http://familyportrait.blogg.se/

Jag är receptionist i dagsläget. 

Jag jobbar med lärarnas schema, bokar in elever, fakturerar, bokar körprov, läser och svarar på mail och dricker tio koppar kaffe om dagen. Eller, tio koppar idag för att jag bryggde för mycket innan det slog mig att jag var ensam hela dagen på kontoret. 

Jag behöver nya utmaningar snart. Jag klarar inte av att bara ha ett jobb. Jag måste ha något mer. 

Jobben börjar slita i mig nu också inför sommaren. Jag har blivit erbjuden en 75% tjänst som jag avböjde senast idag. Just nu när barnen fortfarande är i behov av mig så kan jag inte jobba som mina jobb vill utan föredrar att arbeta när jag vill, under timmar. Jag får ju uppenbarligen ihop tillräckligt i alla fall. 

Försöker väl finna lyckan där för tillfället så att tiden går snabbt. 

Jag har hittat massa nya vänner i allt som händer runt omkring mig. Vissa helt nya, andra lite äldre men vi fick oss en kickstart och en anledning till att ses. 

Jag är ledig idag. Enda dagen på veckan som jag faktiskt är fri. Eller fri och fri... fri mellan tvättpassen. Jag har tvättstugan idag nämligen. 

Fick veta för några dagar sedan att jag får tillbaka pengar på skatten i år också. Så jävla skönt. Jag var helt övertygad om att jag skulle få betala då jag hade så många olika arbeten. Men jag tror det var tack vare min förra chef som drog femtio procent i skatt då jag jobbade alldeles för få timmar där för att det skulle vara värt att ta ut alla timmar. 

I helgen står jag i baren på Järnet. Ni kommer väl dit och rockar loss till de irländsk-inspirerande bandet "Mulligans"? 

Well. Jag kommer stå där och dubsteppa i alla fall. Jag hoppas vi hörs! 

Ska upp innan tio också. Tanken är att jag ska hämta mina barn hos min mamma och pappa så tidigt som möjligt. Mina älskade kottar som är så grymma på att anpassa sig. Så glad över att jag har dem, som förgyller mina dagar!

Det fanns väl inte så mycket att fundera över. Jag drog på mig kläderna, sminkade mig samtidigt och satte på mig stövlarna och drog ut. 

Väl där blev jag bara inslängd i kassan. Ett nytt kassasystem. Nya priser. Nya maträtter, bakelser, drycker - allt. 

En sjuttonårig (supertrevlig) tjej lärde mig allt hon kunde innan hon drog och jag tog över bakom spakarna. 

Det funkade. Något sånär. Alla fick helt enkelt ta mig för vad jag var. Ny! 

Och även denna dag kom till sitt slut. 

Världens trevligaste café med utan tvekan supergullig personal! 

Haha fick ett brev från jobbet idag med en "otroligt" glad nyhet. Jag har fått löneförhöjning. Hela fyra kronor i timmen, vilket kommer komma retroaktivt från i april. Så det lutar åt att jag får närmare tvåhundrakronor extra den här månaden, woho. (För er som inte fattar det så är jag ironisk!) Det känns mer eller mindre som jag kan vara utan löneförhöjningen. Mest för att jag inte arbetat sedan i augusti  och inte kommer jobba aktivt igen förrän möjligtvis nästa höst då nästa löneprövning sätts, så att jag kommer inte tjäna ett dugg på denna löneförhöjning. Men det var lite roligt i alla fall.

 

Kevin och jag har mysfredag, en jättetidig mysfredag. Mest för att både han och jag är enormt trötta så det fick bli en tidig film-eftermiddag istället för filmkväll. Så just nu går Avengers på TV:n (tror det heter Avengers i alla fall). Så Kevin är nöjd. Popcornen är framme och godiset har vi bara pillat lite i. Varken han eller jag har aptit nog för att äta godis idag, haha.

