig för att inte somna... Så mamma är bäst nu helt enkelt. Bäst och orkeslös...

Psst...
Nu har hon "somnat" igen... 

 

 

Folk påstår att man får så mycket av barnet sekunden efter den fötts, och det stämmer verkligen.

För sekunden efter hon kom på min mage alldeles ny och skrynklig så kissade hon så det rann längs ryggen på mig. Sedan dess har givmildheten bara flödat från hennes sida då hon delar med sig av frukosten på mitt hår varje morgon då hon ska rapa. Då kan man tänka att jag kanske ska lära mig att sätta upp håret innan hon rapas... men icke. Så näst intill varje morgon får jag ställa mig i duschen.

Sekunden efter jag tar av henne blöjan bjuder hon på en blöt överraskning då hon kissar, nästan varje gång.

Hon har även bajsat på mig sekunden efter vi tagit av oss blöjan givetvis.
Sen på julafton fick vi en fin överraskning då hennes navelsträng låg inbjudande bland våra nytvättade lakan och Andreas var övertygad om att det var han som tappat en snus i sängen.

Och varenda gång en ny och ren blöja satts på så är hon otroligt snabb med att bajsa ner den också...

Så nog får man mycket tillbaka alltid.

Och från oss får hon "smisk" varje gång hon ätit, kärleks-utslag av alla pussar och kramar och av Andreas skägg, bröstmjölk i hela ansiktet så fort mamma tar ner BH:n och tvingas ha på sig otroligt löjliga kläder. Så det kanske jämnar ut sig trots allt, haha.

(För er som inte förstår min humor så kan jag meddela att jag är ironisk för att slippa onödiga kommentarer)

 

Jag håller på att städa en himla massa för att fördriva tiden. Julie sover som en gris nämligen och Andreas har åkt till min mamma en stund. Men jag underhåller mig själv med att städa, fixa och dona så att det ser något sånär bra ut i alla fall. Det känns som att vi förslappat oss undertiden som Kevin varit hos sin pappa. Vi har faktiskt gjort så mycket som - ingenting vilket vi får betala för nu. Så jag är i full fart (med undantag för denna korta paus) med att skura golv, tvätta, bädda och fixa. Andreas var så snäll och tog hand om köket innan han drog, vilket var otroligt mycket jobb bara där inne. Men ett rum är i alla fall helt klart vilket är sjukt skönt. Bara fem rum kvar då... typ.

Så skönt att få fint här hemma och så skönt att tjejen kan sova trots att jag väsnas som bara den... eller inte jag kanske. Dammsugaren gör däremot det.

 

 

Mammahjärtat smälter. ♥

Älskade lilla barn.

I natt och nu på morgonen har jag haft en sån enorm huvudvärk. Det känns nästan som det var jag som var uppe och drack hela natten och festade till. Men i själva verket så somnade jag vid tio igår kväll och vaknade tjugo minuter i tolv av att Julie var hungrig. Så jag satte mig ute i mörkret i köket och inväntade tolvslaget samtidigt som jag ammade henne. Haha.

Efter tolvslaget ville inte tjejen somna om förrän närmare halv tre. Så det blev en lång natt. Men efter att hon väl somnat så kan jag inte minnas att hon vaknade förrän vid nio och var hungrig igen. Det är dock mycket möjligt att jag ammat henne framåt morgonkvisten utan att veta om det också.

Nu har jag i alla fall ätit två citroner för att få i mig c-vitamin och förhoppningsvis få bort min huvudvärk.

Idag fyller min farmor år också. Så vi ska åka dit lite senare och överraska henne. Hon och farfar ska få träffa Julie för första gången också. Och jag lovar att ta med mig kameran så ni får se lite bilder senare.