http://familyportrait.blogg.se/

Påsken är över. 

Har varit ifrån barnen i två dagar. Har jobbat två stycken femtontimmarspass i rad. Lunch - middag och stänga bar så barnen har fått sova hos mina föräldrar. Men det har gått bra så det var skönt att kunna fokusera helt på jobbet. Älskar att jag kan jobba två dagar och få 30 timmar och har möjlighet att vara "hemmamamma" med barnen resten av veckan. Sen när jag är barnledig så kör jag femtio timmar för att komma ikapp liksom. Men det är lätt värt. 

"Mamma vad gör du nu på badrummet? Vi ska ju äta?"

Julie är sjuk. Hon kräktes som ett djur imorse. Det kom helt utan förvarning, hon som annars brukar hinna till toaletten. Hon är så rosslig i halsen och har problem att ta hand om slemmet. Vet faktiskt inte om det är slemmet som gjort att hon kräkts eller om det är någon kräksjuka på G. Hur som helst så har jag tagit det säkra före det osäkra. 

Julie älskar ordet utflykt. Bara ordet gör vår grej mer spännande. Jag kan säga: "ska vi ta en utflykt till apoteket" och hon skiner upp och utbrister "JA! Och när vi kommer hem dricker vi varm choklad." Det är belöningen för alla utflykter som man gör nu på vintern. 

Nummer ett i alla lägen. 

Idag har barnen fått laga vår lunch. Kevin stod i 20 minuter och skalade morötter, Julie skar ned dem i mindre bitar så dem kunde koka upp snabbare. 

Här har ni henne nu. Fröken Julie, nyss fyllda fyra. Hon är envisheten själv, men är alltid ödmjuk och givmild. Favoriterna är Elsa och Anna. När hon blir stor vill hon bli prinsessa och flytta till Arendal. Hon har nära till skratt och bjuder på sig själv när hon märker att andra blir glada av hennes närvaro. 

En våg av ångest drog precis över mig. Ångest över att Julie en dag kommer växa upp och bli en kvinna. Bara ordet kvinna får mig att rysa.

Det handlar väl inte egentligen om att de kommer växa upp, alla kommer växa upp vare sig de vill det eller inte. Det handlar om att jag inte vill att mina barn ska såras, för såras kommer de göra. Livet är sårbart.

Jag kommer stötta mina barn i alla beslut de kommer ta i framtiden - så länge besluten inte betyder att de kommer skada sig själva eller andra. Jag kommer stötta mina barn till att älska en person, inte ett kön. Jag kommer finnas där som en stöttepelare och en vän. Men framför allt så kommer jag finnas där som en mamma och en förälder och försöka vägleda dem på rätt väg.

Mina hjärtegryn. Vi leker en lek! Vi leker Peter Pan - och vi leker att vi aldrig någonsin växer upp. Okej? Vi skippar allt om kärlek, problem och bekymmer. Vi leker att vi flyger runt in en värld av ingenstans. Okej... Vi försöker göra detta på ett sätt så folk inte tror att vi tagit och blandat massa droger. Typ.

Väx inte upp bara.

Jag har haft en tendens att somna sent och vakna senare. Det är enormt jobbigt då jag så snart som på tisdag ska hoppa på en dags jobb och se hur det funkar för Andreas. Förhoppningsvis blir inte Julie allt för upprörd över att spendera halvdag med sin pappa. Det handlar bara om fem timmars jobb men utan sitt barn känns de fem timmarna som en evighet.

Julie bestämde sig för att vakna klockan sju i morse. Jag vet inte om jag tidigare blivit bortskämd då den tidigaste tiden att gå upp varit nu vid nio, men idag var hon fast besluten om att öppna ögonen lagom till tuppen gal. Mina ögon går i kors, men snart kommer Eliana och Nuel hit och då blir det nog fart på mig... Hoppas jag.

Nej. Nu ska jag vakna, äta frukost, klä på mig och invänta sällskap!

Liksom varje dag så har denna dag varit full av saker och måsten. Som idag var jag tvungen att ta mig ned till Apoteket och hämta ut medicin till Kevin, vi har även varit och fikat hemma hos mina päron som jag inte alls träffar lika ofta som jag tidigare gjort samt varit hemma en sväng hos Eliana och busat med min älskade Nuel.

Jag fick brev från komvux så nu äntligen ska jag plugga upp mattebetyg, engelska B och svenska C för att jag inte vet bättre. Är sjukt peppar på att sätta mig i skolbänken. Tror mig också veta vad jag vill bli när jag blir stor. Så nu är det bara att köra på till jag når mitt mål!

Imorgon ska jag packa ner massa krimskrams i lådor och ställa mig och ha loppis på lördag. Så otroligt skönt att bli av med skräp som bara ligger och tar plats! Samt att jag och Eliana ska baka massa bullar imorgon. Det är dumt att inte hålla sig sysselsatt liksom!

Det var länge sedan sist! Julie har vuxit till sig till hela sex månader, Kevin har fått sommarlov och förväntas börja i första klass till hösten och jag även jag ska tillbaka till skolbänken och jobbträsket i höst.

Känns som jag stängt av mig helt från er, vilket jag också gjort. Det har hänt så mycket att jag helt enkelt behövde en lång paus. Nya namn ni kommer få höra i framtiden är Eliana, Nuel och Nuri! Dem har blivit min nya familj om dagarna när min familj är på jobbet. Även Sara och Tove är namn ni får lägga på minnet tillsammans med Zäta och Benjamin och Gabriella och Stella! Alla namn kan man väl egentligen räkna under namnet mammamaffian som vi nu mer går under.

Julie har börjat prata mycket. Okej, för att förtydliga denna mening så vill jag bara påpeka att hon jollrar och gaggar fram påhittade barnord, bara så att ni inte får för er att hon är någon typ av geni.

Hon är på god väg att både sitta själv och att krypa iväg från mig, men är fortfarande lika beroende av mig och amningen. Det där med napp och nappflaska fungerar med andra ord fortfarande inte.

På dagarna spenderar vi sedan tre månader tillbaka med mammamaffian - dem skriver jag mer om senare.

Ville väl mest säga att jag är på g tillbaka igen! Saknar er!