Tidigare ikväll när jag låg i badet och filosoferade så fick jag en sån enorm ångest.
Snart börjar julborden, och min plan för detta år var - liksom förra året att försöka jobba på julbordet på Nynäsgården. Nu blir dock dessa planer inställda med tanke på omständigheterna. Men det värsta av allt är att jag knappast kan tro att det redan gått ett helt år sedan förra årets julbord. Bara tanken på att jobba under några få stressiga timmar, få duka upp och planera bordsplaceringarna innan gästerna kommer, denna underbara gemenskapen bland personal och adrenalinet som rusar runt i kroppen när man öppnat dörrarna till de första gästerna. Indelningen av bord och gäster och alla de glada miner man bemöts av på ett julbord!

Och gud så jag saknar den underbara stressen när man ska plocka tallrikar från borden, in med det i disken och börja om på nytt. Och när gästerna gått - kunna öppna upp dörrarna mellan matsalen och köket och digga alla tänkbara låtar. Signaturlåten från förra julbordet måste ha varit "krossa alla fönster". Jag undrar vad årets signaturlåt blir. Och jag undrar om det blir lika kul som förra året.

... och jag undrar om jag ska smyga mig dit i år bara för att få andas lite julbord, lite adrenalin och gemenskap.

Jag saknar mitt jobb jättemycket. Speciellt serveringsjobbet för tillfället.
Å N G E S T .

 

Därför ska man alltid tänka innan man talar mina vänner.

Tidigt i morse, runt sextiden kom Kevin och la sig bredvid mig i sängen. Han har inte gjort det på hur länge som helst. Jag måste säga att det var riktigt mysigt att få krama om honom en stund... En så lång stund att min arm domnade bort, min kropp fick väldigt vackra ränder av lakanet och låren avtryck av hans små fötter och tår samt min rumpa var utan täcke då Kevin snodde åt sig allt. Men nu är jag vaken. Det är bara Kevin som fortfarande ligger och sover som en gnu i sängen. Han var nog trött stackaren.

 

Bebisen har hoppat runt ganska mycket i magen i natt också. Det är coolt hur man kan känna den sparka på ena sidan av magen och samtidigt göra en rörelse på andra sidan. Det börjar nog bli trångt i magen nu skulle jag tro. Trots den lilla bostadsytan så är de sjukt lång tid kvar innan hon får titta ut. 

 

I morgon jobbar jag också. Måste ringa och fråga mamma och pappa om dem kan passa Kevin under några timmar. Kan tänka mig att jag slutar runt två med tanke på att det inte var så många avresa och en del serv. Förhoppningsvis checkar gästerna ut i tid så att vi kan börja jobba i tid. Men allt hänger ju som sagt på det.

 

 

 

Snart börjar Ensam Mamma Söker på TV:3. De första programmet med en av mammorna (från Uppsala eller uppland eller vad det nu var) så spelades det in på mitt jobb. Jag hoppas verkligen inte att kamerorna var i rullning när jag jobbade. Fick se lite "behind the scenes" då dem jobbade och stökade runt med kamerorna, hur de valde ut killar att intervjuva och hur mamman fick stressa runt på olika äventyr tillsammans med fler eller utvalda killar. Var ganska intressant att vara med mitt i action. Vissa av killarna såg faktiskt bra ut och var supertrevliga. Minns en man som måste varit strax över två meter - säkert två och tio, då han var tvungen att ducka i alla dörröppningar. Måste sett lustigt ut när jag med mina korta 155 cm sprang förbi honom, stressad i jobbet. Haha.

Kommer ni kolla in årets ensam mamma söker?

 

 

Som vanligt var jag helt slut efter jobbet idag. Min underbart snälla mamma som hade hand om Kevin kom och lämnade honom vid tåget så att vi bara kunde ta och gå hem istället för att jag skulle behöva gå upp för världens längsta uppförsbacke. Jag har nämligen fått extremt ont i bäckenet. Någon form av foglossning har jag åkt på. Med Kevin hade jag inga som helst problem och nu tvingas jag redan från halva graviditetens gång utstå med smärta. Ibland känns det som att bebisen är fixerad och att den ligger redo att ta sig ut, det gör så galet ont!

Förhoppningsvis går det över inom sin tid...

 

Kevin, gullungen fick välja middag idag. Han valde att vi skulle äta nudlar (han fick massa majs till) - det kändes som det ungefär var det som jag orkade tillaga, haha. Awesome!

 

 

Min första riktigt stora kärlek i livet, och så lilla jag! ♥

Jag avskyr att gå upp så här tidigt. Det är verkligen det värsta som finns och mina ögon går i kors. Usch. Men efter idag har jag jobbat mer än halvvägs på denna förskola och nästa vecka väntas nya roliga och spännande uppdrag med andra arbetstider. För jag är verkligen helt slut. Varje kväll har jag somnat till klockan åtta. Och det är inte så spännande att behöva skärma av sitt liv för jobbets skull. Men att vara preggo och gå upp tidigt är inte min starka sida.

Bara torsdag och fredag kvar nu...

Ja - jag erkänner, jag är värdelös på att blogga nu för tiden. Men ingenting att göra åt. Den här veckan har jag arbetstider på 07.30 - 16.30 också vilket innebär att jag åker hemifrån strax efter sju och kommer hem strax innan fem, helt slut givetvis.

De SIM-kortet till "min" - lånade mobil (en walkman), kom idag så nu har jag ÄNTLIGEN en telefon igen. Man känner sig ganska låst när man inte är tillgänglig eller kan nå någon varken familjemedlem eller få något jobb. Men nu kan jag svara ja på förfrågningar igen och även kontakta familjen. I morgon behövs det framför allt då Kevin är hemma hos mina föräldrar på eftermiddagen. Då krävs en fungerande komunikation om något skulle hända.

 

Nästa vecka när jag inte har arbetstider på nio timmar varje dag så ska jag kontakta vår försäkring och se till att få tillbaka en egen telefon igen. Awesome!

(Förresten, fick göra om mitt UL förra veckan igen, i fredags för att vara exakt. Lilltjejen är nu beräknad att komma till den 29/12 istället för den 21. Vi får se var det här slutar. Tror dock, sorgligt nog på självaste julafton, stackars lilla tjejen... i bästa fall kniper jag! Ps, hon hälsar med en spark!)

I morse var det jobb som gällde. Ungarna fick dra till farmor Yvonne i några timmar medan jag och Andreas jobbade, och dem verkade ha haft superkul tillsammans. Ätit glass och myst nere i hamnen.

Andreas hämtade barnen igen strax efter ett och vid tretiden kom jag hem - helt slut. Jag gick nästan direkt in i sovrummet och sov i några minuter. Välbehövligt för att ladda batterierna.

När jag vaknat till liv igen så tog jag och Kevin på oss blåbärsskorna och gick ut på skogspromenad. En halvliter blåbär fick vi ihop. Gillar't. 

Nu sitter Kevin och klipper håret, ni får snart se hur fin han blivit!

Okej, jag sög på att hålla mitt löfte om att uppdatera midsommarbilderna under gårdagen. Men jag var så otroligt trött att jag idag sov från tio, till nyss, halv nio. Jag ville bara inte gå upp. Och igår möblerades det om, skickades det upp saker på vinden och dammsögs det näst intill hela kvällen så jag kunde inte vara sämre jag.

Trots att min kropp skrek att jag skulle ta det lugnt så gjorde jag lite till.. ni vet, "jag ska bara". Så när jag väl gick och la mig så sa Andreas en hejaramsa full med svordomar om att jag aldrig orkar vara uppe längre än barnen. Det stämmer, givetvis. Men ibland kan man inte ignorera kroppens signaler utan måste få sova.

Idag är solen äntligen tillbaka. Så idag blir det mys på nicksta på eftermiddagen. Det kan inte bli bättre.

Regnet slår hårt mot fönsterkarmen som hänger utanför i ungarnas sovrum, i morse blev jag väckt av samma ljud redan vid fem i morse och förmådde mig inte att somna om. Så nu är jag måttligt trött. Men just nu känns det som att det kommer vara detta ljud som söver mig. Jag ligger nerbäddad i den säng Kevin brukar sova i, samtidigt som jag brukar sova i hans 150 cm långa säng. Nu är jag nöjd över att jag i alla fall kan sträcka ut benen utan att behöva ha fötterna utanför kanten. Jag vet inte om ni har så - men jag får panik om jag sover med fötterna utanför sängkanten. Det känns som någon (eller något) ska rycka tag i fötterna, eller värre - slita sönder hälsenan, usch och fy.

Andreas dotter sover i samma rum just nu. Hon ska vara här hela veckan och mysa med oss. Så ni ska inte tro att vi blev barnlediga, tihi. Nej det är skönt med någon som håller våra rutiner i trim. Och skönt att ha liv i huset. Detta ljud av liv som annars dör när man är barnledig. Det är som att vi är beroende av barn för tillfället. Beroende till den grad att vi alltid måste hålla oss omringade av barn i alla fall. De måste finnas nära till hands hela tiden.

Jag pratade med Kevin idag också. Han lät glad och ivrig över att äntligen få vara nere hos pappa. Han hade nog inte alls tid att sakna mig, och jag klandrar honom inte för det. Jag blev bara glad och avslappnad över att veta att de tog sig fram säkert igår då det var regn och vattenplaning över halva sverige och den sex timmar långa resan hem till hans pappa.

Nu ska jag lägga mig och sova. Jag är otroligt trött och det har varit en lång och intensiv dag, både på arbetet och hemma så spänningshuvudvärk är ett måste nu när man ska lägga sig och koppla av. I morgon börjar jag inte jobba förrän klockan nio, men slutar dock halv sex. K-u-l. Jag kommer vara död.

Jag märkte smått på eftermiddagen hur mina arbetskompisar tog avstånd från mig mer och mer ju mer jag nös, haha. Stackarna. Förstår att ingen vill dra på sig någon influensa just nu. Usch, jag hoppas verkligen att jag slipper den skiten också. Helt ovärt att vara sjuk på sommaren.

Nu idag har jag fått två jobberbjudanden. Jag som trodde min sommar skulle bli "död" och långdragen - då jag inte planerat in något jobb i sommar alls. Jag har alltid haft i åtanke att jag tar dagen som den kommer - lite Carpe Diem varning över mig. Men hur som haver, det var min tanke - och så rullar alla erbjudanden in. Jag vill inte riktigt tacka ja - utan avvaktar och ser vad jag får mer för erbjudanden.

I morgon är det redan midsommar. Planerna inför morgondagen är fortfarande ganska ovisa. Jag funderar på att vara nere på vattenrutchbanan då Andreas arbetar hela dagen i morgon - på förmiddagen så kan jag och Kevin mysa tillsammans i alla fall - och han kan åka till han blir blå av det kalla vattnet. (Jag föredrar fortfarande att se på... på avstånd från vattnet. Sen så ska vi ju till mina päron där jag troligtvis får ta en doggybag och springa ner till Andreas med. Haha. Eller så  får vi avvakta med maten till han slutar vid halv sex. Möjligheterna finns som sagt.

 

Idag är det midsommarfirande på jobbet. Man ska tydligen dansa runt midsommarstången och sjunga söta sånger tillsammmans med barnen. Detta är dock inte riktigt min grej, men jag gör det för ungarnas skull. Jag föredrar egentligen att sitta i skuggan och se på hela spektaklet mer än att framföra något själv. Men barnen blir så besvikna då. Så - om ni mot förmodan skulle turista i nynäshamn en solig och vacker dag som denna, försök undvika kyrkan och dagiset intill, för där kommer jag stå och skråla och det vill ingen levande människa se, frivilligt alltså haha!